Åkte upp till Örebro i tisdags. Delade säte med en pensionerad lågstadielärare med många spännande historier. Har tillbringat tid i min gamla studentstad Örebro. Många möten och mycket härliga återseenden. Mycket själamat. Mycket att tala om och tänka vidare på. Att få dimpa ner i andras vardag är en härlig känsla. Du får lov att samexistera och kan låtsas som att detta också är din vardag för en stund. En del nostalgi men även friska framåtblickar. Vi Teaterpedagoger är otroligt duktiga på att hitta sammanhang att vara i.
Tåg tillbaka i lördags - och fastnade såklart i ovädret. 18 timmar senare fick jag västkustsk vittring igen. Något jag förundras över är hur "kaos" kan göra oss mer öppna. Vår tågvagn förvandlades mer eller mindre till en kaffestuga med diskussioner, musik och roliga fiskehistorier. Det fungerade rätt okej - även om det inte var det bästa sättet att resa på.
Anekdotiskt kan det vara rätt fint: Örebro kan ibland ligga 18 timmar från Göteborg. Både i tanken och fysiskt.
Jag längtar tillbaka - idag fonetiktenta på Viktoriagatans tentamenssal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar