Nya bud i gammal skrud

Hittade lite info från Lärarförbundet om de nya behörigheterna nu när det kommer ny skollag där BERHÖRIGHET i ett ämne krävs för att bedriva undervisning i ämnnena.

Låg, mellan och högstadiet kommer tillbaks (även om de nog inte lämnat folkmun). Du kommer kunna få två sorters lärarexamina - grundlärare och ämneslärare (det senare är åk 7-9, gymnasiet och vuxenutbildning och kräver 5 års studier).

Grundlärarna kan antingen bli
F-3 (lågstadie) eller 4-6 (mellanstadie)
45 hp svenska 30 hp svenska
15 hp engelska 15 hp engelska
30 hp matematik 30 hp matematik
15 hp Naturorienterande ämnen 15/30 hp
15 hp Samhällsorienterande ämnen 15/30 hp
60 hp utbildningsvetenskap 60 hp
30 hp Verksamhetsförlagd utbildning 30 hp

"Lärare i bild, dans, dramatik och musik läser 120 hp i det estetiska ämnet och kan sedan välja en fördjupning i ämnet eller ett sidoämne på 30 hp. Möjligheten att välja ett sidoämne gäller för lärare som vill inrikta sin kompetens på grundskolan år 1-6"

I det här nya systemet känner jag mig som en elefant i en porslinsfabrik. Eller som en rund kloss som ska passas in i ett fyrkantigt utrymme. Men jag hoppas på en fast anställning med möjlighet till fortbildning inom so/no senare... Ser jag snabbt på det hela ser jag en renässans för snuttifiering inom lärarutbildningen - flest ämnen vinner. Visst ska vi vara allkonstnärer vi 1-6 lärare - men vi måste väl ändå få chans att fördjupa oss nånstans? Jag vet att jag kommer bli en bra lärare - sen kanske jag får fortbilda mig i de ämnen som inte står på mitt examenspapper. Det viktigaste är väl då att det finns resurser till det där jag hamnar!

Det löser sig!

Humlan flyger

Den här bloggen har snart funnits i 2 år. Jag märker att den hjälper mig att bena ut och rensa - som ett filter mellan föreläsningssalen och mina egna värderingar. Läraryrket växer mer och mer ju mer jag umgås med mina reflektioner. Här kan jag vrida och vända - visa på samband och utropa det jag tror på. Det är ett behov som inte alltid tillfredsställs inom universitetsvärlden, där vi behöver ha minst 3 referenser som tyckt likadant innan. Hur kommer nya tankar till?

När jag sitter och läser på i juluppehållstider möter jag följande:

To teach effectively a teacher must develop a feeling for his subject; he cannot make his students sense it´s vitality if he does not sense it himself. He cannnot share his entusiasm when he has no entusiasm to sharecitat av George Póloya på s.9 i Matematikverkstad skriven av Elisabeth Ryrstedt och Lena Trygg

Hjärnan går igång. Läraren måste ha en känsla för sitt ämne. Entusiasm smittar - men det gror inte ur intet. Jag trodde att det var medfött - entusiasm för ett ämne - alltså statiskt - inte dynamiskt... Men uppfattningar ändras och jag bestämde mig för att skaffa entusiasm och det gick.

Yrket är, enligt mina tankar, till sin natur upplagt så att jag vill dela med mig av din entusiasm för världen. Jag är stolt äver mina yrkesval - Teaterpedagog och Grundskollärare. Det förstnämnda valde jag för människornas skull, för att få arbeta kreativt med andra människor i ett fritt sammanhang. Det sistnämnda valde jag för att jag vill jobba kreativt med andra människor i ett styrt sammanhang - jag vill ge upplevelsen av att allt är möjligt. Hos mig har det alltid funnits en vilja att förbättra. Det finns en ständig rörelse framåt - vidare mot nästa moment. Det är både bra och dåligt. Ibland blir jag för ivrig och springer före när den rätta platsen vore att följa efter och observera. Men andra gånger är det bra att visa en väg. Det är noga att det blir EN av MÅNGA vägar. Inte någon värdering om RÄTT och FEL väg.

Mina ämnesval har varit stormiga. Svenska kändes kanske rätt naturlig som koppling till Teater/Drama. Samma med den kommande engelskan. Det är dock inte självklart för en som alltid misslyckats matematik att välja till det - men just därför. Överhörde en koversation som skedde på TV idag. Det var Lennart Hellsing som sa att är de något du har svårt för vill du ofta besegra det och gärna förenkla det för nästkommande. DÄR satte han det på kornet - jag älskar utmaningar och att möta sin värsta fiende och bli vän med den är något så ofantligt tillfredställande. Allt är möjligt bara jag kämpar för det och ser varför det är värt att kämpa. Jag kunde gjort det lätt för mig - men det är ju som att se på en film där nån hela tiden fegar ur - görtrist.

Dagens slutsats är: Våga att UTMANA dig själv! Spänn bågen lite längre än du är bekväm med - och voilá du har ett äventyrsfullt liv. Humlor tror dom kan flyga - alltså gör dom det - jag tror numera att jag kan matematik - alltså gör jag det.