Det är så härligt att jobba med teater tillsammans med barn och unga. Jag har nu precis avslutat en intensivhelg med Kulturskolan - imorgon bär det av med 2 föreställningar. Jag tycker det är riktigt coolt att se hur grupper svetsas samman på kort tid.
det är en konstig känsla för just nu är jag helt uttröttad. men samtidigt euforiskt glad. Jag förstår inte lärare som kör på 50-80%. Jag kör alltid 100% och rätt ofta mera. Jag är verkligen inte någon dimmer utan antingen är jag påslagen eller avstängd.
Imorgon - jag längtar och väntar med spänning - för då kommer publiken och festen kan börja!
Tänk va lyckligt lottad jag är som får ha så duktiga och glada elever som strålar!
söndag 24 maj 2009
söndag 10 maj 2009
Många tankar just nu om Teaterpedagogerier. Återkommer. Varit en sväng i Pennybridge. Det var konstigt att vara där i "sin" skola utan att kunna kalla den sin längre. Men hojja va det puttrar i Tepekitteln. Jag återkommer efter VFUrapport, b-uppsats och diverse föreställningar (pelle)...
Dans för lust och lärande
Har letat i mina gamla dokument och städat. hittade det här PMet från ht 2005 i Örebro. Kursen hette Dans för lust och lärande och var en numera motsvarande 7,5hp. Det är kul att se hur man skrev då för tiden - tur att alla utvecklas! Jag kanske delar med mig av lite fler texter från Örebrotiden. Vi får väl se. Malaguzzi-citatet har jag letat efter - det var härligt tyckte jag!
PM om dansundervisning i skolan
”Att tända elden i barnen och hålla brandkåren långt borta”
/Loris Malaguzzi
Inledning
Detta är ett PM med många personliga tyckanden om dans i skola. Det kommer handla om varför jag tycker dans har en plats i skolan, vad och hur barnen skulle möta dans med mig som lärare. Framsidans citat är hämtat ur en broschyr om kulturprojektet ”Kultur för lust och lärande” utgivet av Barn och utbildning i Örebro. Jag kände att det sammanfattar mycket vad vi har för uppgift när vi är ute i skolor och undervisar i dans.
Dansen i skolan…?
Barn har en naturlig begåvning för estetiska uttrycksformer (Skolverkets rapport 51) som de bör få utveckla och bli uppmuntrade till att använda. Roar Björkvold beskriver i filmen Når oyeblicket synger hur barnen i kontinenten Afrika har rytmen ständigt närvarande, vare sig de tvättar kläder eller lagar mat, städar eller lägger järnvägsräls. Han säger också att alla upplever polyrytmiken via mammas hjärta att alla barn är musikaliska varelser. Här i väst uppfostras dock av tradition de flesta att sitta tyst och stilla i var sin bänk. Vi i västvärlden har inriktat oss på att vara effektiva vilket vi inte förknippar med att sjunga eller dansa. I samband med VFU inom kulturskolan har jag fått ta del av ”Kultur för lust och lärande”, ett treårigt projekt som är tänkt att vara en undersökning i hur de estetiska läroprocesserna kan inkluderas i skolan. En inställning jag har mött bland de lärare som är ute på skolorna är att barnen ”inte kan ha kul och lära sig tillräckligt samtidigt”. ”Kreativa processer tar för lång tid” är en annan åsikt jag har mött. Det speglar mycket samhället av idag där orden ”jag har inte tid” ständigt hörs och där överfyllda almanackor är statusbetingat. EDU-dance klassen (051102) tyckte jag var ett lysande exempel på att det faktiskt går och blir riktigt bra när dansen får komma in i skolan som ett naturligt inslag. Att gestalta blodomloppet med hjälp av röst och rörelse fungerar som ett lim för tankarna kring det. Vi måste inom skolan ta oss den tiden, vi vinner på det i längden. Vernersson (2003) påpekar i sin uppsatts att huvudet måste lära sig att den har en kropp och att kroppens rörelser stimulerar intellektet, hon ser ett samband mellan kropp, tanke och intellekt.
Vid seminariet (050909) diskuterade vi olika anledningar till att dans skall finnas i skolan. Vi kom fram till att det finns rent fysiskt positiva effekter så som att koordinationen, koncentrationsförmågan förbättras, grov och finmotoriken utvecklas, och att eleven får en kropps och rumsuppfattning. Musikaliskt sett får eleven tillgång till sin kropp som rytmiskt instrument och få utforska sitt kroppsliga uttryck. Dansen kan föra med sig kulturarv och speglar olika samhällen. Socialt får eleverna en chans att öva sig i samarbete, få kunskap om glädjen att skapa och se hur saker växer sig större vid samarbete. De får i skolan möta dansen utan den könssegregering som tyvärr råder inom frivillig dansundervisning. Individuellt får eleverna en möjlighet att utöka sin fantasi och genom att upptäcka sina kroppars förmågor få bättre självkänsla. Terling (2001) skriver att dansen utvecklar hela människan, för att sammanfatta ovanstående konstateranden. Hon skriver också om hur vi minns genom känslor och kroppen, vilket kan kopplas tillbaka till EDU-danceklassen.
Jag vill att barn och unga ska få möta både den sociala dansen och den konstnärliga dansen. Dansen borde upphöjas till ett eget ämne – men också ses som ett ytterligare redskap att komma närmre andra ämnen. Jag tycker inte att det behövs (som skolrapport 51 antyder) en fullfjädrad danspedagog med tillhörande ackompanjatör för att undervisa dans i skolan – något som däremot krävs är ett engagemang från lärarens sida. En engagerad lärare smittar av sig på sina elever. (Jewerén & Reuter, 2005) Jag är av samma åsikt som Saxton (2004) att med viljan kommer vi tillräckligt långt för att det skall bli en medryckande upplevelse för barn och unga. Dans, tycker jag, inte skall framställas som något exklusivt som enbart görs i helt ändamålsenliga lokaler av en liten elit. Dansen tillhör alla människor och kan utföras på alla öppna ytor. Dahlbergs chockpedagogik ser jag som ett bra introducerande redskap till att barn och unga får uppleva dans utan att de hinner reflektera över om det är töntigt att dansa eller inte. Dansen i skolan bör lägga störst vikt på elevens eget skapande och mindre vid teknik och färdig koreografi. Detta för att alla skall ryckas med och känna att de har något att tillföra. Men tekniken får inte glömmas bort helt då det utan tvekan på längre sikt kan ge en god hållning och god hållning sträcker ut kroppen så att andningsorganen fungerar till 100 %.
”en verklig rytmisk rörelse är helt enkelt otänkbar om man inte andas riktigt”
(Dropsy 1998, sid. 117.)
Vem är jag att undervisa i dans?
Min dansundervisning kommer att betona lusten, det skall aldrig finnas ett rätt eller fel i skapandet. Jag som teaterpedagog kommer ha stor tillgång till dansens uttrycksmöjligheter och använda det i kombination med rytmik för att göra mina elever mer kroppsmedvetna. Mina elever ska få respekt för sin och andras kroppar. De ska kunna se möjligheterna i att använda detta komplexa instrument i sitt sökande efter uttryck i olika sorters rum. De ska få uppleva glädjen av att tillsammans skapa för stunden för att sedan plocka fram det till en föreställning som dom vill göra. Jag vill att mina elever ska fatta hur bra det är med fysisk kontakt och beröring, att man behöver det för att må bra. Jag vill att de ska ha dansen som en del av skolvardagen och inte som en ”exotisk krydda”, avdramatisera den. Dans är ett sorts berättande och precis som att svenskfröken inte kan bygga upp sin undervisning endast på högläsning från en redan skriven bok, kan inte dansläraren endast be barnen ta till sig färdiga koreografier hela tiden. Att få barnen att berätta med hjälp av dansen kommer att bli mitt mål, att de i första hand skapar tillsammans. Min roll blir att skapa trygga ramar som de kan luta sig mot och utgå ifrån.
Litteraturlista
Dropsy Jaques (1998)”Leva i sin kropp: kroppsuttryck och mänsklig kontakt”, Natur och kultur
Edin Maria, (1995), Kom hit alla barn! Fridans för lågstadiebarn, helklassunde isning (?)
Jewerén Angelika & Reuter Alexandra, (2005), Gruppdynamik & fysiskt uttryck=sant?, B-uppsatts musikhögskolan vid Örebro Universitet
Hedström Katarina & Nygren Helén, (2001), Dans som moment i ämnet idrott och hälsa – en intervjustudie med sju idrottslärare, Specialarbete i idrott och hälsa, Örebro universitetet
Sexton Kathryn, (2004), The Dance Teacher´s survival guide, Dance Book Ltb, Hampshire
Sjöstedt Elisabeth Edelholm & Wigert Anne, (2005), Att känna rörelse – en danspedagogisk metod, Carlsson bokförlag, Stockholm
Skolverket, (1994), Möte med dansen som konstform i skolan, skolverkets rapport nr 51
Terling Britta, (2001), Dansande fantasi – om konsten att skapa dans med barn, Movement utbildningsinstitut GBG AB
Vernersson Ann-Krestin, (2003), Rytmik - lek på allvar, Magisteruppsatts, Malmö musikhögskola
Örebro kommun, (2004), Kultur för lust och lärande i förskola och skola – ett förhållningssätt.
Film: Når öyeblicket synger med bla Roar Björkvold
EDU-dance klassen, 051102.
Spontana intervjuer och iakttagelser under verksamhetsförlagd utbildning i samband med Pedagogik med didaktisk inriktning A
PM om dansundervisning i skolan
”Att tända elden i barnen och hålla brandkåren långt borta”
/Loris Malaguzzi
Inledning
Detta är ett PM med många personliga tyckanden om dans i skola. Det kommer handla om varför jag tycker dans har en plats i skolan, vad och hur barnen skulle möta dans med mig som lärare. Framsidans citat är hämtat ur en broschyr om kulturprojektet ”Kultur för lust och lärande” utgivet av Barn och utbildning i Örebro. Jag kände att det sammanfattar mycket vad vi har för uppgift när vi är ute i skolor och undervisar i dans.
Dansen i skolan…?
Barn har en naturlig begåvning för estetiska uttrycksformer (Skolverkets rapport 51) som de bör få utveckla och bli uppmuntrade till att använda. Roar Björkvold beskriver i filmen Når oyeblicket synger hur barnen i kontinenten Afrika har rytmen ständigt närvarande, vare sig de tvättar kläder eller lagar mat, städar eller lägger järnvägsräls. Han säger också att alla upplever polyrytmiken via mammas hjärta att alla barn är musikaliska varelser. Här i väst uppfostras dock av tradition de flesta att sitta tyst och stilla i var sin bänk. Vi i västvärlden har inriktat oss på att vara effektiva vilket vi inte förknippar med att sjunga eller dansa. I samband med VFU inom kulturskolan har jag fått ta del av ”Kultur för lust och lärande”, ett treårigt projekt som är tänkt att vara en undersökning i hur de estetiska läroprocesserna kan inkluderas i skolan. En inställning jag har mött bland de lärare som är ute på skolorna är att barnen ”inte kan ha kul och lära sig tillräckligt samtidigt”. ”Kreativa processer tar för lång tid” är en annan åsikt jag har mött. Det speglar mycket samhället av idag där orden ”jag har inte tid” ständigt hörs och där överfyllda almanackor är statusbetingat. EDU-dance klassen (051102) tyckte jag var ett lysande exempel på att det faktiskt går och blir riktigt bra när dansen får komma in i skolan som ett naturligt inslag. Att gestalta blodomloppet med hjälp av röst och rörelse fungerar som ett lim för tankarna kring det. Vi måste inom skolan ta oss den tiden, vi vinner på det i längden. Vernersson (2003) påpekar i sin uppsatts att huvudet måste lära sig att den har en kropp och att kroppens rörelser stimulerar intellektet, hon ser ett samband mellan kropp, tanke och intellekt.
Vid seminariet (050909) diskuterade vi olika anledningar till att dans skall finnas i skolan. Vi kom fram till att det finns rent fysiskt positiva effekter så som att koordinationen, koncentrationsförmågan förbättras, grov och finmotoriken utvecklas, och att eleven får en kropps och rumsuppfattning. Musikaliskt sett får eleven tillgång till sin kropp som rytmiskt instrument och få utforska sitt kroppsliga uttryck. Dansen kan föra med sig kulturarv och speglar olika samhällen. Socialt får eleverna en chans att öva sig i samarbete, få kunskap om glädjen att skapa och se hur saker växer sig större vid samarbete. De får i skolan möta dansen utan den könssegregering som tyvärr råder inom frivillig dansundervisning. Individuellt får eleverna en möjlighet att utöka sin fantasi och genom att upptäcka sina kroppars förmågor få bättre självkänsla. Terling (2001) skriver att dansen utvecklar hela människan, för att sammanfatta ovanstående konstateranden. Hon skriver också om hur vi minns genom känslor och kroppen, vilket kan kopplas tillbaka till EDU-danceklassen.
Jag vill att barn och unga ska få möta både den sociala dansen och den konstnärliga dansen. Dansen borde upphöjas till ett eget ämne – men också ses som ett ytterligare redskap att komma närmre andra ämnen. Jag tycker inte att det behövs (som skolrapport 51 antyder) en fullfjädrad danspedagog med tillhörande ackompanjatör för att undervisa dans i skolan – något som däremot krävs är ett engagemang från lärarens sida. En engagerad lärare smittar av sig på sina elever. (Jewerén & Reuter, 2005) Jag är av samma åsikt som Saxton (2004) att med viljan kommer vi tillräckligt långt för att det skall bli en medryckande upplevelse för barn och unga. Dans, tycker jag, inte skall framställas som något exklusivt som enbart görs i helt ändamålsenliga lokaler av en liten elit. Dansen tillhör alla människor och kan utföras på alla öppna ytor. Dahlbergs chockpedagogik ser jag som ett bra introducerande redskap till att barn och unga får uppleva dans utan att de hinner reflektera över om det är töntigt att dansa eller inte. Dansen i skolan bör lägga störst vikt på elevens eget skapande och mindre vid teknik och färdig koreografi. Detta för att alla skall ryckas med och känna att de har något att tillföra. Men tekniken får inte glömmas bort helt då det utan tvekan på längre sikt kan ge en god hållning och god hållning sträcker ut kroppen så att andningsorganen fungerar till 100 %.
”en verklig rytmisk rörelse är helt enkelt otänkbar om man inte andas riktigt”
(Dropsy 1998, sid. 117.)
Vem är jag att undervisa i dans?
Min dansundervisning kommer att betona lusten, det skall aldrig finnas ett rätt eller fel i skapandet. Jag som teaterpedagog kommer ha stor tillgång till dansens uttrycksmöjligheter och använda det i kombination med rytmik för att göra mina elever mer kroppsmedvetna. Mina elever ska få respekt för sin och andras kroppar. De ska kunna se möjligheterna i att använda detta komplexa instrument i sitt sökande efter uttryck i olika sorters rum. De ska få uppleva glädjen av att tillsammans skapa för stunden för att sedan plocka fram det till en föreställning som dom vill göra. Jag vill att mina elever ska fatta hur bra det är med fysisk kontakt och beröring, att man behöver det för att må bra. Jag vill att de ska ha dansen som en del av skolvardagen och inte som en ”exotisk krydda”, avdramatisera den. Dans är ett sorts berättande och precis som att svenskfröken inte kan bygga upp sin undervisning endast på högläsning från en redan skriven bok, kan inte dansläraren endast be barnen ta till sig färdiga koreografier hela tiden. Att få barnen att berätta med hjälp av dansen kommer att bli mitt mål, att de i första hand skapar tillsammans. Min roll blir att skapa trygga ramar som de kan luta sig mot och utgå ifrån.
Litteraturlista
Dropsy Jaques (1998)”Leva i sin kropp: kroppsuttryck och mänsklig kontakt”, Natur och kultur
Edin Maria, (1995), Kom hit alla barn! Fridans för lågstadiebarn, helklassunde isning (?)
Jewerén Angelika & Reuter Alexandra, (2005), Gruppdynamik & fysiskt uttryck=sant?, B-uppsatts musikhögskolan vid Örebro Universitet
Hedström Katarina & Nygren Helén, (2001), Dans som moment i ämnet idrott och hälsa – en intervjustudie med sju idrottslärare, Specialarbete i idrott och hälsa, Örebro universitetet
Sexton Kathryn, (2004), The Dance Teacher´s survival guide, Dance Book Ltb, Hampshire
Sjöstedt Elisabeth Edelholm & Wigert Anne, (2005), Att känna rörelse – en danspedagogisk metod, Carlsson bokförlag, Stockholm
Skolverket, (1994), Möte med dansen som konstform i skolan, skolverkets rapport nr 51
Terling Britta, (2001), Dansande fantasi – om konsten att skapa dans med barn, Movement utbildningsinstitut GBG AB
Vernersson Ann-Krestin, (2003), Rytmik - lek på allvar, Magisteruppsatts, Malmö musikhögskola
Örebro kommun, (2004), Kultur för lust och lärande i förskola och skola – ett förhållningssätt.
Film: Når öyeblicket synger med bla Roar Björkvold
EDU-dance klassen, 051102.
Spontana intervjuer och iakttagelser under verksamhetsförlagd utbildning i samband med Pedagogik med didaktisk inriktning A
lördag 25 april 2009
F-2a eller homogen klass?
Varit ute sedan onsdag på VFU nu. En diskussion slår mig, detta med åldershomogena indelade klasser kontra åldersheterogena F-2or. Vad finns det för fördelar och nackdelar? Och hur är f-2 organiserade så vi får mest fördelar ut av det?
De som är emot F-2 klasser säger att åk 2 blir understimulerade. Att Förskolebarnen blir för tidigt inskolifierade. Att ettorna försvinner i mängden. Att det blir mycket logistik istället för lärande.
De som är för F-2 klasser menar att ålderssegregeringen motverkas, att tillsammansarbetet främjar samarbetsegenskaper, att de går att dela upp klassen i grupper efter behov - större och mindre och att fler lärare kan vara i gruppen.
Jag vet inte vad jag tycker.
lördag 18 april 2009
VFUtider stundar - stjärnorna lyser
Jag har liksom inte vaknat upp ifrån påskens dvala. Men i nästa vecka på onsdag börjas det igen med Verksamhetsförlagda utbildningen. Då ska jag åter ligga och pendla grytidigt mellan Göteborg och Stenungsund. Det tar så emot tycker jag. Speciellt nu som det är bedömning på gång. En kontrollant från lärarutbildningen ska komma och bedömma mitt sätt att hålla i lektioner, planera elevernas skoltid och kort och gott kolla om jag är värdig att bli lärare så smått. Jag är verkligen inne i en svacka just nu. Det känns väldigt instängt att utbilda sig. Det är inte lite som vi lärarkandidater ska bemästra för att passera spärren. Och sen är det inte heller lite som ska klaffa på andra sidan. Och samtidigt är det ett jobb och det stör mig att vi lärare inte får mer betalt för allt arbete vi förväntas lägga på de framtida medborgarnas utveckling framåt. Det är hedersvärt och mycket viktigt - men inte ekonomiskt lönsamt att vara lärare. Jag kommer att ha läst hur många poäng som helst när jag kommer ut.
Är jag en bra lärare? Håller jag måttet för det uppdraget?
Det enda jag vet är att jag är en bra teaterpedagog - för det känner jag i ryggmärgen och har någon slags fallenhet för. Har jag fallenhet för Läraryrket då?Bara tiden kan stå till svars. Bara framtiden vet.
måndag 13 april 2009
Hur påverkar vi eleverna med vår person?
Har kollat på The Prime of Miss Jean Brodie Med Maggie Smith och hittade det här brandtalet för pedagogiken. Läs, njut och inspireras. (Observera att jag kan ha hört fel på ord- det är direktcitat från youtube).
Miss Brody: My credo is enlivening, lift and stimulate!
Miss Brody: My credo is enlivening, lift and stimulate!
Principal says something
Miss Brody: Education is for me the “leading out”, the word edu is coming from the root “ex” meaning out. To me education is simply a leading out of what simply already there.
Principal: I had also hoped that it was a sertain amount of putting in
Miss Brody: That would not be education – that would be intrusion from teh root-prefix meaning in meaning frust the information into the peoples head.
Se hela filmen - den är rätt spännande att duellera i huvudet. Den ställer frågor om hur vi påverkar våra elever och om detär bra eller dåligt. Eller så kan man bara njuta av Maggie Smiths skådespelarkonst - helt underbar!
onsdag 8 april 2009
Myter och sägner och sagor
Ja. Nästa kurs rullar på som en sliten bandspelare. Den här kursen blev kontrast till förra. Förra var det regelrätt korvstopparmetod och lära sig utantill och kanske reflektera i fem minuter nånstans i smyg. Denna kursen är fylld av tysta andhål där man får nån slags tunghäftad förbryllad min. Vi har en helt genomsympatisk seminarieledare som blivit inkastad i nåt som vi knappt vet vad är. Hon är riktigt finurlig och kunnig. Men diskussionen tar sig inte. den pyr inte. den rinner bort. alla frågor som kastas ut besvaras enstavigt. eller så ligger dom kvar i luften så länge att jag inte kan hålla tyst. För jag är full av tankar. Men så vill jag inte höra mig själv prata hela tiden. För det blir ofta tysthetsdialog där ledaren kankse nickar. aldrig att någon håller med eller blir emot.
tur att det är påsk nu.
tur att det är påsk nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)