Idag föreläste Åse Hansson från Pedagogiska Instutitionen för oss om flerspråkigheten och matematikundervisning. Det är ett spännande område som jag nuddade vid när jag jobbade som rytmik/teaterpedagog ute i skolor för några år sedan. Något jag gått och funderat över men inte fått fason på. Åse Hansson skriver på en avhandling om hur flerspråkselever kan ses som en tillgång. Vi fick genom hennes Lärare i Roll-tagande ta del av en nidbild av matematikläraren av idag. Hen hade lagt ansvaret för lärandet ifrån sig och skyllde på yttre omständigheter och eleverna med föräldrars insats. Det var underhållande att se något så upphöjt men ändå sant på vissa punkter. Vi kan alla känna igen oss på nåt sätt - antingen har vi varit en sådan lärare, haft en sådan lärare som elev - eller så har ens barn haft en lärare med några av dessa egenskaper.
Vi fick höra hur japaner tolkar individualiserad undervisning genom kollektiva problemlösningssituationer där läraren lyfter upp eleverna som får presentera olika lösningsmodeller/progressioner de kommit fram till. Vi fick titta lite på djupet av en läromedelstext (Monica Reichenberg som föreläste på svenskaåret har gjort vissa utredningar om detta), hur kan texten misstolkas?
Det jag främst kommer ta med mig från föreläsningen är den heterogena klassens möjligheter och att vi lärare måste ha tilltro till eleven och inte ha för låga förväntningar. Kommunicera matematik!
Åse kom fram till många bra saker under sin föreläsning och fick samtidigt oss att skapa ett "flerstämmigt klassrum" (Olga Dysthe) själva genom att bemöta våra frågor och påståenden med atter andra frågor och påståenden. Vi fick tänka till. Hon lämnade oss med fler frågor än svar och en önskan om att höra mer!
Jag fångas av engagemanget hos Åse, av viljan att nå ut till oss studenter. Hon trivs där framme - och hon bjuder på något som känns relevant och viktigt. En levande dialog kräver aktiva elever - men det skapar den här föreläsaren genom sitt upplägg. Som jag sagt innan tycker jag att det är mycket inspirerande att träffa föredömmen för pedagoghantverket. Idag känner jag som att jag har ett mission här i världen. Och detta bevisar att undervisning gör SKILLNAD - för mig personligen.
En fråga jag kan fundera på är F-2klasser. Hur fungerar det med denna oftast främst ekonomiska lösning? Hur arbetar vi bäst i denna "åldesheterogena struktur" på bästa sätt? Går det att undvika differentiering?
Många frågor - men jag får stanna där för nu ska det fokuseras på geometritentan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar