Det slår mig plötsligt när jag sitter ner i Blåsenhus korridor: Lärarhögskolor/pedagogiska instutitioner ser lika ut. Karlstad, Göteborg, Uppsala och Örebro. Det är glasväggar, öppna planlösningar och bleka ljusa färger. Öppet klimat men också lätt att störa varandra. Var får vi ro till eftertanke? Hemma? I ensamheten?I det större perspektivet funderar jag över vad byggnader kommunicerar?Glaset ger intrycket av att alla kan se dig, det är som montrar med aktivitet. Öppna ytor gör dig synlig i mängden. Kommunikationen är i centrum. En fråga: hur skapar vi balans? Kommunikation och Kakafoni och Kaos ligger nära varandra.
Äldre skolor är storslagna byggnader - liknande monument med snirklade fönster och bastanta dörrar. Det är intressant att fundera över vad alla dessa byggnader försöker säga till brukarna? Eller alla dessa betongblock. Minimalt ljus. många dörrar. väldigt stängda. Hur påverkar det oss?
Hörde på radio att min arbetskommun vill införa förskolebussar. Vad blir det för arbetsmiljö frågar jag mig? En häftig tanke att ha en mobil förskola - men fungerar det verkligen i längden?
Vad vill sig göras inom husens väggar?
Hur ser skolan ut anpassad för dagens lärande? Är det en portabel variant? Får lärandet plats i ett hus nuförtiden alls?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar