fredagsmöte med basgrupp b4A3

Basgruppen diskuterar "Respekt för Läraryrket" av Colnerud och Granström och blir förbannad över hur lite självbestämmande barn har.

Hur ofta har inte vi sagt "nej du får inte gå på toa nu, du får vänta tills jag är klar med min genomgång."

Vad får barn bestämma på sin arbetsplats egentligen? Hur många "Nej" säger ni till era elever där ute - varje dag?

PANIKSTOP

Jag får lägga ner ambitionerna.

Alla ni, liksom jag, som kombinerar studier och jobb. Hör efter.

Igår gick det inte längre. Kanske var det mitt nuvarande kaotiska privatliv som var droppen eller så var det något annat. Det spelar egentligen ingen roll för samma symptom: Jag pressar mig längre och längre utmed kanten för vad jag mäktar med.

Jag ska läsa sista terminen på lärarprogrammet i vår. Det har liksom inte gått upp för mig förrän nu. Jag kommer alltså slita som en galen för att få ihop trådarna med studiernas VFU.

Så jag trycker på STOP och inväntar nån slags lösning vad gäller jobbet. Jag måste försöka inte tänka på mina elever...

Dimmiga dagar

Och skymda utsikter...

varje ord är som kristall

Examination idag. Jag känner att ju mer vi sitter i akademiska sammanhang - ju mer obstinat blir jag. Dagens utbristande "jag ska sluta va konstnärlig - jag lovar!" sa jag på ett påpekande av ett konstnärligt ordval i min text.

Jag vill ge er Lennart Hellsings ord att tänka på:

"Vem kan känna sig fri - när det finns något att strunta i?"

Nu är det en gestaltning kvar och sen är det SISTA TERMINEN. Spänningen stiger.

sjung om studentens lyckliga dagar

hemtentatider.
deadline imorgon.
en student sover aldrig.
men
snart
är
jag
fri
snart
om
ett
halvår
är
jag
lärare
och
kan
vara
ledig!

Längtan är stor!

att ta perspektiv

som amatörfotograf är jag van att ta olika perspektiv
som teaterpedagog är jag road av att ta olika perspektiv
som lärare måste jag inte glömma att också ta olika perspektiv

2 Bloggare vid en fontän

Velat dela detta med er länge - men formen har varit svårt att fånga - men så äntligen - på ett tåg kom det nu:

Står vid en fontän
Två pigga ögon gnistrar mot mig
"Du måste ju vara ----"
"Ja det är jag och då är du ----"
"stämmer"
"va häftigt, så stod vi här framför varandra, äntligen."
"ja det är ju helt fantastiskt, jag måste bara få... ja... du är verkligen här!"

Sen fortsatte samtalet genom ett julklätt Göteborg och det pågår ännu.

Tack så mycket - på gensyn snart igen!