I artikeln Linkin theory to practice (Österlind) avhandlades hur elever har svårt att hitta helhetskunskap inom Naturvetenskap. Det blir ett 1000-bitarspussel utan något logisk motiv för eleverna. Att vara med om verkliga situationer gör större avtryck i människans väsen – att läsa kan aldrig kompensera äventyret i av att vara där.(Lektion: 080616)
Utemiljön är inte bara ett rum för lärande, utan tillhandahåller också lärandets innehållsliga strukturer i form av natur –och kulturspråk, former, färger, dofter, smaker och sinnliga erfarenheter. Dessa kan inte den indirekta förmedlande kunskapen i bokliga och bildliga klassrumskontexter förmedla. (Utomhusdidaktik:2004:10)
Gunilla Ericsson (2002:26) berättar i sin bok Lära ute om Deweys kritik mot den traditionella skolan där kunskapen oftast inte kopplades till elevernas eget liv. Dewey påpekar att barn behöver känna sig delaktiga i lärandesituationen, samtidigt som pedagogen enligt honom är styr eleven mot okänd mark. Ericsson (2002:27) Menar att elevens kunskapsinhämtning gynnas av verkliga situationer i ett socialt samband. Utomhus aktiveras fler sinnen automatiskt och ju fler sinnen som är aktiva ju större chans är det att eleven tar till sig erfarenheten (Walan: 080624). Att en djupare förståelse uppnås kan uppmärksammas eftersom eleven kan använda innehållet fritt och skapa egna antaganden och göra egna reflektioner kring ämnet. Eleven kan koppla innehållet i ett större sammanhang och dra slutsatser utifrån informationen. Jag vill likställa ”djupare kunskap” med Allan Owen och Keith Barbers (2006:8) resonemang kring kvalitativ inlärning. De menar att en undervisning som ensidigt gynnar en ”lärostil”, ett förmedlingssätt, faller på de elever som inte tilltalas av just det sättet att lära. Jag håller dock med de båda herrarna att drama inte är den enda metoden – den trivs bäst tillsammans med andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar