Det känns som att Universitetet försökt ruska av mig den här terminen. Jag har inte fått någon känsla av att min insats spelar någon roll. Missar jag att bli lärare står ca 400 åter och det finns ändå inte några jobb.
Ett uppsatsämne ligger över mig. Jag måste formulera ett pm. Men just nu gör det bara ont. Alla tankar skaver sönder.
Tvivel... Ont i magen och ett konstigt humör... som jacob hellman sjöng.
Det känns som att jag långsamt har skalat bort allt och nu står jag osynlig vid mållinjen och lyckas inte ta steget över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar