Bjud in det galna

Ibland måste hen va lite galen. I Örebro förra veckan kände jag mig härligt galen när jag hittade en målarrock i Teaterverkstan på Nya Teatern och fick måla planeter till deras Callistopjäs. Min goda vän Elin tog ovanvarande bild på mig. Jag ser verkligen galen ut och allt detta får mig att tänka på hur mycket roligare världen är när vi bjuder till. Jag bjuder på mitt miffoskap. Visar att det är okej. Imorse var jag sagoberättare, mitt på dagen lärarstudent som testades i ett fonetiklabb och nu på kvällen har jag varit på bollywood-dans. Alla människor är olika pussel. Med olika mönster! Vilket är ditt?

Ska ut på VFU nu imorgon. Åk 5. Dom har Nationellt delprov i engelska imorgon. Jag tänkte vara en fluga på väggen och observera första dagen - sen har jag freda,lörda,sönda,måndag att smälta ner det till nån slags approach. Jag är pirrig och väldigt nyfiken på den här nya klassen och lite äldre eleverna. Vilka är skillnaderna? De elever som jag träffar på kvällarna som går i åk 5 är ju där på sin fritid - men hur har 11-åringar det i skolan? På jobbet?

Visst - fokus nu är engelska - men jag kan inte låta bli att analysera grupp... grupp och grupp!

Åkte upp till Örebro i tisdags. Delade säte med en pensionerad lågstadielärare med många spännande historier. Har tillbringat tid i min gamla studentstad Örebro. Många möten och mycket härliga återseenden. Mycket själamat. Mycket att tala om och tänka vidare på. Att få dimpa ner i andras vardag är en härlig känsla. Du får lov att samexistera och kan låtsas som att detta också är din vardag för en stund. En del nostalgi men även friska framåtblickar. Vi Teaterpedagoger är otroligt duktiga på att hitta sammanhang att vara i.

Tåg tillbaka i lördags - och fastnade såklart i ovädret. 18 timmar senare fick jag västkustsk vittring igen. Något jag förundras över är hur "kaos" kan göra oss mer öppna. Vår tågvagn förvandlades mer eller mindre till en kaffestuga med diskussioner, musik och roliga fiskehistorier. Det fungerade rätt okej - även om det inte var det bästa sättet att resa på.

Anekdotiskt kan det vara rätt fint: Örebro kan ibland ligga 18 timmar från Göteborg. Både i tanken och fysiskt.

Jag längtar tillbaka - idag fonetiktenta på Viktoriagatans tentamenssal.

en vecka till fonetiktentamen

Fonetik är ett stort monster som terroriserar mig dag som natt. Jag har gått helt vilse i min lärprocess - det är upp och ner och inget fastnar. Funderar på om hjärnan förvandlats till teflon och jag känner mig inte engagerad. Det har flugit förbi föreläsningar utan farthinder - bara rakt på i en E6. Jag hittar inte några nycklar. Att smälla in massa information och lära sig ett nytt "alfabet" går sådär. Är det någon som har tips på det så mottages detta tacksamt! Frustrationen ligger kanske i att jag sitter här ensam med mina problem. Det är skamligt att jag inte klarar av studierna... Jag klarar ju allt. eller? Det största problemet med mig är ketchup-effekten. Allt eller inget. Allt händer eller inget. Allt funkar eller inget. Intressant är att jag plötsligt har börjat lära mig helordsvis inställe för avkodningsvis. Känns ju väldigt konstigt!

Att vara nyfiken

Jag mediterade lite över vad som är lärarens största drivkraft i sin pedagogiska gärning under ett möte idag. Det slog mig - Nyfikenhet. Att var nyfiken på sina elever - det borde vara det som gör att en pedagog kan fortsätta arbeta länge. För nyfikenhet kräver ju vidvinkelsyn. Se eleven - men även omgivningen runt eleven. Att bära med sig ett frågande förstoringsglas, att se detaljer och lyfta frågor - genuina undringar. Tänker lite på "Jag undrar"-samtalen som Aidan Chambers talar om i sin bok "Böcker inom oss: om boksamtal" som jag läste på svenskaåret. Är inte det en schysst grej ändå? Det får inte blir retoriska frågor - utan det är verkligen något som jag som pedagog undrar över - helst tillsammans med elevgruppen. Pedagogen får ju inte bli nån rumpnisse som bara säger "Vaffö-då-då?" på rutin, då tröttnar vi ju på att förklara hur vi tänker!

Jag vill försöka vara en nyfiken pedagog, någon som hamnar i dialog - som skapar kommukativa situationer. Där kan vi dela med oss - av våra funderingsjuveler - ta fram dom och begrunda tillsammans.

Ojoj - här tror jag att jag fått tag i en tråd som kommer spinna vidare kretsar kring min omgivning! Så - tråden finns här - vad tycker/tänker/tror du? Jag är jättenyfiken!

Rytmik

Håller på att förnyar mina rytmiklektioner, uppdaterar repetoar och har väldigt roligt med det. Jag går igenom material som legat i flera år och ser nya möjligheter. Jag tror det beror sig på att just nu har jag en målgrupp. Håller rytmik för 6åringar på jobbet just nu i en skola. Det är en helt fantastisk ålder som jag saknat mycket. Jag känner lite som att jag kommit hem igen. Till den magiska platsen i skiljelinjen mellan fantasi och verklighet. Ja, där jag själv brukar vara i tankarna! Underbart!

About getting sick and catch up

This weekend has been very unproductive. My body decided to shut down and breed a cold instead of be busy. Well, sometimes you really feel stuck with your body. I felt like somekind of alien took over my bodyparts one by one.

However, now I have started too feel better. The worst part of getting sick is the stressful fact that the world are not waiting. Now I really have to step up to this tasks I did not do this weekend. I don´t like to catch up on things, I like to master things right on!

I think it´s hard to write english texts here on the blog so I do beleive that I will go back to swedish more and more - just because my thoughts fit more smoothly in Swedish. I can allow myself to refine my message when writing in Swedish in a way.

I am staying home sick today.

förändringens vindar

En ordsekvens jag lånat från Karin Boye. Jag tycker de kunde passa bra som några ord på vägen till min braiga chef som snart lämnar oss för att påverka på bredare front. Det är ett stort hål att fylla, men vi klarar oss och hon finns ju kvar - lite högre upp med lite mer chans att påverka skolan i en god riktning. så här kommer orden;

Bryt upp bryt upp - den nya dagen gryr - oändligt är vårt stora äventyr!

Önskar all lycka!

My head is lost in translation, feels like my thoughts are drifting freely and without connection. I believe it´s called linguistic confusion. My brain longs for some structure. My body longs for some peace.