militärer ut ur skolan!

Vad irriterande det är med allt tjat om disciplin i skolan. jaddajadda. Det är spännande att en föredetta militär står och ska berätta vad vi lärare saknar. Vad vet den personen egentligen? Varför ska skolan vara en militäranläggning med ständig normativ bedömning och utsortering?

The art of thinking at one layer at a time

The learningcurve is like a rose - there are plenty of layers to get throught before you get to the middle of something. If you force yourself into the middle too fast you may destroy the beauty and sensation of discovery. We must allways remember to enjoy the journey, because our goal maybe change with time. Sometimes you have to sit down and ask some qustions - what is happening? What do I feel right now? Do I feel like I am in progress? Do I want to follow this path or maybe go someplace else? I do think you have to stay at one layer until your thoughts are collected.

Maybe this sounds like Poetry - but I am dead serious about this...

Världens bästa jobb

Åh idag kan jag bara skriva på svenska. Jag måste bara få berätta hur underbart det är att vara Kulturskolelärare! Det är så roligt och jag är så priviligierad som får lov att träffa så många underbart begåvade, inspirerande, utmanande, känslosamma, finurliga människor! Fulla av liv och fulla av upptåg! Idag har jag haft världens bästa dag. Först var jag med en kollega och introducerade Peter Pan för hennes skolkör. De ska vara med som pirater, buspojkar, indianer och sjöjungfrur. Det var så roligt att få dela morgonen med en kollega, kollegor är jätteviktiga! Efter detta åkte jag hem en stund och efter det åkte jag tillbaka till Kungälv för eftermiddagens lektioner. Jag måste erkänna att jag inte hade så mycket energi på väg till jobbet. Att släpa på ett hundra saker och halka (2 gånger!) så att man slår upp ärmarna är ingen höjdare. Jag dukar upp för clown Men så kommer mina fantastiska elever och fullkomligt invaderade dramasalen med energi. Det föddes under 45 minuter runt 12 härliga och tokroliga clowner som vi ska jobba med ett tag för att lära känna dessa karaktärer. Efter en sådan svindlande färd rusar nästa grupp in och vi tar en utflykt till Afrikas Västkust med gungande djemberytmer och cirkuskonster. Att få möta barn är så häftigt - att få se när de "tänder på alla pluggar" eller utvecklas vidare. Jag jobbar gärna fredagkvällar för att få lov till det. Helt ärligt - kan någon ha ett roligare jobb?

Jag älskar mitt jobb!

blurry thoughts allowed.

I would like to share a qoute from the phonetics-session I had today.

"A pearlnecklase is not only a lots of pearls, it´s also the shape of pearls in a row"

Our tutor made a metaphor about split sentences up into sounds. You got to have the whole picture to understand something. I love it beacuse it does fit in my whole language approach to learning.

We got a litteraturesuggestion: Jazzchants by Carolyn Graham. I just write it here so I do not forget to look it up.

Well. I have been thinking of this from the whole to bits and vice versa reacently. I can easily translate this into my older dramakids. Often when I give them their first manuscript with their name on they surprisingly expept that every line is made for them only. When I explain that their character only have some of the lines they feel mugged of the sensation to "own" a whole script. It is quite challanging to explain to them that teather is not suppose to happen on some sheets of paper - but on the floor. In compulsory school I think they almost allways have to make or read from scripts. What they do "on stage" are not as relevant as the preparations. Shame. Because On the floor - right now and there - the pupils grasp out for lines. They suddenly can´t brake free from their lines and play. They do not see the communicative parts in a dialogue in the same way as in a spontanous improvised act. There is a lot to be said about this, but now I really have to stop and read some Phonetics...

Over and out

Några av Nellas frågor

Jag surfar in på Nellies blogg titt som tätt, vi känner inte varandra egentligen - men vi har gått samma utbildning vid olika tillfällen. Idag hade hon några frågor som jag känder var väldigt intressanta - jag tar det som en utmaning och reflekterar omkring dessa.

1. Får man säga vad som helst i en teaterövning?
Män får väl alltid säga vad de tycker utan konsekvenser - eller? (skämtar bara)
Frågan känns lite kontextbunden. Jag vet inte om detta är ur ledarperspektiv eller ur deltagarperspektiv. Ur ett ledarperspektiv har jag ett större ansvar att välja mina ord. Det är jag som anslår takt och ton. Jag blir mycket ofta en modell som deltagarna testar tills de hittar/vill visa sitt egna uttryck. Det är viktigt att jag som ledare även gör klart att det som händer i teaterövningen är fiktivt. Omständigheterna ändras dock om ledaren kör en Lärare-i-Roll -metod. Men då ligger ofta syftet i att provocera deltagarna till aktion å andra sidan. Som deltagare kan jag känna mig friare. I en teaterövning borde jag vara fri att göra vad som krävs för att visa min idé eller impuls så länge det inte skadar någon. Jag var med om en gång att en persons första impuls var att slå till sin motspelare. Det var över gränsen. Ordet däremot ska vara fritt - ibland behöver vi människor gestalta rätt obehagliga karaktärer för att bearbeta sina íntryck. Jag brukar se teaterövningar som flyglektioner - ibland lyfter hen några centimeter från marken bara - ibland flyger hen högt över alla bedömmande blickar.

Skiljer sig kroppsspråket på teaterscenen från verkligheten?
Det kan göra det. Det beror sig på hur medveten scenkonstnärerna är. Mina elever brukar, under dramalektionerna starta med sitt eget kroppsspråk - allt vartefter de samlar mod och nyfikenhet går de över till ett mer medvetet uttryck. Vuxna nybörjare kan det ibland vara tvärt om med. De är så medvetna att rörelsen uteblir. De blir så att säga fångna i sin egen kropp.
När sedan teaterlektionerna kommer börjar vi skilja på scen och av scen. På scen behövs förstorade rörelser, tydlig mimik och ibland ur ett vardagsperspektiv överdriven karaktärisation. Detta har mycket med att göra vad för sammanhang, kontext igen, teatern är. På en liten intim scen behövs kanske inte dessa överdrivna stora gester. Där kan fler nyanser användas och spelet skådis-publik one-to-one undersökas. Ytterst har vi en berättelse, den försöker vi få vår publik att förstå. Helst ska de också veta om och vad för statement vi gör. Då har vi lyckats. Detta är en stoor fråga - oändlig. Jag kommer fortsätta tänka.

Finns det rätt och fel inom teatern?
Nej. Men personligen tycker jag teater som inte berättar och berör alltid är fel.

Finns det plats för demokrati inom teatern?
Kontext. Kontext. På en Kulturskola finns det ibland inte tid till direktdemokrati tyvärr. Många beslut måste fattas av läraren under veckorna eftersom eleverna bara är där en gång om veckan - kanske två. Demokrati är en tolkningsfråga... Jag får en motfråga i huvudet; vad är demokratiskt inom teater? Jag har varit med i processer där det varit stormöten om allt och då menar jag absolut allt! Från fikabrödsval till färgfilter till regi till manusförändringar till kostymdetaljer and so on. Då tycker jag inte det är bra demokrati. Då litar ingen på de produktionsansvarigas omdöme. Det är väldigt tidsödande att rösta fram varenda beslut - och frågan är om deltagarna blir mer nöjda? Jag tror på demokrati i den mening att det alltid går att som enskild person ha en åsikt. Du kan också alltid säga att du inte känner dig bekväm i ett sammanhang. Men att frånta Regissören sitt uppdrag eller klaga på ljussättning utan att ge konstruktiva förslag är inte demokratiskt. Alla skall ha respekt för allas arbete och åsikter.

Pinsamheter inom teatern
Ja, här måste jag säga min personliga åsikt. Oprovocerat naket tycker jag är pinsamt. Det är någonting med teatermänniskor och kläder - de verkar inte gilla varandra. Mitt största exempel är lånat från filmen: När hon blonda tjejen i Så som i Himmelen bara plötsligt klär av sig helt naken. Det tycker jag är så pinsamt att jag vrider mig bara av minnet...

Teateryrken/utbildningar
Laddat ämne. Utbildning kan öppna dörrar och ge nya perspektiv. Men det kan också stänga dörrar och stänga in ett begrepp inom ett a4. Det finns vissa tillfällen som jag känt mig stympad i utbildningssammanhang. Dumförklarad för att jag inte delat de rådande definitionerna om teater. En sommarvecka var vi på gamla Teaterhögskolan i Stockholm. Vi var där för en sommarkurs på 3 veckor. Meningen var att vi skulle ha en dialog om teaterpedagogeri - trodde jag. Men det vi bjöds på var total monolog om hur det var och vad en teaterpedagog var. Plötsligt var Teaterpedagog likamed Keve Hjelm och djupläsning, det var likamed skådespelarkonst endast. Glöm resten av teateruttrycken. Jag såg hur de förminskade min yrkestitel till någon som bara lär ut just skådespeleri. Det var inte alls roligt. Då kände jag mig stympad. För Teaterpedagogeri handlar om livet, om döden, om grupper, om personer, om berättande, berättande, berättande, om ljus, ljud, musik, dans, rörelse, kostym, smink, scenografi och många fler områden. Teaterpedagogutbildningen handlade mycket om behörighet. Behörighet att undervisa. Behörighet att påstå. Behörighet och behörighet. Min egna fundering var mer existensiellt just då: har jag civil behörighet för att vara ledare? Innebörden av Utbildning förändras hela tiden. Det viktigaste jag tror är att du får utbildning i att ta för dig - att tro på dig och att jobba för dig själv. Entreprenörskap. Det finns inga jobb där ute - du måste skapa dem och framförallt motivera och sälja in dig. Ja. Kan skriva mer om detta. inte uttömt på långa vägar.

Genus inom teatern
Är väldigt intressant. Kan skriva hyllmetrar. Just i vår/sommar är jag projektledare för ett musikalteaterprojekt där vi ställer genus i fokus och kön på ända... Mer info http://rominaochjulius.blogspot.com

Barnteater eller barnslig teater?
Förstår inte - vad är barnslig teater? Skulle barnslig vara ett nedsättande ord? Jag gör mycket barnteater - i den mening att det är, för, med och delvis av barn. Barn som spelar för andra barn växer - de ger ett exempel. Kan hen så kan jag. Upplys mig gärna vad som menas med frågan!

Och slutligen - jag har ju inte aning om ifall jag tolkat frågorna rätt. Men ge gärna kommentarer på tankarna! Detta var något jag gick igång på och behövde diskutera med mig själv om - och gärna med andra. Va sägs om Tepeseminarium i Maj här i gbg på ATR-kongressen? Vore fantastiskt!

Teater ett sätt att få vuxna att lyssna

Nu var det längesedan jag skrev om det viktigaste uppdraget jag har om dagarna. Att lyssna.

Vuxna måste börja lyssna på barnen sa Anna Lindh. Så säger konventionen om barns rättigheter. Så säger även jag.

Jag är lärare. Jag behöver lyssna. Jag ser hur mycket barn behöver någon som lyssnar på deras tankar, åsikter och omvärldsanalyser. Det ser jag så tydligt, varje kväll på Kulturskolan. Där får livet ta plats. Där får berättande stå i fokus. Barnen och ungdomarna berättar, delar med sig och bjuder även in mig i deras tänkande. Vi väljer ut berättelser som vi formar vidare till långa vindlande långpromenader. Några av dessa borderar vi länge på, till slut finns det en vacker färgsprakande duk med trådar från alla med. Vi sätter ljus på det och bjuder in en publik. Ofta kommer vuxna, de kommer för att se - men de får lyssna. Lyssna på det mina fantastiska elever hittat på tillsammans. Den kvällen får de vuxna lyssna på sina och andras barn.

Det är värt, så mycket värt och det behövs sådana här sammanhang. Hur får de finnas i den obligatoriska skolan?

August Strindberg och jag är överrens om en sak:
Det är inte segern utan striden jag vill ha!

Memory from the past

A bloggercollegue mention in her blog a little walk with with one of her pupils. After I read this I suddenly remember a similar experience long time ago. I was a substitute teacher at a primary school and it was just one session left. It was ment to be a englishlesson with 5 pupils in 5th grade but 4 were not present. The boy I ended up with looked rather unhappy when he realised that I was the only company. The sun shined on a deep layer of snow outside our classroom. I suggested that we switched this dark and greyish indoorenvironment to the beatiful winterland outside. We took some clothes and shoes on and went out.

We agreed upon to try to speak english outside and we hade a pen and paper where we wrote down the words we could not find in our minds. I felt very honoured to be able to spend 40 minutes with this young boy with many thougths. We discussed many intresting topics. I specially remember the end of our chat, the boy take my hand and just looked into my eyes and there we were - shaking hands. Wordless but not without communication.

Later on I heard that this boy never had spoke a word in english before. His ordinary teacher did not beleive it when all of a sudden he spoke up and told her what we´ve done at the lesson.

That was one of these moments which I keep near my heart and which indicates that I have chosen a path that makes some difference in the world.

Why study english?

We are all supposed to have a processlog, in english, in this course. You who followed ny blog for a while knows that this blogg reprecents a piece of my processlogg. So the only step I am taking this semester with this medium is to translate my thoughts to the enlgish lanugage. Or more correctly - try to. I am not certain that I will cope to maintain the english every time I get into my writing - so please do not tune me out if you don´t fancy my english spelling or whatever.

First question you have to ask yourself when you´re taking a course is WHY?
Why should I study english for teachers? Why should I not study something more handy in primary school?

The last question I met in the end of last semester. People on the Mathematics course where worried about that I chose one more language. They said that I should go for Science or Society knowledge which contains about 3-4 subjects each. But I felt that English compelled to me more. My other subjects math, swedish, eurythmics and drama all connects to eachother and english. How? Well all of them can be used in some way to communicate. I think my primary goal for my young-learners-to-be is the skill of communication.

I think that english teaching would be integrated as soon as possible - even in pre-school. childrens ability to absorb phonetical melodies and stuff are really fantastic actually.

Novadays english is almost a second language in Sweden - you can´t function in the society without basic knowledge related to english. The learning procedure is not taking place in the same ways or places that they did at my own schooling. I do not remember any particular teaching in english before 5th grade. But at home we spoke english since 1st grade. My mother partly growed up in Britain and we once had an au pair from Britain to. My oldest brother learned english nearly before swedish - an today he is faboulus at speak as well as write. I do think that it is partly because of our au pair, english tv and computergames.

I´ve allways seen english like a tool for communication. I want my pupils to get the same message.

Time for English

Yesterday we had an introduction at Vasaparken - the big churchlike aula. I could not help myself to take some pictures. Today did "English for teachers" -course set of with first a grammatic lecture and then we were assigned to do an Multiple choice/vocabularytest. Tomorrow I suppose to start at 8.15 (i.e my bus leaves at 06.00!). I begin to beleive that the tutors tries to kill us the first week so they can have some holidays or something. I have a bit of a problem with my practic-training-place that I have to solve tomorrow - but now I´m in desperate need of sleep.

Well - that´s about

Dagens Youtubeklipp

Ibland kan jag känna mig som Långben

rätt roligt klipp!

sen har vi den här kortfilmen Teachers

Rythm is king!

Today I took my djembe (a big drum from africa) and went away to Alingsås. When I got of the train some nostalgic feeling struck me. Alingsås, the little Pippi Longstocking-alike town half an hour north from Gothenbourg. Alingsås Kulturskola was one of my workplaces during spring 2007-fall 2008. I felt my own tracks along the cobblestones - how many times haven´t I walked this way? Well - after this memory lane I finally got to Kabomhuset. 3 stairs up there is a big room called Kabomsalen on my time - but novadays it is named Carin Olssonsalen to honour one of the former teachers with the same name. The roon was filled with drums in every possible sizes and I felt very exited when I saw my former collegue Kirsten enter the room. She is so charismatic and very good att making people feel at ease. Two other former collegues arrived and plenty of other random people in the ages 5-40+.

Then it started: workshop in djembedrumming. I am allways very facinated by the power you feel when drumming different rythms. I feel a lot of adrenalin pumping trhough my veins and endorfins spread into my whole body. When I play on my djembe I allways feel more connected to my body somehow. There is some kind of meditative quality with the ongoing rythm. I breathe in a more planned and grounded way. It is fantastic to experience 15 drums playing together - it feels so much bigger than a solosession at home!

I drummed so entusiasticly that my fingers started to bleed - but it does not matter at all. Some monestarystrips on and then I could continue!

Well, it is a very very good feeling that I hope everybody would have every now and then.

hedjå matematik i barnens värld - hello engelska för blivande lärare!

Jag rekommenderar Matematik i barnens värld 30 hp.Ojoj. En termin är avslutad. En bergochdalbana utan dess like. Jag har skrivit fler inlägg än nånsin - och jag som trodde det här skulle bli en ökentermin. Va? Fruktansvärt felbedömt- men det är jag glad över att jag hade fel! Jag trodde inte ens att jag skulle klara första veckan - och nu står jag här med Godkänt i handen - det äger!(visst det är ett moment som ej är bedömt ännu - men det borde gå vägen). Matematik har fått en alldeles annan innebörd. Det blev tydligt när jag mötte 2 kursare i torsdags; den ena ska få låna alla böckerna jag har och suckade över hur mycket det va att läsa. Den andra tyckte jag var dum i huvet som kallade matematik kul. För en termin sen var jag också där - men nu är jag mer taggad än någonsin. Utmaningen ligger där och väntar på mig - C-uppsatsämnet är så att säga brewing deep inside. In one and a half year it sure will come out like a butterfly.

And that was my cue.

I am going to take the course "Engelska för blivande lärare" this upcomming semester - and therefore I have decided to practise my english writing on this blog. I am a bit nervous about my switch of subject. Last time I studied English on the University I was 21 years old and living in Östersund. It is a while. But Practise makes perfect - as they say. I think my goal for this semester with English is to build up my selfconfidence in my use of language. My motto would be: Trial and error.

Well all that is going to dwell over this weekend - I love being in between courses - because it means no expectations or "must-doings". This weekend I am transformed back to a humanbeing - I´ve been a humandoing for a long time now, time for a break!

Tomorrow I will visit my old workplace at Alingsås Kulturskola. My dear friend and former colluege is holding a workshop in djembe. I love to play djembe - and just jamming with others are very nice.

Bye for now

Hur hen tacklar nervositet

Lärarstudenter blir utsatta för olika sorters examinationer under sin tid på lärarhögskolan. Idag hade vi muntlig sådan. Inför en mindre grupp studenter skulle vi individuellt gå fram och förklara ett av tre givna problem som innehöll funktioner... Jag har varit görnervös enda sedan lördagen och sovit mindre bra över detta. Min taktik var att hitta på en roll som jag kunde dra på mig där inne i examinationsrummet. Jag kan detta - jag är inte rädd för att stå och prata - jag gör det hela dagarna. Men just att prata om något jag inte känner mig trygg inom. Huvva. Men när jag kom dit på morgonen (efter en helvetisk bussresa med total zombie-stirrande på papprena) var jag i upplösningstillstånd. Jag hörde inget av vad medstudenterna presenterade, jag försökte fokusera på att inte skaka i benen. Så blev det min tur; jag fick så klart den uppgiften som är svårast och jag ställer mig upp - går in i rollen som den där smarta personen med ett superpedagogiskt tilltal jag föreställt mig. Jag pratar och ritar och det känns som att saker går bra. Jag skämtar till och med (för rollen har humor) om några grejer. Jag underhåller min publik. Så när jag kommer till "har ni några frågor"-artigheten så känner jag hur jag går in i nån halvjagsform (ut ur rollen). En jätteobehaglig känsla där plötsligt all min personliga nervositet rusar upp i superpedagogiska smarthuvvets medvetande. Anspänningen i kroppen släpper bara. Och jag känner hur tårarna tränger fram ur ögonen utan chans att blinka bort dom tappar jag mig totalt och börjar grina. Där rätt upp och ner. Jag gjorde ett bra framträdande - men släppte känslorna för tidigt. Det var så pinsamt så ni kan inte tro det. Jag blev förbannad på mig själv att jag inte kunde hålla mig till sedan. Ja - det blev iallafall inga följdfrågor... Men en reflektion utifrån det här är hur tacklar jag nervositet? hur tacklar barn detta? hur kan jag tackla den när barn känner sig nervösa på det sättet? Jag brukar vara duktig på att spela teater och hålla mig cool - men idag gick det inte. varför då? Vad gjorde skillnadet på den här stunden på "scenen" mellan alla andra? Vad gör min scenskräck - är det ämnet?
Jag får gå till mig själv och utvärdera mitt beteende. Programmera om lite - för min egen skull. Sverige är inte gjort för känsloutfall. Svenskar blir intimiderade av en person som står och gråter. Att visa känslor är typ sista utposten för många - när det borde vara längre upp i prio...

Jag funderar på status

Stenmark ovanför visar en rätt sorglig bild av status. Barn-varandet slutar för att den vita medelålders högutbildade mannen diagnostiserat så. Förr sågs det som ett bristtillstånd. Barn var "ofärdiga". Jag tänker på Peter Pan som aldrig vill bli stor. På Wendy som vill fortsätta vara med sina bröder i barnrummet, men där Pappa George antyder att hon är vuxen snart. Jag tänker på Mary Poppins - min ledstjärna som kommer och sätter barnen i centrum. Att barnen inte är inredningsprylar.

Mött många som är rädda för att bli vuxna. De är rädda för att förknippas. De har en föreställning om att vuxna är "Färdiga". Det finns en tro att vuxna är statiska och färdigtänkta. Det krockar med min upplevelse av vuxen. Vuxen för mig är någon som gör val och tar konsekvenserna för dom. De tar ansvar för sina handlingar. Alltså kan ett barn vara vuxet. Vuxen är för mig inte ett tillstånd - det är ett beteendemönster.

Barn är ibland ett nedsättande ord: smaka på ordet "Barnslig". Känns det inte som någon förlöjligar dig om du får det som epitet? Det har ju egentligen med status i samhället att göra. Barn i samhället har inte hög status. Medelålders män från medelklassen har hög status. Det är dessa som vi lyssnar på. De är de som tar beslut.

Ung kvinna. Ger det makt? Nej - det ger ett underläge. Om du vill höras. Men vill du synas kan det ge ett överläge. Ung Kvinna syns ofta på omslag. Syns ofta i Tidningar. Men lyssnar vi på Ung Kvinna? Jag upplever att Ung Kvinna syns men inte hörs. Folk drar ner volymen och tittar bara.

Status. Jag skall arbeta med statusövningar nu i vår med många av mina teatergrupper. Speciellt den grupp där jag skall gestalta deras högstadielärare. Det är ett svårt uppdrag. Att gestalta sin egen yrkeskategori (även om jag kommer hamna med yngre elever är vi ändå samma sort) snällt men underhållande. Det är lätt att det blir skämt på min proffessions bekostnad. Eller kan vi göra en föreställning frikopplad från detta? Jag samlar statussymboler för Högstadieläraren. eleverna gav mig en rätt yster skara "fokus-ord": Kristen, godhjärtad, äldre, strikt. Är det PK? behöver det vara PK?

hjälp...

Vad är en Läxa?

Ordet Läxa är rätt närvarande nu i examinationstider på Universtitetet. Vi har kursavslut i nästa vecka och det är olika hemuppgifter som skall redovisas, läxor? Jag frågar mig vad ordet Läxa egentligen betyder? Jag googlar och hittar ett examensarbete som publicerats vid Luleå Universitet 2004. Författarna har slagit upp ordet i NEs ordbok och fick fram "Avgränsad skoluppgift för hemarbete". Med den definitionen ser jag hur många av våra examinationsuppgifter är läxor, avsedda för att göras hemma. Det gör mig lite fundersam, hur ser det ut i olika hem? En student kan bo helt själv. En student kan dela hem med andra personer som påverkar dess kunskap.

Vart vill jag komma? Jo. Det påverkar väl en stundent om den är Sambo med en Chalmerist och själv läser matematik? Det ger den ett överläge jämfört med den student som inte har någon koppling till det akademiska tänkandet förutom sina egna studier. Eller? Jag ser samma problem i grundskolan - har du en högutbildad förälder kan den troligtvis hjälpa dig med hemuppgiften - är du född i en familj där skolan inte värderas högt kanske du inte ens uppmuntras att göra dina läxor.

Ett problemområde i skolan är synen på läxor är så olika. Vissa pedagoger tycker läxor är jätteviktiga och förbereder barnens egna ansvarstagande i högre studier medan andra tycker läxor är förkastligt. Dessa pedagoger kan dela klassrum och sända helt olika signaler till eleverna...

Mitt förhållande till läxor är kluvet. Min "läxkarriär" började direkt i första klass på 90-talet. Men det berodde på att jag var sjuk mestadels av första och andra klass. Det var då jag hade alla sjukdomar som de andra barnen haft på dagis; jag gick aldrig där. Det var en period som jag nästan bara mötte min lärares handstil med hemuppgifter. Jag minns att hon hade en röd penna och skrev med bulliga snälla bokstäver och att mamma hade en blå penna - de hade långa dialoger längs marginalerna i mina matematikböcker. Det verkade som att mamma fick lära sig tillsammans med mig. Men för min del minns jag att läxorna blev jobbiga; de var ju ändå rätt frikopplade från min vardag som ständigt snorig, halsont och febrig.

Jag fick en väldigt rolig läxa en gång i mellanstadiet; som jag minns att jag kastade mig över. Jag skulle under en resa (familjen bad mig ledig) dokumentera min resa. Sen skulle jag när jag kom hem till klassen igen berätta om mina upplevelser. Just det berättande momentet minns gav en sporre.

Som högstadieelev blev det katastrofmycket läxor. Det blev som ett straff för att du inte hunnit klart med saker på lektionen. Eller läxor inför stora prov - som egentligen bara var korvstoppning och en lärares försök att se hur mycket vi kunde hålla i huvudet samtidigt.

Gymnasietiden minns jag inget särskillt från. Mer än att det var mycket att göra utanför skolan - för och efterarbete kopplat till lektionerna.

Och så nu på Universitetet är läxorna samlade till kurs och delkursslut. Allt skall läras in eller iallafall redovisas på samma gång. Men det tvingar oss att tänka aktivt under kursen. Föra loggbok - som ni delvis får del av här. Minnet är kort men bra sägs det. Tyvärr är det ofta att jag märker hur olika diskurser vidrör varandra i mitt huvud - men inte i andras. Som Lärarstudent ser jag som största uppgift att skapa sitt sammanhang mellan alla bitar som presenteras. Hitta helheten. Det är den största läxan - för ofta sker det hemmavid. De där Aha-upplevelserna dyker upp.

Men vad är läxans funktion? Jag ser inte någon större funktion just nu - inte med tanke på att lärandet utanför skoltid är så heterogent. Möjligtvis att barnen ska ha en huvudläxa hela skoltiden: Dela med dig av det du undrar över, reflekterar över och brinner för.

Jag vet vad NE tycker är en läxa. Men egentligen är det tomma ord. Värderingarna läggs i.

Att jobba med statistik i klassrummet

Mitt namn i ett venndiagram:

Jag har ju suttit större delen utav juluppehållet med en hemtenta. Kort beskriven skulle jag utifrån delkursens erfarenheter skapa ett längre temaarbete där det skulle förekomma statistik.

Jag kan tyvärr inte dela med mig av min specifika idé eftersom den inte är bedömd än. På Universitetet använder dom ett sökverktyg som heter Urkund för att undersöka om det förekommer plagiat i våra inlämningsuppgifter. Den scannar hela nätet för liknande formuleringar - och det vore ju dumt om den hittade min blogg och det tolkades som fusk att citera sin egen blogg.

Men - jag fick fler idéer än vad jag kunde behandla inom hemtentans ramar. Här kommer en idé.

Jag skulle vilja prova utforska vokaler och konsonanter genom venndiagram. Att använda elevernas egna namn vore ju ypperligt elevnära anser jag. De kan börja med sitt eget namn som ni ser på bilden där uppe. Sen skulle vi kunna göra ett stapeldiagram med bokstavsförekomster i klassen. Eller hur många vokaler respektive konsonanter klassen har i sina namn tillsammans. Det finns hur mycket vi kan göra som helst. Med bokstäver. Svenska men också matematisk klassifikation.

Vi kan också arbeta med vilka elever som är i skolan och vilka som är borta med tändsticksaskar med deras bilder på som vi staplar i 2 staplar; en borta en här. Rätt praktiskt för oss pedagoger också. Vi kan också föra statistik på när det är som mest elever närvarande.

Ja - oändliga möjligheter.

En ny termin är under uppsegling

Som både Kulturskolelärare och Lärarstudent är terminerna lite olika - men på jobbet är alltså vårterminen igång. Det är vår och det är mycket roliga saker som händer. Idag har jag haft samarbetsträff med mina 2 dans och körpedagog kollegor som ska sjösätta ovanstående pjäs tillsammans med mig och hundra kids i åldrarna 4-14. Jag satt med affischen nu på kvällen för på jobbet var det stört omöjligt att hinna med det. Det finns så mycket att prata om när hen kommer tillbaka från uppehåll. Vi är kreativa till tusen på Kulturskolorna runtom i landet. Jag känner verkligen hur vi lyfter när vi ses tillsammans - ofta är ju Kulturskolelivet ensamjobb. Vi lyckas at vara ett vi bland alla starka och självständiga vardagskonstnärer. Nu kan jag knappt vänta tills eleverna kommer på måndag... Ojojoj vad jag är peppad och taggad. Yes. Nu är det dags att kasta loss!

Utdrag ur FB-chatt med en medstudent

Jag och en medstudent filosoferade över begreppet flum över FB en sen kväll, jag har fått tillstånd att dela den här biten med resten av världen. Det är totalt ocensurerat (förutom några namnreferenser som är borttagna av etiska skäl). Inga stavfel är rättade heller.


- Det finns ingen bra definition av begreppet flum i skolan, det är det Björklund har misslyckats med.

- med flum menar jag typ: otydlighet, att tala gott om saker som man kanske har svårt att ha belägg för och att saknar mätbara effekter

- Fast flum är inte det heller enligt ordboken

- Vad säger den?

-Flum är bara ett innehålls löst ord som kastas på kreativa människor

-jag gillar iallafall inte ordet flum och jag vill definitivt inte bli uppfattad som flummig. Jag vill vara saklig och självklar

-shit flumpedagogik fanns med

-what?

-i wordfinder

-oj... va är det? enligt wordfinder allså

- Det står: Pedagogisk riktning som betonar personlighetsutveckling på bekostnad av inlärning
haha! det står att det är ett nedsättande begrepp

- öhmm.. sen när är personlighetsutveckling hämmande för lärande?

- Annars betyder flum oredigt intellekt och sånt, och lite andra knark grejjer
Det måste vara björklund som fört in det

- helt sjukt

-hör inte personlighetsutveckling ihop med inlärning?

-jo - genom att lära om dig själv lär du om andra och tvärt om
oh... särskrivning
tvärt om.... tvärtom ska de va

- Vart är världen påväg?
Visste inte att det fanns en feel good skola

-fellgood skola? de har ja aldrig hört om heller

-"Må bra" skola Det känns ju som dom menar så

- man ska inte må bra i skolan - man ska bedömmas och vilja vidare
om du frågar björkis

- Att en "Må bra" kommer i vägen för inlärning...

Hur skapar jag Rum för lärande?

Va roligt hen kan ha med paint egentligen... Bilden ska ge en känsla av rum i rummet.

Förmågan att skapa rum i rummet. Hitta sin egen bubbla - dela andras bubblor. Ständigt in och utgående. Fokusera och avfokusera. Lägga sig i och lägga sig till. Lägga av och lägga på. Hur kan vi ha simultan verksamhet utan att störa varandra och samtidigt inte glömma bort varandra? Mitt ansvar. Ett klassrum... tänk om hen fick jobba på en plats där det inte fanns några bänkar eller "placeringsbord" - skulle vara intressant att se hur ytorna skulle användas. Va kan vi fylla ett klassrum med då? Får hela världen plats - eller måste vi kanske göra ett urval? - Vem gör det urvalet och varför? Hade en dansk kollega som jobbat i Danmark många år på en skola där det inte fanns klassrum. Det fanns samlingsplatser och avskärmade rum - men ingen klass ägde något klassrum. Spännande - eller otryggt?

Rum... som i rumsuppfattning

Har hjälpt en vän att flytta. Det är väldigt mycket logistik och rumsuppfattning i flyttarbranchen. När hen är på en lägenhetsvisning försöker vi ofta föreställa oss rummen med våra möbler - uppskatta hur de får plats och måtta med ögat och kroppen. När vi sen flyttar börjar Spatiala förmågan testas med det fysiska Tetris - hur kan vi fylla ett flyttlass mest effektivt? Hur kan vi kombinera de här föremålen så att det uppstår balans mellan tyngd - lätthet - volym och yta? Du ställer helst inte in dina växter och sen vardagsrumssoffan på dom - om du vill att växterna skall överleva. Observerade, medan jag höll upp dörren, två killar i 25 års-åldern som bar säng idag uppför en spiraltrappa. Sängen var tvungen att vändas och vridas i totalt samförstånd för att inte slå i väggar eller tak. Kommunikationen var dock inte helt klockren dem emellan, de delade inte samma kommando-koder så vid ett tillfälle vippar sängen över när en av dem ropar höger och den andra kör rakt motsatt håll (fast dock sitt höger). Världen är relativ - Höger för en person kan vara vänster för en annan. Vi fick upp sängen till slut - på tre pers.

Valbar läsupplevelse

Nu har jag läst klart min "valbara" bok för delkursen. Typiskt nog har jag under tiden hittat flera andra böcker jag skulle vilja ha läst också - men jag gillar att avsluta påbörjade projekt och de andra böckerna får vänta tills det finns tid över. Jag är inte en person som läser, jag önskade att jag var det - för det goda exemplets skull. Jag har dålig koncentration, att hålla koncentrationen uppe kräver mycket energi. Det krävs koncentration för att läsa och föstå. För mig gör det att det inte blir så många böcker utöver kurslitteraturen.

Men nu tänkte jag göra en kort sammanfattning om min läsupplevelse denna gången.

Det första jag gör med en bok i handen är att betrakta den. Det exemplar jag fått tag i var riktigt slitet. Pärmens framsida är lös och delar av framsidan är avskavd. Söndernött. Boken har inte åldrats med värdighet om vi säger så. Jag öppnar boken och får reda på vad boken heter. Boken som jag valde heter Kreativ Matematik, skriven av Gudrun Malmer, utgiven på Ekelunds förlag 1990. Min första tanke; jaha boken kom ut när jag var 5 år. Det vill säga att den funnits i 20 år. 1990, Lgr80 sjöng på sista versen och datorer var fortfarande inte vardag. Jag försöker tänka mig tillbaks i tiden. Gudrun Malmer har jag hört om, hon har lärarna på matematikkursen refererat flitigt till. Så det är här hon gömt sig.

Jag läser om en matematikundervisning som går från helhet till del. Malmer kallar det Matemtatik på Talets Grund som en koppling till Ulrika Leimars Läsning på Talets Grund. Jag som närmast innan det här matematikäventyret kommer från mitt inriktningsår i svenska känner igen mig. Matematik och svenska flätas samman för mina ögon och jag trivs i korsreferenserna. Författaren talar om det problembaserade lärandet, om samspelet mellan göra-pröva och tänka-tala. Malmer ger många argument för att läroboken ska få en mindre framträdande roll. Hon talar om behovet av specialpedagoger innan dessa fanns, om friskvård istället för sjukvård, det vill säga att förebygga svårigheter. Men hon fråntar inte eleven sitt ansvar - det är eleven som kunskapar - inte pedagogen, pedagogen är den nyfikna, frågvisa och sambandsvisande samarbetspartnern. Jag finner samma reflektioner jag haft om snuttifieringsmentaliteten i skolan, om behovet av långa sammanhang med tydlig byte av fokus från resultatet till själva processen. Frågorna är viktigare än svaren. Jag känner igen whole language-tankarna om att bygga upp ett gemensamt begreppslandskap. Gudrun Malmer tar in förskolepedagogikens helhetstänkande i skolan, barnet i fokus.

Hennes presentation av Cruisenairestavar är intressant. Att visa på propotioner och att uppskatta storlekar utan att använda siffror. Hade varit roligt att se dessa användas på riktig.

För nästan alltid när jag stänger en bok uppstår en torr känsla i munnen. Böcker är alltid böcer, en sekundärkälla. De lever inte. Metoder i bok kan aldrig överträffas av att höra på en klok. Eller uppleva själv, det är alltid det bästa tycker jag - det går inte att ersätta med böcker. Mer upplevelsebaserat lärande!

En random reflektion; denna boken har funnits under hela min skolgång - inte har jag märkt av detta arbetsätt. Vad är det som gör tröskeln så hög mellan teori och praktik?

Intressant läsning måste jag säga ändå!

reflektion om rum

En övning jag brukar göra med mina elever är att de får i ordningställa ett talande rum. Något har hänt i rummet.

Jag tänker på lärmiljöer: när du går in i ett rum kommunicerar det olika saker, mentala instruktioner.

När jag går in i min Dramasal på Kulturskolan jag arbetar på känner jag hur rummet nästan skriker till mig "rörelse". Här sitter vi inte still. Här hittar vi på. Här provar vi andra identiteter, leker med olika karaktärer. Här leker vi kull. Här utforskar vi våra känslor, här gråter, skrattar, skriker, sparkar vi loss olika roller. Här är vi utan klockor. Här råder fantasin som yttersta gräns. Här kan allt hända, här fyller vi rummet med gränslösa gestaltningar.

Jag tänker på klassrummet. Vad kan ett klassrum berätta? vad kan de ge för signaler?

Några klassrum jag har varit i signalerar motsatsen till dramasalen. Sitt still och lyssna. tiden är dyrbar och närvarande hela tiden - på det sättet att "ingen har tid" att se. Det är mycket som styr. Du har en roll som du får hålla dig till. Saker kan kommunicera att det vill bli pillat på - men det är kanske inte tillåtet. Det är nästan som att det inte är tillåtet att lära. Du ska redan kunna.

Jag har inte tänkt klart om detta ämne, förhoppningsvis tänker vi aldrig klart om saker - då dör ju dynamiken.