Kvinnliga lärarens yttre appearance

Det är tufft på barnlitteraturkursen, mycket att läsa, lite att njuta. Därför tänkte jag det här inlägget skulle bli lite mer avslappnat och kanske lite oakademiskt.

Något jag funderar på och har funderat över är lärarens yttre. Vad har dom på sig? Lärare har oftast inte någon officiell dresscode eller uniform som till exempel poliser eller vårdbiträden har. De förväntas komma i sina civilkläder. Vad betyder det för yrket?

Jag har funnits i många olika sammanhang där lärare har funnits. Det finns ju alla typer av lärare, men något som jag tycker är genomgående för kvinnliga Lärarinnor är stora smycken. Alla känner inte igen sig i detta vet jag. Men jag har ofta reagerat på hur flashigt klädda kvinnliga lärare är. Jag känner inte igen mig själv i den bilden även om jag ibland försöker. Ibland kan jag dra på mig en kjol eller en sjal eller en ring. Men oftast går jag i mina sneakers och jeans med nån t-shirt och en Tröj-"Olle". Är man snäll kan man kalla det sportig stil. Är man krass så är det bara slitkläder.

Är jag inte lärare då?

Bröderna Måns Sandén

Jag tror det är en av de första gångerna på länge jag öppnar en bok och den inte stängs förrän jag är på sista sidan. Det här är spänning på högsta nivå. Jaget i boken är en rätt flickig pojke som heter Peter, han har en tvillingsyster som heter Petra. Hon är Pojkflicka med nävarna först och tanken på spets. Tillsammans med Lucy, en trespråkig flickflicka som är ihop med Peter. De här tre 12 åringarna utgör ett detektivgäng som kallar sig för Hemliga Ögat.

Nu i den här senaste boken har dom sommarlov hemma i Lund och det är jättetråkigt. Men plötsligt händer det mystiska saker. Ett mynt är plötsligt värt flera tusen kronor och det dyker upp en skum butik på Kraft torg där munkar går ut och in.

Mycket riktigt är det nåt fuffens på gång och det blir en riktigt spännande resa från den halvtråkiga sommarlovsdagen till hetluften.

Målgruppen är 9-12 år ungefär. En del utländska ord och fraser finns med.

LÄS!

VFU-rapport för språk, litteratur och lärande 6hp

Skolan jag varit på är en liten F-5 skola med gamla anor, där går lite drygt 150 elever. Den ligger i ett välbärgat område, där går inte några elever med svenska som andraspråk i nämnvärd bemärkelse. Det finns ett skolbibliotek men ingen bibliotekarie. Mitt huvudsakliga team var en av tre F-2 avdelningar. Det arbetar två förskollärare och två grundskollärare i klassen, ingen arbetar heltid. Svenskundervisningens lokala mål är utförligt skrivna i elevperspektiv och innehåller tre rubriker; läsa, skriva, tala. Det förekommer genomgående tester (Fonolek; en fonetisk diagnos som görs med förskoleklassen, H4; uttalstest, ALP; en serie tester i analys av läsförståelse). Det finns en speciallärare på skolan, hon var sjukskriven under veckan och därför kunde jag inte följa hennes arbete. Teamet berättade att hon arbetar med små elevgrupper som går ut ur ordinarie undervisning för att träffa henne.

Jag har valt att främst beskriva en lektion med F-1, framför allt beroende på det begränsade utrymmet. Det förekommer fler arbetssätt än de som omnämns här men detta är en stor del av vardagsundervisningen och är alltså representativ. Jag använder en referens till åk 3 som jag observerat under en skoldag.

Lektionen känner jag igen från egen skoltid, veckans bokstav. Under veckan träffar eleverna på bokstaven i olika sammanhang och genom olika uttrycksformer som går mycket väl i linje med Lpo94 vidgade textbegrepp. Det är en av förskollärarna som presenterar veckans bokstav L genom historien om lejonet som blev räddad av en mus. Detta gör hon genom en handdocka som levandegör hennes berättelse. Barnen tittar uppmärksamt på vad som händer lejonet och reagerar på berättarens röstgestaltningar. Efteråt fick barnen känna på ordet L, hur L låter? Hur känns det att säga och till sist, hur skrivs det? Förskolläraren presenterar en ramsa från en bok (Jonsson & Ring & Sundh, 1989) ”Lejon ska man låta bli att stoppa sina fingrar i”, den upprepas tills alla eleverna kan den. Jag ser hur många av de mindre läser mycket aktivt av lärarens läppar och ansiktsuttryck under momentet. Här används ljudandet och helhetsanalysen (föreläsning, 080904, Bjerklund) parallellt, förskolläraren skriver upp ramsan på tavlan och stryker under alla L med hjälp av barnens ivriga förslag. Efter detta tar barnen fram, på förskollärarens uppmaning, hemmagjorda böcker. Sexåringarna har en bok med en bild, under bilden finns ett stort L och hjälpstreck och ett litet L med hjälpstreck. Där får de öva att skriva L. Sjuåringarna har en bok som kallas Regnbågsboken, där finns alla bokstäver streckade, eleverna fyller i dessa med färger. Eleverna blir uppmanade att inte skynda sig utan att fylla i böckerna noggrant. När de blir klara får de skriva och rita i ”mina tankar”-boken – eller ”händelseboken” (Lindö, 2002, 40). Den här boken är så gott som fri från stavningskontroll, men den läses flitigt av lärarna som ger små kommentarer. Det viktiga är att eleverna skriver, inte hur de stavar. När ettorna blev klara får de ta fram Lilly Jakobsons Äppelböcker. Det är också ett läromedel jag känner igen från min egen skoltid. Äppelböckerna är en serie övningsböcker i läsförståelse. Jag blev förvånad över att de var så att säga ”nyttiga”, jag mindes de böckerna som väldigt lustbetonade, en belöning att få jobba i.

En elev i åk 3 kände sig kränkt när läraren rättade hans stavning. Då förklarade läraren för hela klassen att lärarna de haft innan kanske inte petat så mycket med stavning. Nu är det viktigt att lära sig stava för att texten ska bli tillgänglig för fler än eleverna och läraren. Läraren i åk 3 använde tillfället för en minilektion i stavningens betydelse (föreläsning, Berglund, 080904). Läraren antyder att språkbruket kan ha betydelse, att olika texter riktar sig till olika läsare (Andersson i Sandqvist & Teleman, 1989, s.5). Hon lät även barnen själva få reflektera över varför de behövde kunna läsa och skriva vilket Sven Strömqvist (Ahlsén & Allwood, 2002, s.52) lyfter upp som en mycket viktig uppgift för skolan.

Referenser
Ahlsén Elisabeth & Allwood Jens (red)(2002) Språk i fokus, Lund: Studentlitteratur.
Jonsson Anna-Stina, Ring Carina, Sundh Runa, A-Ö Läsa i lågstadiet, 1989:Gleerups Sandqvist C & Teleman U, Språkutveckling under skoltiden, 1989, Studentlitteratur AB
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet 1994
Föreläsning
Svenskämnet i 2000-talets skola;080904; Ulla Berglund och Ann Bjerklund Larsson
Svenskämnet i skolans tidigare åldrar;080904: Ann Bjerklund Larsson

Birgitta Johansson hade föreläsning för oss igår eftermiddag.

Vad blir jag? (Utbildning) - Lärare
Vem blir jag? (Bildning) - Förebild?

Varför vill jag bli svensklärare? - - - här borde det stå massa kloka svar: men jag tänker tomt här... va är detta? varför? behörighet?
På frågan varför vi ska läsa skönlitteratur känner jag mig igen vilsen. vadå? måste man? en bra svensklärare=läser mycket? varför det?

Studieplan

Idag fick jag examensbevis för sommarkursen Drama i Naturen från Karlstads Universitet. Väl Godkänd! Förstå va stolt jag känner mig som fått högsta betyg i "mitt" ämne! De sa att omdömen eventuellt skulle komma. Jag hoppas det. Vore kul att se vad de tyckte i detalj.

Annars har jag drabbats av bologna och fått utöka mina studier (igen). Nu ser det ut så här:

lå08/09
Svenska för tidigare år grundkurs och fortsättningskurs

lå09/10
matematik i barnens värld grundkurs och Allmänt utbildningsområdestermin 2 avancerad nivå

lå10/11
Specialiseringskurs med examensarbete och Allmänt utbildningsområdestermin 3 avancerad nivå med examensarbete

Jag ska undersöka om jag under specialiseringen kan skriva i ämnet drama. vore ju toppen om det gick för sig!

Skolstart i dubbel bemärkelse

Ikväll är jag rastlös. Det är en så oerhört svårt beskriven känsla dagen innan skolstart. Imorgon klockan 8.15 är det upprop på universitetet för kursen svenska för tidiga år och jag är alltid lika nervös. Det vanliga: finns man med på listan? Kommer jag få någon studiekamrat, eller? Hur många gånger har det inte rusat små blå fjärilar i magen i det perspektivet?

Samtidigt så flyger ett par andra fjärilar i rödaktig ton därinne med. Imorgon kväll är det upprop på Kulturskolan. Nya elever och nya föräldrar möter teaterpedagog Alex. Att göra ett gott intryck känns väldigt viktigt och svårt. Förälderkontakt är ibland och som oftast avgörande. Håller man för mycket distans blir det fel. Blir man för hjärtlig blir det fel. Att stå för många vuxna och deras barn och informera är svårt. Barnen ligger säkert och tänker på hur det ska bli med deras teater... hur kommer dom att trivas? är nån kompis där dom känner, eller? - de har också blå fjärilar i magen. De gamla eleverna känns lugnare, återseenden är alltid förundransvärt trevliga. Någon har växt, någon har kommit i målbrottet kanske, någon har klippt sig och någon är precis som innan.

Sommarlovet sjunger sin sista sång. Antagligen kommer mer på denna blogg inom kort!

Vad menas med ett Dramapedagogiskt och estetiskt förhållningssätt?

Som blivande svensklärare brukar jag ofta gå tillbaka till ordets betydelse och ta språng ifrån det i mitt resonemang kring det. Inte för att alla svar kanske finns där, men det är ett bra sätt att starta. Owens och Barber (Dramakompassen:2006:10) serverar mig ordets betydelse. Drama härstammar från det grekiska ordet drao och betyder ”något som görs”. Jag kan inte låta bli att nämna John Deweys bevingade ord ”learning by doing” i detta fall. Det är väl kärnan, förstå genom att göra, i vårt fall kanske agera ”som om” i en fiktiv verklighet som alla i gruppen godtagit villkoren för. Jag anser därför att drama är ett sätt att få vara i kunskapen, ett upplevelsebaserat lärande. Drama är något vi gör i en grupp för att utforska det fysiska uttrycket ostört utan yttre krav på att visa upp något slutgiltigt resultat. Kunskapandet i arbetet med drama är under ständig konstruktion, det stelnar inte till förmån för en framställning för en utomstående publik. Att uppleva något med många sinnen förstärker minnet av händelsen (Vangsnes:drama2:2004).

Estetisk kommer från grekiskans ord för förnimmelse, betecknar ordet sinnlig. Jag anser att det förstärker argumentet att upplevelsebaserad undervisning kan ses som en kompletterande inlärningsmetod (Utomhusdidaktik:2004:190). Upplevelsen fångar upp den omtalade tysta kunskapen som identifieras som den sistnämnda egenskapen i Lpo94 F:n, fakta färdighet, förståelse och förtrogenheten (Utomhusdidaktik:2004:188). Förtrogenhet beskrivs i följande citat (Utomhusdidaktik:2004:12)

Den tysta, ännu icke formulerade kunskapen, den som sitter i muskelns spänning, i äpplets doft, i kroppens rytm, i sinnet för propotioner, i språkets rikedom bortom grammatikens och ordlistans korrekthet, bär vår kultur. (…) se, göra och vara.

Ett Dramapedagogiskt och estetiskt förhållningssätt vill jag hävda vara sammanfattat i ordet upplevelsepedagogik. Upplevelsebaserat lärande inbjuder till att hitta sin egen kunskap och bedömer inte resultatet i termer om rätt och fel. Det är ett sätt att göra den tysta kunskapen hörd och erkänd.