Bild hämtad ifrån: http://www.strandska.com/filarkiv/elementimages/73-kommunikation.jpgJust nu tycker jag att det känns som på bilden. Jag är flickan med Ipoden i örat. Det har hänt något i min motivation som gör mig väldigt ofokuserad. I nuvarande kurs kastas alla saker runt mig - jag får verkligen inte grepp om Engelska som undervisningsämne. Det vi gör inne på Universitetet är så långt ifrån mig. Det är torrt. Det svider fruktansvärt när hen har fel och just nu växer det ut bölder av fel över hela mig. Jag passar inte in. Hur dealar jag med det? Jag stänger av känselspröten, isolerar mig och slutar försöka.
Det känns som en mardröm - ska jag verkligen behöva känna mig såhär hopplöst dålig?
1 kommentar:
Jag känner exakt samma som du... jag fattar inte hur det blev så här... studerar också till lärare med svenska som inriktning, det är jättekul på vfu:n och jag knner att man passar in men när man kommer till universitetet så växer alla fel ut på en och man passar inte in...
Skicka en kommentar