Estetiska Läroprocesser

Oftast diskuteras skolan i medierna som ekonomiska poster. Eller att Sverige placeras lågt i internationella utvärderingar av språk- eller matematikkunskaper. Jag frågar mig varför olika sätt att ta till sig information premieras mer än andra?

Kunskap finns inte bara i böcker eller i reproduktiv färdighetsträning. Kunskap kan växa ur dialoger kring hur och varför. Estetiska läroprocesser kan utmana fantasin eftersom inga direkta svar eller facit finns i arbetet. Både lärare och elever utforskar tillsammans, det är tillåtet att förundras under tidens gång. Läraren är så mycket mer än kunskapsförmedlare i denna arbetsform, hen är inspiratör, kreatör, vägledande och framför allt en närvarande lyssnare. Läraren behöver vara lyhörd för sina elevers tankar och ändå kunna leda dem mot nya utmaningar där de får chans att överträffa sig själva. Estetik har stor betydelse för alla ämnen, inte bara de klassiskt estetiska ämnena. I estetiska läroprocesser är eleven en medskapare istället för att reduceras till ett förvaringskärl för obearbetad information.

Nämner någon ordkombinationen Estetiska läroprocesser spetsar jag automatiskt öronen. Jag söker fortfarande efter en vattentät definition av vad det är, även om jag som teaterpedagog har arbetat med detta länge. Jag upplever att det är nästan ett modeord som de flesta projektansökningar slänger sig med. Begreppet består av dels ordet Estetisk som betyder sinnlig. Sinnlighet är något som främst tillskrivit kvinnor i samhället, även om en viss uppluckring pågår. Kvinnor har varit rätt osynliga tills nyligen i den akademiska världen. Det kan förklara varför det inte har tagit så mycket plats ännu. Läroprocess är det andra ordet. Att lära sig genom en process. För mig är ordet process belastat med negativ klang. Men det beror nog på en processtokig medstudent jag hade att göra med när jag läste mot min teaterpedagogexamen för några år sen. Hen såg process i allt och allt skulle ta jättelång tid. Min upplevelse är att ute i verksamheten komprimeras görandet ofta för att ge plats åt visandet. Produkten får mer cred än själva arbetet dit, men det är en helt annan disskussion jag får ta separat.

Om ett kulturprojekt genomförs i skolan är det viktigt att också skolan, dess lärare och elever, är aktiva även i inledningsskedet. Projektet bör förankras i skolmiljön, vara angeläget för eleverna och planeras och utvärderas av alla deltagande parter. Om inte är risken stor att det blir ett ovanifrån styrt projekt där eleverna blir passiva mottagare och verktyg för de vuxna snarare än aktiva sändare och skapare av kunskap. Korta insatser ger korta effekter, långa insatser ger långa effekter. Skapande ämnen mår bra av båda delarna, det vi måste fråga oss inför varje projekt är vad syftet är?

Föreställningen om att en skola med kulturprofil kan utmana treämnesskolan och göra skolan mindre tråkig och mer angelägen tycker jag är konstig. Varför kan de inte lära av varandra istället?

Det finns mycket att säga om ämnet och det sista är inte sagt på den här bloggen!

bilden är hämtad här!

Projektarbetet "från skrot till scenografi"

Genom att skapa rekvisita och scenografi av skrot skulle vi fånga barnens intresse i en gestaltning. Min grupp hade först tänkt gestalta en bit ur Robin Hood, genom oss själva. Men efter lite turbulens och avhopp så bytte vi linje. Vi gjorde ett tält till vår scen, där vi spelade i, omkring och framför med dockor. Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när vi satt och gjorde de här dockorna helt opretentiöst av petflaskor och söndriga keramikvaser och aluminiumfolie och massa annat. Vi var ute i en förskola utanför Göteborg och spelade upp vår berättelse och barnen satt helt tysta och var helt inne i berättelsen och när vi sjungit sista sången satt dom och ville ha mer. gott betyg. det roligaste var nog att det var gjort av saker som dom ser i sin vardag. Det enkla. Vi lät dem behålla sakerna och jag tror de kommer hitta på tusen sagor med det material som folk slängt bort. Jag tror dessutom de kanske kommer skapa sina egna små dockor av saker de hittar. Det är väl ett bra budskap i dessa tider där alla talar om att vi konsumerar för mycket helfabrikat.

Det här om grupparbete

Jag har svårt för grupparbete på universitetsnivå. Även om jag vet att det behövs i en utbildning där grupprocesser är centrala så känner jag att gruppmedlemmarna blir övergivna åt sig själva att äta på varandra bäst de vill.

Den processen som jag deltar i nu har varit dramatisk med tvära kast. En halkade av för att den inte respekterade gruppens arbetstider eller engagerade sig. Jag kan tycka att det rått ett ältande efter det som jag inte känner mig bekväm med. Men gruppen har nu en enad front.

Men ska det bli en kurs i konflikthantering helt plötsligt utan handledning.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är universitetsnivå och vi är vuxna människor som inte ska behövas daddas med. Det fungerar ju i teorin. Men när det dyker upp någon som är oförmögen att se till gruppens bästa. Vilket sätt är bra då?

Det är ju också en fråga om betyg. I den aktuella kursen kan alla bara få G. Det betyder att hade vi tillåtit personens beteende så hade den fått G utan motsvarande prestation.

Vi skulle kunna jämföra oss med ett lärarlag, då hade denna utgång försvårat fortsatt arbete. Man tvingas ju faktiskt jobba med de som är anställda och de kan vara av många olika åsikter. möter man någon som inte kan kompromissa så blir det svårt.

Projektarbete: Dunderklumpen

Först tillbringade vi en lång vecka på Brew House för att jobba ihop en upplevelse för barn i 3-5 år. Vår grupp valde att arbeta utifrån Dunderklumpen, en filmav Beppe Wolgers. Vi var på Blå stället i Angered och spelade för 4 barngrupper under 2 dagar. Slitsamt men uppskattat. De andra två grupperna gjorde också sina egna föreställningar. En fröjd att se vad vi kan göra på så kort tid!

Läser en blogg som tog upp det här sättet att arbeta fast från lärarhållet. Jag har lärt mig att jag måste ta mindre plats och inte få panik för att andras idéer inte kommer direkt. Det är svårt att hålla igen när man är van att vara den ansvarstagande drivande pedagogen och det måste jag påminna mig mer om i nästa projekt. Att jag är en av många studenter, det hänger inte bara på mig och alla tar olika lång tid på sig att bestämma saker. Bara för att jag får idéer fortare än en höna bajsar så behöver dom inte va bäst!