växtvärk

Det är trassligt med tankar just nu. Det är framtiden som fyller mitt sinne.

Det är tankar om val och ställningstaganden angående sista året på lärarutbildningen. Lärarutbildningen består just nu av 3 terminer som alla lärare ska läsa, oavsett inriktning. Jag har 2 sådana på raken - ett helt år med allmänpedagogiska påhitt. Där finns inget val.

Däremot. VFU. Var gör jag mig bäst? Jag har tillbringat snart 2 år på en liten skola i östra delen av Göteborg. När jag började där fanns det f-5 - nu är det på väg att bara bli f-2 pga olika omorganisationer och hopslagning med en annan skola. Jag tycker det varit väldigt intressant att följa en arbetsplats en lite längre tid och se hur personal ändå måste vara beredda på att flyttas runt. Jag var i samma f-2 i 1½ år och nu är jag i åk 5. Till hösten ser det ut att bli en f-1 och några f-2 och en åk 3 på skolan. Jag borde, om jag skall vara kvar på skolan, försöka få hamna i åk 3 och få se "brytningen" mellan låg och mellanstadiet som ändå känns stark på den här skolan. Det är olika kulturer. Då skulle jag också få följa de jag såg starta i första klass när jag började, vilket ger mig möjligheten att få en lång båge. Sen finns det ju den andra skolan som är hopslagen med oss. Den är större och mer heterogen vad gäller elevunderlaget. Det kanske vore nyttigt att byta skola och bara konfronteras med någonting helt nytt?

Sen har jag ett annalkande examensarbete. Det känns väldigt hoppigt och spattigt med mitt ämnesval nu. matterytmiken funkade bra i praktiken - men inte i teorin. genusbiten känns spännande - men svår att genomföra. jag känner ett tvång att fixa ihop saker och idéer i sommar.

molande växtvärk

Ett bra exempel

På min VFU har jag en väldigt bra lärare som jag följer just nu. Försöker bena ut vad det är som gör henne bra?

Tydligheten: att vara tydlig i sitt gränssättande och att handlingar får konsekvenser.
Genomskinlig struktur; Allt som finns i klassrummet är motiverat - allt utgår från målen på olika vis
Morötter: att motivera eleverna i deras vardag
Inbjudande till samtal om allt mellan himmel och jord; allt kan avhandlas
Samarbetssökande; öppen dörr i klassrummet - omvärlden är välkommen
Nyfiken och intresserad utav omvärlden och
Balans mellan in och output
Elevorienterad; kan sina elever och har ett avslappnat förhållande till konflikter - dom kommer och går, de kan aldrig undvikas - men alltid diskuteras.
Tillåtande: både mot sig och sin kunskap och elevens; alla kan ha fel och det är enklare att säga det direkt när hen kommer på det.
Humor, lärare utan humor blir inte långvariga i tjänst tror jag.

Hon har massa oneliners som jag skulle vilja skriva ner - väljer ut en här:
"Jag är först och främst klasslärare..."

Känner mig väldigt privilegierad.

just nu

VFU stundar igen. 2 veckor som bland annat innehåller musikteori/genrekunskap, engelskapass och utflykt i det gröna. Jag har inte planerat upp alla grejer - så det känns lite comsi comsa - men hoppas att flowet infinner sig relativt snabbt.

Idag singlade det in 3 högskolepoäng fonetik med mitt namn på i ladok. Omtentan gjorde alltså susen. Jag hoppade runt som en indian och utförde mer eller mindre glada segergester så familjens invånare hoppade till. Det är tröttande att vara stundent och alltid vara tvungen att prestera på ett så enformigt sätt som det ändå är med tentor, inlämningar och duggor.

"This is not a hopeless case"

The headline for today is a qoute from a didactic seminar yesterday. Out of context it may not seem peculiar.

But when you state something like this you will expect that there are hopeless cases, would you not? I reacted with a tag-question - Are there any hopeless cases?

The one who was responsible for the statement corrected herself. I think that it was just a sloppy comment she said - but I do not think that it is the right place to make them.

A human should never be called a hopeless case - no matter what context. I feel a special responsibility towards my pupils - they are in the beginning of their education. To chop of their wings with sloppy comments and unfair judgements would not help them to feel competent.

Legitimationspassning

Ett inpass om lärarlegitimation: jag tror det kan vara krångligt. Jag tänker att då förlängs ju utbildningen till lärare med ytterligare ett år "provåret". Är det bra? Kommer det finnas "provårsplatser" åt alla som vill? Oron sitter någonstans utanpå och fräter lite i huden. För jag har tillbringat mycket tid i skolan som Pedagog och jag har inte förstört någons liv - även om jag varit formellt obehörig. Behörighet känns relativt. En säger si och en annan säger så. Måste skolan befolkas bara med lärare? Blir det inte lite väl instängt? Vad händer med Deweys devis om att skolan ska flytta ut i samhället då? Vägen till lärare blir snävare på ett sätt. Att gå från gymnasiet till en lärarutbildning är inte allas väg till lärarkallet. Känns som det inte bjuds på några 2nd chances i regeringens förslag.

En fråga jag ställer mig: vad är skillnaden på Lärare och Pedagog? Varför görs skillnad?
Jag tycker Pedagog är ett väldigt vackert ord. Det betyder "att leda någon" - bilden att leda någon vid hand är väldigt vacker. Lärare låter som att jag tvingar någon till något. Men det är ju bara min subjektiva upplevelse av två likartade ord. Jag säger med stolthet att jag är Teaterpedagog för det är vackert. Att leda något till teatern.

Förväntansfull spänning bakom kulisserna - snart så är det dags - ett ögonblick senare står du där blottad och visar något du verkligen kan. Att fånga den känslan av förväntan och att bygga sin motor av den är något vi pedagoger bör fundera över. Vad är det som gör något spännande och hur kan vi hålla kvar spänningen?

I teatern jobbar vi med avstånd och viljor och vändpunkter och dramaturgi. Lärare borde göra det samma - var är vändpunkten i en diskussion? Vad är viljan hos eleven? Vad för dramatisk kurva behöver vi skapa i våra klassrum för att få nyfikna och beredda elever? Det är viktigt att alla känner att de äger ett projekt - alla känner sig delaktiga. Lärare bör se till att eleverna äger sin kunskap - hur känns det, att äga kunskap?

yet another summary is brewing

I am in writingmode again. I feel that I lack words to express myself with. This time I wish for a better result than last time - my tutor did almost worn out her blue pen with pointers and reminders. I have to practise formal language. Grammar and linking techniques. There is a lot to work on so to speak.

I do beleive that I got some kind of hybris in the beginning of this course. I did not have a clue about my own knowledgelevel in english. I thought that it would just be fun and entertaining but here I am - complaining about too much to get right at once. I keep on telling myself that this is good for me and my awareness of struggles. If I repeat it many times it will become a truth.

Vad är Rytmik?

Jag får ofta frågan av vänner, bekanta och obekanta: Vad är Rytmik?

Det finns många definitioner. Den som låter mest vetenskaplig (som jag använder bland akademiker) är

Rytmik är en helhetspedagogik, grundad av Emile Jacques Dalcroze, som utvecklats till undervisningsmetod. Musik upplevs i, med, genom rörelse med hjälp av vårt första instrument: kroppen, som medel.

Jag vill påpeka att detta är min egen definition – så du kan nog inte helt förlita dig på att den är giltig för alla rytmikpedagoger/rytmikutövare.

Jag skrev tillsammans med Angelika Jewerén en B-uppsats för 5 år sedan som hette Gruppdynamik+fysisktuttryck=sant? Där försökte vi göra en definition av rytmik. Tittar in på sidan 5:

Anne-Li Thor (1993) har i sin uppsatts ”rytmikhistorik” vid Lunds universitet beskrivit rytmik som ”en pedagogik där kroppen är ett medel för att nå målet – upplevelse och förståelse av musiken” (a. a. 1993, s.5). Därutöver talar Thor (1993) om att inlärningen sker genom rörelse och det medför kroppskännedom. (…)Vernersson (2003) anser i sin magisteruppsatts vid Malmö musikhögskola, att rytmik är läran om rytm och en (musik-) pedagogisk metod.

Tyvärr har jag inte tillgång till min uppsats just nu - men jag återkommer med litteraturlistan.

Jag brukar säga till pedagoger jag möter att rytmik är en helhetspedagogik som involverar känsla, tanke och kropp. Med barn använder jag så många estetiska uttryckssätt jag kan komma på – det är ett gränslöst lärande.

Jag håller just nu på att läsa Johanna Österling-Brunströms uppsats som heter Musik i rörelse

det är spännande läsning - klicka på länken för att komma till fulltext. Jag återkommer kanske när jag har läst hela.

So here is a tip for all of you out there - don´t weep in front of your tutors.

Well, time to pracise my language again. I have been sitting concentrating on my resitexam in phonetics today. Now I beg you all to cross your fingers so that I will pass. There is a lot of things going on at the moment. I got back a summary I wrote a week ago. It was kind of embarrasing to look at all my mistakes. But the funniest mistake were the headline where I got it totaly wrong and I laught out loud when I saw it. Our tutor is very kind and she circulated to give us feedback at our texts, a good thing. Although yesterday I felt horrible with more bluemarkings and corrections than actual text. I couldn´t bare to look in her eyes, and all of a sudden I surprisingly started to weep. Very unpleasant and even more embarrasing. But I thougth my Tutor handled it well. But I felt very unprofesional and childish.

Whatever. Now it is time for a weekend off duty - I am going to get out in this marvelous spring that been popping up outside my window!

over and out

Att samsas om plats

Skolan som arbetsmiljö kan handla om att samsas om plats. Idag tänkte jag på min VFU-klass. Där är det 28 stycken 11-åringar som samsas i ett klassrum. Klassrummet är litet för den klasstorleken och bjuder nästan bara till likadan planlösning som på 1800-talet - alltså bänkarna vända mot tavlan - om vi inte ska börja klättra på bänkarna. Rummets luft tar slut var 40e minut - det skulle krävas en 10 minuters tvärdrag för att få in tillräckligt med syre för ännu ett 40minuterspass. Frågor jag reflekterar över just nu:

- Hur kan vi ge eleverna känslan av att bli sedda i en såpass trång miljö?
- Hur kan eleverna undvika att knuffa till varandra?
- Hur kan vi skapa uttrymme för lek?
- Hur kan vi skapa möjlighet till arbete i mindre grupper?
- Hur kan vi skapa studiero?
- Hur får vi luften att räcka till?

En fråga som jag ställer mig är om denna miljö fungerar för dagens skolverksamhet? Men det blir ofta "make it work" ute i verkligheten - att sitta här och fundera är ju ett lyxproblem. Men försök att stoppa mig!

Jag har hittat min teater!

En fråga som åkte över ett bord kantat av påsklovsfirande pedagoger i torsdags kväll.

Vad skulle du göra om du fick 5 miljoner?

Om jag vann 5 miljoner så skulle jag starta en amatörteater helt anpassad för barn i reggio emiliastil. Barn och ungdomar skall vara de som styr och leder - vi vuxna skall vara fulla av möjligheter. Jag skulle bli Teaterdirektören som ger alla möjligheter. Jag har Bollywooddans uppe på stigbergstorget i Göteborg. Där finns en lokal som LIDL låg i förr, som verkligen ser inbjudande ut att starta en amatörteater.

Kvinnoattribut och Tonårskillar i Teaterimpro

Hade förmånen att hålla i Improworkshop med åk 7-9 på två skolor i kommunen jag arbetar i. Jag tog med mig en korg med attribut och drog "land och rike runt" och träffade väldigt roliga ungdomar. Något jag funderar över är vilken tilldragningskraft högklackade skor, kjolar, sjalar och handväskor har på tonårskillar. I en av grupperna hittade en kille mitt röda läppstift i en av handväskorna. Han kastade sig över den och målade både sina läppar och alla andras. Efteråt lämnade dom dramasalen helt lyckliga med röda läppar både på munnen och på kinden...

Jag hade den roligaste arbetsdagen på länge - det är så roligt när eleverna ger sig hän och leker med alla sina identiteter!

Bilden av stränga lärare

Vi jobbar ju med schabloner i teaterbranchen. Den senaste tiden har jag umgåtts med en rätt sammasatt roll: högstadielärare i matematik, Gertrude som hette Lars innan - men som bytte kön. En militärisk sträng och rätt konstig lärare som jag antar bor i en arkivflik på skolan hen jobbar på. När vi improviserade kändes det hur Lars-Gertrude hade svårt med gränserna. Jag tyckte det var väldigt intressant att krypa in i en så stereotyp "dålig-sträng-lärarroll" och hitta det logiska i dennes val av metoder. Visst kan du bara gå in och spela en yta på scen - utan att förstå valen - men det är ju mycket större utmaning och roligare att hitta det logiska i det ologiska. Jag kom fram till att det kankse vore bra om alla blivande lärare fick lov att rollspela sitt yrke... För att bearbeta det logiska?

Jag kommer sträva efter att inte bli en Lars-Gertrude.