det kan vara skrämmande ibland när en roll tar över, när rollen sätter upp villkor och börjar leva låda inuti sig själv. obehagskänslan av att någon annan huserar och använder min fysiska varelse. Är det den som får min rolltolkning att tveka i den här gången? Det är som att mitt eget väsen tvekar med att släppa in denna påhittade varelses manér. När scentiden är såpass liten får mycket av det tysta livet utanför scenen hittas på. Karaktärsbeskrivning och presentation. Anslag. Att krypa in i en tid som knappt någon minns eller uppmärksammar längre. Svunna tider mellan världskrigen.
Allt detta pågår samtidigt som mitt privata jag bråkar med omtentor, manusskrivning, bussförbindelser, livet, livet, livet! Det är inte något vakuum i min verklighet. Men rollen verkar existera under en ostkupa.
Kom och se Änkeman Jarl i sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar