fick lite tid över. läser Kalle Stropp och Grodan Boll av Thomas Funck. Det är väldigt roligt språk med mycket rim och rytm. Boken är illustreradav Einar Norelius och texten är layoutad så att det ständigt händer nåt i den. Funderar på om detta kanske är nästa dramatisering för kulturskolan? Den har potential. - Om ni hittar spelfilmen (inte dom tecknade) från 1956 så är ni lyckliga - sese!
här får ni ett citat som för vissa politiska patrioter kan te sig lustigt på tal om koalitionsregeringar!
- Godmorgon Mickel Räv, sa Kalle Stropp
- Ähö ähö ähö, tjena moss! sa Räven. Vem är du? Äru inte klok? Du är ju alldeles grön!
- Nej hör nu..! försökte Kalle Stropp anmärka.
Men Räven fortsatte:
- Det göresamma förresten, ähö, man är ju alldeles röd själv!
söndag 29 mars 2009
En språkutvecklande miljö
Vi fick i uppgift att skriva om vår Pedagogiska Grundsyn och här bjuder jag er på min teoridel. Didaktikdelen kommer kanske någon gång. Men just nu vill jag ha den för mig själv.
Jag tror att alla barn kommer till skolan med olika kunskaper och erfarenheter av läsning och skrivning. Jag vill börja med en metafor för min syn på läs och skrivinlärning vid en teatermask. En tom teatermask kan ofta te sig skrämmande vid första mötet – eftersom det är ett stelnat uttryck som inte möter vår blick. Men om någon tar upp masken och för den till ansiktet finns det plötsligt ett par ögon som möter vår blick, det går plötsligt att tolka innehållet bakom symbolen. En dag vågar vi ta på oss teatermasken själva och utforska dess uttryck, efterhand har vi genomskådat masken. Detta kan kopplas till Pernilla Mårtenssons (090128) uttalande att om barn upplever att det finns en funktion med språk motiverar de sig själva till att utforska vidare. Den förundran inför vad en text är och vad den kan bli vill jag att mina elever ska upptäcka. Vi är gränslösa bara vi tillåter oss!
Jag som pedagog måste vara väl medveten om och välja den sociala miljö jag skapar i skolan tillsammans med eleverna (Skolverket, 2003, s.15). Jag önskar skapa en plats där alla i och runt klassen kan gå i och ur olika roller. Att variera arbetet så att möten sker mellan olika gruppstorlekar är också en viktig aspekt som pedagog att kunna ikläda sig en annan fiktiv roll eller fylla en artefakt med liv tycker jag är en värdefull funktion. Utifrån detta kan vi även föra ett ständigt deliberativt samtal, det vill säga samtal som utmanar den egna världsuppfattningen (Englund, 2000, s.7). Yttrandefrihet råder i vårt samhälle och så även i skolan, vi pedagoger bör ge barnen respons och nya perspektiv på deras funderingar. Skolan skall reflektera den mångkulturella vardag som finns i resten av samhället, att skapa möten över alla gränser hjälper barnen att alstra stoff till sitt identitetsskapande (Skolverket, 2003, 14).
Det ideala klassrummet för mig skulle kunna liknas vid ett klätterträd. En plats att samlas på för att ta del av en bok, en plats att röra sig och utmana sig själv och sin förmåga och samtidigt ska det alltid finnas ett vidöppet fönster till samhället i stort. Jag låter mig gärna inspireras utav filmen (090306) om skolan i Manhattan där den naturliga samlingsplatsen är mattan i ett hörn av salen. Jag vill placera bord i formationer om fyra så att alla elever har var sin bestämda arbetsplats. Det skall även finnas en tavla att anteckna på i närheten av borden, interaktiv eller ”manuell”. Jag skulle gärna vilja ha ett svällande förråd med böcker, lätt tillgängliga för alla och lådor med massa spännande innehåll och material som tar för lång tid att gå in på i detalj just här. Detta i den bästa av världar, men det viktigaste är egentligen de relationer vi skapar i klassrummet. Kaos får inte betraktas som enbart en motsats till struktur. Rutiner är bra för alla, det är tryggt att veta vad som förväntas av en. Rutiner ger också barnen ett tidsbegrepp. Det är min fasta övertygelse att kaos och struktur kan samverka för en mer mångfacetterad helhet.
Gunilla Lindqvist (i Dahlin, 2004, s. 114) belyser att det är viktigt att vara en synlig pedagog. Pedagogen ska inte vara en passiv person i periferin – utan en självklar deltagare. En dramatisering kan kännas på ett större allvar om pedagogen är med och motsägelsen är att barnen får en tydligare bild av mig som pedagog om jag tar mig en annan roll. Det skapar ett parallellt universum – jag blir pedagog och en fiktiv figur. Leken gestaltar sig enligt Rigmor Lindö (2002, s. 98) som en brobyggare, ett kitt som ”binder samman vår inre subjektiva föreställningsvärld med vår yttre subjektiva verklighet.”. Maj Björk och Carolin Liberg nämner leken som ett av de effektivaste inlärningsmetoderna vi kan ta till (1999:20).
”Varje människa är en berättelse” har sagts mig och jag säger att en berättelse är till för att berättas! Jag tror att alla barn kommer med unika berättelser som de andra barnen, jag och mina kollegor vill höra, arbeta med och ta på allvar. Jag tror också att det finns en inneboende vilja att uttrycka sig hos varje barn. Med en fiktiv klasskamrat i form av en nalle kan jag införliva en aktiv berättarkultur och glida mellan fantasi och verklighet på ett smidigt sätt. Vi skapar tillsammans utifrån den initierade berättelsen ett tredje språklandskap och dokumentationen av detta blir en LTG-text, Ulrika Leimars metod läsning på talets grund, som vi kommer att bearbeta till en storbok och lillbok (Längsjö & Nilsson, 2005, s. 64, s. 75). Att upptäcka språket i tillsammans för att sedan få utforska det närmare på egen hand genom detta arbetssätt är för mig ett självklart inslag i undervisningen. Jag tror att jag som pedagog måste vara mycket aktiv, observerande och närvarande under den första skoltiden också ute på rasterna. Genom att ge liv åt en artefakt (det vill säga nallen, den fiktiva klasskamraten) kan vi lyfta in konflikter från rasten till en diskussion utifrån vad den (artefakten) sett och hört. Det går att göra detta med hjälp av en upplevelsebaserad undervisning så som till exempel forumspel. Forumspel är en dramatisering av ett problem som är brännande för eleverna, det är en kort sekvens som slutar i elände. När eleverna sett dramatiseringen kan de gå in och försöka ändra på situationens händelseförlopp som en av karaktärerna i spelet (Byréus, 2001, s. 14). Konflikthantering på detta sätt innefattar även träning i att resonera kring våra olika uppfattningar och fundera över dess konsekvenser.
Litteraturlista
Björk, Maj & Caroline Liberg (1999). Vägar in i skriftspråket, tillsammans och på egen hand. Stockholm: Natur och kultur.
Byréus Katrin (2001) Du har huvudrollen i ditt liv –om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber
Dahlin, Bo (2004). Om undran inför livet: barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Englund Tomas (2000), Deliberativa samtal som värdegrund - historiska perspektiv och aktuella förutsättningar (http://www.skolverket.se/publikationer?id=752)
Lindö, Rigmor (2002). Det gränslösa språkrummet. Lund: Studentlitteratur.
Internetkällor
Skolverket (2003) Att läsa och skriva. Tillgängligt på
<http://www.multimedia.skolverket.se/data/object/5318/531824.pdf>. Hämtat 090325
Skolverket (2003) VÄRDEGRUNDSBOKEN Tillgängligt på <http://www.skolverket.se/publikationer?id=1194> Hämtat 090325
Muntliga källor
Pernilla Mårtensson, Storföreläsning 4: Vad innebär en helhetssyn på lärandet och hur kan pedagogen inspireras att se barnen i deras egen språkliga verklighet genom sina didaktiska val?, 090128 , Stora Hörsalen på Humanistiska fakultetenPernilla Mårtensson, Storföreläsning 9: Metoder och arbetssätt: Film och diskussion om olika läs och skrivinlärningsmetoder , 090306, Stora Hörsalen på Humanistiska fakulteten
Jag tror att alla barn kommer till skolan med olika kunskaper och erfarenheter av läsning och skrivning. Jag vill börja med en metafor för min syn på läs och skrivinlärning vid en teatermask. En tom teatermask kan ofta te sig skrämmande vid första mötet – eftersom det är ett stelnat uttryck som inte möter vår blick. Men om någon tar upp masken och för den till ansiktet finns det plötsligt ett par ögon som möter vår blick, det går plötsligt att tolka innehållet bakom symbolen. En dag vågar vi ta på oss teatermasken själva och utforska dess uttryck, efterhand har vi genomskådat masken. Detta kan kopplas till Pernilla Mårtenssons (090128) uttalande att om barn upplever att det finns en funktion med språk motiverar de sig själva till att utforska vidare. Den förundran inför vad en text är och vad den kan bli vill jag att mina elever ska upptäcka. Vi är gränslösa bara vi tillåter oss!
Jag som pedagog måste vara väl medveten om och välja den sociala miljö jag skapar i skolan tillsammans med eleverna (Skolverket, 2003, s.15). Jag önskar skapa en plats där alla i och runt klassen kan gå i och ur olika roller. Att variera arbetet så att möten sker mellan olika gruppstorlekar är också en viktig aspekt som pedagog att kunna ikläda sig en annan fiktiv roll eller fylla en artefakt med liv tycker jag är en värdefull funktion. Utifrån detta kan vi även föra ett ständigt deliberativt samtal, det vill säga samtal som utmanar den egna världsuppfattningen (Englund, 2000, s.7). Yttrandefrihet råder i vårt samhälle och så även i skolan, vi pedagoger bör ge barnen respons och nya perspektiv på deras funderingar. Skolan skall reflektera den mångkulturella vardag som finns i resten av samhället, att skapa möten över alla gränser hjälper barnen att alstra stoff till sitt identitetsskapande (Skolverket, 2003, 14).
Det ideala klassrummet för mig skulle kunna liknas vid ett klätterträd. En plats att samlas på för att ta del av en bok, en plats att röra sig och utmana sig själv och sin förmåga och samtidigt ska det alltid finnas ett vidöppet fönster till samhället i stort. Jag låter mig gärna inspireras utav filmen (090306) om skolan i Manhattan där den naturliga samlingsplatsen är mattan i ett hörn av salen. Jag vill placera bord i formationer om fyra så att alla elever har var sin bestämda arbetsplats. Det skall även finnas en tavla att anteckna på i närheten av borden, interaktiv eller ”manuell”. Jag skulle gärna vilja ha ett svällande förråd med böcker, lätt tillgängliga för alla och lådor med massa spännande innehåll och material som tar för lång tid att gå in på i detalj just här. Detta i den bästa av världar, men det viktigaste är egentligen de relationer vi skapar i klassrummet. Kaos får inte betraktas som enbart en motsats till struktur. Rutiner är bra för alla, det är tryggt att veta vad som förväntas av en. Rutiner ger också barnen ett tidsbegrepp. Det är min fasta övertygelse att kaos och struktur kan samverka för en mer mångfacetterad helhet.
Gunilla Lindqvist (i Dahlin, 2004, s. 114) belyser att det är viktigt att vara en synlig pedagog. Pedagogen ska inte vara en passiv person i periferin – utan en självklar deltagare. En dramatisering kan kännas på ett större allvar om pedagogen är med och motsägelsen är att barnen får en tydligare bild av mig som pedagog om jag tar mig en annan roll. Det skapar ett parallellt universum – jag blir pedagog och en fiktiv figur. Leken gestaltar sig enligt Rigmor Lindö (2002, s. 98) som en brobyggare, ett kitt som ”binder samman vår inre subjektiva föreställningsvärld med vår yttre subjektiva verklighet.”. Maj Björk och Carolin Liberg nämner leken som ett av de effektivaste inlärningsmetoderna vi kan ta till (1999:20).
”Varje människa är en berättelse” har sagts mig och jag säger att en berättelse är till för att berättas! Jag tror att alla barn kommer med unika berättelser som de andra barnen, jag och mina kollegor vill höra, arbeta med och ta på allvar. Jag tror också att det finns en inneboende vilja att uttrycka sig hos varje barn. Med en fiktiv klasskamrat i form av en nalle kan jag införliva en aktiv berättarkultur och glida mellan fantasi och verklighet på ett smidigt sätt. Vi skapar tillsammans utifrån den initierade berättelsen ett tredje språklandskap och dokumentationen av detta blir en LTG-text, Ulrika Leimars metod läsning på talets grund, som vi kommer att bearbeta till en storbok och lillbok (Längsjö & Nilsson, 2005, s. 64, s. 75). Att upptäcka språket i tillsammans för att sedan få utforska det närmare på egen hand genom detta arbetssätt är för mig ett självklart inslag i undervisningen. Jag tror att jag som pedagog måste vara mycket aktiv, observerande och närvarande under den första skoltiden också ute på rasterna. Genom att ge liv åt en artefakt (det vill säga nallen, den fiktiva klasskamraten) kan vi lyfta in konflikter från rasten till en diskussion utifrån vad den (artefakten) sett och hört. Det går att göra detta med hjälp av en upplevelsebaserad undervisning så som till exempel forumspel. Forumspel är en dramatisering av ett problem som är brännande för eleverna, det är en kort sekvens som slutar i elände. När eleverna sett dramatiseringen kan de gå in och försöka ändra på situationens händelseförlopp som en av karaktärerna i spelet (Byréus, 2001, s. 14). Konflikthantering på detta sätt innefattar även träning i att resonera kring våra olika uppfattningar och fundera över dess konsekvenser.
Litteraturlista
Björk, Maj & Caroline Liberg (1999). Vägar in i skriftspråket, tillsammans och på egen hand. Stockholm: Natur och kultur.
Byréus Katrin (2001) Du har huvudrollen i ditt liv –om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber
Dahlin, Bo (2004). Om undran inför livet: barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Englund Tomas (2000), Deliberativa samtal som värdegrund - historiska perspektiv och aktuella förutsättningar (http://www.skolverket.se/publikationer?id=752)
Lindö, Rigmor (2002). Det gränslösa språkrummet. Lund: Studentlitteratur.
Internetkällor
Skolverket (2003) Att läsa och skriva. Tillgängligt på
<http://www.multimedia.skolverket.se/data/object/5318/531824.pdf>. Hämtat 090325
Skolverket (2003) VÄRDEGRUNDSBOKEN Tillgängligt på <http://www.skolverket.se/publikationer?id=1194> Hämtat 090325
Muntliga källor
Pernilla Mårtensson, Storföreläsning 4: Vad innebär en helhetssyn på lärandet och hur kan pedagogen inspireras att se barnen i deras egen språkliga verklighet genom sina didaktiska val?, 090128 , Stora Hörsalen på Humanistiska fakultetenPernilla Mårtensson, Storföreläsning 9: Metoder och arbetssätt: Film och diskussion om olika läs och skrivinlärningsmetoder , 090306, Stora Hörsalen på Humanistiska fakulteten
tisdag 10 mars 2009
splittrat, mycket och oreflekterat
Tänk vad mångfacetterat lärarjobbet är egentligen. Det spänner från att vara en praktisk fixare som ser tillfället i stunden - till en långsiktig planerare som förutser utan att låsa sig. Du ska vara flexibel - men ändå fast. Just nu flyger all kunskap likt breven på bilden all världens väg. Det är en mycket splittrad teoribas med många småkrig mellan olika teorifalanger. Just nu är det mycket skoltrötthet i leden. Det börjar kännas av att det är en 15hp kurs och inte något lätt övergående. Idag hade vi lingvistisk medvetenhet hela dagen från morgon till eftermiddag. Stavningsregler. grammatik. lite blahablaha blir det i min hjärna för själv går jag i föreställningstankar. Jag och mina kulturskoleelever har föreställningsdag på måndag. Då blir det Midsommarnatt 3 föreställningar och jag missar 2 viktiga föreläsningar.
Å ena sidan tycker en proffessor
Å andra sidan tycker en student
Å tredje sidan tycker en annan proffessor
Varför välja? tycker läraren ute i verkligheten
Börja blanda tycker jag.
Allt är inte svart och vitt. Även om universitetet måste framställa olika ståndpunkter önskade jag att de kunde skippa skitsnacket om varandras idéer. Det är inte deras sak att välja - det är våran uppgift att skaffa oss en uppfattning och en grundsyn.
Vi har 3 arbeten att skriva nu fram till 27/3. först är det en bedömning av elevtext. Sen är det en pedagogisk hemtenta om "Pedagogisk grundsyn - grovplanering för första 3 månaderna i åk 1" och sist är det en slutuppgift som går under frågan "vad kan läs och skrivsvårigheter bero på?". Innan detta har vi haft praktik och dessförinnan en tenta. Jag tycker det är mycket för en halv termin - men det ska väl vara så antar jag. Men vi missar chansen att reflektera och bottna i alla resonemang vi ställs inför. Det är synd.
Det är också val- val av kurser. Jag har bestämt mig för att läsa Matematik i barnens värld i höst. Det behövs nog en hel termin för att få grepp om detta ämnet. Ett kärnämne. Efter det har jag sista "ämnesterminen" och då står jag och väger mellan SO eller Engelska. Men det känns som att SO kommer vinna. På grund av att det är brett och att jag har lite engelska från mittuniversitetet från innan. Efter det är det pedagogik en termin, examensarbete+fördjupning en termin och sen sista pedagogikterminen med ett till examensarbete.
Tycker det känns skrämmande att veta vad man ska syssla med så långt fram i tiden. Färdig blir jag först vårterminen 2011. Kanske har vi ny läroplan då. Kanske ny lärarutbildning. Vem vet?
lördag 14 februari 2009
Post-tenta och pre-praktik. På måndag börjar det hårda livet med mördartider. För att vara på min VFU-plats klockan 8.00 måste jag stiga upp 05:15 på morgonen. Det är inte rättvist att en Stenungsundsbo som jag ska åka till Örgryte i Göteborg. Det är 1 timme och 25 minuters resa dit varje morgon! Jag vill inte behöva pendla på det viset om och när jag blir lärare. Just nu känns det lite som "OM" har övertag på "när". Det är riktigt motigt när jag nu sitter och räknar alla dagar... Tänk om jag kunde få en kulturskola att förstå att de behöver just mig på minst 70%?! Drömmen finns. Finns möjligheten? Kommer saker ha blivit bättre ekonomiskt innan sommaren 2011 när jag tar lärarexamen? För efter det kan jag inte bara söka teaterpedagogtjänster och då kan jag bli arbetslös och tvingas att flytta långt bort ändå.
Nä det ser inte riktigt positivt ut från min utsikt just nu...
Nä det ser inte riktigt positivt ut från min utsikt just nu...
lördag 31 januari 2009
utdrag ur min personliga blogg
Rusade vidare till en föreläsning på Uni. Det handlade om hur vi skapar en positiv språkmiljö för barn med barn och av barn i deras tidiga läsutveckling. Jag sprack lite i slutet. Berättade om vissa problem jag haft och dumhetsstämplar i samband med min egen läs-skrivinlärning, matematik-inlärning. Om den totala chockendet blev att plötsligt va tvungen att sitta stilla. Att deala med 30 andra elever - utan att ha den förförståelsen som förskolan ger alla nuförtiden. Även om det var dumt och onödigt så hittade jag tillbaks till en sak jag tappat lite. VARFÖRet. Varför jag går utbildningen. Jag vill vara en inspiratör. Jag vill komma in precis som Mary Poppins (min ständiga inspiration) och ställa allt på huvudet och flygträna barnen - sen flyger jag vidare när dom klarar sig själva.
fredag 23 januari 2009
Läsinlärningsteorier
Nu har vi startat upp första delkursen i Svenska för tidigare års fortsättningskurs: Läs och skrivinlärning. Det är hur många trådar i luften som helst och det är bara 20 dagar till första delexaminationen: salstentan. Det som följer kan va av mindre intresse för er som inte är inne i den här kursprocessen. Men jag behöver processa all info jag uppfattat den här veckan.
Just nu utreder vi de olika läsläror som finns. Det är lite förvirrande. Per Fröjd som är storföreläsare och grupp A´s seminarieledare har delat upp det hela i två läger: helordsmetoden och avkodningsmetoden. Mellan dessa två har det pågått/pågår enligt honom ett läskrig.
Per Fröjd föreläsning 23/1:
Om avkodningsmetoden
"Avkodning är läsning på ordnivå. Man kodar av en bokstavssträng som anges av mellanrum och sen söker man effter en lexikal träff i den mentala ordboken"
De som är avkodningsanhängare menar att avkodning är en färdighet som börjar i förförståelse - men den automatiseras sedan. Det lästekniska målet enligt avkodningsmetoden är att få avkodningen automatiserad. Ordavkodningen skall vara kontextfri och betyder att vi läser okända ord utan problem. Avkodningen skall alltså vara generativ (dvs att man kan läsa vilka ord som helst).De använder inga yttre ledtrådar - de utnyttjar de inre ledtrådarna som ges (dvs bokstäverna). Teoretisk hemmavist: Universella teorier --> avkodningsteorier -->metoder: Ljudmetoden, Bornholmsmodellen, Wittingmetoden, (Piaget).
Just nu utreder vi de olika läsläror som finns. Det är lite förvirrande. Per Fröjd som är storföreläsare och grupp A´s seminarieledare har delat upp det hela i två läger: helordsmetoden och avkodningsmetoden. Mellan dessa två har det pågått/pågår enligt honom ett läskrig.
Per Fröjd föreläsning 23/1:
Om avkodningsmetoden
"Avkodning är läsning på ordnivå. Man kodar av en bokstavssträng som anges av mellanrum och sen söker man effter en lexikal träff i den mentala ordboken"
De som är avkodningsanhängare menar att avkodning är en färdighet som börjar i förförståelse - men den automatiseras sedan. Det lästekniska målet enligt avkodningsmetoden är att få avkodningen automatiserad. Ordavkodningen skall vara kontextfri och betyder att vi läser okända ord utan problem. Avkodningen skall alltså vara generativ (dvs att man kan läsa vilka ord som helst).De använder inga yttre ledtrådar - de utnyttjar de inre ledtrådarna som ges (dvs bokstäverna). Teoretisk hemmavist: Universella teorier --> avkodningsteorier -->metoder: Ljudmetoden, Bornholmsmodellen, Wittingmetoden, (Piaget).
onsdag 14 januari 2009
Lektiontstips åt alla er där ute
Just det...
Sitter med första hemtentan i LSK110... Helt otroligt! Under den processen har jag hittat ett väldigt bra sätt att införliva det vidgade textbegreppet i ett vanligt undervisningsmoment - "Veckans ord", glosor. Jag delar bara med mig av det exemplet - för tentan är skitlång att ha med som en helhet här. Håll till godo!
I ett längre perspektiv kommer klassen ha samlat på sig många ordkort med många olika betydelser och teman. Detta kan användas som memory i repetitionssyfte, utgöra inspirationsmaterial för fritt skrivande, sortera i ordklasser och mycket mer – pedagogen och eleverna sätter gränserna för vad som är möjligt. Detta arbetssätt kräver mer av lärarens närvaro i klassrummet och kan även innebära mer förberedelse och efterarbete i början – men vart efter elevgruppen och pedagogteamet lär sig arbetsstrukturen kommer systemet bli självförsörjande. Ämnet bli också mer elevnära och förhoppningsvis ett lustfyllt sätt att närma sig ett diskussionsbaserat ordkunskaperi där värderingar om rätt och fel inte är framträdande. I slutet av terminen ser eleverna själva den mängd ord de lärt sig tillsammans – eftersom ett digert arbetsmaterial byggts upp. Ett gemensamt ägande har uppstått. Det finns en glädje i att äga kunskap tillsammans som kan generera en lust till livslångt lärande i samklang med andra.
Sitter med första hemtentan i LSK110... Helt otroligt! Under den processen har jag hittat ett väldigt bra sätt att införliva det vidgade textbegreppet i ett vanligt undervisningsmoment - "Veckans ord", glosor. Jag delar bara med mig av det exemplet - för tentan är skitlång att ha med som en helhet här. Håll till godo!
Lektionsplanering
Först har pedagogerna en minilektion där de belyser något valt uppslag, detta kan ha kommit från barnen eller från pedagogerna. Minilektionen borde aktivera många sinnen samtidigt så att det fångar barnets intresse och nyfikenhet. Det skulle kunna introduceras genom en gemensam upplevelse, ponera att pedagogerna har valt ”lukter” som veckans inspirationsmaterial. När Eleverna kommer in i klassrummet finns det små burkar uppradade som de får undersöka och lukta i. När alla har undersökt de olika burkarna så samlas barnen i sina bänkgrupper. De skulle kunna vara åldersblandat (åk F-2) för att använda synergin som uppstår mellan olika erfarenheter och egenskaper. Det kan liknas vid Lökensgard Hoels (1996:61) idé om att använda responsgrupper. Där får eleverna dela sina upplevelser muntligt. Det uppstår en ordjakt där årskurs 2 får vara sekreterare och skriva ner alla ord som gruppen kommer att tänka på i samband med upplevelsen. Nauclér i Sandqvist och Teleman (1989:200) tar upp vikten av att skapa den fonologiska medvetenheten hos barn som är i början av sin skrivutveckling. Jag ser lätt hur det skulle kunna integreras i ovanstående undervisningsexempel. Genom att förkroppsliga något abstrakt kan det ses tydligare av eleven. Till exempel kan pedagogen (antingen på egen hand eller med hjälp av eleverna) upprätta ett rörelse/teckensystem med ett rörelsetecken för respektive fonem. Detta blir ett redskap att använda när elever behöver hitta stavning på ett ord. Pedagogerna går runt i klassrummet och stöttar sekreterarna och gruppernas idéer med positiv återkoppling och nödvändig stavningskontroll. När alla fått ihop en lista med ord så får grupperna undersöka orden för att kunna börja sin meningsskapande process. Om vi använder exempelordet ”krydda”: säg det på olika sätt, försök skriva det, visa order med kroppen. Diskutera vad ordet kan betyda – är ”krydda” bara en sak eller kan det vara något man gör? Uppdraget kan vara att hitta ett sätt att gestalta ordet i en bild. Det går att bygga små stilleben över ordets betydelse, göra en staty med kroppen eller visa en plats som ordet finns på. Pedagogen tar ett kort när gruppen känner att de har en bild som kommunicerar samma sak som ordet. Pedagogen skriver ut bilderna och ger till eleverna som får skriva in ordet på datorn. Kort tillverkas med bilden på ena sidan och ordet på andra sidan. Dessa kort kan sedan användas vid ett muntligt förhör såväl som skriftligt förhör beroende på vilken sida som visas. Eleverna kan också byta ordkort med varandra och undersöka någon annan grupps ord på temat ”lukt”.I ett längre perspektiv kommer klassen ha samlat på sig många ordkort med många olika betydelser och teman. Detta kan användas som memory i repetitionssyfte, utgöra inspirationsmaterial för fritt skrivande, sortera i ordklasser och mycket mer – pedagogen och eleverna sätter gränserna för vad som är möjligt. Detta arbetssätt kräver mer av lärarens närvaro i klassrummet och kan även innebära mer förberedelse och efterarbete i början – men vart efter elevgruppen och pedagogteamet lär sig arbetsstrukturen kommer systemet bli självförsörjande. Ämnet bli också mer elevnära och förhoppningsvis ett lustfyllt sätt att närma sig ett diskussionsbaserat ordkunskaperi där värderingar om rätt och fel inte är framträdande. I slutet av terminen ser eleverna själva den mängd ord de lärt sig tillsammans – eftersom ett digert arbetsmaterial byggts upp. Ett gemensamt ägande har uppstått. Det finns en glädje i att äga kunskap tillsammans som kan generera en lust till livslångt lärande i samklang med andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)