Det finns många definitioner. Den som låter mest vetenskaplig (som jag använder bland akademiker) är
Rytmik är en helhetspedagogik, grundad av Emile Jacques Dalcroze, som utvecklats till undervisningsmetod. Musik upplevs i, med, genom rörelse med hjälp av vårt första instrument: kroppen, som medel.
Jag vill påpeka att detta är min egen definition – så du kan nog inte helt förlita dig på att den är giltig för alla rytmikpedagoger/rytmikutövare.
Anne-Li Thor (1993) har i sin uppsatts ”rytmikhistorik” vid Lunds universitet beskrivit rytmik som ”en pedagogik där kroppen är ett medel för att nå målet – upplevelse och förståelse av musiken” (a. a. 1993, s.5). Därutöver talar Thor (1993) om att inlärningen sker genom rörelse och det medför kroppskännedom. (…)Vernersson (2003) anser i sin magisteruppsatts vid Malmö musikhögskola, att rytmik är läran om rytm och en (musik-) pedagogisk metod.
Tyvärr har jag inte tillgång till min uppsats just nu - men jag återkommer med litteraturlistan.
Jag brukar säga till pedagoger jag möter att rytmik är en helhetspedagogik som involverar känsla, tanke och kropp. Med barn använder jag så många estetiska uttryckssätt jag kan komma på – det är ett gränslöst lärande.
Jag håller just nu på att läsa Johanna Österling-Brunströms uppsats som heter Musik i rörelse
det är spännande läsning - klicka på länken för att komma till fulltext. Jag återkommer kanske när jag har läst hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar