2009 lämnar mig med mersmak

2009 är snart historia,

för mig var det året jag bevisade för mig själv att jag klarar allt
bara jag bestämmer mig för att lyckas - med lite socker i botten går medicinen ner och plötsligt blir det kul. Mary Poppins har varit en ledstjärna. Både på universitetet och på jobbet.
Min största personliga seger var matematiken. Jag har blivit otroligt inspirerad och styrkt. Jag tror jag kan bli en riktigt hyfsad mattelärare - helst den bästa för just mina kommande elever. Det finns öppningar att arbeta med matematik i samband med projektdagar ute i grundskolorna på kulturskolan. Det vore riktigt intressant att koppla matematik till mina undervisningsämnen, det finns många beröringspunkter att upptäcka.
På jobbet har jag fått lov att arbeta med helt otroligt kreativa och handlingskraftiga elever och kolleger. Varje utmaning har tagit, format och haft kul med! 2009 lämnar mig med mersmak.

Så 2010, vad ska det bli för år?

Univeristetet bjuder på nya utmaningar. Nya projekt. Nya perspektiv på lärandet. Vårterminen blir det till att ta upp engelskan igen, språket hamnar åter i fokus. Det blir ny VFU-klass, en åk 5 mitt i brinnande nationella provstider. Spännande. Till hösten börjar mitt sista läsår som lärarkandidat. Mycket pedagogiska teorier, b-uppsatsarbete och förberedelse inför examensarbetet. Det blir tufft.

På jobbet är våren alltid fylld av produktioner, skolföreställningar och utåtriktat arbete, det är då jag ser hur eleverna växer och kastar sig in i det kreativa kaoset utan hämningar. Det är som att se när korna släpps på grönbete - otrolig glädje och iver! Till hösten vet jag inte än vad som händer - visstidsanställningar är ju alltid visstidsanställningar även om jag jobbat på samma ställe i 3 år snart kan vi aldrig veta hur saker utvecklas. Jag stannar gärna kvar ett tag till. det finns mycket som vill göras.

tankarna har stökat till mitt golv!

Det är rätt krävande att skriva hemtenta - speciellt över jul. Jag rätade på ryggen idag och plötsligt såg jag hur hela golvet var täckt av litteratur, anteckningar, pennor och postitlappar. Min arbetsplats borde inte vara på golvet helt ergonomiskt, men just nu har jag inte någon bra plats att lägga ut saker på. Översikten blir bättre på golvet inbillar jag mig iallafall. Det tar sådan tid att bearbeta och smälta ner alla styrdokument och litteraturhänvisningar till en läslig text - den ska ju vara lättläst och helst intressant. Har 3 hemuppgifter som ska göras för Chalmersbitens räkning och en bok att läsa, ja förutom hemtentan då. Hemtentor är svåra - du vet inte hur detaljerat du ska skriva. Men alla gör vi så gott vi kan.

I bakhuvudet börjar det mala en del uppgifter jag borde göra för Kulturskolans räkning. Manus till musikalgruppen och PR för vårproduktionerna. Repscheman och så vidare. Om ändå hemtentan kunde kännas klar någon gång!

Hemtenta in the making

Utforskar just nu solrosens matematiska möjligheter; fibonaccitalföljden, statstikaktiviteter -flera idéer? Min ramberättelse är klar till temaarbetet - F-2 ska få besök av mig i Carl von Linnés gestalt som ber om hjälp att kartlägga en viss växt. Jag tror det kan inbjuda till flera roliga ämnesintegrerade aktiviteter. Vad tror ni om det?

Nya bud i gammal skrud

Hittade lite info från Lärarförbundet om de nya behörigheterna nu när det kommer ny skollag där BERHÖRIGHET i ett ämne krävs för att bedriva undervisning i ämnnena.

Låg, mellan och högstadiet kommer tillbaks (även om de nog inte lämnat folkmun). Du kommer kunna få två sorters lärarexamina - grundlärare och ämneslärare (det senare är åk 7-9, gymnasiet och vuxenutbildning och kräver 5 års studier).

Grundlärarna kan antingen bli
F-3 (lågstadie) eller 4-6 (mellanstadie)
45 hp svenska 30 hp svenska
15 hp engelska 15 hp engelska
30 hp matematik 30 hp matematik
15 hp Naturorienterande ämnen 15/30 hp
15 hp Samhällsorienterande ämnen 15/30 hp
60 hp utbildningsvetenskap 60 hp
30 hp Verksamhetsförlagd utbildning 30 hp

"Lärare i bild, dans, dramatik och musik läser 120 hp i det estetiska ämnet och kan sedan välja en fördjupning i ämnet eller ett sidoämne på 30 hp. Möjligheten att välja ett sidoämne gäller för lärare som vill inrikta sin kompetens på grundskolan år 1-6"

I det här nya systemet känner jag mig som en elefant i en porslinsfabrik. Eller som en rund kloss som ska passas in i ett fyrkantigt utrymme. Men jag hoppas på en fast anställning med möjlighet till fortbildning inom so/no senare... Ser jag snabbt på det hela ser jag en renässans för snuttifiering inom lärarutbildningen - flest ämnen vinner. Visst ska vi vara allkonstnärer vi 1-6 lärare - men vi måste väl ändå få chans att fördjupa oss nånstans? Jag vet att jag kommer bli en bra lärare - sen kanske jag får fortbilda mig i de ämnen som inte står på mitt examenspapper. Det viktigaste är väl då att det finns resurser till det där jag hamnar!

Det löser sig!

Humlan flyger

Den här bloggen har snart funnits i 2 år. Jag märker att den hjälper mig att bena ut och rensa - som ett filter mellan föreläsningssalen och mina egna värderingar. Läraryrket växer mer och mer ju mer jag umgås med mina reflektioner. Här kan jag vrida och vända - visa på samband och utropa det jag tror på. Det är ett behov som inte alltid tillfredsställs inom universitetsvärlden, där vi behöver ha minst 3 referenser som tyckt likadant innan. Hur kommer nya tankar till?

När jag sitter och läser på i juluppehållstider möter jag följande:

To teach effectively a teacher must develop a feeling for his subject; he cannot make his students sense it´s vitality if he does not sense it himself. He cannnot share his entusiasm when he has no entusiasm to sharecitat av George Póloya på s.9 i Matematikverkstad skriven av Elisabeth Ryrstedt och Lena Trygg

Hjärnan går igång. Läraren måste ha en känsla för sitt ämne. Entusiasm smittar - men det gror inte ur intet. Jag trodde att det var medfött - entusiasm för ett ämne - alltså statiskt - inte dynamiskt... Men uppfattningar ändras och jag bestämde mig för att skaffa entusiasm och det gick.

Yrket är, enligt mina tankar, till sin natur upplagt så att jag vill dela med mig av din entusiasm för världen. Jag är stolt äver mina yrkesval - Teaterpedagog och Grundskollärare. Det förstnämnda valde jag för människornas skull, för att få arbeta kreativt med andra människor i ett fritt sammanhang. Det sistnämnda valde jag för att jag vill jobba kreativt med andra människor i ett styrt sammanhang - jag vill ge upplevelsen av att allt är möjligt. Hos mig har det alltid funnits en vilja att förbättra. Det finns en ständig rörelse framåt - vidare mot nästa moment. Det är både bra och dåligt. Ibland blir jag för ivrig och springer före när den rätta platsen vore att följa efter och observera. Men andra gånger är det bra att visa en väg. Det är noga att det blir EN av MÅNGA vägar. Inte någon värdering om RÄTT och FEL väg.

Mina ämnesval har varit stormiga. Svenska kändes kanske rätt naturlig som koppling till Teater/Drama. Samma med den kommande engelskan. Det är dock inte självklart för en som alltid misslyckats matematik att välja till det - men just därför. Överhörde en koversation som skedde på TV idag. Det var Lennart Hellsing som sa att är de något du har svårt för vill du ofta besegra det och gärna förenkla det för nästkommande. DÄR satte han det på kornet - jag älskar utmaningar och att möta sin värsta fiende och bli vän med den är något så ofantligt tillfredställande. Allt är möjligt bara jag kämpar för det och ser varför det är värt att kämpa. Jag kunde gjort det lätt för mig - men det är ju som att se på en film där nån hela tiden fegar ur - görtrist.

Dagens slutsats är: Våga att UTMANA dig själv! Spänn bågen lite längre än du är bekväm med - och voilá du har ett äventyrsfullt liv. Humlor tror dom kan flyga - alltså gör dom det - jag tror numera att jag kan matematik - alltså gör jag det.

Statistik, juluppehåll?

Hade decenniets sista föreläsning i torsdags...

Typiskt nog har jag blivit sjuk nu. Det är som kroppen gav upp och rösten blev helt skör.

Nu är det jag och hemtentan som sitter och glor på varandra. Statistik. Hur kan du göra statistik intressant för en F-2klass? Det kryper i hjärnan - har inte några bra idéer. Kände nästan som att jag ville skriva om ett annat ämne inom matematiken. Statistik känns låst just nu - men snart lossnar det säkert. Under juluppehållet skall vi också förbereda en presentation av 3 uppgifter vi fått från Chalmers och läsa en valfri litteraturbok. Studenter är aldrig lediga!

Kulturskolan är däremot slut för detta året. Jag måste fixa lite manus och lite PR-arbete - men det får bli gjort mest på planeringsdagen i januari nästa år.

Jag äger på geometri!

Ja säger då det - VG på pricken! Nu är jag nästan lite ställd här. Jag äger. Nu har jag verkligen bevisat för mig själv att jag kan visst. Nu ska den här elden hållas levande bara.

mönster och mening

VFU idag - ett litet nedslag innan elevernas jullov kickar in på fredag. Nästa termin byter jag F-2 klassen mot skolans åk 5 och matten förvandlas till Engelska. Om detta vet inte eleverna något om ännu. Bäst är väl det. Jag blev nästan lite rörd när jag kom in i klassrummet och de hade "pimpat" upp geometrimobilerna med julpyntsgrejer och tärnglitter. naaaw. det betyder att de inte är helt osynliga!

Några ögonblicksbilder från dagens matematik-rytmiklektion med förskoleklassbarnen:

Två av barnen håller på att utforska varandras rytmmönster - samtdigt pratar de om framtiden:

- Vet du?

- Nä

- Ja ska bli trummis när jag blir stor

- aaa... det ska jag med, vilket band ska du spela i?

- Världens bästa band!

- Vilka då?

- Inte vet ja vilka som är bäst när ja är stor - dummer!

Jag sätter mig med ett barn som verkar morgontrött. Hen sitter lutad mot väggen och är passiv.

- Vill du prova att sortera upp ljudstenarna?

- Näe... Ja orkar inte!

- Orkar inte? Varför inte då?

- Du vet jag sorterade massa innan idag.

- Jaha va spännande - hur sorterade du då?

- Massa bara. Okej då... Jag kan sortera hälften av ljudstenarna - dom låter för mycket!

Det började snöa under en lektion jag hade med åk 2 - barnen tryckte näsorna mot fönstret och längtade ut. Som tur var kunde de gå ut fem minuter senare...

är jag värd något där ute?

Dagens skollag är lika gammal som jag är. Så visst borde det vara dags att uppdatera litegrand?

"Förskolan blir en egen skolform"

JA! Bra erkännande! Äntligen kommer förskolan att "räknas". Det är ett
otroligt jobb alla pedagoger i förskolan gör.

"För undervisning ska huvudmannen använda lärare som har rätt utbildning,
dvs
för ämne och årskurs"

Jan Björklund säger att en lärare
skall
vara behörig i alla ämnen som den undervisar. När är en lärare
behörig i
ett ämne? Här verkar råda en del delade meningar. Den gamla
lärarexamina är
bredare än min utbildning medan jag däremot har ett
djup som de saknar. En
fundering om vad gäller årskurs - jag känner mig lätt
förvirrad vad gäller detta - min utbildning innehåller svenska, matte och
engelska i spannet F-9 (olika intervaller per ämne).

Vi får se vad lärar och lärarutbildningsreformen säger...

här är remissförslaget i sammanfattning till den nya skollagen

Detektivarbetet har börjat

Musica est exercitium arithmeticae occultum nescientis se numerare animi

The pleasure we obtain from music comes from counting, but counting unconsciously. Music is nothing but unconscious arithmetic.



From a letter from Gottfried Wilhelm von Leibnitz to Goldbach, 27 April 1712, quoted in O Sacks, The Man who Mistook his Wife for a Hat.

Snubblade över detta citat idag. Klistrar in det här som en virituell post-it lapp. Visst passar citatet bra här på min blogg just nu?

Lärande lek

Här är min äldsta lillkusin Tor på besök från Värmland - som har fått stå ut med alla mina infall och påhitt under sin uppväxt. Han går i förskoleklass nu och är precis lika duktig och busig som alla andra elever i hans klass.

Ni vet dom där söta grynen på 2-6 år. Jag saknar att arbeta med dom. Det skulle vara roligt att få ha rytmik med den åldern igen. Det är så häftigt att se barn i den åldern utforska omvärlden med alla sina sinnen. Att ta del av så många "första-gången"-upplevelser. Jag hade ju ett tag när det var mycket förskolevickande i en kranskommun till Göteborg. Som vikarie kom jag in i förskolan med experimentlust och nya ögon. Jag minns särskillt två tillfällen.

Ett av dom var en grå morgon när jag skulle göra en halvdag på en förskoleavdelning för 1-3åringar (eftermiddagen skulle tillbringas på en av alla Kulturskolor jag vickade runt på.). Jag hade med mig mina rytmiksjalar och några cd-skivor jag skulle använda på eftermiddagens dramapass. Så frågade en av barnskötarna om inte jag kunde hålla i samlingen. Jag tog chansen.
Så vi hade en spontan rytmiksamling - barnen fick varsin sjal över sig och vi såg hur de utforskade materialet till sambatoner. Alla barnen guppade runt och slängde, flög, diggade, rultade, kröp, ålade runt i musikens takt. De var fångade en hel låt (på ungefär 7 minuter). Vilken rörelseglädje!

Det andra minnet är en regnig försommardag - samma förskola fast på en av deras 3-5års avdelningar. Barnen är rastlösa - det har regnat hela veckan och det händer inte så mycket. Ett av barnen kommer till mig med en skatt som hon fått av sin bästa kompis; ett pärlsmycke. Hon säger att det har varit en sjörövarskatt. Detta tolkar jag som en direkt inbjudan till ett processdrama så jag ber henne gömma sin sjörövarskatt i lekhallen och sen rita en skattkarta. Under tiden samlar jag de barn som springer runt och inte har något för sig på avdelningen. Barnet får visa sin skattkarta för alla och vi kommer överrens om att detta är en skatt vi måste hitta. Så vi bygger ett skepp av kuddar och en stor tjockmatta, hissar segel och styr enligt kartläsarnas instruktioner. Vi går genom djungeln med massa djungeldjur och vi går genom öknen och vi klättrar i berg. Barn kommer och går i lekens centrum. Vissa barn leker parallellt i samma rum ett tag för att senare ansluta sig. Hela förmiddagen går åt till att hitta skatten, gömma skatten, rita nya kartor och hitta skatten igenoch barnen fortsätter lektemat flera dagar efteråt (enligt personalen).

Personalen tyckte några gånger jag var en tokfrans som alltid skulle komma och göra tvärtom - men efter en tid lärde vi oss att acceptera varandras egenheter. Jag är glad att de lät mig hållas med mina lekar. Det gav oerhört mycket sen när jag började lärarutbildningen - att få ha testat så mycket i den yngre åldrarna. Allt fungerade ju inte lika smärtfritt som dom här ovanstående aktiviteterna - långt i från. Men det var ju misstagen jag lärde mig mest av.

Genrepandet

bilden är hämtad från ett projekt jag gjorde på Östersunds Teateverkstad 2006.

Att röra sig mellan studentidentitet och läraridentitet varje dag är rätt spännande. Speciellt när hjärnan inte hänger med till hundra procent, som i torsdags när man börjar spontant stickprovsanalysera sin arbetsplats med mattfilter. Å ena sidan finns universitetet med sin en sak i taget mentalitet - eller tusen ting i samma sak kanske mer. Å andra sidan finns jobbet som består av massa saker som händer samtidigt - många människor att koordinera runt - så smärtfritt som möjligt.

I torsdags åkte jag direkt från en heldag i ekvationer till genrep för dans och musikaleleverna på min arbetsplats. Kände hur fokuset förskjuts från lilla studentjaget till det större arbetsledarjaget. Ljus ska fixas, danssteg sitta, dialog ska höras - helst till sista raden, barn ska underhållas under tiden de väntar på att få dansa sitt dansnummer, barn ska övertalas att ställa sig på scenen - den är inte farlig - även om den är stor, musikalelever ska få en uppsjungning så deras röster håller. Multitasking och översiktsflygning. Men ändå. Matematiken smyger sig på, hur fördelar vi elever jämnt på dansgolvet? (hej geometri) hur många minuter kan varje grupp ha på scenen och när? (hej division och uppskattning) Hur många Parkanne-strålkastare behövs för att bakre raden ska synas? (hej erfarenhet) Hur ska det rörliga ljuset disponeras så de inte trasslar eller korsar varandra? (hej eulers formel) Danserna visas uppdelat i sina prydliga 8:0r. (Hej upprepad addition) Barnen räknar som besatta - hur många åttor går det på första refrängen? (hej multiplikation) Var ska vi hamna när sista åttan är slut på Blackouten? (hej rumsuppfattning).

Ja ni förstår - om allt det här är matte - hur kan jag då ha ägnat 18 år av mitt liv åt att hata det? Självklart har jag inte hatat dessa aktiviteter - jag älskar att organisera och låta kaoset bero till just rätt stund, jag älskar att möta människor i de här situationerna och jag älskar att kunna göra en skillnad för människor, ge dem en upplevelse av att lyckas - som de kan de bära med sig. Mitt jobb och mitt kall. Min danslärarkollega har gjort ett helt fantastiskt jobb under terminen med alla koreografier och eleverna trivs på scenen. Våra gemensamma musikalelever har också gjort stora framsteg och tar bättre plats på scen än någonsin.

Och vem kan motstå en 3åring som dansar med en rytmiksjal - eller musikalelever som hittar komiska effekter på scenen och vågar improvisera loss- inte jag. På måndag får jag se alla solrosorna till elever växa till nya höjder - dags för premiär. 17.30 och 19.00 i Mimers Teater.

Jag har världens bästa jobb!

(pre)-Algebra

bild hämtad från: http://phillipspensieve.files.wordpress.com/2008/04/algebra.jpg

Idag var det algebra på schemat hela dagen. Man kan undra vad algebra är egentligen. Jag tänkte på massa formler med x och y och på Einstein och hans relativitetsteori. Jag tänker på ändlösa rader av ekvationer som aldrig blev lösta för min del. Om x som kunde vara vilket tal som helst... Vad kan det ha med lågstadiet att göra tro?

Men Algebra är lite mer än några x och y:n skulle det visa sig. Det finns 3 förståelsenivåer: prealgebra, inledande algebra och algebra. På förskolan-lågstadiet bör vi jobba mycket med pre-algebraiska moment.

Fick lära mig idag att det innehåller dels förståelsen för likhetstecknet och dels förmågan att uppfatta, fortsätta och göra egna mönster.

På den första kom jag att tänka på en övning jag gjorde med tändsticksaskar för att träna tiokompisarna med åk f-2. Jag tillverkade en spelplan med _ +_=10. Sen fyllde jag en tom tändsticksask med 10 små pärlor. Instruktionen var att se till att de två termerna stämmer överrens med den bestämda summan 10. Likamedstecknets innebörd gick fram rätt tydligt under den aktiviteten och alla eleverna kunde delta i aktiviteten trots åldersskillnad.

På den andra skulle jag till exempel kunna klappa rytmer (som är auditiva mönster) och låta barnen lyssna och sen härma. Efter det skulle man kunna ge eleverna i uppgift att själva hitta på en rytm. Vill vi få med ett "översättningsmoment" kan vi be eleverna rita sin rytm - som ett mönster. Hur ser din rytm ut? Kan du läsa någon annans rytm? Hur kan vi göra så att alla förstår varandras rytmer. Och så vidare i all oändlighet.

Det är tidvis som jag sagt hur svårt som helst att förstå saker - ibland vill jag förstå för mycket på en gång. Jag har ofta gått in i en problemlösningsuppgift med attityden att jag vill ha svar genast - och ett entydigt sådant tack! Nu har man lugnat ner sig - liiite iallafall. Men alla har sina dagar.

Dagens viktigaste parentes: Idag fick Susanne Frisk veta hur bra hon som seminarieledatre varit för mig. Ärligt- hade hon inte dykt upp precis sådär sprudlande och engagerad i mitt icke matteliv hade min matematiska karriär fortfarande legat på ett oerhört minus. Då hade jag väl fortfarande hatat matte helt i onödan och bara spridit den energin runt mig. Nu har en ny värld öppnats där jag faktiskt kan, vill och vågar matematik - på mitt sätt! Det är verkligen bara för härligt att ge människor beröm och hon blev ju glad förstås. Är någon bra ska den veta det. Guldstjärna där!

Punktum slutum för idagum!

Ska vi leka? - Nä jag måste tentera först!

"Bland vuxna som inte slutat leka hittar vi våra stora konstnärarer, visionärer och vetenskapsmän. Gemensamt hos dessa, som hos barn, finns förvisssningen att allt inte är som det synes vara, och allt allt inte måste göras som det alltid gjorts!"

/Ulf Jederlund, s. 30 "Musik och språk, ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling"

Hur gör vuxna när de leker? Människor slutar inte leka för att vi blir vuxna, de blir dock bättre på att föreställa sig saker direkt i huvudet. Vuxna behöver inte återskapa ett leklandskap i den yttre världen. De föreställer sig. Vuxna för lekfulla samtal, där de provar olika verbala uttryck - de leker med identiteter genom kläder och uttryck. Vuxna leker på många sätt och på många plan. Slutar människan någonsin leka?

"Barns lekar uppstår ofta när barn håller på att lära sig eller försöker
komma underfund med något eller när de behöver befästa något de just lärt
sig."
/citat redovisat från annan källa på s. 56 Gunilla Lindqvist Lekens
möjligheter.

Jag leker just nu med ord, provar mig fram i formuleringar och känner på ord. Bloggandet är till viss del en lek, jag leker med ord, bild och tanke för att fånga det som rör sig där inne i mitt huvud. Göra mina tankar synliga för mig och en eventuell tredje person. Allt går inte att bara tänka - det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda har det sagts mig.

Bloggen är ett uttryck för min lek, ett redskap, precis som barnets spade i sandlådan är för dess lek. Barnet formar sanden och lär sig dess egenskaper precis som jag formar orden och ser hur de formar mig.

Vuxna har ju lekar för sig hela tiden - att umgås är roll och regellek på hög nivå. Den här terminen har jag även upptäckt att matte kan vara en lek. Inte lätt men utmanande - med kickar därefter. Ju mer energi du lägger på att nå ett mål - ju mer tryck blir det på den eventuella vinsten.

Ja, ja ni förstår. matte är underbart. Fast i natt och imorgon och natt till fredag kommer jag ändå ligga och värka på tentaångesten inför fredag. Det känns som om jag kan allt men ändå ingenting - som Viktor i basgruppen sa. Nu ska jag fortsätta tatuera in geometriska ord, begrepp och formler i min hjärna. Inget mer bloggande nu förrän det är över.