bloggandet fortsätter

på annan adress: http://lararskapande.wordpress.com/ och med nytt fokus: det vardande lärarskapet - häng med från början!

Mötesplats skola

Här ser ni en kortintervju som gjordes direkt efter föreläsningen.

Det var jätteroligt att få dela med sig!

Mötesplats skola på måndag!

Nu har jag inte varit här på länge, det tar tid att arbeta som lärare! Men jag måste bara få ta mig tid och berätta att jag ska vara inspiratör i samband med Seminariet "Blogga för att lära!" på måndag kl. 12.30-14.00 på svenska mässan.

Det känns väldigt ärofullt och kul att få dela med sig av mitt arbete. Vi bloggar i klassen. Det är riktigt roligt!

Jag funderar på om jag borde ta upp denna bloggen igen - när tiden inte är så knapp. Jag saknar den skriftliga reflektionen som det ger.

Bästa Hälsningar
Alex

Lärarexamen

Nu så, har jag bara några kompletteringar att göra på uppsatsen och en tenta på måndag. Sen är det dags att ta ut min lärarexamen. Vi fick den här broschen vid opponeringen.

Tack alla som följt mig under den här tiden. Det har funnits dagar då era kommentarer gjort att jag tagit steg närmare där jag är nu. Människans kunskap och mening är ständigt i vardande. Framför mig ligger ett hav med nya utmaningar - som nyexaminerad lärare med sikte på en lärarlegitimation inom en tvåårsperiod.

Jag har tagit beslut om att detta är slutet på mitt bloggeri på denna adress. Eventuellt dyker jag upp på ny "ort" under sommaren - men då antagligen med lösenord. Vill du följa med? Då föreslår jag att du lämnar din email här så att jag kan registrera in dig. I höst arbetar jag som lärare deltid med åk 1-2 på en skola och resten är kvar på kulturskolan. Vem är lyckligast?! Men jag inser att jag kommer ha fullt upp - så bloggeri kommer prioriteras bort.

Väl mött och jag återkommer med länk till mitt examensarbete när den finns!

Jag har målbilderna nära nu, det är så pirrigt att allt ska hända och avgöras på samma gång.

Grädde på mos?

Vem kom på den hemska liknelsen med att estetisk verksamhet skulle kunna vara som "grädde på moset"? Det låter ju helt jätteäckligt. Vem äter mos med grädde på?!

Jag vet inte vem som sa detta heller, men jag anser att estetisk verksamhet är jästen/bakpulvret i degen. Det får tankarna att växa uppåt - mot nya höjder. Det är inte endast sötebrödsdeg som behöver jäst/bakpulver, det är även vardagsbröd. Annars blir det rätt platt, eller hur?

OMG

den är inskickad.... Uppsatsen.... Examensarbetet är nu under urkundsanalys!

Hjälp.

Nu ska jag försöka sätta engelskatentan. SNÄLLA den som bestämmer över mig, låt mig nu lyckas...

Det är nervkittlande tider just nu.

Musikal och teaterhelgen med Musikalstrumporna, Spotlights och Dressed4Success är över och eleverna slutar aldrig imponera. Jag fällde en liten tår av stolthet när jag såg hur Dressed4Success spelade sin absolut sista föreställning i hop - många i gruppen har varit med längre än jag jobbat på kulturskolan. Jag önskar de som flyger iväg all lycka till och de som stannar kommer hoppa in i min andra äldre grupp. Snart får jag dyka in i Alice-projektet - föreställning 31 maj och innan dess ska allt ordnas och fixas. Jag gillar att organisera saker har jag kommit fram till. Det är som små boxar som sorteras i huvudet och det är lite som tetris att lyckoruset kommer när man ser den rätta biten bara klaffa så att en rad försvinner. Det är en utmaning att koordinera 80 barn. Men det är så roligt!

Men först griper jag mig an finputs på examensarbetet. Imorgon är det handledarmöte för sista gången innan urkundsgranskningen förseglar mitt arbete. Då är det till att vänta på den uppsats jag ska opponera på, kul att få lära sig någonting nytt.

Delade en stunds sol utanför pedagogens a-hus båge med min skrivkollega som jag hade på b-uppsatsen. Det var så häftigt att konstatera att nu är vi snart lärare med lärarexamen. Den långa längtansväntan ut är snart över och vi kan dyka ner i det uppfriskande skolhavet. Jag känner på mig att hon och jag kommer sitta om några år och fika. Det känns som en sån vänskap som inte helt kommer släppa taget.

Men nu borde jag verkligen gå i säng! Imorgon är en ny dag och med buller och bång ska den avverkas med universitetsarbete, produktionsmöte och kvällsundervisning.

textmättnad

Jag är verkligen proppmätt på text nu. Det tar emot bara att ta till sig ett vanligt mejl just nu. Det känns som att allt kretsar kring radbrytningar, kursiveringar, punkter och felsyftningar. Men helgen kommer ägnas åt att sminka upp texten så att den ser ut som ett examensarbete. Mer kommer inte hinnas med eftersom det är föreställningshelg på jobbet.

Så nu återstår egentligen att kolla referenser, sopa rent för stycken som inte passar, hitta på en bra slutkläm. Sen borde jag hitta en korr-läsare.

lappsjuka

Är det okej om jag lägger mig ner en stund?

Det snurrar runt i mitt huvud. imorgon är det torsdag och inget känns så händelsefattigt som min uppsatsgärning. jag skriver men texten flippar aldrig över till begripligheter.

hallå? förstår nån mig?

Hallå? ser nån mig?

Min kollega sa till mig; ja men då lägger du dig ner och dör då den 31 maj efter föreställningen? Va kommer va kvar av dig människa?

den som lever får se.

Jag och en av mina teatergrupper hade föreställning igår. Jag är så himla lyckligt lottad som får lov att ha med dessa elever att göra! Det är så häftigt att se hur alla lyfter sig när strålkastarljuset är på och sparkar loss i sina karaktärer. Att få se den spelglädjen ger mig goosebumps.

Det är för stort för att beklädas i ord.

Städade i köket, i ett tappert ignoransförsök av min skrivprocess, en liten svart bok ramlade ner från en dammig hylla kanske inte ens rörd sen 60talet (då mina hyresvärdar förmodligen bodde här). Med uppslagen sida talade den till mig

Här en källa rinner; säll den henne finner. Hon är djup men klar, Gömd men uppenbar.

Någonstans kommer det lossna, som tjälen och språket lyfter och vårfloden strömmar ut och där kommer jag med ett tjut att nu....

....nu är de slut!

överlevnadsmantra

Jag vet det finns ett annat liv
Jag vet att jag kommer dit
på andra sidan examensarbetet nånstans.

Beundrarpost till Kirsten

Jag står i beundran.

Tänk vilken tur jag har.

Jag känner en eldhärd. Stark och mjuk, vacker, vild men ändå lugnande.

För snart 40 år sedan stod hon där jag står nu, klar, redo. Ut i arbetslivet. Jag mötte henne för 4 år sedan, i Alingsås där jag just jobbade på Kulturskolan tillfälligt. En sån härlig, generös och fullt levande inspiratör.

Träffade henne igår igen, i Alingsås, dagar efter att hon rott i land ett allsångsprojekt som rört runt 1500 ungar, nog är det normalt att känna sig lite trött efteråt då. Tänk vilken glädje, tänk vad mycket hon gjort skillnad för många. En positiv kraft. Att se möjligheterna. JA! Där har vi det.

Där har vi målet. Dit ska jag sikta.

Kirsten Koefoed, du är så häftig! Tack för att du är min vän!

Dagarna läggs på rad och jag har nu börjat få ta del av några grundskollärares tankar kring kulturskolan. Någonstans har ett ljus börja skymta.

Kanske inte just i uppsatsen, den smeta över hela dagarna utan att växa eller jäsa upp sig.

Men jag tänker vidare, på sen, sen när jag är klar. Jag vill också göra. Jag vill starta upp och utveckla kulturskolans verksamhet riktad mot grundskolan (och även förskolan!), det finns så mycket som kan göras som borde göras som måste göras. Måste hitta vägen bara.

Någonstans, någon gång ska jag få va med att leka, lära och leva. Ngoma

Ute på sjön och metar

Jag sitter ute i en kav lugn sjö och metar. Fiskarna som nappar får jag slänga tillbaks igen för att de är för små, eller fel sort. Jag vet inte helt va jag ska lägga för bete på kroken för att rätt fisk ska nappa...

Handledaren är stum.

Mina första två intervjuer är gjorda. En till är inbokad. Jag bara hoppas att det är fler som hör av sig... Annars blir det en rätt torftig uppsats.

Dagens

Nu undrar jag en sak, Tvär-flöjt, är det en extra sur flöjt?
Nä men den sätter sig gärna på tvären...

Helgrapport!

Första uppgiften på Engelskakursen inlämnad på mittuniversitetets läroplattform. Hoppas den är okej. Tänk om engelskan blev klar så att jag fick det in i examen iallafall. Funderar på att helgardera mig och gå på sluttentamen på den kursen jag läste här i Göteborg också. bara för att se om det går. Det är samma dag som genrepet med Alice-produktionen och hela den helgen har jag ansvar över 80 barns produktionsiver och välmående. Så jag tar det för va det är, en liten exkursion till victoriasalen... I hopp om bättre resultat och snällare prov!

Annars söker jag jobb för fulla muggar. Det är så sjukt att jämföra med min kompis som är klar tandläkare i vår. Alla headhuntar henne med massa erbjudanden om halvering av studielån, fri bostad och så vidare. Tänk om det gällde för oss lärare med?

Jag hoppas på att få något jobb i höst. Jag har ju eventuellt lite på kulturskolan - men det hade varit bra om jag fick en fot in på någon grundskola. Det behöver inte alls vara heltid. Tvärtom hade det gett mer att ha så att kulturskolejobbet fick plats ändå. De spontanansökningar jag gjort har bemötts trevligt med svar - tyvärr har ingen nåt att erbjuda mig.

Funderar på att söka nån breddningskurs till hösten ifall jag inte får jobb. Jag har inte nåt csn men det skulle kännas bättre att göra nåt åt behörigheten än att bara gå och va arbetslös. I sommar kommer jag försöka att läsa in Matte C så att jag inte blir dörrstoppad om jag hittar nåt jag vill gå inom naturvetenskapliga ämnena. Och för att utveckla mitt eget matematiska tänk. Jag fick ju tillgång till det först på universitetet - bättre sent än aldrig.

Men nu är det dags för en omgång med examensarbetet igen. Idag ska lite avhandlingar tittas på. Hoppas kunna skicka in ett skelett till tidigare forskning tillsammans med syfte och målformulering imorgon till handledaren.

...jag sitter fjättrad här, tills mitt examensarbete bär...

Men det har börjat hitta en gnista nu. Det hjälper att skriva in sig på ämnet.

Sitter och smakar på orden just nu. Samverkan, kultur, skola, estetisk läroprocess, kunskapssyn, skolutveckling. Barnet inuti mig har väckts till liv och nu är det massa närläsning av litteratur och funderingar.

Ska jobba ihop en bra frågeguide, första intervjun är bokad, till på torsdag. fantastiskt.

Ännu ett dagsverke gjort på frilansvikariekarriären. Idag var det hemkunskap, sv so i åk 5-6. Fick faktiskt lite cred för min struktur och mitt lugn och handlingsberedskap av ordinarie personal.

Sen bar det iväg till jobbet för mina två fantastiska Alice-produktionsgrupper. Gott arbete från alla håll och kanter där - det kommer bli en jättefin föreställning!

Helg stundar för de vanliga dödliga, jag däremot sitter inne med examensarbete och påbörjad rest av engelskakursen från östersundstiden. Det blir nog några tankar postade här under arbetets gång. I´ll keep you posted.

En fanfar: Ämnet är hittat!

Nu så har jag äntligen bestämt mig för ett ämne för examensarbetet. Så nu är det till att skriva skriva skriva och åter skriva. Samt intervjua.

Jag ska ta reda på vad Kulturskolan kan tillföra grundskolans verksamhet.

Det är utgångsläget.

nu åker vi!

Dagen började på en friskola, i ett omklädningsrum ombyggt till en hemkunskapssal. För att aldrig ha undervisat i hemkunskap innan klarade det rätt så galant. Jag sprang till en spårvagn för SISTA föreläsningen på pedagogen som var urkass och tråkig. Vidare på stan med saker att fixa inför helgen och sen till jobbet. På jobbet möttes jag av 20 post-it-lappar med meddelanden och frågor och massa kontakter. sen sprang ja till bussen och sen till spårvagnen. Och sen till kvarterskrogen för en öl med min fd LLU.

Det sistnämnda var riktigt trevligt och jag tror de va ömsesidigt. Det blev helt okej att byta relation från mästare/lärling till vänner. tack så hjärtligen för att jag fick behålla henne någonstans där i nätverket.

Examensarbetet... tar vi en annan dag. mitt huvud fick lite lätt snurr.

Det känns som att Universitetet försökt ruska av mig den här terminen. Jag har inte fått någon känsla av att min insats spelar någon roll. Missar jag att bli lärare står ca 400 åter och det finns ändå inte några jobb.

Ett uppsatsämne ligger över mig. Jag måste formulera ett pm. Men just nu gör det bara ont. Alla tankar skaver sönder.

Tvivel... Ont i magen och ett konstigt humör... som jacob hellman sjöng.

Det känns som att jag långsamt har skalat bort allt och nu står jag osynlig vid mållinjen och lyckas inte ta steget över.

VFU check

På egen hand har jag faktiskt ansvarat för en klass 9-åringar i tre dagar och båda parter överlevde trots vikarie. Bra!

Jag släckte ljuset, stängde klassrumsdörren, gick ner trappen och lämnade nycklarna till skolexpeditionssolstrålen och visslar min väg hem.

Imorgon

är sista vfu-dagen. De dagar som varit har bjudit in mig i ett sånt där kaospilotiskt sammanhang. Jag är rätt bra på att improvisera tänker jag där jag står på klassrumsgolvet med tusen processer igång i 20 olika elever. Utan klasslärare till städes blir jag plötsligt ansvarig för allt som pågår i klassrummet. Det tänds till i mig och det blir på riktigt. På nåt sätt fick jag access till nåt embryo till handlingskraftig beredskap.

Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.

Och efter imorgon, då lämnar jag VFU-studentrollen bakom mig och jag skriker ut som Ronja: rå hit med lite farligheter! Jag är redo att göra misstagen som bygger mig till den bra lärare jag vill vara!

Så mycket att göra - så lite att hinna. Vattnet rinner fort under broarna nu och jag har börjat skicka signaler ut i världen att här kommer jag - läraren ni behöver.

Ska vikariera i hemkunskap nästa fredag på en friskola. Det blir spännande - jag har aldrig varit på en friskola förut eller vickat i just hemkunskap för den delen. Men nu är tiden att kasta all prestige och börja jobba.

Nu i helgen ska jag göra klart en presentation av mitt utvecklingsarbete. Det känns så långt bort att sätta sig till för att skriva akademiska igen - men bara att vänja sig. Snart kommer uppsatsen och då måste språket lyda mig.

Inser att snart är den här bloggen historia. Frågan är om den ska finnas kvar här i etern? Den har ju fyllt sitt syfte. men sen kommer det nog inte finnas längre. vet inte vad jag ska hinna reflektera högt över sen när jag är mitt upp i lärar-tillblivandet ute i verkligheten?

Det är svårt att vara lärare.

Idag hade jag bedömning med VFU-handledare på besök. Jättenervöst kan jag säga utan att överdriva.

Men nu är det gjort.

Tänk. Snart är allt gjort. På lärarprogrammet. Knepigt att det inte känns bättre än det gör. Just nu känns det som att jag har så himla långt kvar innan det blir bra enligt mina ramar.

Från idag tar jag med mig en uppmaning om att påminna sig om det positiva eftersom ingen annan kommer komma ihåg det.

Med berättarsjalen på

... tog jag mig idag an berättelsen om Abraham och Sara och deras bestyr när de skulle till kaanan och sedan även en bit in på Isak och Rebeckas öden och bravader. Rekvisita: en stol och min berättarsjal.

Jag kan aldrig sluta berätta saker på det viset. Jag älskar det! Det är så roligt att jag knappt vet hur jag ska beskriva det. Men vi låter det förklaras som "mitt element".
Idag kände jag att det var en bra dag. Jag fick utlopp för min berättarlust och eleverna fick sig en upplevelse!

Just idag var första gången jag hade berättarsjalen för denna klassen så jag fick introducera den. Det är spännande just med 9-10-åringar för vissa kan gå in i dramatiseringen så pass att de glömmer bort allt runt - medan andra kan vara väldigt upptagna med att avslöja illusionen.

Den här klassen valde jag att presentera sjalen som min berättarsjal och när jag har den så har jag förmågan att gå från olika roller - jag behöver inte vara Alex längre - utan kan då va Abraham till exempel. Sen frågar jag dom om ifall de kan hålla den överenskommelsen.

Undervisa

Jag går i tusen tankar, har inte en aning vart benen bär.

Silwas föreläsning har gnagt in sig lite i mitt medvetande nu. Hon talade om hur olika modeord kommer och går. Ordet Undervisa har blivit utbytt, nu ska vi bedriva lärande. Men jag tror att undervisa är det ord jag vill använda. Det är vackert. Vänd på det - visa under. Jag visar underverk.

Sista föreläsningen på lärarprogrammet blev med Silwa Claesson

In kom hon till "den lilla tappra skaran". Hon blir det sista jag ser och hör föreläsa innan examen och det passar mig rätt bra. Den här personen berättar om saker som känns personligt och igenkännande. Jag har sett henne en gång innan, de flesta i rummet hade tydligen sett henne första terminen som jag läst tidigare i Örebro i samband med Teaterpedagogstudierna. Ja tycker om hennes mimik. jag kan ju inte helt låta bli att bli avundsjuk på alla dessa lite längre ståtliga kvinnor. Deras gestik blir mer markerad.

Förhoppningsvis kommer ni bli ett skrivande folk säger Silwa och spänner ögona i oss.
Jag hamnade i tankar där jag satt lite i mittens mitten. Hon säger att vi har fått skrivandet som redskap och att forskning ger definitionsmakt - som vi lärare bör ta sen när vi varit lärare ett tag. Att beskriva sin praktik är sällsynt hos lärare. Det är tyst kunskap. Läraren bara lär sig nån gång att fungera i sitt sammanhang och efter det kan den inte sätta fingret på vad som gjorde att den hamnade där.

Jag tyckte om Silwas föreläsning, det var en vindlande färd och det innehöll inte helt perfekta bitar som bara skakats ihop till nåt utan hon gav mig bilder. Det var genomtänkt men samtidigt var hon väldigt närvarande.

Så detta blev den sista föreläsningen. Jag minns inte den första jag var på i Göteborg. Men i Örebro minns jag att vi hade en föreläsning om läroplansteori. Om jag ställde den Alex som satt i Örebro för 6 år sen bredvid hon som satt i Kjell Härnqvist-salen så kan jag bara konstatera att

- Jag var förvirrad i Örebro efter ett års teaterstudier kastas in bland massa lärarstudenter som trodde ja skulle bli fritidsledare. Identiteten var då TEATERpedagog

- Jag är fortfarande förvirrad. Men nu på en högre nivå - som en föreläsare sa i min förra termin. Identiteten ska nu bli LÄRARE - men jag är inte helt där än...

VFU reflektion

okej. nu är en vfu vecka gången och jag har lite svårt att slå mig till ro i lärarkandiderandet. det känns som att allt flyter över gränserna. det är häftigt vad lärare kan. det är mindre häftigt att inse att man inte kan göra samma sak. Jag vet att det kommer med tiden, så var det med teaterpedagogeriet - men nu är det lite uppförsbacke och tvivel.

Jag har inte känt att jag tillfört något mer än kaos, även om jag haft de godaste intentioner. struktur var ju det jag skulle utveckla. jag ska bli miss struktur - efter lovet. Under lovet är det innedagar på universitetet, men jag tänker också kika in på vfu-skolan och kolla upp musiksalen när den är hyfsat folktom. Där ska skapas musik i elementära former efter lovet - på ett strukturerat sätt. Religionsundervisning skall utföras och mitt nya utvecklingsprojekt blir inom engelskan. Ironin ler mot mig när jag utvecklar ett av de ämnen som inte kommer finnas i min examen på grund av en 5hp tenta.

Men - nu ska jag börja fokusera på mitt nya motto som är
sluta deppa och börja steppa.

Gör det bra. Gör fel. Gör om. Gör annorlunda.

Färdig?

Det är så mycket att leva upp till när det är sista vfu. Förebilderna är väldigt duktiga - och rutinerade måste jag påminna mig om. De är självklara i sina sammanhang. Jag har stor respekt för deras arbete men jag kan ju inte bli som dom - Lars Åke Kernell sa det på föreläsningen innan vfun: glöm inte att vara dig själv - alla andra är ju redan upptagna! Jag måste påminna mig om att jag är nybörjare på klasslärarskapet. Jag har erfarenhet av grupper - men inte klasser. Det tar tid att bygga den där den beprövade erfarenheten och tålamod är mitt redskap. Det tog jättelång tid innan jag var självklar i min dramasal - varför skulle då klassrummet gå fortare? no quick fixes! Det är ett stort ansvar att vara lärare. Men det är ett jobb. Ett jobb har arbetstider till skillnad från studier. Jag behöver hitta en balans i mitt lärarskap just nu. Jag har inte hittat rätt våglängd ännu. Men skam den som ger sig. Jag ska försöka och försöka och försöka. Till slut ska det fungera och då har jag vuxit av erfarenheterna. Jag gillar inte hur det sas på ett vfu-möte att "nu ska ni ju vara färdiga". Den dagen jag känner mig färdig hoppas jag att ja har nåt annat jobb att gå till. I mitt universum blir en lärare aldrig färdig. Det är lite poängen - att vi utvecklas med våra uppgifter och ansvar.

varje stund är i sig ny och ger chans till förändring.

VFU i antågande

Idag var jag på VFU-skolan inför slutpraktiken. Det är knäppt. SISTA praktiken. finito.
Det är många känslor i som lever rövare i mig just nu.
Totalt skräckslagen.
Förväntansfull.
Ivrig.
Nervös.
Allt blandas runt som i en centrifug.

Men mitt utvecklingsarbete kommer röra musik iallafall. det känns bra.

Fick en komplettering på gestaltningen i princip för att jag var för drivande - här är resultatet.

Utgångspunkter

Här beskriver jag kort det case som jag lyfte i min VFU-rapport och motiverar användandet av estetiska läroprocesser.
Mitt skriftliga arbete behandlade värdekonflikter angående frihetsbegreppet. Jag ställde upp Lennart Hellsings ord ”Vem kan känna sig fri när det finns något att strunta i?” som en min tes och funderade över detta i samband med min VFU-situation. Jag beskriver en skola i elevsvårigheter. Några elever har exkluderats från gällande normer och skapat en subkultur som kommer i konflikt med skolans struktur. De går runt i korridorerna och försöker sysselsätta sig så gott de kan. Lärarna stod rätt tandlösa och försöker, likt inkastare på restauranger, locka in eleverna till klassrummet igen.
Eleverna själva krävde frihet, vilket de definierar med att undslippa skolan men ändå vistas i skolans lokaler. Jag funderade kring Bakthins teorier rörande kampen om ordens betydelse. I Lpo94 nämns att läraren skall diskutera med eleven, det låter som att det är en kamp om ordens betydelse. Sen ramlade jag tillbaka i definitionen av frihet. Vad är frihet? Det rådde olika definitioner på detta och ger rika möjligheter till att genomföra en estetisk läroprocess kring. Estetik betyder läran om varseblivning och sinneskunskap. Om jag säger en estetisk läroprocess menar jag då att jag använder mina sinnen för att uppleva något. De estetiska uttrycken används som medierande redskap och tolkningsmaterial för de inre bilder som skapas i samband med en upplevelse. Att närma sig ett innehåll på detta viset kan ge elever utan språk en gemenskap. En upplevelse att minnas och förstå på sitt sätt.

Min egen process
Här presenterar jag min egen process under detta arbete.
Min tankekarta nedan visar mina snabbaste associeringar jag får kring ordet frihet. En annan person skulle ha andra, vi har alla unika kopplingar att göra. Genom att senare ta bort det ordet i mitten så får jag en tom yta där min gestaltning skall ta plats. I den tomma rutan ser jag hur rummet kan användas på ett liknande sätt som reggio emilia bygger upp lekmiljöer. Arbetssättet ska ge plats åt individen i gruppen och gruppen med individer.

Lektionsplanering
Jag beskriver här hur min VFU-klass (åk 3) får ett inspirationspass som en temastart. Rummet är enligt reggio emilia en pedagog och därför väljer jag att göra en tillfällig lekmiljö full av möjligheter för upplevelser och interaktion.
Jag organiserar rummet i små installationer utan stolar eller bänkar. Jag tänker lägga ett större lätt blåskimrande tygstycke i mitten av det tomma rummet. På tyget skulle jag glest fördela vita duniga fjädrar. Jag skulle öppna ett fönster och placera en duva med nosen ut mor horisonten – havet och evigheten, i samma fönster ett vindspel som vajar fritt i vinden och låter klingande. På whiteboarden skulle jag fästa bokstavsmagneter i ett kluster och på dess list en gåspenna. Jag skulle placera en spegel liggande på golvet tillsammans med blå genomskinliga dekorationskulor. En overheadapparat skulle vara uppställd med massa färgade plastfickor klippta till både böljande former och raka former på ”linsen”.
Eleverna skulle mötas av ett tyst leende och en gest som ger dem tillåtelse att utforska rummet. När de går runt i rummet kommer jag gå runt och improvisera över Ulrika Gunnarssons trall Kinematografen med växlande svag och stark ton.
Efter 15 minuter i detta skulle jag ge eleverna en instruktion att sätta sig någonstans i rummet nära något som ger dem inspiration. De får var sitt papper och fingerfärger. Måla det du upplevt. De får en stund på sig att måla, om det behövs ber jag dem att försöka hålla tystnaden vid liv och tillåta sig bara vara i sin egen värld. När de känner sig klara får de gå ut och tvätta av sina händer och senare gå ut på rast. När eleverna är ute på rast dokumenterar jag rummet med kamera och tar hand om teckningarna som jag tänker använda vidare.
Beroende på vad barnen har målat lägger jag vid nästa tillfälle ut dem i rummet. Ordnar kanske efter färg. Eller efter tema. Eller något annat. Alla elever ombeds att ställa sig vid en målning de dras till (dock inte sin egen). Efter det får de titta på bilden och fundera på vad de ser i vald bild. De får skriva ner en mening som skall stå under bilden.

Vidare arbete utifrån gestaltningen
Här kopplar jag gestaltningen till de skolämnen vi har i svensk skola.
Efter detta har vi ett stort material att bearbeta inom de traditionella skolämnena på olika sätt. Vi kan samla ihop meningarna i svenskan och analysera de enligt LTG metoden (Läsning på talets grund) med en analys från helhet till del. Vi kan använda meningarna att göra diktverk. Vi kan använda målningarna till matematisk tesselering. Vi kan leta i bilderna efter geometriska former. Det finns hundratals andra saker att använda utifrån detta. Om vi vill rikta in oss på frihet inom Samhällsorienterande ämnen (om ordet dyker upp i elevgruppens upplevelser) så kan vi fördjupa ordets betydelse genom rollspel, genom närläsning av barnens rättigheter, genom bikupediskussioner, göra jämförelser om yttrandefrihet, religionsfrihet med mera mellan länder. Inom naturvetenskapen skulle vi kunna arbeta utifrån allemansrätten och vilda djur, djurens rättigheter. I slutet av temat får barnen göra en tankekarta kring frihet och sedermera göra egna gestaltningar av innehållet som behandlats.

Jaha. Jag trodde jag var immun mot seminariums-nervositet. Men det visar sig att jag blev asnervös inför dagens litteraturseminarium om ... bedömning!

Totalt bortgjord och säkert en hörsägen hädanefter.

Föreläsning och Workshop i konflikthantering

Idag hade vi föreläsning med efterföljande workshop i konflikthantering. Det var rollspel och väldigt intressant. vi var i grupper om 3, två som deltog i rollspelet och en som var stöd åt den som öppnade konflikten.

Den mest populära fallbeskrivningen var ett asymetriskt maktförhållande:

Kim är 8 år gammal och går i 2an, har svårt att sitta stilla och är ofta med när det uppstår konflikter och slagsmål. Kim pratar mycket tufft och använder ett dåligt språk när hen bråkar, Kim pratar mycket och vill gärna avbryta andra. Kim har uttryckt att det är kul att slå andra, vilket hon gör med sin storasyster hemma. Klasskamrater upplever Kim som jobbig. Klassföreståndare Lena tar initiativ till samtal med Kims föräldrar.

Fick några tips:
undvik i en konflikt att säga du, bedömma saker som rätt/fel, bra eller dåligt - tillåt både och. Undvik att diagnostisera de du har konflikt med (kalla dem psykopater eller så). Undvik att döma motparten genom skuldbeläggning eller skam och tvinga inte någon att delta som inte vill.

Kom ihåg att det inte finns en sann upplevelse - utan minst två.

Spegla personen och upplys den att du är i konflikt med den - den kanske inte alls upplever det så.

Don´t just do something - stand there! Låt dig stanna och ge utrymme för motparten att försvara sig.

Intressant.

fredagsmöte med basgrupp b4A3

Basgruppen diskuterar "Respekt för Läraryrket" av Colnerud och Granström och blir förbannad över hur lite självbestämmande barn har.

Hur ofta har inte vi sagt "nej du får inte gå på toa nu, du får vänta tills jag är klar med min genomgång."

Vad får barn bestämma på sin arbetsplats egentligen? Hur många "Nej" säger ni till era elever där ute - varje dag?

PANIKSTOP

Jag får lägga ner ambitionerna.

Alla ni, liksom jag, som kombinerar studier och jobb. Hör efter.

Igår gick det inte längre. Kanske var det mitt nuvarande kaotiska privatliv som var droppen eller så var det något annat. Det spelar egentligen ingen roll för samma symptom: Jag pressar mig längre och längre utmed kanten för vad jag mäktar med.

Jag ska läsa sista terminen på lärarprogrammet i vår. Det har liksom inte gått upp för mig förrän nu. Jag kommer alltså slita som en galen för att få ihop trådarna med studiernas VFU.

Så jag trycker på STOP och inväntar nån slags lösning vad gäller jobbet. Jag måste försöka inte tänka på mina elever...

Dimmiga dagar

Och skymda utsikter...

varje ord är som kristall

Examination idag. Jag känner att ju mer vi sitter i akademiska sammanhang - ju mer obstinat blir jag. Dagens utbristande "jag ska sluta va konstnärlig - jag lovar!" sa jag på ett påpekande av ett konstnärligt ordval i min text.

Jag vill ge er Lennart Hellsings ord att tänka på:

"Vem kan känna sig fri - när det finns något att strunta i?"

Nu är det en gestaltning kvar och sen är det SISTA TERMINEN. Spänningen stiger.

sjung om studentens lyckliga dagar

hemtentatider.
deadline imorgon.
en student sover aldrig.
men
snart
är
jag
fri
snart
om
ett
halvår
är
jag
lärare
och
kan
vara
ledig!

Längtan är stor!

att ta perspektiv

som amatörfotograf är jag van att ta olika perspektiv
som teaterpedagog är jag road av att ta olika perspektiv
som lärare måste jag inte glömma att också ta olika perspektiv

2 Bloggare vid en fontän

Velat dela detta med er länge - men formen har varit svårt att fånga - men så äntligen - på ett tåg kom det nu:

Står vid en fontän
Två pigga ögon gnistrar mot mig
"Du måste ju vara ----"
"Ja det är jag och då är du ----"
"stämmer"
"va häftigt, så stod vi här framför varandra, äntligen."
"ja det är ju helt fantastiskt, jag måste bara få... ja... du är verkligen här!"

Sen fortsatte samtalet genom ett julklätt Göteborg och det pågår ännu.

Tack så mycket - på gensyn snart igen!