Dans för lust och lärande

Har letat i mina gamla dokument och städat. hittade det här PMet från ht 2005 i Örebro. Kursen hette Dans för lust och lärande och var en numera motsvarande 7,5hp. Det är kul att se hur man skrev då för tiden - tur att alla utvecklas! Jag kanske delar med mig av lite fler texter från Örebrotiden. Vi får väl se. Malaguzzi-citatet har jag letat efter - det var härligt tyckte jag!

PM om dansundervisning i skolan
”Att tända elden i barnen och hålla brandkåren långt borta”
/Loris Malaguzzi

Inledning
Detta är ett PM med många personliga tyckanden om dans i skola. Det kommer handla om varför jag tycker dans har en plats i skolan, vad och hur barnen skulle möta dans med mig som lärare. Framsidans citat är hämtat ur en broschyr om kulturprojektet ”Kultur för lust och lärande” utgivet av Barn och utbildning i Örebro. Jag kände att det sammanfattar mycket vad vi har för uppgift när vi är ute i skolor och undervisar i dans.
Dansen i skolan…?
Barn har en naturlig begåvning för estetiska uttrycksformer (Skolverkets rapport 51) som de bör få utveckla och bli uppmuntrade till att använda. Roar Björkvold beskriver i filmen Når oyeblicket synger hur barnen i kontinenten Afrika har rytmen ständigt närvarande, vare sig de tvättar kläder eller lagar mat, städar eller lägger järnvägsräls. Han säger också att alla upplever polyrytmiken via mammas hjärta att alla barn är musikaliska varelser. Här i väst uppfostras dock av tradition de flesta att sitta tyst och stilla i var sin bänk. Vi i västvärlden har inriktat oss på att vara effektiva vilket vi inte förknippar med att sjunga eller dansa. I samband med VFU inom kulturskolan har jag fått ta del av ”Kultur för lust och lärande”, ett treårigt projekt som är tänkt att vara en undersökning i hur de estetiska läroprocesserna kan inkluderas i skolan. En inställning jag har mött bland de lärare som är ute på skolorna är att barnen ”inte kan ha kul och lära sig tillräckligt samtidigt”. ”Kreativa processer tar för lång tid” är en annan åsikt jag har mött. Det speglar mycket samhället av idag där orden ”jag har inte tid” ständigt hörs och där överfyllda almanackor är statusbetingat. EDU-dance klassen (051102) tyckte jag var ett lysande exempel på att det faktiskt går och blir riktigt bra när dansen får komma in i skolan som ett naturligt inslag. Att gestalta blodomloppet med hjälp av röst och rörelse fungerar som ett lim för tankarna kring det. Vi måste inom skolan ta oss den tiden, vi vinner på det i längden. Vernersson (2003) påpekar i sin uppsatts att huvudet måste lära sig att den har en kropp och att kroppens rörelser stimulerar intellektet, hon ser ett samband mellan kropp, tanke och intellekt.

Vid seminariet (050909) diskuterade vi olika anledningar till att dans skall finnas i skolan. Vi kom fram till att det finns rent fysiskt positiva effekter så som att koordinationen, koncentrationsförmågan förbättras, grov och finmotoriken utvecklas, och att eleven får en kropps och rumsuppfattning. Musikaliskt sett får eleven tillgång till sin kropp som rytmiskt instrument och få utforska sitt kroppsliga uttryck. Dansen kan föra med sig kulturarv och speglar olika samhällen. Socialt får eleverna en chans att öva sig i samarbete, få kunskap om glädjen att skapa och se hur saker växer sig större vid samarbete. De får i skolan möta dansen utan den könssegregering som tyvärr råder inom frivillig dansundervisning. Individuellt får eleverna en möjlighet att utöka sin fantasi och genom att upptäcka sina kroppars förmågor få bättre självkänsla. Terling (2001) skriver att dansen utvecklar hela människan, för att sammanfatta ovanstående konstateranden. Hon skriver också om hur vi minns genom känslor och kroppen, vilket kan kopplas tillbaka till EDU-danceklassen.

Jag vill att barn och unga ska få möta både den sociala dansen och den konstnärliga dansen. Dansen borde upphöjas till ett eget ämne – men också ses som ett ytterligare redskap att komma närmre andra ämnen. Jag tycker inte att det behövs (som skolrapport 51 antyder) en fullfjädrad danspedagog med tillhörande ackompanjatör för att undervisa dans i skolan – något som däremot krävs är ett engagemang från lärarens sida. En engagerad lärare smittar av sig på sina elever. (Jewerén & Reuter, 2005) Jag är av samma åsikt som Saxton (2004) att med viljan kommer vi tillräckligt långt för att det skall bli en medryckande upplevelse för barn och unga. Dans, tycker jag, inte skall framställas som något exklusivt som enbart görs i helt ändamålsenliga lokaler av en liten elit. Dansen tillhör alla människor och kan utföras på alla öppna ytor. Dahlbergs chockpedagogik ser jag som ett bra introducerande redskap till att barn och unga får uppleva dans utan att de hinner reflektera över om det är töntigt att dansa eller inte. Dansen i skolan bör lägga störst vikt på elevens eget skapande och mindre vid teknik och färdig koreografi. Detta för att alla skall ryckas med och känna att de har något att tillföra. Men tekniken får inte glömmas bort helt då det utan tvekan på längre sikt kan ge en god hållning och god hållning sträcker ut kroppen så att andningsorganen fungerar till 100 %.

”en verklig rytmisk rörelse är helt enkelt otänkbar om man inte andas riktigt”
(Dropsy 1998, sid. 117.)

Vem är jag att undervisa i dans?
Min dansundervisning kommer att betona lusten, det skall aldrig finnas ett rätt eller fel i skapandet. Jag som teaterpedagog kommer ha stor tillgång till dansens uttrycksmöjligheter och använda det i kombination med rytmik för att göra mina elever mer kroppsmedvetna. Mina elever ska få respekt för sin och andras kroppar. De ska kunna se möjligheterna i att använda detta komplexa instrument i sitt sökande efter uttryck i olika sorters rum. De ska få uppleva glädjen av att tillsammans skapa för stunden för att sedan plocka fram det till en föreställning som dom vill göra. Jag vill att mina elever ska fatta hur bra det är med fysisk kontakt och beröring, att man behöver det för att må bra. Jag vill att de ska ha dansen som en del av skolvardagen och inte som en ”exotisk krydda”, avdramatisera den. Dans är ett sorts berättande och precis som att svenskfröken inte kan bygga upp sin undervisning endast på högläsning från en redan skriven bok, kan inte dansläraren endast be barnen ta till sig färdiga koreografier hela tiden. Att få barnen att berätta med hjälp av dansen kommer att bli mitt mål, att de i första hand skapar tillsammans. Min roll blir att skapa trygga ramar som de kan luta sig mot och utgå ifrån.

Litteraturlista

Dropsy Jaques (1998)”Leva i sin kropp: kroppsuttryck och mänsklig kontakt”, Natur och kultur
Edin Maria, (1995), Kom hit alla barn! Fridans för lågstadiebarn, helklassunde isning (?)
Jewerén Angelika & Reuter Alexandra, (2005), Gruppdynamik & fysiskt uttryck=sant?, B-uppsatts musikhögskolan vid Örebro Universitet
Hedström Katarina & Nygren Helén, (2001), Dans som moment i ämnet idrott och hälsa – en intervjustudie med sju idrottslärare, Specialarbete i idrott och hälsa, Örebro universitetet
Sexton Kathryn, (2004), The Dance Teacher´s survival guide, Dance Book Ltb, Hampshire
Sjöstedt Elisabeth Edelholm & Wigert Anne, (2005), Att känna rörelse – en danspedagogisk metod, Carlsson bokförlag, Stockholm
Skolverket, (1994), Möte med dansen som konstform i skolan, skolverkets rapport nr 51
Terling Britta, (2001), Dansande fantasi – om konsten att skapa dans med barn, Movement utbildningsinstitut GBG AB
Vernersson Ann-Krestin, (2003), Rytmik - lek på allvar, Magisteruppsatts, Malmö musikhögskola
Örebro kommun, (2004), Kultur för lust och lärande i förskola och skola – ett förhållningssätt.
Film: Når öyeblicket synger med bla Roar Björkvold
EDU-dance klassen, 051102.
Spontana intervjuer och iakttagelser under verksamhetsförlagd utbildning i samband med Pedagogik med didaktisk inriktning A