En tråd fogas till en annan - till slut anar vi ett mönster. Frågan är om mönstret var planerat? Oftast känns den bästa lärsituationen som ett mönster som inte framträder förrän eleven synar uppgiften ordentligt. Hur kan jag få eleven att upptäcka mönstret "i" aktiviteten? Jag upplever att mönstret oftast uppenbaras efter slutförd aktivitet - inte helt sällan frikopplat från aktivitetens närvaro. Det blir som en utvärdering - eller än konstigare: en efterhandsbedömning. Vi behöver skapa kunskapsnät. Knyta an, på, om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar