Jag står i beundran.
Tänk vilken tur jag har.
Jag känner en eldhärd. Stark och mjuk, vacker, vild men ändå lugnande.
För snart 40 år sedan stod hon där jag står nu, klar, redo. Ut i arbetslivet. Jag mötte henne för 4 år sedan, i Alingsås där jag just jobbade på Kulturskolan tillfälligt. En sån härlig, generös och fullt levande inspiratör.
Träffade henne igår igen, i Alingsås, dagar efter att hon rott i land ett allsångsprojekt som rört runt 1500 ungar, nog är det normalt att känna sig lite trött efteråt då. Tänk vilken glädje, tänk vad mycket hon gjort skillnad för många. En positiv kraft. Att se möjligheterna. JA! Där har vi det.
Där har vi målet. Dit ska jag sikta.
Kirsten Koefoed, du är så häftig! Tack för att du är min vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar