(pre)-Algebra

bild hämtad från: http://phillipspensieve.files.wordpress.com/2008/04/algebra.jpg

Idag var det algebra på schemat hela dagen. Man kan undra vad algebra är egentligen. Jag tänkte på massa formler med x och y och på Einstein och hans relativitetsteori. Jag tänker på ändlösa rader av ekvationer som aldrig blev lösta för min del. Om x som kunde vara vilket tal som helst... Vad kan det ha med lågstadiet att göra tro?

Men Algebra är lite mer än några x och y:n skulle det visa sig. Det finns 3 förståelsenivåer: prealgebra, inledande algebra och algebra. På förskolan-lågstadiet bör vi jobba mycket med pre-algebraiska moment.

Fick lära mig idag att det innehåller dels förståelsen för likhetstecknet och dels förmågan att uppfatta, fortsätta och göra egna mönster.

På den första kom jag att tänka på en övning jag gjorde med tändsticksaskar för att träna tiokompisarna med åk f-2. Jag tillverkade en spelplan med _ +_=10. Sen fyllde jag en tom tändsticksask med 10 små pärlor. Instruktionen var att se till att de två termerna stämmer överrens med den bestämda summan 10. Likamedstecknets innebörd gick fram rätt tydligt under den aktiviteten och alla eleverna kunde delta i aktiviteten trots åldersskillnad.

På den andra skulle jag till exempel kunna klappa rytmer (som är auditiva mönster) och låta barnen lyssna och sen härma. Efter det skulle man kunna ge eleverna i uppgift att själva hitta på en rytm. Vill vi få med ett "översättningsmoment" kan vi be eleverna rita sin rytm - som ett mönster. Hur ser din rytm ut? Kan du läsa någon annans rytm? Hur kan vi göra så att alla förstår varandras rytmer. Och så vidare i all oändlighet.

Det är tidvis som jag sagt hur svårt som helst att förstå saker - ibland vill jag förstå för mycket på en gång. Jag har ofta gått in i en problemlösningsuppgift med attityden att jag vill ha svar genast - och ett entydigt sådant tack! Nu har man lugnat ner sig - liiite iallafall. Men alla har sina dagar.

Dagens viktigaste parentes: Idag fick Susanne Frisk veta hur bra hon som seminarieledatre varit för mig. Ärligt- hade hon inte dykt upp precis sådär sprudlande och engagerad i mitt icke matteliv hade min matematiska karriär fortfarande legat på ett oerhört minus. Då hade jag väl fortfarande hatat matte helt i onödan och bara spridit den energin runt mig. Nu har en ny värld öppnats där jag faktiskt kan, vill och vågar matematik - på mitt sätt! Det är verkligen bara för härligt att ge människor beröm och hon blev ju glad förstås. Är någon bra ska den veta det. Guldstjärna där!

Punktum slutum för idagum!

Bra föreläsning

Idag föreläste Åse Hansson från Pedagogiska Instutitionen för oss om flerspråkigheten och matematikundervisning. Det är ett spännande område som jag nuddade vid när jag jobbade som rytmik/teaterpedagog ute i skolor för några år sedan. Något jag gått och funderat över men inte fått fason på. Åse Hansson skriver på en avhandling om hur flerspråkselever kan ses som en tillgång. Vi fick genom hennes Lärare i Roll-tagande ta del av en nidbild av matematikläraren av idag. Hen hade lagt ansvaret för lärandet ifrån sig och skyllde på yttre omständigheter och eleverna med föräldrars insats. Det var underhållande att se något så upphöjt men ändå sant på vissa punkter. Vi kan alla känna igen oss på nåt sätt - antingen har vi varit en sådan lärare, haft en sådan lärare som elev - eller så har ens barn haft en lärare med några av dessa egenskaper.

Vi fick höra hur japaner tolkar individualiserad undervisning genom kollektiva problemlösningssituationer där läraren lyfter upp eleverna som får presentera olika lösningsmodeller/progressioner de kommit fram till. Vi fick titta lite på djupet av en läromedelstext (Monica Reichenberg som föreläste på svenskaåret har gjort vissa utredningar om detta), hur kan texten misstolkas?

Det jag främst kommer ta med mig från föreläsningen är den heterogena klassens möjligheter och att vi lärare måste ha tilltro till eleven och inte ha för låga förväntningar. Kommunicera matematik!

Åse kom fram till många bra saker under sin föreläsning och fick samtidigt oss att skapa ett "flerstämmigt klassrum" (Olga Dysthe) själva genom att bemöta våra frågor och påståenden med atter andra frågor och påståenden. Vi fick tänka till. Hon lämnade oss med fler frågor än svar och en önskan om att höra mer!

Jag fångas av engagemanget hos Åse, av viljan att nå ut till oss studenter. Hon trivs där framme - och hon bjuder på något som känns relevant och viktigt. En levande dialog kräver aktiva elever - men det skapar den här föreläsaren genom sitt upplägg. Som jag sagt innan tycker jag att det är mycket inspirerande att träffa föredömmen för pedagoghantverket. Idag känner jag som att jag har ett mission här i världen. Och detta bevisar att undervisning gör SKILLNAD - för mig personligen.

En fråga jag kan fundera på är F-2klasser. Hur fungerar det med denna oftast främst ekonomiska lösning? Hur arbetar vi bäst i denna "åldesheterogena struktur" på bästa sätt? Går det att undvika differentiering?

Många frågor - men jag får stanna där för nu ska det fokuseras på geometritentan.

Dagens guldstjärna

Att se en person som brinner för ämnet är så grymt häftigt och jag är ju en priviligerad prick som får uppleva att det smittar av sig. Jag som har så svårt för matematik och är allt annat än logisk blir ändå taggad att kämpa. Matematik. Det är svårt. Det är en utmaning. Jag tycker dock vår kursledare och seminarieledare är jättebra på att förklara. Ännu en som bör stå med namn här på denna bloggen - jag tror inte personen har något emot att få en komplimang.

Susanne Frisk. Vad gjorde vi lärarstudenter utan dig? Dagens Guldstjärna går till henne helt klart. Jag vet inte ännu om jag kommer att klara tentan - men jag ska banne mig försöka det bästa jag kan. Jag ska göra mitt bästaste bästa.