B-uppsats in the making

Jag och skrivkollegan har åkt berg och dalbana idag med vårat uppsatsämne.

Vi började med att vilja göra något om skollagen. Efter en stund skrotades tanken för att det blev svårt att greppa vad vi skulle undersöka.

Det fortsatte med att vi ville göra nåt med kursplanerna i matematik - jämföra de nuvarande med de gamla? textanalysera vad en elev ska kunna?

Någonstans tappade vi bort temat "Vi och dom".

Sen gick vi till vår handledare och han börjar spåna.

Matematik som statusmarkör:
Dikotomier framträder
Vi som kan matte - dom som inte kan matte
Dom som kan matte - vi som inte kan matte

Vem blir den som "kan" matematik?
Vem blir den som inte "kan" matematik?

Det kokar som ett makrillstim i huvudet på mig just nu. Jag trivs nu när bollarna hänger i luften - vi vet inte vilka vi riktigt fångar men vi har nu saker på gång.

Valbar läsupplevelse

Nu har jag läst klart min "valbara" bok för delkursen. Typiskt nog har jag under tiden hittat flera andra böcker jag skulle vilja ha läst också - men jag gillar att avsluta påbörjade projekt och de andra böckerna får vänta tills det finns tid över. Jag är inte en person som läser, jag önskade att jag var det - för det goda exemplets skull. Jag har dålig koncentration, att hålla koncentrationen uppe kräver mycket energi. Det krävs koncentration för att läsa och föstå. För mig gör det att det inte blir så många böcker utöver kurslitteraturen.

Men nu tänkte jag göra en kort sammanfattning om min läsupplevelse denna gången.

Det första jag gör med en bok i handen är att betrakta den. Det exemplar jag fått tag i var riktigt slitet. Pärmens framsida är lös och delar av framsidan är avskavd. Söndernött. Boken har inte åldrats med värdighet om vi säger så. Jag öppnar boken och får reda på vad boken heter. Boken som jag valde heter Kreativ Matematik, skriven av Gudrun Malmer, utgiven på Ekelunds förlag 1990. Min första tanke; jaha boken kom ut när jag var 5 år. Det vill säga att den funnits i 20 år. 1990, Lgr80 sjöng på sista versen och datorer var fortfarande inte vardag. Jag försöker tänka mig tillbaks i tiden. Gudrun Malmer har jag hört om, hon har lärarna på matematikkursen refererat flitigt till. Så det är här hon gömt sig.

Jag läser om en matematikundervisning som går från helhet till del. Malmer kallar det Matemtatik på Talets Grund som en koppling till Ulrika Leimars Läsning på Talets Grund. Jag som närmast innan det här matematikäventyret kommer från mitt inriktningsår i svenska känner igen mig. Matematik och svenska flätas samman för mina ögon och jag trivs i korsreferenserna. Författaren talar om det problembaserade lärandet, om samspelet mellan göra-pröva och tänka-tala. Malmer ger många argument för att läroboken ska få en mindre framträdande roll. Hon talar om behovet av specialpedagoger innan dessa fanns, om friskvård istället för sjukvård, det vill säga att förebygga svårigheter. Men hon fråntar inte eleven sitt ansvar - det är eleven som kunskapar - inte pedagogen, pedagogen är den nyfikna, frågvisa och sambandsvisande samarbetspartnern. Jag finner samma reflektioner jag haft om snuttifieringsmentaliteten i skolan, om behovet av långa sammanhang med tydlig byte av fokus från resultatet till själva processen. Frågorna är viktigare än svaren. Jag känner igen whole language-tankarna om att bygga upp ett gemensamt begreppslandskap. Gudrun Malmer tar in förskolepedagogikens helhetstänkande i skolan, barnet i fokus.

Hennes presentation av Cruisenairestavar är intressant. Att visa på propotioner och att uppskatta storlekar utan att använda siffror. Hade varit roligt att se dessa användas på riktig.

För nästan alltid när jag stänger en bok uppstår en torr känsla i munnen. Böcker är alltid böcer, en sekundärkälla. De lever inte. Metoder i bok kan aldrig överträffas av att höra på en klok. Eller uppleva själv, det är alltid det bästa tycker jag - det går inte att ersätta med böcker. Mer upplevelsebaserat lärande!

En random reflektion; denna boken har funnits under hela min skolgång - inte har jag märkt av detta arbetsätt. Vad är det som gör tröskeln så hög mellan teori och praktik?

Intressant läsning måste jag säga ändå!

Hemtenta in the making

Utforskar just nu solrosens matematiska möjligheter; fibonaccitalföljden, statstikaktiviteter -flera idéer? Min ramberättelse är klar till temaarbetet - F-2 ska få besök av mig i Carl von Linnés gestalt som ber om hjälp att kartlägga en viss växt. Jag tror det kan inbjuda till flera roliga ämnesintegrerade aktiviteter. Vad tror ni om det?

mönster och mening

VFU idag - ett litet nedslag innan elevernas jullov kickar in på fredag. Nästa termin byter jag F-2 klassen mot skolans åk 5 och matten förvandlas till Engelska. Om detta vet inte eleverna något om ännu. Bäst är väl det. Jag blev nästan lite rörd när jag kom in i klassrummet och de hade "pimpat" upp geometrimobilerna med julpyntsgrejer och tärnglitter. naaaw. det betyder att de inte är helt osynliga!

Några ögonblicksbilder från dagens matematik-rytmiklektion med förskoleklassbarnen:

Två av barnen håller på att utforska varandras rytmmönster - samtdigt pratar de om framtiden:

- Vet du?

- Nä

- Ja ska bli trummis när jag blir stor

- aaa... det ska jag med, vilket band ska du spela i?

- Världens bästa band!

- Vilka då?

- Inte vet ja vilka som är bäst när ja är stor - dummer!

Jag sätter mig med ett barn som verkar morgontrött. Hen sitter lutad mot väggen och är passiv.

- Vill du prova att sortera upp ljudstenarna?

- Näe... Ja orkar inte!

- Orkar inte? Varför inte då?

- Du vet jag sorterade massa innan idag.

- Jaha va spännande - hur sorterade du då?

- Massa bara. Okej då... Jag kan sortera hälften av ljudstenarna - dom låter för mycket!

Det började snöa under en lektion jag hade med åk 2 - barnen tryckte näsorna mot fönstret och längtade ut. Som tur var kunde de gå ut fem minuter senare...

Detektivarbetet har börjat

Musica est exercitium arithmeticae occultum nescientis se numerare animi

The pleasure we obtain from music comes from counting, but counting unconsciously. Music is nothing but unconscious arithmetic.



From a letter from Gottfried Wilhelm von Leibnitz to Goldbach, 27 April 1712, quoted in O Sacks, The Man who Mistook his Wife for a Hat.

Snubblade över detta citat idag. Klistrar in det här som en virituell post-it lapp. Visst passar citatet bra här på min blogg just nu?

Genrepandet

bilden är hämtad från ett projekt jag gjorde på Östersunds Teateverkstad 2006.

Att röra sig mellan studentidentitet och läraridentitet varje dag är rätt spännande. Speciellt när hjärnan inte hänger med till hundra procent, som i torsdags när man börjar spontant stickprovsanalysera sin arbetsplats med mattfilter. Å ena sidan finns universitetet med sin en sak i taget mentalitet - eller tusen ting i samma sak kanske mer. Å andra sidan finns jobbet som består av massa saker som händer samtidigt - många människor att koordinera runt - så smärtfritt som möjligt.

I torsdags åkte jag direkt från en heldag i ekvationer till genrep för dans och musikaleleverna på min arbetsplats. Kände hur fokuset förskjuts från lilla studentjaget till det större arbetsledarjaget. Ljus ska fixas, danssteg sitta, dialog ska höras - helst till sista raden, barn ska underhållas under tiden de väntar på att få dansa sitt dansnummer, barn ska övertalas att ställa sig på scenen - den är inte farlig - även om den är stor, musikalelever ska få en uppsjungning så deras röster håller. Multitasking och översiktsflygning. Men ändå. Matematiken smyger sig på, hur fördelar vi elever jämnt på dansgolvet? (hej geometri) hur många minuter kan varje grupp ha på scenen och när? (hej division och uppskattning) Hur många Parkanne-strålkastare behövs för att bakre raden ska synas? (hej erfarenhet) Hur ska det rörliga ljuset disponeras så de inte trasslar eller korsar varandra? (hej eulers formel) Danserna visas uppdelat i sina prydliga 8:0r. (Hej upprepad addition) Barnen räknar som besatta - hur många åttor går det på första refrängen? (hej multiplikation) Var ska vi hamna när sista åttan är slut på Blackouten? (hej rumsuppfattning).

Ja ni förstår - om allt det här är matte - hur kan jag då ha ägnat 18 år av mitt liv åt att hata det? Självklart har jag inte hatat dessa aktiviteter - jag älskar att organisera och låta kaoset bero till just rätt stund, jag älskar att möta människor i de här situationerna och jag älskar att kunna göra en skillnad för människor, ge dem en upplevelse av att lyckas - som de kan de bära med sig. Mitt jobb och mitt kall. Min danslärarkollega har gjort ett helt fantastiskt jobb under terminen med alla koreografier och eleverna trivs på scenen. Våra gemensamma musikalelever har också gjort stora framsteg och tar bättre plats på scen än någonsin.

Och vem kan motstå en 3åring som dansar med en rytmiksjal - eller musikalelever som hittar komiska effekter på scenen och vågar improvisera loss- inte jag. På måndag får jag se alla solrosorna till elever växa till nya höjder - dags för premiär. 17.30 och 19.00 i Mimers Teater.

Jag har världens bästa jobb!

(pre)-Algebra

bild hämtad från: http://phillipspensieve.files.wordpress.com/2008/04/algebra.jpg

Idag var det algebra på schemat hela dagen. Man kan undra vad algebra är egentligen. Jag tänkte på massa formler med x och y och på Einstein och hans relativitetsteori. Jag tänker på ändlösa rader av ekvationer som aldrig blev lösta för min del. Om x som kunde vara vilket tal som helst... Vad kan det ha med lågstadiet att göra tro?

Men Algebra är lite mer än några x och y:n skulle det visa sig. Det finns 3 förståelsenivåer: prealgebra, inledande algebra och algebra. På förskolan-lågstadiet bör vi jobba mycket med pre-algebraiska moment.

Fick lära mig idag att det innehåller dels förståelsen för likhetstecknet och dels förmågan att uppfatta, fortsätta och göra egna mönster.

På den första kom jag att tänka på en övning jag gjorde med tändsticksaskar för att träna tiokompisarna med åk f-2. Jag tillverkade en spelplan med _ +_=10. Sen fyllde jag en tom tändsticksask med 10 små pärlor. Instruktionen var att se till att de två termerna stämmer överrens med den bestämda summan 10. Likamedstecknets innebörd gick fram rätt tydligt under den aktiviteten och alla eleverna kunde delta i aktiviteten trots åldersskillnad.

På den andra skulle jag till exempel kunna klappa rytmer (som är auditiva mönster) och låta barnen lyssna och sen härma. Efter det skulle man kunna ge eleverna i uppgift att själva hitta på en rytm. Vill vi få med ett "översättningsmoment" kan vi be eleverna rita sin rytm - som ett mönster. Hur ser din rytm ut? Kan du läsa någon annans rytm? Hur kan vi göra så att alla förstår varandras rytmer. Och så vidare i all oändlighet.

Det är tidvis som jag sagt hur svårt som helst att förstå saker - ibland vill jag förstå för mycket på en gång. Jag har ofta gått in i en problemlösningsuppgift med attityden att jag vill ha svar genast - och ett entydigt sådant tack! Nu har man lugnat ner sig - liiite iallafall. Men alla har sina dagar.

Dagens viktigaste parentes: Idag fick Susanne Frisk veta hur bra hon som seminarieledatre varit för mig. Ärligt- hade hon inte dykt upp precis sådär sprudlande och engagerad i mitt icke matteliv hade min matematiska karriär fortfarande legat på ett oerhört minus. Då hade jag väl fortfarande hatat matte helt i onödan och bara spridit den energin runt mig. Nu har en ny värld öppnats där jag faktiskt kan, vill och vågar matematik - på mitt sätt! Det är verkligen bara för härligt att ge människor beröm och hon blev ju glad förstås. Är någon bra ska den veta det. Guldstjärna där!

Punktum slutum för idagum!

Ska vi leka? - Nä jag måste tentera först!

"Bland vuxna som inte slutat leka hittar vi våra stora konstnärarer, visionärer och vetenskapsmän. Gemensamt hos dessa, som hos barn, finns förvisssningen att allt inte är som det synes vara, och allt allt inte måste göras som det alltid gjorts!"

/Ulf Jederlund, s. 30 "Musik och språk, ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling"

Hur gör vuxna när de leker? Människor slutar inte leka för att vi blir vuxna, de blir dock bättre på att föreställa sig saker direkt i huvudet. Vuxna behöver inte återskapa ett leklandskap i den yttre världen. De föreställer sig. Vuxna för lekfulla samtal, där de provar olika verbala uttryck - de leker med identiteter genom kläder och uttryck. Vuxna leker på många sätt och på många plan. Slutar människan någonsin leka?

"Barns lekar uppstår ofta när barn håller på att lära sig eller försöker
komma underfund med något eller när de behöver befästa något de just lärt
sig."
/citat redovisat från annan källa på s. 56 Gunilla Lindqvist Lekens
möjligheter.

Jag leker just nu med ord, provar mig fram i formuleringar och känner på ord. Bloggandet är till viss del en lek, jag leker med ord, bild och tanke för att fånga det som rör sig där inne i mitt huvud. Göra mina tankar synliga för mig och en eventuell tredje person. Allt går inte att bara tänka - det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda har det sagts mig.

Bloggen är ett uttryck för min lek, ett redskap, precis som barnets spade i sandlådan är för dess lek. Barnet formar sanden och lär sig dess egenskaper precis som jag formar orden och ser hur de formar mig.

Vuxna har ju lekar för sig hela tiden - att umgås är roll och regellek på hög nivå. Den här terminen har jag även upptäckt att matte kan vara en lek. Inte lätt men utmanande - med kickar därefter. Ju mer energi du lägger på att nå ett mål - ju mer tryck blir det på den eventuella vinsten.

Ja, ja ni förstår. matte är underbart. Fast i natt och imorgon och natt till fredag kommer jag ändå ligga och värka på tentaångesten inför fredag. Det känns som om jag kan allt men ändå ingenting - som Viktor i basgruppen sa. Nu ska jag fortsätta tatuera in geometriska ord, begrepp och formler i min hjärna. Inget mer bloggande nu förrän det är över.

Herr Ågren knackade nyss på dörrn...

Han höll Geometrins ABC i handen och påpekade att jag skulle kunna det om mindre än en vecka. Ni kan ju gissa vilka ord som inte hör hemma där, som jag bara hittat på:

Area, A+B=C
Basen multiplicerat med höjden, Brobygge
Cirkel, Cylinder(HATT)
Diagonal, Diameter, Drakar, Demoner, Dramatik
En punkt, En annan punkt och En till punkt
Fyrhörning, Femhörning, Flerhörning
Grader, Grodor
Hörn, Hejåhå
Jox, jalla jalla
Klot, Kon, Kub, Kvadrat, Kastmärke
Likbent, Likformig, Likbil, Liksidig, Lullull, Linje, Lojal
Meter, Minuter, Mesar
Naturliga tal, Nu
Omkrets, Oförstående
Parallella, Parallellogram, Pyramid
Que?
Radie, Radio, Rektangel, Romb, Rätblock, Rätvinklig, Rätt
Spetsig, Sträcka, Sluten kurva, Sprucken, Sliten, Slätstruken
Triangel, Trubbel, Trubbig vinkel, Taskig vinkel
Underverk
Vinkel, Vadmal, Vila
X-tal
Y-tal, yada yada
Zebrarandig, Zinkensdamm
Årtal, Ågren Ågren Ågren Ågren
Älska och Hata
Öva, Öva Öva Öva, Övervinna

Bra föreläsning

Idag föreläste Åse Hansson från Pedagogiska Instutitionen för oss om flerspråkigheten och matematikundervisning. Det är ett spännande område som jag nuddade vid när jag jobbade som rytmik/teaterpedagog ute i skolor för några år sedan. Något jag gått och funderat över men inte fått fason på. Åse Hansson skriver på en avhandling om hur flerspråkselever kan ses som en tillgång. Vi fick genom hennes Lärare i Roll-tagande ta del av en nidbild av matematikläraren av idag. Hen hade lagt ansvaret för lärandet ifrån sig och skyllde på yttre omständigheter och eleverna med föräldrars insats. Det var underhållande att se något så upphöjt men ändå sant på vissa punkter. Vi kan alla känna igen oss på nåt sätt - antingen har vi varit en sådan lärare, haft en sådan lärare som elev - eller så har ens barn haft en lärare med några av dessa egenskaper.

Vi fick höra hur japaner tolkar individualiserad undervisning genom kollektiva problemlösningssituationer där läraren lyfter upp eleverna som får presentera olika lösningsmodeller/progressioner de kommit fram till. Vi fick titta lite på djupet av en läromedelstext (Monica Reichenberg som föreläste på svenskaåret har gjort vissa utredningar om detta), hur kan texten misstolkas?

Det jag främst kommer ta med mig från föreläsningen är den heterogena klassens möjligheter och att vi lärare måste ha tilltro till eleven och inte ha för låga förväntningar. Kommunicera matematik!

Åse kom fram till många bra saker under sin föreläsning och fick samtidigt oss att skapa ett "flerstämmigt klassrum" (Olga Dysthe) själva genom att bemöta våra frågor och påståenden med atter andra frågor och påståenden. Vi fick tänka till. Hon lämnade oss med fler frågor än svar och en önskan om att höra mer!

Jag fångas av engagemanget hos Åse, av viljan att nå ut till oss studenter. Hon trivs där framme - och hon bjuder på något som känns relevant och viktigt. En levande dialog kräver aktiva elever - men det skapar den här föreläsaren genom sitt upplägg. Som jag sagt innan tycker jag att det är mycket inspirerande att träffa föredömmen för pedagoghantverket. Idag känner jag som att jag har ett mission här i världen. Och detta bevisar att undervisning gör SKILLNAD - för mig personligen.

En fråga jag kan fundera på är F-2klasser. Hur fungerar det med denna oftast främst ekonomiska lösning? Hur arbetar vi bäst i denna "åldesheterogena struktur" på bästa sätt? Går det att undvika differentiering?

Många frågor - men jag får stanna där för nu ska det fokuseras på geometritentan.

Matematikprojekt åk F-2

Den här veckan har jag förverkligat en helt galen idé på VFU-skolan. Jag hade en uppgift med mig ut från Universitetet som gällde vår nuvarande kurs Geometri och Mätning. Under en av våra Matematiklektioner med Chalmerssnubbarna så fick vi bygga ihop Polyeder-modeller (Poly - många, eder- sidor). Jag tog modellen från en bok ur kurslitteraturen: Matte Med Mening - bra uppslag till lektioner och extrauppgifter för eleverna! Men har du inte boken kan du gå in på UtbildningsRadions mattehemsida och printa ut liknande. Att bygga dessa modeller upplevde jag som mycket lustfyllt och ville verkligen göra detta med eleverna. Det kändes avancerat - men roligt och dessutom blir det en lärandesituation där eleven använder alla sinnen.

Min VFU-klass är en integrerad F-2klass så jag fick tänka som en trestegsraket med nivåer och förkunskapsanpassning. Jag blev inspirerad av formerna och försökte hitta på ett smart sätt att

introducera uppgiften i ett meningsfullt sammanhang. Jag skapade 2 mobilanordningar med hjälp av blompinnar och paketsnöre som jag band ihop till två trianglar. Sen försökte jag hitta på ett elevnära ämne. Först var jag inne på att arbeta med de 4 elementen jord, luft, eld och vatten (på URs lärarhandledarsida kan du läsa mer). Men så kom jag att tänka på årstiden. Jag spann vidare.

Jul... Jul... Julklappar! Åk 2 fick var sina utkopierade modeller som de skulle först måla geometriska mönster (vi repeterade formerna innan) som skulle bli som "omslagspappret" på julklapparna. Detta var något som de verkligen tog till sig och verkade trivas med. Efter detta kom den kritiska punkten när vi skulle bygga ihop modellerna. Det var inte lätt - men utmanande och alla klarade det till slut - även om det blev mycket instruktioner att hålla reda på och eget tänkande. Vi hängde upp dom i mobilställningen och hade lite "vernissage".

Åk 1 hade jag planerat skulle göra Polygoner (Poly-många gon-vinkel) föreställande vanliga geometriska former. Det gjorde vi med hjälp av sugrör som ví trädde snören igenom. "Hur böjer jag till en rektangel egentligen?". När de hade gjord några så kunde dom inte hålla sig ifrån Polyeder-modellerna. Åk 2 hade berättat och då vill åk 1 också göra - så de fick lov att göra samma som åk 2 när de var klara.

Förskoleklassen valde jag att göra en uppgift med färre moment. Vi gjorde snöflingor med hjälp av reflektionssymmetri. Du har säkert gjort det själv när du var liten; du ritar ut en cirkel eller hexagon och viker den på mitten tre gånger så du får en "tårtbit" - så klipper du lite hål och mönster. När du sedan viker upp din snöflinga så ser den spännande ut. "Det är som trolleri!" sa en av eleverna. Det tillverkades många snöflingor och det var lika spännande var gång någon vek upp sin, vad blev det för mönster och hur kunde det mönstret bli just så? Det blev många intressanta reflektioner från barnen.

Detta projektet spred sig lite som ringar på vattnet. Det var lite av en "hit" att göra Polyedrar till och med på fritidstid. Nu pryder två stycken mobiler proppfulla av snöflingor, Polyedrar och Polygoner deras klassrum och jag hoppas det skall bjuda in till samtal. Det är deras matematiska mästerverk. Jag tycker att jag lyckades göra en aktivitet som både fångade deras estetiska skaparlust och deras logiska tankeförmåga - samtidigt som det blev många goda samtal om konstruktioner. Så denna veckan gjorde jag iallafall EN bra sak som lärarkandidat. Veckans guldstjärna går till alla dessa fantastiska elever som genomför mina underliga direktimporterade påhitt från Universitetet.

Den Krångliga Kråkan

Ett skönlitterärt och matematiskt boktips: Den Krångliga Kråkan av Lennart Hellsing.

En kråka och hans familj är 7 till antalet. Typiska Hellsing-verser med rim. Det går att läsa den matematiskt med företrädesvis temaantalet 7.

Förskoleklassen jag har i VFU-skolan fick jobba med den boken. Till exempel fick dom pappersremsor som de fick dela upp i 7 delar hur de ville. Det var spännande - prova själva ute i skolorna!

Just nu håller jag på med ett projekt kring den boken med en av mina teaterensembler i Kulturskolan - jätteroligt!

Kollektivt tentaplugg

Damp ner på pedagogen strax innan 10. Väskan full med matte och hjärnan myllrande av frågetecken. Slog ner läger på ett bord i entréplanet och inväntade basgrupp 1:2. Under tiden försökte jat stilla lite frågetecken i hjärnan med hjälp av LNM110s bibel Grundläggande Aritmetik. Gick kanske inte helt smärtfritt. Några gamla kursare från svenskan hoppade förbi och informerade om att dom minsann ska börja sin c-uppsats nu och dom är den sista kullen som kommer skriva i par. Jaha. Men bra, då slipper man ett påhäng tänkte jag tyst för mig själv. L och V kom och vi satt och tragglade från halv elva till halv två. Baser, didaktiska dilemman och annat viktigt. Men vi hade det rätt roligt ändå. Vid två avvek L för att vila sin stackars förkylning. V och jag införskaffade energitillskott och återgick till brottsplatsen. Vi försökte lösa lite Rika Matematiska problem. Sen lekte vi runt med räknelagarna.

En liten sammanfattning för den nyfikna:
Kommutativa lagen: a+b=b+a - kastar om termerna utan att resultatet påverkas.
Associativa lagen: a+b+c= a+(b+c) - adderar termerna - du behöver inte addera term 1 och 2 utan kan addera term 2 och 3 om det är lättare i huvet. Distributiva lagen: axb = a x (b+c) - innehåller en Additiv Uppdelning som förenklar multiplikationen. Kan inte innehålla en Multiplikativ uppdelning.

Ja och sen diskuterade vi lite lektionsupplägg och sen gjorde vi lite subtraktionsalgoritmer. Jag tror att V förstod min förklaring av utfyllnadsmetoden till slut. Något vi INTE kunde var liggande stolen...

Efter en basomgång till så gav vi upp, klockan var 17.30. Pedagogens b-hus var avbefolkat och en väktare stirrade på oss. Ingen ska säga att vi inte försökt och att vi inte har några ambitioner. Jag vill verkligen verkligen klara den här tentan. Men det viktigaste är att jag hittar verktyg och nycklar till förståelse som jag kan mala in i ryggmärgen så att jag kan bli en sprudlande och inspirerande pedagog sen. LIVSLÅNGT LÄRANDE och tentamensplugg är lite svårt att förena - men försöka duger.

Något jag upptäckt är styrkan att sitta tillsammans med andra och resonera, innan denna kursen kunde jag inte "mattespråket" - men nu kan jag göra mig förstådd på ett helt annat sätt.

Dagens guldstjärna

Att se en person som brinner för ämnet är så grymt häftigt och jag är ju en priviligerad prick som får uppleva att det smittar av sig. Jag som har så svårt för matematik och är allt annat än logisk blir ändå taggad att kämpa. Matematik. Det är svårt. Det är en utmaning. Jag tycker dock vår kursledare och seminarieledare är jättebra på att förklara. Ännu en som bör stå med namn här på denna bloggen - jag tror inte personen har något emot att få en komplimang.

Susanne Frisk. Vad gjorde vi lärarstudenter utan dig? Dagens Guldstjärna går till henne helt klart. Jag vet inte ännu om jag kommer att klara tentan - men jag ska banne mig försöka det bästa jag kan. Jag ska göra mitt bästaste bästa.

Tiokompisarna

Nu har 3 veckors Verksamhetsförlagd utbidlning gått. Det har varit lång tid denna gången. Har hunnit med en del. Klassen har ändrats rejält sedan jag var där förra läsåret och det är många nya vanor som ska sätta sig - och nya ansikten både i lärarkåren och bland eleverna. Låt oss säga att besparingarna märks. Men det har varit lärorikt och jag har konfronterats med många konflikter både i verksamheten och i mig själv. Hade en stund lust att hoppa av utbildningen för att saker kan te sig hopplöst. Glappet mellan Universitetets utbildning och verklighetens behov kan ibland överstiga vad man pallar att ta till sig. Som ensam grundskollärare i en klass förväntas man undervisa i alla ämnen - men jag kommer väl antagligen bara ha 3-4 ämnen i min examen. Det betyder att jag kanske inte blir attraktiv jämfört med någon med gammal 1-7lärarutbildning. Men jag är kompetent på så många områden så jag lever på hoppet om att det kan kompensera.

Jag bjuder på 2 mattetips:

Ett materialtips är kulramen - den är så himla bra att använda i tiokompis-arbetet. Det blir så tydligt och många eleverna hade en del aha-upplevelser. Toppen!


En annan grej är att göra tändsticksaskar med 10 små föremål (ex knappar/pärlor) och sen ska de delas upp i olika tiokompisar.

Winnetkakort

Jag gräver djupare ner i matematikdidaktiska kurslitteraturen. I veckan så har vi talat om Addition och Subtraktion. Jag upptäckte för mig personligen en lustig grej i vår huvudbok "Grundläggande Aritmetik" av Madeleine Löwing. För att automatisera (lära sig utantill) exempelvis 10-kamraterna ger Löwing ett förslag på något som kallas Winnetkakort. det är rektangulära lappar som är klippta i hörnen. På ena sidan står en uppgift och på andra sidan svaret. Det kan användas både som individuell självförhörande material eller parvis förhörare. Jag fick en deja vú från min egen skolgång och rotade idag fram en uppsättning Winnetkakort med subtraktioner som jag gjorde när jag gick i lågstadiet. Det var rätt häftigt - dom korten är ju rätt gamla, det blev häftigt att se en länk från det förflutna och nu. Jag önskade att jag kunde varit i mitt klassrum 1991 - som en fluga på väggen och observera vad som hände. Gärna hoppa in i mina lärares huvuden också och höra hur dom tänkte.