En fältstudie i en mångkulturell skola

Under våra fältstudiedagar besökte vi en åk 2-3 på en mångkulturell skola, det är 27 elever i den gruppen, varav 2 stycken har svenska som modersmål. De har två lärare (en mer svensk-inriktad och en mer NO/matteinriktad) och en elevassistent. Klassrummet är möblerat i 4 bord med stolar kring, vilket vi tror inbjuder till samtal mellan eleverna.
Vi har valt att här beskriva en svensklektion för åk 3. Det var sista lektionen för dagen och eleverna kommer precis in från rast. Svenskläraren börjar prata om att hon får bilder i huvudet medan hon läser. Läraren återkopplar med eleverna som verkar känna igen sig i påståendet. Hon spinner vidare och beskriver historierna som små filmer som spelas upp i huvudet. Medan hon förklarar gör hon en egen ”film” om en flicka som ska över vägen för att köpa glass. Första gången händer ingenting på vägen, hon frågar eleverna efteråt om det var en spännande film? När eleverna säger nej så undrar hon vad som skulle göra den spännande? Kanske det händer något på vägen? Filmen ”spelas upp” igen med en liten händelse (hon snubblar till över vägen). Hela tiden hålls elevernas fokus genom följdfrågor. Eleverna får själva prova att vara någon på vägen som det händer något för. Alla vill testa och det blir väldigt olika historier som utspelar sig framför oss innefattande bland annat tjuvar, ambulanser och helikoptrar. Eleverna är engagerade i vad som händer där på vägen. Svenskläraren blir den som fördelar ordet och anknyter med små tips i berättarteknik. När de gjort tre sagor bryter Svenskläraren av med att introducera en individuell uppgift: att skriva en saga utifrån frågorna Vem? Händelse? Mål? Eleverna får sätta sig på sina arbetsplatser, alla får papper och nu får de skriva sina egna sagor. Det går olika bra att hitta på för dem och vissa skriver mer än andra. Många av eleverna lägger mycket tid på att teckna en bild till sin saga. Svenskläraren och NO-läraren ambulerar runt borden och hjälper eleverna att få fram sina tankar på papperet. I slutet av lektionen är nästan alla klara med sina berättelser. Svenskläraren samlar in sagorna och läser några högt efter att ha frågat skribenten om det är okej. Det är med viss skräckblandad förtjusning barnen lyssnar till sina egna texter. Det beskrivna lektionstillfället är ett exempel på hur pedagogerna tar ner det abstrakta till något så konkret som en dramatisering, det blir något som eleverna upplever tillsammans. Denna dialog och upplevelsebaserade pedagogik tycker vi inte är lika framträdande i monokulturella skolor.
Något vi märker är att elevernas impulser utnyttjas flitigt av pedagogerna, de accepterar ett kreativt kaos i klassrummet utan att ge avkall på sitt eget lugn. Med hänsyn till läromedel så har dom en anpassad matematikbok som lämnar mycket luft för diskussioner och laborationer. Åk 3 har individuellt anpassade läsläxor medan åk 2 har en gemensam läsebok (Ottos klass). Under ett samtal med pedagogerna håller de fram den gemensamma upplevelsen som ett viktigt redskap för att skapa gemenskap och kontakt mellan elever med vitt skilda bakgrunder och förkunskaper. Vi frågar vilka dokument pedagogerna utgår ifrån när de arbetar. De jobbar främst utifrån Lpo94 och målen för åk 3. De nytillkomna nationella proven i åk 3 ses av pedagogerna som något som kan vara både negativt och positivt. De ser det som en möjlighet att kräva resurser för de elever som inte når upp till minimikraven – men bedömningsprocessen kan göra samma elever mycket frustrerade och stressade över sina svagheter. Samtidigt lyfter en av pedagogerna att det ibland kan ställas för låga krav på de barn med svenska som andraspråk. Vi undrar om hur de arbetar med grammatik och får svaret att det i stort sett handlar om punkt och stor bokstav fram till åk 4. Vi ställer oss frågande till om det kanske vore bra att börja lite tidigare med den grammatiska medvetenheten på ett lekfullt sätt?