Rytmikprojektet är slut för denna gång

Den här veckan hade jag sista rytmiklektionerna för den här vändan. Jag har haft det så otroligt spännande och det verkar som de tre Förskoleklasser jag varit ute hos också haft en häftig resa. En av klasserna hade gjort en vacker bok med teckningar från alla barnen, de hade själva bestämt vad det skulle stå på framsidan och teckningarna var helt fantastiska - jag såg alla barnas personligheter genom dem. Det fanns massa spännande äventyr där i... Jag blev så glad! De andra två klasserna sa också att de hade haft roligt.

Nu skall jag utvärdera och fundera vidare på matematik-rytmiska samband. Det blir ingen examensuppsats på inrådan av kunniga - men det kommer bli massa arbete ute i verksamheterna! Rytmik är ett spännande sätt att möta ett ämnesinnehåll. Fortsättning följer här på bloggen i mitt arbete.

Jag visste väl att det inte skulle räcka enda fram. Körde på phonetics. Det var en svår tenta - full av blåmarkerade fel... Mitt självförtroende är på botten nu. Det gör ont i min kropp. Hatar misslyckanden!

Men ingen rast eller ro här må ni tro. Nejnej - här ska vi bara vidare och vidare och ännu vidare.

skoltrött

Bild hämtad ifrån: http://www.strandska.com/filarkiv/elementimages/73-kommunikation.jpg

Just nu tycker jag att det känns som på bilden. Jag är flickan med Ipoden i örat. Det har hänt något i min motivation som gör mig väldigt ofokuserad. I nuvarande kurs kastas alla saker runt mig - jag får verkligen inte grepp om Engelska som undervisningsämne. Det vi gör inne på Universitetet är så långt ifrån mig. Det är torrt. Det svider fruktansvärt när hen har fel och just nu växer det ut bölder av fel över hela mig. Jag passar inte in. Hur dealar jag med det? Jag stänger av känselspröten, isolerar mig och slutar försöka.

Det känns som en mardröm - ska jag verkligen behöva känna mig såhär hopplöst dålig?

En dag för att begrunda den avslutade VFUn, planera upp mina två sista Rytmikklasser, lägga helgens repetitionsäventyr i Ellös och helst nästa veckas Kulturskolerep, försöka börja på boken "Blåsta" av Gustav Fridolin. Vill verkligen veta va han tyckte om sin uppväxt - vi är samma generation - jag vet ju hur min uppväxt var och frågan är om vi tycker lika på något sätt

Jag kan säga att inget av det blev gjort. Spelade gitarr istället...

VFU men kommunikativt flöde pågår i Åk 5

Lånad bild från http://www.alfabeta.com/bilder/kommunikation.jpg

Jag är inte vidare närvarande här i cyberrymden just nu, det pågår nämligen VFU. Är på samma skola som alltid - men det är ett helt nytt ställe i och med att jag bytt klass från F-2 till åk 5. Mycket koncentration nu med Nationella Prov. Denna veckan har jag gått in i elevperspektiv. Observerat klassrummet, kommunikationen mellan elever och lärare. Observerat relationsstatusar och konflikthanteringar. Jag har intervjuat eleverna om grammatik och om ord. Likaså klassläraren. Det har skett en nytändning. Ja, det är intressant att se hur eleverna skapar sina identiteter utifrån kön, status och sammanhang. Hur elever skiftar i status beroende på vilka som är i rummet. Även på den här fantastiska läraren som skiftar mellan alla outsagda roller som lärare förväntas ta. Kul att höra samma mål från eleverna som från läraren - det råder samförstånd. Utan att vara dött. Det finns tid för bus och stoj. Arbetsdagen för eleverna glider på i en rytm som verkar passa många.

För min egen egoistiska del tycker jag det är fantastiskt roligt att följa en så kompetent pedagog som lärt sig att prioritera. Som faktiskt inte jobbar ihjäl sig även efter arbetstid. Det som blir det blir och det kommer alltid en dag imorgon. Det är bra med en pedagog som tänker högt. Det bjuder in till min egen reflektion och eventuell respons. Jag är imponerad!

Bjud in det galna

Ibland måste hen va lite galen. I Örebro förra veckan kände jag mig härligt galen när jag hittade en målarrock i Teaterverkstan på Nya Teatern och fick måla planeter till deras Callistopjäs. Min goda vän Elin tog ovanvarande bild på mig. Jag ser verkligen galen ut och allt detta får mig att tänka på hur mycket roligare världen är när vi bjuder till. Jag bjuder på mitt miffoskap. Visar att det är okej. Imorse var jag sagoberättare, mitt på dagen lärarstudent som testades i ett fonetiklabb och nu på kvällen har jag varit på bollywood-dans. Alla människor är olika pussel. Med olika mönster! Vilket är ditt?

Ska ut på VFU nu imorgon. Åk 5. Dom har Nationellt delprov i engelska imorgon. Jag tänkte vara en fluga på väggen och observera första dagen - sen har jag freda,lörda,sönda,måndag att smälta ner det till nån slags approach. Jag är pirrig och väldigt nyfiken på den här nya klassen och lite äldre eleverna. Vilka är skillnaderna? De elever som jag träffar på kvällarna som går i åk 5 är ju där på sin fritid - men hur har 11-åringar det i skolan? På jobbet?

Visst - fokus nu är engelska - men jag kan inte låta bli att analysera grupp... grupp och grupp!

Åkte upp till Örebro i tisdags. Delade säte med en pensionerad lågstadielärare med många spännande historier. Har tillbringat tid i min gamla studentstad Örebro. Många möten och mycket härliga återseenden. Mycket själamat. Mycket att tala om och tänka vidare på. Att få dimpa ner i andras vardag är en härlig känsla. Du får lov att samexistera och kan låtsas som att detta också är din vardag för en stund. En del nostalgi men även friska framåtblickar. Vi Teaterpedagoger är otroligt duktiga på att hitta sammanhang att vara i.

Tåg tillbaka i lördags - och fastnade såklart i ovädret. 18 timmar senare fick jag västkustsk vittring igen. Något jag förundras över är hur "kaos" kan göra oss mer öppna. Vår tågvagn förvandlades mer eller mindre till en kaffestuga med diskussioner, musik och roliga fiskehistorier. Det fungerade rätt okej - även om det inte var det bästa sättet att resa på.

Anekdotiskt kan det vara rätt fint: Örebro kan ibland ligga 18 timmar från Göteborg. Både i tanken och fysiskt.

Jag längtar tillbaka - idag fonetiktenta på Viktoriagatans tentamenssal.