Jag har hittat min teater!

En fråga som åkte över ett bord kantat av påsklovsfirande pedagoger i torsdags kväll.

Vad skulle du göra om du fick 5 miljoner?

Om jag vann 5 miljoner så skulle jag starta en amatörteater helt anpassad för barn i reggio emiliastil. Barn och ungdomar skall vara de som styr och leder - vi vuxna skall vara fulla av möjligheter. Jag skulle bli Teaterdirektören som ger alla möjligheter. Jag har Bollywooddans uppe på stigbergstorget i Göteborg. Där finns en lokal som LIDL låg i förr, som verkligen ser inbjudande ut att starta en amatörteater.

Rytmikprojektet är slut för denna gång

Den här veckan hade jag sista rytmiklektionerna för den här vändan. Jag har haft det så otroligt spännande och det verkar som de tre Förskoleklasser jag varit ute hos också haft en häftig resa. En av klasserna hade gjort en vacker bok med teckningar från alla barnen, de hade själva bestämt vad det skulle stå på framsidan och teckningarna var helt fantastiska - jag såg alla barnas personligheter genom dem. Det fanns massa spännande äventyr där i... Jag blev så glad! De andra två klasserna sa också att de hade haft roligt.

Nu skall jag utvärdera och fundera vidare på matematik-rytmiska samband. Det blir ingen examensuppsats på inrådan av kunniga - men det kommer bli massa arbete ute i verksamheterna! Rytmik är ett spännande sätt att möta ett ämnesinnehåll. Fortsättning följer här på bloggen i mitt arbete.

Vad menas med ett Dramapedagogiskt och estetiskt förhållningssätt?

Som blivande svensklärare brukar jag ofta gå tillbaka till ordets betydelse och ta språng ifrån det i mitt resonemang kring det. Inte för att alla svar kanske finns där, men det är ett bra sätt att starta. Owens och Barber (Dramakompassen:2006:10) serverar mig ordets betydelse. Drama härstammar från det grekiska ordet drao och betyder ”något som görs”. Jag kan inte låta bli att nämna John Deweys bevingade ord ”learning by doing” i detta fall. Det är väl kärnan, förstå genom att göra, i vårt fall kanske agera ”som om” i en fiktiv verklighet som alla i gruppen godtagit villkoren för. Jag anser därför att drama är ett sätt att få vara i kunskapen, ett upplevelsebaserat lärande. Drama är något vi gör i en grupp för att utforska det fysiska uttrycket ostört utan yttre krav på att visa upp något slutgiltigt resultat. Kunskapandet i arbetet med drama är under ständig konstruktion, det stelnar inte till förmån för en framställning för en utomstående publik. Att uppleva något med många sinnen förstärker minnet av händelsen (Vangsnes:drama2:2004).

Estetisk kommer från grekiskans ord för förnimmelse, betecknar ordet sinnlig. Jag anser att det förstärker argumentet att upplevelsebaserad undervisning kan ses som en kompletterande inlärningsmetod (Utomhusdidaktik:2004:190). Upplevelsen fångar upp den omtalade tysta kunskapen som identifieras som den sistnämnda egenskapen i Lpo94 F:n, fakta färdighet, förståelse och förtrogenheten (Utomhusdidaktik:2004:188). Förtrogenhet beskrivs i följande citat (Utomhusdidaktik:2004:12)

Den tysta, ännu icke formulerade kunskapen, den som sitter i muskelns spänning, i äpplets doft, i kroppens rytm, i sinnet för propotioner, i språkets rikedom bortom grammatikens och ordlistans korrekthet, bär vår kultur. (…) se, göra och vara.

Ett Dramapedagogiskt och estetiskt förhållningssätt vill jag hävda vara sammanfattat i ordet upplevelsepedagogik. Upplevelsebaserat lärande inbjuder till att hitta sin egen kunskap och bedömer inte resultatet i termer om rätt och fel. Det är ett sätt att göra den tysta kunskapen hörd och erkänd.

Varför kan barn och vuxna förstå innehållet i en text på ett djupare sätt när texten dramatiseras? Vad menas med ”ett djupare sätt”?

I artikeln Linkin theory to practice (Österlind) avhandlades hur elever har svårt att hitta helhetskunskap inom Naturvetenskap. Det blir ett 1000-bitarspussel utan något logisk motiv för eleverna. Att vara med om verkliga situationer gör större avtryck i människans väsen – att läsa kan aldrig kompensera äventyret i av att vara där.(Lektion: 080616)

Utemiljön är inte bara ett rum för lärande, utan tillhandahåller också lärandets innehållsliga strukturer i form av natur –och kulturspråk, former, färger, dofter, smaker och sinnliga erfarenheter. Dessa kan inte den indirekta förmedlande kunskapen i bokliga och bildliga klassrumskontexter förmedla. (Utomhusdidaktik:2004:10)

Gunilla Ericsson (2002:26) berättar i sin bok Lära ute om Deweys kritik mot den traditionella skolan där kunskapen oftast inte kopplades till elevernas eget liv. Dewey påpekar att barn behöver känna sig delaktiga i lärandesituationen, samtidigt som pedagogen enligt honom är styr eleven mot okänd mark. Ericsson (2002:27) Menar att elevens kunskapsinhämtning gynnas av verkliga situationer i ett socialt samband. Utomhus aktiveras fler sinnen automatiskt och ju fler sinnen som är aktiva ju större chans är det att eleven tar till sig erfarenheten (Walan: 080624). Att en djupare förståelse uppnås kan uppmärksammas eftersom eleven kan använda innehållet fritt och skapa egna antaganden och göra egna reflektioner kring ämnet. Eleven kan koppla innehållet i ett större sammanhang och dra slutsatser utifrån informationen. Jag vill likställa ”djupare kunskap” med Allan Owen och Keith Barbers (2006:8) resonemang kring kvalitativ inlärning. De menar att en undervisning som ensidigt gynnar en ”lärostil”, ett förmedlingssätt, faller på de elever som inte tilltalas av just det sättet att lära. Jag håller dock med de båda herrarna att drama inte är den enda metoden – den trivs bäst tillsammans med andra!

Hur kommer jag att använda kursens verktyg i min verksamhet på Kulturskolan?

Jag ser hur jag skulle direkt kunna arbeta med detta som en kompletterande kollationeringsmetod för de pjäser mina barn och ungdomar gör. Att använda det gemensamma processdramat som utgångspunkt för improvisationer kring pjäserna. I höst börjar jag arbetet med en ypperligt bra pjäs för utomhusstrapatser; En midsommarnattsdröm. Vi behöver ”modernisera” innehållet lite (vi har lösa ideer om att göra Titania och Oberon till trötta småbarnsföräldrar bland annat)då gruppen inte är så många som behövs. Detta kan vara ett sätt att få eleverna att ta större del av manusbearbetningen

Det kan också bli ett sätt att utforska de olika hantverksuttrycken inom teater så som till exempel kostym, mask, ljud, ljus och scenografi.

I mitt arbete i grundskolan finns det många användningsområden för processdrama och utomhusdidaktik. Jag tänker hur man skulle kunna utforma alfabetsskogen som ett koncept med en sk ”kultursti” med olika bokstavsutmaningar. Kanske skulle de möta någon person/djur vid några bokstavsstationer som utmanar deras föreställningar. Om barnen går runt i mindre grupper kan de fåuppleva synergierna av samarbete, 1+1=3 ibland, tillsammans vet de mycket utöver vad de vetat enskilt. Dessutom kan de diskutera fram nya tankar och funderingar som de kan ta med sig till klassrummet och klassläraren sen. Jag ser även hur en högläsningsbok med naturtema skulle kunna dramatiseras ute i skog och mark genom olika skapande uttryck. Ett sätt att bearbeta berättelsen och innehållet vore att ta med det ut, leta spelplatser och leka med karaktärerna.

Även på fritidsgårdarna kan jag se hur ungdomarna kan få en snabbare och större upplevelse tillsammans med hjälp av processdramats form. Där kommer jag testa Owen och Barbers ”Gäng” –dramaarbete.

Slutligen…

Hörde på radio för ett tag sedan att många gamla fängelser bevaras genom att bli vandrarhem. De hyrde helt sonika ut fängelsecellerna som dom är och människor strömmar till. Det finns ett oerhört stort intresse att uppleva autentiska platser, att vara på en plats och få fantisera kring. Det är ju positivt i vårt IT-samhälle. Men när jag tänker vidare så kanske naturen i framtiden kommer att bli en sådan sällsam plats dit människor vallfärdar för att försöka förstå oss som hade den runt husknuten. Naturen ska inte vara ett museum eller facilitet. Jag kommer att göra allt för att mina kommande elever ska få uppleva naturen på alla olika sätt de kan.

Referenser

Kulturstien, Tidskriften Drama nummer 2/2004
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet 94
Utomhusdidaktik. Red. Lundegård, Iann & Wickman, Per-Olof & Wohlin, Ammi. Lund: Studentlitteratur, 2004. ISBN 91-44-02492-4. Antal sidor: 209.
Ericsson, Gunilla. Lära ute. Upplevelser och lärande i naturen. Friluftsfrämjandet, 2002. Antal sidor: 72.
Owens, A & Keith, B. Dramakompassen - Från planering, innehåll och strukturer till utvärdering och reflektion av processdrama. TMI Airaksinen Raija, 2006. ISBN 951-98945-2-7. Antal sidor: 186.
SOU:2004:104, Att lära för hållbar utveckling
Österlind Karolina, Begreppsbildning i ämnesövergripande och undersökande arbetssätt – studier av elevers arbete med miljöfrågor, doktorsavhandling vid pedagogiska institutionen Stockholms Universitet138

Muntliga källor (från Drama i naturen-kursen)
Lektioner
Föreläsningar
Seminarium

Estetiska Läroprocesser

Oftast diskuteras skolan i medierna som ekonomiska poster. Eller att Sverige placeras lågt i internationella utvärderingar av språk- eller matematikkunskaper. Jag frågar mig varför olika sätt att ta till sig information premieras mer än andra?

Kunskap finns inte bara i böcker eller i reproduktiv färdighetsträning. Kunskap kan växa ur dialoger kring hur och varför. Estetiska läroprocesser kan utmana fantasin eftersom inga direkta svar eller facit finns i arbetet. Både lärare och elever utforskar tillsammans, det är tillåtet att förundras under tidens gång. Läraren är så mycket mer än kunskapsförmedlare i denna arbetsform, hen är inspiratör, kreatör, vägledande och framför allt en närvarande lyssnare. Läraren behöver vara lyhörd för sina elevers tankar och ändå kunna leda dem mot nya utmaningar där de får chans att överträffa sig själva. Estetik har stor betydelse för alla ämnen, inte bara de klassiskt estetiska ämnena. I estetiska läroprocesser är eleven en medskapare istället för att reduceras till ett förvaringskärl för obearbetad information.

Nämner någon ordkombinationen Estetiska läroprocesser spetsar jag automatiskt öronen. Jag söker fortfarande efter en vattentät definition av vad det är, även om jag som teaterpedagog har arbetat med detta länge. Jag upplever att det är nästan ett modeord som de flesta projektansökningar slänger sig med. Begreppet består av dels ordet Estetisk som betyder sinnlig. Sinnlighet är något som främst tillskrivit kvinnor i samhället, även om en viss uppluckring pågår. Kvinnor har varit rätt osynliga tills nyligen i den akademiska världen. Det kan förklara varför det inte har tagit så mycket plats ännu. Läroprocess är det andra ordet. Att lära sig genom en process. För mig är ordet process belastat med negativ klang. Men det beror nog på en processtokig medstudent jag hade att göra med när jag läste mot min teaterpedagogexamen för några år sen. Hen såg process i allt och allt skulle ta jättelång tid. Min upplevelse är att ute i verksamheten komprimeras görandet ofta för att ge plats åt visandet. Produkten får mer cred än själva arbetet dit, men det är en helt annan disskussion jag får ta separat.

Om ett kulturprojekt genomförs i skolan är det viktigt att också skolan, dess lärare och elever, är aktiva även i inledningsskedet. Projektet bör förankras i skolmiljön, vara angeläget för eleverna och planeras och utvärderas av alla deltagande parter. Om inte är risken stor att det blir ett ovanifrån styrt projekt där eleverna blir passiva mottagare och verktyg för de vuxna snarare än aktiva sändare och skapare av kunskap. Korta insatser ger korta effekter, långa insatser ger långa effekter. Skapande ämnen mår bra av båda delarna, det vi måste fråga oss inför varje projekt är vad syftet är?

Föreställningen om att en skola med kulturprofil kan utmana treämnesskolan och göra skolan mindre tråkig och mer angelägen tycker jag är konstig. Varför kan de inte lära av varandra istället?

Det finns mycket att säga om ämnet och det sista är inte sagt på den här bloggen!

bilden är hämtad här!

Projektarbetet "från skrot till scenografi"

Genom att skapa rekvisita och scenografi av skrot skulle vi fånga barnens intresse i en gestaltning. Min grupp hade först tänkt gestalta en bit ur Robin Hood, genom oss själva. Men efter lite turbulens och avhopp så bytte vi linje. Vi gjorde ett tält till vår scen, där vi spelade i, omkring och framför med dockor. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när vi satt och gjorde de här dockorna helt opretentiöst av petflaskor och söndriga keramikvaser och aluminiumfolie och massa annat. Vi var ute i en förskola utanför Göteborg och spelade upp vår berättelse och barnen satt helt tysta och var helt inne i berättelsen och när vi sjungit sista sången satt dom och ville ha mer. gott betyg. det roligaste var nog att det var gjort av saker som dom ser i sin vardag. Det enkla. Vi lät dem behålla sakerna och jag tror de kommer hitta på tusen sagor med det material som folk slängt bort. Jag tror dessutom de kanske kommer skapa sina egna små dockor av saker de hittar. Det är väl ett bra budskap i dessa tider där alla talar om att vi konsumerar för mycket helfabrikat.

Obeservationsuppgift

Jag har observerat en återkommande gemensam musiklektion för förskoleklassen och åk 2. De har samlingen i ett tomt klassrum en gång i veckan. Då deltar som mest 32 barn och 5 pedagoger. Min lokala lärarutbildare (hädanefter kallad LLU) håller i den. Den lektionen jag deltog i hade de lite rörelsetema samt att gruppen började ett demokratiskt urval av vilka två sånger de skulle sjunga på skolavslutningen. De har ganska nyss haft en vårkonsert för föräldrarna.

När jag kommer in i rummet (jag kom in senare än de flesta) stod förskoleklassen och höll händerna. Jag hade svårt att uppfatta vad som hänt, men jag förstod att de behövde samla sig. Åk 2 ramlade in och betraktade en stund vad som hände. Sen sa LLU åt förskoleklassen att sätta sig ner, åk 2 fick sätta sig i mellanrummen så det blev varannan 2- och förskoleklassare. LLU presenterade vad som skulle göras idag. De skulle sjunga men också ägna sig lite åt musikfunderingar. Med de orden bad hon alla barnen att ställa sig upp och så spelade hon första ackordet till deras startsång; ”Vi har kommit hit för vi gillar musik”. LLU undrar om dom har vaknat och säger att de kan ta i mera, så sjunger gruppen sången en gång till. Den här gången är barnen med i hela kroppen. Många tar ut rörelserna stort och sjunger starkt. Sen fortsätter LLU nästan direkt efter att barnen satt sig ner med som hon uttrycker det en gammal goding. ”Hej” av Olle Widestrand. Nu tar barnen i och låter jättemycket. När den sången är slut berömmer LLU barnen att de låter bra, som en riktig kör. En pojke räcker upp handen och får ordet. Han säger att han inte gillar att skrika. LLU svarar att det har de pratat om vid ett annat tillfälle att det inte låter bra när man skriker, däremot när man sjunger starkt. Pojken nöjer sig med svaret och nästa låt utannonseras: ”Farbror Abraham.” Barnen lyser upp och nu verkar det svårt att sjunga samtidigt som att hålla reda på att alla kroppsdelar rör sig. Det skrattas mycket bland barnen. LLU gör en lustig min och börjar på en version av mora Träsks ”tigerjakt”-ramsa där det är Schimpanser som är ute i djungeln och röjer. Alla moment har rörelser som barnen hakar på allt eftersom. Det roligaste är att hålla minen, många barn tycker det är jätteroligt. LLU försöker upprätta call and response, men barnen vill gärna ramsa med henne på ”försången”. Det är en uppsluppen stämning efter den här ramsan. Efter ett andetag fortsätter de med en låt som börjar med orden ”Vinka med tårna”. Det är samma princip som föregående låt att röra sig och sjunga samtidigt. Men nu lägger LLU in ett tävlingsmoment; hinner ni med mig när jag ökar takten? Till slut är det så snabbt att många av barnen kollapsar. Efter detta mindre gympapass ställer sig LLU upp och berättar om skolavslutningen och ber alla att tänka tyst för sig själv en minut om de vet en sång som de sjungit här som de vill ha med på skolavslutningen. Under tiden barnen tänker (vissa högre än andra) tar hon fram en Whiteboardpenna och börjar skriva siffrorna 1-10 på tavlan. Sedan lät hon alla barn som ville ett och ett (först 2e klassarna sen förskoleklassarna) säga sina förslag. Det fick ta sin tid. Efter ett slag var det ett 10-tal sånger uppskrivna med plustecken för de som blivit sagda fler gånger. De avslutade med en av dem, ”Sitter på ett berg” och barnen gjorde rörelser till. Efter det berömde LLU dem och så fick alla gå som hette ett visst namn, hade en viss färg på tröjan och så vidare.

LLU ser den här gemensamma lektionen förutom musiklektion också som ett sätt att integrera klasserna och skapa en sammanhållning i arbetslaget. Jag har tänkt på att själva formationen, den sittande ringen är demokratisk, alla ser alla och det finns ingen början eller slut.

Vi är alla beroende av att känna oss hemma i ett större kulturellt och socialt fält för att utveckla identitet och självmedvetande. S. 50, Ruud

Synen på musikaliteten tolkar jag utifrån vad jag observerat som relativ (Hallin, 080429). Med det menas att den är förvärvad, alla får vara med, det är upplevelsebaserat och ökar förståelsen för musiken. Funktionen kan också vara en stor del av socialiseringsprocessen. Barnen får öva på många olika egenskaper som medförs av stora grupper: som att följa instruktioner, visa hänsyn och respekt för varandra (Lpo94).

Kulturella aktiviteter och inte minst deltagande i musiklivet kan vara en källa till upplevelse av bemästrande och självtillit, till att se sig själv som en kompetent person som kan stå upp på en social arena och handla. s.47, Ruud.

Att uppleva processen att växa från individer i en grupp till en grupp med individer är ovärderligt och jag påstår att de estetiska verksamheterna kan ge en stor knuff i rätt riktning!

Källförteckning:
Hallin, Mona, ”Vem är musikalisk?”, föreläsning 080429 på Högskolan för Scen och musik.
Lpo94; Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklass och fritidshemmet.
Ruud Even, Varma Ögonblick - om musik, hälsa och livskvalitet, 2001.