Vad ser du för möjligheter och svårigheter med att arbeta med processdrama i detta sammanhang?

Walan (080624) sa att vissa krav behöver vara uppfyllda för att få en bra upplevelse i naturen; människan behöver vara varm, torr, mätt och trygg. Det bevisar att planeringen är väldigt viktig och inte lätt överilad.

Jag ser att det tar mycket planering att göra den här sortens gestaltningslektioner, i alla fall i början. Det är ett projekt jag skulle behöva engagera hela det tänkta arbetslaget, så en del argumentation måste till för att få med alla på tåget. Som Strotz & Svenning i Utomhusdidaktik påpekar så kan det finnas en oro över att kontrollen försämras. De frågar sig vad behovet av kontroll grundar sig i för undervisningssätt och vad för sorts kontroll som är önskvärd. Själv har jag ibland stött på en ängslan hos klasslärare, där jag gått in som kulturpedagog, att eleverna stökar och låter medan jag inte sätter större vikt vid det så länge de är aktivt med på drama/rytmikstunden. Det kan ju bero på att jag är en utifrånkommande resurs och för inte så längesen var skolan uppbyggd på att en lärare var själv i klassrummet. Men jag upplever det lite som en kontrollvärdering, jag anser mig kanske ha kontroll i en situation som klassläraren inte känner sig bekväm med och vice versa.

Det är viktigt att tillåta sig misslyckas och vara öppen med kollegorna, inte minst för att göra förbättringar tills nästa tillfälle. Det upplever jag kanske lite svårt i min nuvarande yrkesroll som kulturpedagog. Det anses ofta av de ordinarie lärarna som att jag är expert i alla lägen. Eftersom det är en etablering som kostar pengar kan det ibland bli att jag istället för att chansa kör på säkra kort för att inte första kontakten med mig ska relateras till något negativt. Det kan jag tycka i reflektion som fegt och i längden inte så utvecklande för mig själv. Jag kommer i framtiden arbeta mer med den genuina kommunikationen, för som Strotz & Svenning skriver så är den fortgående dialogen ett bra sätt att ge lärandet fokus.

En fördel med arbetsmetoden är att den medger både enstaka lektionstillfällen och längre projekt. Det som slarvas med är bedömningen i dessa sammanhang. Ofta när jag kommer ut på skolorna så är jag en enskild bit i schemat som lärarna inte följer upp, ibland närvarar inte ens klassläraren vid lektionstillfället – utan använder tiden till planering. Då får barnen ingen återkoppling till vad som hänt dom under ”mina timmar” och signalen att den kunskap de lär sig hos mig degraderas till inte så viktig.