"B-uppsatts" i Svenska för tidiga år

Hej alla! Fick ett väldigt tjockt och trevligt brev från Universitetet innehållandes en didaktiktenta, en analys av Medeas barn och min b-uppsatts i Svenska för tidiga år. Längst ner i högen fanns ett samlat bedömningsbetyg - VG. Förstå va häftigt att få VG. I glädjeyran fick jag för mig att ni kunde få ta del av b-uppsattsen. Så här kommer den, lite sommarläsning. Tack till Moa som hjälpt mig att ögna igenom tankar och ting!

Aristoteles duger fortfarande
Om tre författares flirtar med myter och sagor

Göteborgs universitet
Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion
Sagor och skönlitteratur, myter och medier 15 hp vt09
Individuell skriftlig examinationsuppgift 2
För Hanne Andersson

Inledning
Denna examinationsuppgift ska behandla återbruksfrekvensen av myt och sagotraditionen hos tre berättelser. Jag har valt att titta närmare på Disneyversionen av Herkules, Glasblåsarns barn av Maria Gripe samt Harry Potter av J.K Rowlings. Alla dessa 3 historierna har filmatiserats. De handlar på olika sätt hur om hur kaos bryter ut och sedan stävjas på ett eller annat sätt. En kollektiv drivkraft är alltså att uppnå harmoni – en vanlig drivkraft i myter (Bearne, 2000). Magnus Persson (2005) menar att populärkulturen är ett av de största identitetsskapande stoffen som barn och ungdomar möter idag. Där ställs frågor som alla människor undrar över. Alla tre böckernas huvudkaraktärer brottas med vad Bo Dahlin (2004) kallar de eviga frågorna; Vem är jag, vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg? En spännande aspekt som Eve Bearne (2000) tar upp är att myternas ombytlighet, de anpassas vartefter miljön och sammanhanget de berättas i. Detta är något jag uppmärksammat även i sagogenren när vi läste alla versioner på Askungen från olika världsdelar. Det skulle kunna enligt Bo Dahlin (2004) visar på ett arketypiskt tema som återfinns över hela världen. Det är intressant att fundera över vilka val våra berättare gör för att anpassa sin historia till sin tänkta publik. I vilken utsträckning behöver läsaren va medveten om myt eller saga för att förstå och ha utbyte av berättelsen i de tre ovan nämnda böcker? Vem väljer författaren ut till att spela hjälte? Hur väl följer de tre berättelserna Aristoteles mall för det ideala dramat? Dessa tre frågor har jag valt att behandla i en diskussion i slutet.

Herakles och Herkules
Disney har lånat den grekiska halvguden Herakles populariserade karisma och blandat upp alla grekiska gudar till en grekisk sallad av arketyper och flirtar med grekisk mytologiska fenomen. Jag kommer hädanefter att benämna den grekiska orginalmyten, enligt Claes Lindskog (1994), som Herakles och Disneys filmversion som Herkules för tydlighetens skull. Filmen Herkules är förenklad, med högt tempo och tydliga onda och goda karaktärer. De första tio minuterna avverkas både skapelsemyten, Herkules födelse, hans profetia (överräckt av de tre ödesgudinnorna dåtid, nutid och framtid) och huvudintrigen. De censurerar dock det hat som Hera känner inför Herakles, som i den ursprungliga myten inte är hennes biologiska son. De förenklar genom att göra henne till frånvarande och passiv men orolig och märk väl rosafärgad storögd mor. I Herakles är det Alkemene som är Herakles mor – en drottning av god ätt. Zeus framställs i Herkules som en lekfull ledare som uppmuntrar ”lillpojken” att göra sina egna erfarenheter. Senare när han blandar sig i sonens framfart blir Zeus en rådgivare och langar fram budskap som filmen vill förmedla; ”Att vara berömd är inte detsamma som att vara en sann hjälte” och ”Hos en sann hjälte är kroppens styrka inte lika viktig som hjärtats styrka.” I myten Herakles är inte Zeus aktiv förälder. I Herkules byggs bilden snabbt upp genom dagens reklamretorik (Rönnberg, 2003), men de driver även med karaktären och hans fåfänga får honom inte långt i kampen om att bli accepterad som gud. Herkules är den moderna myten om alfahannen som räddar kvinnor i nöd just för att män vanligast gör det (Rönnberg, 2003). Men det är också, ur Hadeskaraktärens synvinkel, en version av Sofokles Oidipus-intrig med någon som kämpar mot att en profetia från gudarna skall uppfyllas. Herakles gemål Megara är något som han får i gåva av Tebes kung, hon nämns inte mer efter det. I Herkules har Megara fått ett smeknamn, Meg och hon har blivit en mer sammansatt karaktär som arbetar för Hades på grund av ett offer hon gjort för sin första kärlek. När vi träffar henne är hon bitter för att mannen hon sålde sin själ för lämnade henne och nu var hon tvungen att springa efter Hades befallningar. Karaktären Meg får Herkules att visa sin enda akilleshäl eftersom han blir huvudstupa kär i henne. Meg är först inte alls imponerad av ”superpojken”, som hon väljer att kalla honom, men allt eftersom tiden går så väcks kärleken till honom. Vid ett tillfälle i filmen när hon backar bakåt från ett av Herkules försök till famntag så blir hon petad i ryggen av en staty av Kärleksguden Eros pil, då ger hon till synes efter. Hades använder Meg som medel för att försvaga Herkules. Herkules går med på att mista sina krafter under ett dygn i utbyte mot att Meg blir fri och får leva. Resten av filmen går ut på hur Herkules utan sina krafter ska besegra Hades och hans titaner. När han sedan gjort det blir han erbjuden att flytta upp till Olympen – men han väljer kärleken nere på jorden tillsammans med Meg istället. Berättelsen är en typisk saga med en dramatisk början, förvecklingar i mitten, en stor uppgörelse och ett lyckligt slut. I snabb jämförelse kan sägas att Herakles dör på grund av sin andra hustru Deianeiras svartsjuka. Disneys filmer har utvecklats till att bli vad Jack Zipes (1994) kallar mytifierade, de återberättas dagligen av barn och även oss unga vuxna som är uppväxta mitt i medias revolution refererar ständigt till dessa filmer. Detta kan bero på just att de återberättar myter, sagor och sägner som låtits påverkas av sin samtid. De har utarbetat ett koncept som bekräftar vissa levnadsmönster och ignorerar andra (Rönnberg, 2000/2001).

Glasblåsarns barn
Glasblåsarns barn handlar om Albert, Sofia och deras två barn Klara och Klas, de lever i ett litet torp med glashytta. Albert far iväg på marknader för att sälja sitt hantverk utan större förtjänst. En dag får Sofia och barnen följa med. Härskaren och Kusken kommer förbi och köper glas för dyra pengar. Senare på kvällen ger Albert till Sofia en märklig ring i marknadsgåva. De spår sig hos Flaxa Mildväder. Hon säger till Sofia att om hon behöver hjälp så får Sofia skicka ringen till Flaxa. Ett år går och Härskaren möter barnen en gång till vid vägkanten där de säljer blommor. Härskarinnan är med denna gången och ler mot barnen, vilket Härskaren tolkar som en önskan att äga barnen. Nästa marknad får barnen gå runt och titta på egen hand, Klara förälskar sig i en docka som hon får köpa med Härskarens pengar. Han kidnappar barnen och tar dom med till Önskestad, för att blidka Härskarinnan. Barnen är dock besvärliga prydnadsföremål så de tvingas ta dit barnskötaren Nana. Nana gör hela huset förlamat och pinar barnen så att de blir till tomma och viljelösa krukor. Sofia lämnar ringen till Flaxa precis innan Härskaren kallar till sig Flaxa i egenskap av trollkunnig för att få sin Härskarrinna att önska igen. En strid utkämpas mellan två naturkrafter – Flaxa och Nana. Flaxa vinner kampen och för tillbaka barnen till deras rättmätiga föräldrar. I Glasblåsarens barn använder sig Maria Gripe mycket av den nordiska mytologin som referensmaterial. Flaxa Mildväder är en klok gammal kvinna, hon skulle kunna liknas vid en kombination av ödesgudinnorna/nornorna i både grekisk och nordisk mytologi. Hon har en korp som tappat sitt nattöga i vishetens brunn, vilket är ett direktlån från den nordiska mytologins motsvarighet som heter Mimers brunn (Ohlmarks, 1983). Flaxas syster Nana framställs som den bibliska Goliat som möter David, stor som ett hus – men besegrad av lilla Flaxa till slut. Det finns också en tydlig berättarröst som förutsäger och tycker saker, den lutar lite åt det didaktiska uppfostrande sägengenren. Albert och Sofia har vissa likheter med Härskaren och Härskarinnan. Albert får inte sålt sina glasföremål och kan inte tillfredsställa Sofias längtan efter flärd liksom Härskaren inte kan förmå Härskarinnan att säga tack eller önska. Sofia längtar till något större och är olycklig liksom Härskarinnan. De är som varandras förvridna spegelbilder. Klara och Klas möter spegelbarn i spegeln och blir vänner med dem. Spegelbarnens försvinnande blir en symbol för att barnen har slutat vara barn. Spegelbilder är något som ofta dyker upp i sagor, i Disneyversionen av Snövit till exempel används spegeln lite som en övervakningskamera som visar den onda drottningen vad som händer borta i dvärgarnas hus. Samma funktion i Skönheten och Odjuret där Skönheten får en spegel för att kunna se Odjuret när hon är borta från honom. Den här boken är utstyrd med vackert språk, lite ålderdomligt och innehåller mycket att klura på för läsaren. Maria Gripe är återhållsam, hon lämnar fler frågor än svar efter sig. Boken är uppdelad i tre delar som alla startas med ett citat, två av dem är hämtade från Havanmal och ett är hämtat från Groas galdrar, båda med anknytning till den nordiska mytologin. De blir som motton för just den biten av boken de representerar.

Harry Potter
Harry Potter är en modern och lättillgänglig hjältesaga där en ful ankunge blir en eftertraktad svan. Harry Potter blir i början av boken behandlad så som askungen, de behandlas av sin styvfamilj som om dem inte var del utav den. Harry Potter slipper dock till skillnad från Askungen att arbeta för brödfödan, han behöver bara undkomma Dursleys jobbiga son Dudley. Han är heller inte superbegåvad på något sätt när vi först möter honom, utan han är vem som helst, den omedvetne hjälten (Zipes, 1994). J.K Rowling befolkar berättelsen med ett till synes parallellt universum, med mycket detaljerade karaktärer, kulturer och platser som är lätt att kliva in i. Harry Potter finner sig plötsligt som en mytomspunnen person med epitet som ”pojken som överlevde” – men finner sig snabbt och får inte bestående hybris av kändisskapet. Ett mycket starkt tema i boken är vänskap. Genom sina kompisar klarar Harry Potter de utmaningar han utsätts för, hans vänner står trofast vid hans sida och offrar sig för hans överlevnad utan att vara säkra på sin egen fortlevnad. Det är detta som gör att han segrar, hans vänner. Den onda Voldemort har inte vänner på samma sätt – utan köper sina bundsförvanter. Harry Potter konfronteras med sina egna dagdrömmar när han möter Erisedspegeln som visar hans familj. Under en tid sitter han klistrad till spegeln likt Narcissos (Stiessel, 1999) och ser det han vill se – eller som den elaka drottningen i snövit som frågar fåfänga frågor om sin person. Hade han inte fått hjälp av sina vänner att se bortom spegelns bild så hade han antagligen fastnat där. Det förekommer en del magiskt laddade djur och väsen i Harry Potter. Enhörningar, Fågel Fenix, kentaurer med flera samsas och behandlas i boken som vanligt förekommande skogsinvånare. Den trehövdade hunden Fluffy som vaktar nergången till Den vises sten liknar den grekiska mytologins Kerberos (Stiessel, 1999) som var Hades hund som vaktade ingången till underjorden. En illusion skapas om att när Potter med vänner väl kommit ner i falluckan kommer de aldrig att komma ut igen. Kerberos skulle även kunna liknas vid Cyklopen i Odyssén (Lagerlöf, 2004) som måste överlistas. Harry och hans vänner lyckas lista sig förbi Fluffy med hjälp av lugnande musik. Något som kan lyftas är att J.K Rowling använder allusioner i sin rollbesättnings namn, vilket kan underhålla belästa, äldre läsare. Hermiones namn kan till exempel associeras till den grekiska guden Hermes som är budbärarens och övertalningskonstens gud (Behindthename.com, 2009). esMinerva Mcgonnagal, huvudläraren för Gryffindor, förnamn är samma som romerska versionen av Athena - vishetens gudinna (Behindthename.com, 2009). Eller vad sägs om Draco Malfoy, Harrys ärkefiendes, förnamn som betyder drake eller ormliknande (Behindthename.com, 2009).

Diskussion
I vilken utsträckning behöver läsaren va medveten om myt eller saga för att förstå och ha utbyte av berättelsen i de tre ovan nämnda böcker?
Jag anser att Harry Potter är den minst krävande boken vad gäller förförståelse. Detta eftersom J. K Rowling målar upp en så detaljerad värld att vi läsare inte behöver bekymra oss av olika betydelser eller symboler. Men de finns där och läsaren kan greppa dem om du är äldre, fast ledtrådarna stänger inte ute yngre läsare. Däremot kan boken ha svårt att åldras då många avsnitt lever på paralleller med vår samtid. Filmatiseringen av Harry Potter har anklagats för att vara våldsam. På grund av det begränsade utrymmet komprimeras strider som sig bör i filmgenren. Glasblåsarns barn är den mest komplicerade texten. Där finns det mycket symbolspråk som jag själv har svårt att uppfatta. Boken lämnar en underlig känsla efter sig, den kittlar fantasin. Här behöver vi veta en hel del om den nordiska mytologin för att suga upp förståelsen. Maria Gripe lyfter in myten som direkt påverkande element i berättelsen. Filmatiseringen av Glasblåsarns barn är dock subtilt uppbyggd på känslor mer än handlingar. Den fångar upp sin publik och kräver inte lika mycket som boken. Herkules tycker jag är den mest lärorika berättelsen av de tre. Där presenteras den grekiska mytologin på ett lättsmällt, om än inte helt korrekt, sätt. Barnet skulle nog med myten färskt i minnet fastna på alla saker som inte stämmer i filmen. Eller så skulle den kanske inte ens känna igen myten framför den saga som Disney skapat. Ibland kan förförståelsen stå i vägen för upplevelsen. Vi talade om detta vid upprepade tillfällen på seminarierna i den här kursen. Det är ibland roligare att bara komma helt förutsättningslös och svepas med, kanske än mer när det handlar om film. Hur ofta har vi inte blivit besvikna på en filmatisering av en bok? Herkules spelar dock i en annan division rent mediemässigt, om Glasblåsarns barn är ett hästekipage och Harry Potter en liten Fiat så är Herkules en rytande Ferrari F1bil. Animerad film har en större fascination än böcker i vårt samhälle och går inte att värja sig på samma sätt inför som en bok. Tempot blir högre och du kan sitta och se Herkules helt utan förkunskap och ändå ha stor behållning.

Vem väljer författaren ut till att spela hjälte?
I Herkules finns det två hjältar, Herkules och Meg. Herkules är den klassiska hjälten som tydligt genom hela berättelsen jobbar mot det goda. Meg blir som en antihjälte med hennes onda förflutna som hon dock ger upp för att rädda Herkules. Herkules och Meg räddar varandra. I Glasblåsarns barn är uppbyggnaden mera rörlig och det är mer en renodlad kamp mellan ont och gott, förkroppsligat av Nana och Flaxa. Flaxa verkar inte välja sin hjälteroll på samma sätt som Herkules, när hon kommer tillbaks från äventyret uttrycker hon en lättnad över att bara få väva och att hon finns till för att väva. Flaxa räddar barnen från att bli omänskliga krukor, mänskligheten gestaltas som ett positivt naivt tillstånd. Harry Potter har multipla hjältar och hjältinnor. Vi har Harry själv som är den utvalde, ofrivillige hjälten, den som alla litar på. Harry får kämpa med den rollen men vi har även kompisgänget runt Harry, Ron, Hermione och Neville som blir stödhjältar och bidrar alla till ett gemensamt mod. Författaren för en kampanj för tillsammans är vi starkare.

Hur väl följer de tre berättelserna Aristoteles mall för det ideala dramat?
Jag anser att alla tre berättelserna är färgade av Aristoteles dramaturgiska tradition. De beskriver människor som gör något på ett för boken/filmens universums övertygande sätt. Alla berättelser har en röd tråd som går igenom en början, mitten och slut med en peripeti i början av slutet. Karaktärernas utveckling går från det omedvetna till det medvetna och författarna lyckas leda våra känslor till en medömkan och rädsla för vad som ska hända med dom. De enda två punkter jag inte ser lika tydligt är den andliga reningen och känslan av att livet är predestinerat. Men detta har nog att göra med vår samtid som går ut på mer att leva sin dröm än att följa med en ström. Som vi sagt på flertal seminarium på kursen så har det gamla idealet att efterlikna bytts av en vilja att vara originell.

Barn blir vad du gör dom till, som Flaxa sa till Nana.
Det vi pedagoger behöver vara uppmärksamma på, enligt min mening, är att ge våra elever utmaningar i sin föreställningsförmåga. Vi behöver först definiera och synliggöra alla mönster och regler för att sedan provocera och bryta dem tillsammans med eleverna. Vill vi ha barn som kritiskt reflekterar behöver vi visa de fördelar det medför. Vi måste ha kvar vår tilltro till elevens förmåga att göra egna slutsatser. Jag vill att mina elever i så stor utsträckning som möjligt får lov att testa sig fram i livet med nyfikenheten intakt. Lite som Dizneys Zeus-pappa – ”låt lillpojken roa sig lite” – barn lär sig oerhört mycket bara vi inte stoppar flödet av frågetecken och utropstecken i deras vardag. Bevara det frågvisa barnet inom dig – även som pedagog!





Litteraturlista
Askungensagorna i Textkompedium för LSK230 vt 2009
Aristoteles, Om diktkonsten (1994) Göteborg: Anamma.
Bearne, Eve (2000). Myth, Legend, Culture and Morality. I Where Texts and Children Meet. London & N Y: Routledge.
Dahlin, Bo (2004) Om undran inför livet: barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Gripe, Maria (1964/1998) Glasblåsarns barn. Falun: AiT ScandBook AB
Homeros, Odysséen
Lindskog Claes, (1994) Grekiska myter och sagor, Natur och kultur
Åke Ohlmarks, (1983) Fornnordiskt lexikon. Tidens förlag.
Persson, Magnus (red)(2000/2005). Populärkulturen och skolan. Lund: Studentlitteratur.
Rowling, J.K (1997/2000) Harry Potter och den vises sten. Stockholm: Tiden Barn och ungdomssböcker.
Rönnberg, Margareta (2000). Varför är Disney så populär? Man föds inte till barn – man blir det. I Nordicom Information 2000 (1).
Rönnberg, Margareta (2001). Herkules arla stod upp för de svaga. I Varför är Disney så populär? De tecknade långfilmerna ur ett barnperspektiv. Uppsala: Filmförlaget.
Rönnberg, Margareta (2003). Reklam som dagens myter? I TV-reklamen - vår tids myter. Men könsrollskonserverande & konsumtionsfrämjande för barn? Uppsala: Filmförlaget
Skönheten och Odjuret ur Textkompendie LSK230 vt 2009
Stiessel, Lena (1992/1999), Grekernas gudar och hjältar. Almqvist & Wiksell
Zipes, Jack (1994). Fairy Tale as Myth, Myth as Fairy Tale. Lexington: UP of Kentucky
Muntliga källor/Medier
Filmen Herkules
Filmen Snövit
Filmen Glasblåsarns Barn
Filmen Harry Potter och de vises sten
Hanne Anderssons Seminarier LSK230, grupp A, vårterminen 2009
Birgitta Johanssons Seminarie ”Dramatiska hjältar och hjältinnor” LSK230, grupp A, 090519
Internet
http://www.behindthename.com/name/minervahttp://www.behindthename.com/php/view.php?name=hermione
http://www.behindthename.com/name/draco
samtliga hämtade 090602

Musikalskola over and out

Har levt musikalskolalivet i dagarna 2. Det har varit mycket intensivt. Igår kom eleverna helt ovetandes om va de skulle göra och i eftermiddags gav dom allt - fulla av energi i foajén. Hur duktiga som helst var dom. Jag tänker på hur kontakter knyts mellan barn som aldrig möts annars. Om hur musik, dans och teater får igång en hel grupp på en gång.

Min kollega och jag kände oss mycket nöjda och jag tror att gruppen kände likadant.

Det bästa av allt är väl att det här bara är början! I höst blir det mer musikalteater med ny ämneskurs - det är så lyxigt att jobba två pedagoger parallellt!

Nu så går jag på sommarlov!

Dagens uppiggartips

Nästa år har jag bestämt ska va marimekkogröna blommor. Har haft monster detta året - nästa läsår blir det en lite snällare framtoning.
Vad dillar jag om tro? Jo... I jobbet har jag en pärm som innehåller ALLT jag behöver, grupplistor, manus, bokningslappar, elevteckningar m,m. Det är den jag släpar fram och tillbaka varje dag och det är det första jag ser på arbetsdagen och det sista jag ser på innan jag går hem. Tänk er bilden här ovan fast gulgrönt bakom blommorna och när du öppnar pärmen lyser illgröna "skiljepapper" mot dig och en grön närvarolista. Kan man bli annat än uppiggad?

Jag tror på att leta efter vardagens små vitamininjektioner. Att låta varje dag saker få va lite sprittiga och hoppiga i färger. Min väska är fylld med färg den med. Sen vet jag att jag kommer komplettera detta med tråkiga urtvättade svarta träningskläder---höhö. Men då kan man glädjas åt pärm och väska.

Idag hade vi muntlig examination på universitetet. Eller mer REDOVISNING. Ämnet var datorspel. Det var väldigt kreativt och bra. Min basgrupp hade intervjuat vuxna om deras inställning till dator/tvspelande. Vi startade upp med en dramatisering och sen följde en genomgång av våra informanter. Jag talade om mina upplevelser som nära anhörig till en dataspelsmissbrukare. Det blev rätt känslosamt. Konstigt det där hur känslor kan blossa upp inom kroppen.

Efteråt tog jag och en kurskamrat sällskap till Kungälv där vi satt på hennes soliga balkong och njöt. Så härligt.