Skolan som arbetsmiljö kan handla om att samsas om plats. Idag tänkte jag på min VFU-klass. Där är det 28 stycken 11-åringar som samsas i ett klassrum. Klassrummet är litet för den klasstorleken och bjuder nästan bara till likadan planlösning som på 1800-talet - alltså bänkarna vända mot tavlan - om vi inte ska börja klättra på bänkarna. Rummets luft tar slut var 40e minut - det skulle krävas en 10 minuters tvärdrag för att få in tillräckligt med syre för ännu ett 40minuterspass. Frågor jag reflekterar över just nu:
- Hur kan vi ge eleverna känslan av att bli sedda i en såpass trång miljö?
- Hur kan eleverna undvika att knuffa till varandra?
- Hur kan vi skapa uttrymme för lek?
- Hur kan vi skapa möjlighet till arbete i mindre grupper?
- Hur kan vi skapa studiero?
- Hur får vi luften att räcka till?
En fråga som jag ställer mig är om denna miljö fungerar för dagens skolverksamhet? Men det blir ofta "make it work" ute i verkligheten - att sitta här och fundera är ju ett lyxproblem. Men försök att stoppa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar