Processkrivande kring Fanny Ambjörnssons avhandling

Bilden visar en dörr med en vaddå? Är det bara vaddå som går in genom dörren? Vad händer om en annan än Vaddå går in? Blir man en vaddå när man varit där inne? Kan dörren vara låst för vissa?

"Genus måste nämligen ständigt återskapas för att vara övertygande. Och detta återskapande - denna nödvändiga upprepning - som gör att genus inte kan betraktas som ett statiskt tillstånd. Snarare måste det ses som ett verb, ett oavbrutet pågående - en process." Fanny Ambjörnsson En Klass för sig s. 13.

Göra, tillverka genus. Det är rolltagande och rollgivande. Många barn strävar lång tid med sitt genusgörande - med hjälp av lekar, attribut, tix. Livet är en teater och du kan få vilken roll som helst - du måste kunna spela den bra bara. Den jobbigaste rollen är den odefinierade. Människor runt dig behandlar dig efter de signaler du sänder ut. En kung blir bara kung i undersåtars sällskap. Men samtidigt får du en roll - som du säger ja eller nej till. Har du sagt ja är det ibland svårt att tacka nej senare.

Jag ser alla dessa uttryck för rollgestaltning väldigt tydligt. Jag ser att efter åk 4 händer något med mina dramagrupper. Gruppdynamiken ändras. Inte så sällan försvinner alla killar till andra fritidsaktiviteter. Jag funderar på hur jag kan undersöka detta närmare med akademiska förtecken. Går det?

Projektarbetet "från skrot till scenografi"

Genom att skapa rekvisita och scenografi av skrot skulle vi fånga barnens intresse i en gestaltning. Min grupp hade först tänkt gestalta en bit ur Robin Hood, genom oss själva. Men efter lite turbulens och avhopp så bytte vi linje. Vi gjorde ett tält till vår scen, där vi spelade i, omkring och framför med dockor. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när vi satt och gjorde de här dockorna helt opretentiöst av petflaskor och söndriga keramikvaser och aluminiumfolie och massa annat. Vi var ute i en förskola utanför Göteborg och spelade upp vår berättelse och barnen satt helt tysta och var helt inne i berättelsen och när vi sjungit sista sången satt dom och ville ha mer. gott betyg. det roligaste var nog att det var gjort av saker som dom ser i sin vardag. Det enkla. Vi lät dem behålla sakerna och jag tror de kommer hitta på tusen sagor med det material som folk slängt bort. Jag tror dessutom de kanske kommer skapa sina egna små dockor av saker de hittar. Det är väl ett bra budskap i dessa tider där alla talar om att vi konsumerar för mycket helfabrikat.

Det här om grupparbete

Jag har svårt för grupparbete på universitetsnivå. Även om jag vet att det behövs i en utbildning där grupprocesser är centrala så känner jag att gruppmedlemmarna blir övergivna åt sig själva att äta på varandra bäst de vill.

Den processen som jag deltar i nu har varit dramatisk med tvära kast. En halkade av för att den inte respekterade gruppens arbetstider eller engagerade sig. Jag kan tycka att det rått ett ältande efter det som jag inte känner mig bekväm med. Men gruppen har nu en enad front.

Men ska det bli en kurs i konflikthantering helt plötsligt utan handledning.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är universitetsnivå och vi är vuxna människor som inte ska behövas daddas med. Det fungerar ju i teorin. Men när det dyker upp någon som är oförmögen att se till gruppens bästa. Vilket sätt är bra då?

Det är ju också en fråga om betyg. I den aktuella kursen kan alla bara få G. Det betyder att hade vi tillåtit personens beteende så hade den fått G utan motsvarande prestation.

Vi skulle kunna jämföra oss med ett lärarlag, då hade denna utgång försvårat fortsatt arbete. Man tvingas ju faktiskt jobba med de som är anställda och de kan vara av många olika åsikter. möter man någon som inte kan kompromissa så blir det svårt.

Projektarbete: Dunderklumpen

Först tillbringade vi en lång vecka på Brew House för att jobba ihop en upplevelse för barn i 3-5 år. Vår grupp valde att arbeta utifrån Dunderklumpen, en filmav Beppe Wolgers. Vi var på Blå stället i Angered och spelade för 4 barngrupper under 2 dagar. Slitsamt men uppskattat. De andra två grupperna gjorde också sina egna föreställningar. En fröjd att se vad vi kan göra på så kort tid!

Läser en blogg som tog upp det här sättet att arbeta fast från lärarhållet. Jag har lärt mig att jag måste ta mindre plats och inte få panik för att andras idéer inte kommer direkt. Det är svårt att hålla igen när man är van att vara den ansvarstagande drivande pedagogen och det måste jag påminna mig mer om i nästa projekt. Att jag är en av många studenter, det hänger inte bara på mig och alla tar olika lång tid på sig att bestämma saker. Bara för att jag får idéer fortare än en höna bajsar så behöver dom inte va bäst!