Ibland är dagar bilder

idag är den här bilden min dag. Röda konflikter, passion, pärliga tårar, dömande ögon, vackra ögon och tysta tankar.

Jag funderar på hur barn skulle kunna reflektera över bilder på ett bra sätt just nu. Hur kan en bild locka till berättelse?

(bilden är min - tog den i samband med en bollywoodföreställning, på bilden ser ni Anette Poija.)

Svensklärarfika

Idag så träffade jag delar av min gamla basgrupp från svenskaåret. Vi är ett gäng som brukade hamna ihop och sen en av oss också skaffat fb så blev det en liten återträff. Tyvärr sakna vi en - men hon får va med nästa gång - för det gör vi om.

Något som jag tyckte var så härligt var att se hur de två andra (som båda entrat arbetslivet nu) tar för sig i arbetslivet och hamnar i roliga sammanhang! Jag blev ju såklart avundsjuk på att de var klara. Men nu är det bara fram till juni. Sen så kommer jag förhoppningsvis också ha den där lärarbroschen och leva på samma villkor som andra. Jag är så trött på lärarkandidateriets kvasi-undervisning. Det är så otroligt roligt att få vara lärare fullt ut. Inom kulturskolan får jag det - det ger mig verkligen kraft!

Det va härligt att träffa 2 som det går bra för och se att snart kan ja också vara där!

Den magiska Kepsen

Jag har nu läst Petter Lidbecks bok Den magiska kepsen. Det handlar om Mostafa som fått epitetet klassens dumskalle. Han bor med sin pappa som ständigt frågar "Vad du lärt dig?" när Mostafa kommer från skolan. En dag får Mostafa en keps av sin pappa och plötsligt kan han svaret på alla frågor.

Det är en rolig bok som när jag läser den ifrågasätter kunskapsbegreppet. Vad är kunskap? Är kunskap att kunna svaret på alla fakta frågor?

Vem är klok?
Varför?

Rekommenderar!

Inspirerande

Jag och skrivkollegan skriver på vår b-uppsats. Den har haft arbetsnamnet Mind the gap and mend it. Ser ut att det blir det namnet med en liten förklaring där under. Det blir en kvalitativ intervjustudie av lärares syn på elevers kunskapsspridning i matematik.

Det absolut roligaste och mest spännande har varit att besöka de 4 lärare som vi intervjuat. Att se hur deras klassrum ser ut, lyssna till klokheter och bara få känna in olika förutsättningar som finns för lärare ute i skolorna.

Jag är imponerad av samtliga, på deras engagemang och deras yrkeskunnande. Det är häftigt och viktigt med förebilder!

Bästa kompis

Läser en bok just nu skriven av Kalle Güettler som heter Bästa kompis. Det handlar om Jojo som flyttat från storstaden med sin mamma efter att hon och pappan skiljt sig. Jojo är 12 år och har först svårt att komma in i den nya klassen - tills han imponerar på de coola killarna och blir upptagen i deras gäng. Jag följer Jojo med spänning, han är en rolig karaktär som sugs upp i gruppbildningar. Det är rätt mycket action - och mycket etiska frågor. Boken handlar mycket om gängbildning, grupptryck och om vem som är tuffast. Jag skulle nog kunna sätta den i händerna på elever och se vad som händer i mötet. Jag känner igen vissa saker från min egen tid i åk 6 - andra saker är främmande för mig men väldigt intressanta.

Läs den!

En klass - flera grupper - massa individer

Teaterelever I kontakt med konst

Gick förbi konsthallen på väg till dramasalen igår och fick en ingivelse att ta med en av mina teatergrupper dit. Det såg så spännande ut och jag ville se vad mina 10-åringar skulle kunna uppleva i kontakt med konst. Att låta rummet vara pedagog. Som Reggio-Emilia i miniatyr.

Det var en helt makalös upplevelse att gå in där med eleverna och uppleva tillsammans med dom, deras fantasi sträckte sig långt över horisonten. När vi återgick till dramasalen för att bearbeta konstpausen så fick vi ta del av spännande intryck i form av uttryck.

Vill ni se bilder på konstbesöket eller uttrycken så klicka här

Tack för att jag får vara teaterpedagog!

Dagens Rytmikstund

Idag dansades hösten in av mina småttingar på 2-4 år tillsammans med de vuxna på många flera år samt några syskon som var yngre ändå. Vi samlades i blackboxen runt vattenpölen med de vackra höstlöven. Att sjunga namnsång och få höra sitt namn - helt plötsligt har vi 10 solar i rummet som skiner. Barnen fick sätta sig närmare vattenpölen (ett blått hopprep lagt i en ring med löv innanför) och valde bland alla löv som fanns. Så började det blåsa med musiken - och plötsligt hade vi 10 virvlande löv i rummet. Högt och lågt. Fort och långsamt - alla löven fick olika flygturer. Vi kastade löven och försökte fånga. Allt till Mozartmusik. Men så sjönk löven ner i vattenpölen igen. Vi tog på oss Julias stövlar och sa åt henne "Kom julia vi gå". Så träffade vi vargar, sniglar, ihåliga träd med ugglor i. Vi gjorde rytmiserade mackor. Vi träffade älgar stora som hus. Så kom björnen lufsande och somnade i mitten. Smyga runt och sjunga svagt. Och lyckan att bli tagen och få vara sovande björn. Men tiden gick och klockan ville inte hinna mer för dagen - så vinkade vi hejdå med gitarren. Frukten smakade gott - och efteråt var det flera segervarv runt i rummet för samtliga barn som kunde gå!

Att få lov att fånga den stunden. Den rytmikstunden. Den stunden när barnet sträcker ut sin själ till sammanhanget och lånar varandras vingar för att flyga tillsammans. Dom stunderna lever jag för.

Vilken lärare på Hogwarts är jag?

What Hogwarts professor are you?
Alex got McGonagall.
You are an extremely intelligent individual who has a strong sense of justice and fairness. You often come across as stern, but possess a rarely seen soft side. To instruct your students, you believe in hands on practice and multiple opportunities for learning. You care deeply about the successes of your students.

Jag är smickrad - även om jag vet att det inte finns några belagda samband mellan mina svar och min undervisning så kunde jag blivit någon mycket värre! Ibland är Facebook bra underhållande. =)

Lgr11

Jag och min skrivkollega kollade på Jan Björklunds presskonferens om den nya läroplanen på regeringens hemsida idag. Det kändes lite tråkigt att dom hittade på namnet Lgr11. Låter ju gammalt. Inte särskillt nydanande. typ som lgr69 och lgr80. Kunde vi inte fått ett roligare namn?

Men Björklund sa ju att skolan fungerar i princip för att lärare gör som de alltid/brukar göra. Den uppfattningen kan ju diskuteras. Själv har jag deltagit i en undervisning på högskolan som centralt arbetat med lpo94. Jag känner mig passé innan jag ens kommer ut...

Fast jag har ju nu ett par månader att anpassa mig. Hösten 2011 börjar det.

På begäran: mina tankar om 40timmars vecka

Vi har haft uppe diskussioner om att införa 40-timmarsvecka på några av de Kulturskolor jag jobbat vid. Jag tänkte 40-timmarsvecka var bra först eftersom det skulle få kommuner att tänka om vad gäller lärartjänster. Det skulle bli synligt att lärare inte hinner med sina uppgifter om de gick hem ett visst klockslag - utan att ta med sig jobbet hem.

Diskussionen på Universitetet där jag läser är obefintlig.

Personligen...

Jag har inte lust att jobba 9-5 - då hade jag inte valt läraryrket. Jag är en utpräglad projektmänniska som lärt sig att ansträngning kräver återhämtning. Jag jobbar hellre in när det finns att göra för att få ledig sedan när det inte är lika mycket. Vi har sommarlov för att våra medarbetare - eleverna - inte är där då. Att undervisa handlar om att fånga stundens ingivelse - vart drar eleverna? För att kunna det måste det finnas marginaler. Jag är en person som hämtar inspiration från samhället. Om vi stänger in alla våra lärare i skolan varje dag skulle vi kanske aldrig få några impulser till nya saker.

Rent materiellt finns det inte en dator åt varje undervisande lärare i Sverige. Jag har inte någon egen dator eller helt egen arbetsplats på mitt nuvarande jobb. Vi delar. Även om det fungerar så har man ingen hemvist att arbeta på. Vi har ett rum som man kan gå till och ringa i fred - men då delar vi den med väldigt många lärare. Mycket arbete hamnar därför i hemmet.

Nu vet jag inte hur min situation ser ut när jag kommer ut i skolan som behörig lärare. Men jag hoppas på att vi får behålla våra ferietjänster - det var det jag tyckte va en av de övervägande förmåner jämfört med andra yrken.

Junitjejens inlägg om 40-timmarsvecka.

What a feeling!

Någon frågade mig "så hur långt har du kvar nu då?"

Jag sträckte på mig och kände bubbliga hurra-rop i magen.

"jag läser min näst sista termin - så jag är klar till sommaren!

What a feeling! Fatta. förstå!

(Att jag har en väldigt omfattande omtenta i engelska som ska klaras av innan dess hoppas jag förblir en liten parentes)

Uppsatsskrivandets konst

Jag kommer att bli mästerlig på att skriva uppsatser. Det måste man nästan bli om man skriver två stycken i loppet av ett läsår. På pedagogen verkar de gå efter Vygotskijprincipen: b-uppsatsen (projektarbetet - vad du vill) görs av en grupp - sen görs c-uppsatsen (examensarbetet - vad du vill) helt solokvist.

Nu när det gäller att hitta DET så får jag tunghäfta. VAD är det jag skall skriva OM? Vad är det för INNEHÅLL som folk ska hitta när de googlar mig på nätet?

En mycket klok kollega sa att jag skulle göra en kvalitativ intervjustudie som hade nåt med teaterpedagogik att göra. Jag måste bara hitta den där snäva frågan som kan fylla upp...

ni märker - jag är redan inne på nästa termin - mentalt.

Skrivprocessen

Skrivprocessen är en jobbig manick. först kommer ingenting. Sen ingenting mer. Och sen aldrig något alls.

Men så plötsligt. SPLASCH: Ketchupeffekten!

Det är nåt som händer - orden flyter på och bara finns där. Alla roller börjar leva ett eget liv och så finns där plötsligt ordet Ridå - vilket betyder att sista repliken är sagd.

Alice har suttit långt inne. Det har funnits så många trådar. Det har inte varit enkelt att hitta och trassla ut de röda trådarna. Dörrar, kaniner, krympningar, haremsdansare, larver - plötsligt är alla där. alla talar till varandra i nåt mönster som är svårgreppat.

men nu så! nuuuuu är manuset till Alice i Underlandet klart! Alla danser, alla sånger, alla repliker - allt sitter på plats. Vill ni se resultatet? 24 maj spelar Kungälv Kulturskola upp detta äventyr. Tills dess kan ni gå in på Dreamteam Maschmallows hemsida och hålla er uppdaterade. Just nu finns det rykande färska videointervjuer med skådisarna där.

Ett fyrfaldigt lever för mina elever!

Kom hem från ännu en lång dag på jobbet.
Mitt underbara jobb med mina fantastiska elever!

De är så glada och goa och jag blir så himla stolt över att se hur bra de tar hand om varandra. Det är aldrig frågan om att jag behöver markera mot någon - ALLA får och ALLA ger plats!

Jag funderar på vad det kan bero på? Vad är det som gör att dessa barn inte bråkar?