In kom hon till "den lilla tappra skaran". Hon blir det sista jag ser och hör föreläsa innan examen och det passar mig rätt bra. Den här personen berättar om saker som känns personligt och igenkännande. Jag har sett henne en gång innan, de flesta i rummet hade tydligen sett henne första terminen som jag läst tidigare i Örebro i samband med Teaterpedagogstudierna. Ja tycker om hennes mimik. jag kan ju inte helt låta bli att bli avundsjuk på alla dessa lite längre ståtliga kvinnor. Deras gestik blir mer markerad.
Förhoppningsvis kommer ni bli ett skrivande folk säger Silwa och spänner ögona i oss.
Jag hamnade i tankar där jag satt lite i mittens mitten. Hon säger att vi har fått skrivandet som redskap och att forskning ger definitionsmakt - som vi lärare bör ta sen när vi varit lärare ett tag. Att beskriva sin praktik är sällsynt hos lärare. Det är tyst kunskap. Läraren bara lär sig nån gång att fungera i sitt sammanhang och efter det kan den inte sätta fingret på vad som gjorde att den hamnade där.
Jag tyckte om Silwas föreläsning, det var en vindlande färd och det innehöll inte helt perfekta bitar som bara skakats ihop till nåt utan hon gav mig bilder. Det var genomtänkt men samtidigt var hon väldigt närvarande.
Så detta blev den sista föreläsningen. Jag minns inte den första jag var på i Göteborg. Men i Örebro minns jag att vi hade en föreläsning om läroplansteori. Om jag ställde den Alex som satt i Örebro för 6 år sen bredvid hon som satt i Kjell Härnqvist-salen så kan jag bara konstatera att
- Jag var förvirrad i Örebro efter ett års teaterstudier kastas in bland massa lärarstudenter som trodde ja skulle bli fritidsledare. Identiteten var då TEATERpedagog
- Jag är fortfarande förvirrad. Men nu på en högre nivå - som en föreläsare sa i min förra termin. Identiteten ska nu bli LÄRARE - men jag är inte helt där än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar