Skolstart i dubbel bemärkelse

Ikväll är jag rastlös. Det är en så oerhört svårt beskriven känsla dagen innan skolstart. Imorgon klockan 8.15 är det upprop på universitetet för kursen svenska för tidiga år och jag är alltid lika nervös. Det vanliga: finns man med på listan? Kommer jag få någon studiekamrat, eller? Hur många gånger har det inte rusat små blå fjärilar i magen i det perspektivet?

Samtidigt så flyger ett par andra fjärilar i rödaktig ton därinne med. Imorgon kväll är det upprop på Kulturskolan. Nya elever och nya föräldrar möter teaterpedagog Alex. Att göra ett gott intryck känns väldigt viktigt och svårt. Förälderkontakt är ibland och som oftast avgörande. Håller man för mycket distans blir det fel. Blir man för hjärtlig blir det fel. Att stå för många vuxna och deras barn och informera är svårt. Barnen ligger säkert och tänker på hur det ska bli med deras teater... hur kommer dom att trivas? är nån kompis där dom känner, eller? - de har också blå fjärilar i magen. De gamla eleverna känns lugnare, återseenden är alltid förundransvärt trevliga. Någon har växt, någon har kommit i målbrottet kanske, någon har klippt sig och någon är precis som innan.

Sommarlovet sjunger sin sista sång. Antagligen kommer mer på denna blogg inom kort!