Jag får lägga ner ambitionerna.
Alla ni, liksom jag, som kombinerar studier och jobb. Hör efter.
Igår gick det inte längre. Kanske var det mitt nuvarande kaotiska privatliv som var droppen eller så var det något annat. Det spelar egentligen ingen roll för samma symptom: Jag pressar mig längre och längre utmed kanten för vad jag mäktar med.
Jag ska läsa sista terminen på lärarprogrammet i vår. Det har liksom inte gått upp för mig förrän nu. Jag kommer alltså slita som en galen för att få ihop trådarna med studiernas VFU.
Så jag trycker på STOP och inväntar nån slags lösning vad gäller jobbet. Jag måste försöka inte tänka på mina elever...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar