Dagens guldstjärna

Att se en person som brinner för ämnet är så grymt häftigt och jag är ju en priviligerad prick som får uppleva att det smittar av sig. Jag som har så svårt för matematik och är allt annat än logisk blir ändå taggad att kämpa. Matematik. Det är svårt. Det är en utmaning. Jag tycker dock vår kursledare och seminarieledare är jättebra på att förklara. Ännu en som bör stå med namn här på denna bloggen - jag tror inte personen har något emot att få en komplimang.

Susanne Frisk. Vad gjorde vi lärarstudenter utan dig? Dagens Guldstjärna går till henne helt klart. Jag vet inte ännu om jag kommer att klara tentan - men jag ska banne mig försöka det bästa jag kan. Jag ska göra mitt bästaste bästa.

Tiokompisarna

Nu har 3 veckors Verksamhetsförlagd utbidlning gått. Det har varit lång tid denna gången. Har hunnit med en del. Klassen har ändrats rejält sedan jag var där förra läsåret och det är många nya vanor som ska sätta sig - och nya ansikten både i lärarkåren och bland eleverna. Låt oss säga att besparingarna märks. Men det har varit lärorikt och jag har konfronterats med många konflikter både i verksamheten och i mig själv. Hade en stund lust att hoppa av utbildningen för att saker kan te sig hopplöst. Glappet mellan Universitetets utbildning och verklighetens behov kan ibland överstiga vad man pallar att ta till sig. Som ensam grundskollärare i en klass förväntas man undervisa i alla ämnen - men jag kommer väl antagligen bara ha 3-4 ämnen i min examen. Det betyder att jag kanske inte blir attraktiv jämfört med någon med gammal 1-7lärarutbildning. Men jag är kompetent på så många områden så jag lever på hoppet om att det kan kompensera.

Jag bjuder på 2 mattetips:

Ett materialtips är kulramen - den är så himla bra att använda i tiokompis-arbetet. Det blir så tydligt och många eleverna hade en del aha-upplevelser. Toppen!


En annan grej är att göra tändsticksaskar med 10 små föremål (ex knappar/pärlor) och sen ska de delas upp i olika tiokompisar.

VFU - första veckan av tre

Tillbaks till min VFUskola nu. Som att komma till en ny skola nästan, samma lokal, 2/3delars samma barn - men nytt arbetslag och vikarie för den enda av de gamla kollegerna, nya rutiner med fruktstund på lektionstid och mycket mer egenarbete än förr. Klassen är hur go som helst - men vi har några barn som inte får någon ro i kroppen.

Men jag kommer in i det. Måste bara uppfatta var gränserna ligger och hur de nya pedagogerna tänker.

Reflektion över min nya roll

Litteraturseminarium på pedagogen i Göteborg är väldigt olikt Pedagogen i Örebro. De djupa samtalen är på nått förbytta mot flygövningar precis ovanför texten. Det känns som att diskussionen förs endast för att det står på schemat. Det känns inte grundat. Var är det goda samtalet där alla hörs för att de har något att säga? Här spaltar vi upp bitar av boken som alla läst. Ingen möter någons blick.

Jag känner att jag inte är så aktiv i det här ämnet. För att få ut nåt måste man ta in och det tar en stund för mig och matten att kommunicera - helst skulle jag vilja ha en kontakttolk bredvid. För jag är nog blind.

Det kunde vara så intressant. Men så förminskar alla det till en bok och lyfter inte huvudet och ser helheten.

Jaja. Jag ska egentligen inte klaga för jag hade inte mod att säga.

Men det är viktigt att dokumentera för en tredje part. Det gör jag i viss mån nu. Även om 3e part är väldigt diffus. nästa vecka är det VFU igen - jag kommer ut till två tredjedelars kända barn och ett helt nytt arbetslag (förutom en jag känner som är på semester). Spänning i luften. Vilka är dessa pedagoger och var kan jag möta dom?

Winnetkakort

Jag gräver djupare ner i matematikdidaktiska kurslitteraturen. I veckan så har vi talat om Addition och Subtraktion. Jag upptäckte för mig personligen en lustig grej i vår huvudbok "Grundläggande Aritmetik" av Madeleine Löwing. För att automatisera (lära sig utantill) exempelvis 10-kamraterna ger Löwing ett förslag på något som kallas Winnetkakort. det är rektangulära lappar som är klippta i hörnen. På ena sidan står en uppgift och på andra sidan svaret. Det kan användas både som individuell självförhörande material eller parvis förhörare. Jag fick en deja vú från min egen skolgång och rotade idag fram en uppsättning Winnetkakort med subtraktioner som jag gjorde när jag gick i lågstadiet. Det var rätt häftigt - dom korten är ju rätt gamla, det blev häftigt att se en länk från det förflutna och nu. Jag önskade att jag kunde varit i mitt klassrum 1991 - som en fluga på väggen och observera vad som hände. Gärna hoppa in i mina lärares huvuden också och höra hur dom tänkte.

sätter snurr på tillvaron

Igår var det första dagen på Matematik i barnens värld 30hp. Det var en rätt konstig dag. Hur mycket folk som helst överallt. Många människor som sprang runt både högt och lågt. Såg lite kända ansikten flimra förbi ändå. Hamnade i samma basgrupp som 2 jag läst svenskan med. 3 som jag inte känner än. Mest Spännande med de som jag inte känner ännu. Jag vill verkligen att den här terminen blir full av nya intryck och massor av praktiska tips. Tyvärr tror jag den här bloggen kan bli lite eftersatt. Men jag skriver när jag får tid och när jag har nåt att skriva om. Jag måste ju försöka dokumentera min process för mig själv även om tiden är knapp.

På jobbet frodas startkablarna

Tid att finna mönster. Tid att finna ordning. Tid att finna reda. Tid att planera. Tid att mötas, stötas, blötas och hitta nya projekt. Kärt återseende med kolleger och bekantskapsbildande med 2 nya medarbetare på Kulturskolan och en nygammal. Den här terminen har jag 35% visstidsanställning. Jättebra! Har fasta tider i höst och det kommer va jättemycket lättare att hålla ordning på vad jag jobbar och vad jag inte jobbar med.

Universitetet dröjer ett tag innan jag behöver ta itu med än. behöver dock läsa en hel del innan skolan sätter fart. matte har aldrig känts så långt borta som nu. Men jag får försöka tänka på Vygotskij som säger att man ska uttöka sin närmaste gräns för att utvecklas kunskapsmässigt.