Jag surfar in på Nellies blogg titt som tätt, vi känner inte varandra egentligen - men vi har gått samma utbildning vid olika tillfällen. Idag hade hon några frågor som jag känder var väldigt intressanta - jag tar det som en utmaning och reflekterar omkring dessa.
1. Får man säga vad som helst i en teaterövning?
Män får väl alltid säga vad de tycker utan konsekvenser - eller? (skämtar bara)
Frågan känns lite kontextbunden. Jag vet inte om detta är ur ledarperspektiv eller ur deltagarperspektiv. Ur ett ledarperspektiv har jag ett större ansvar att välja mina ord. Det är jag som anslår takt och ton. Jag blir mycket ofta en modell som deltagarna testar tills de hittar/vill visa sitt egna uttryck. Det är viktigt att jag som ledare även gör klart att det som händer i teaterövningen är fiktivt. Omständigheterna ändras dock om ledaren kör en Lärare-i-Roll -metod. Men då ligger ofta syftet i att provocera deltagarna till aktion å andra sidan. Som deltagare kan jag känna mig friare. I en teaterövning borde jag vara fri att göra vad som krävs för att visa min idé eller impuls så länge det inte skadar någon. Jag var med om en gång att en persons första impuls var att slå till sin motspelare. Det var över gränsen. Ordet däremot ska vara fritt - ibland behöver vi människor gestalta rätt obehagliga karaktärer för att bearbeta sina íntryck. Jag brukar se teaterövningar som flyglektioner - ibland lyfter hen några centimeter från marken bara - ibland flyger hen högt över alla bedömmande blickar.
Skiljer sig kroppsspråket på teaterscenen från verkligheten?
Det kan göra det. Det beror sig på hur medveten scenkonstnärerna är. Mina elever brukar, under dramalektionerna starta med sitt eget kroppsspråk - allt vartefter de samlar mod och nyfikenhet går de över till ett mer medvetet uttryck. Vuxna nybörjare kan det ibland vara tvärt om med. De är så medvetna att rörelsen uteblir. De blir så att säga fångna i sin egen kropp.
När sedan teaterlektionerna kommer börjar vi skilja på scen och av scen. På scen behövs förstorade rörelser, tydlig mimik och ibland ur ett vardagsperspektiv överdriven karaktärisation. Detta har mycket med att göra vad för sammanhang, kontext igen, teatern är. På en liten intim scen behövs kanske inte dessa överdrivna stora gester. Där kan fler nyanser användas och spelet skådis-publik one-to-one undersökas. Ytterst har vi en berättelse, den försöker vi få vår publik att förstå. Helst ska de också veta om och vad för statement vi gör. Då har vi lyckats. Detta är en stoor fråga - oändlig. Jag kommer fortsätta tänka.
Finns det rätt och fel inom teatern?
Nej. Men personligen tycker jag teater som inte berättar och berör alltid är fel.
Finns det plats för demokrati inom teatern?
Kontext. Kontext. På en Kulturskola finns det ibland inte tid till direktdemokrati tyvärr. Många beslut måste fattas av läraren under veckorna eftersom eleverna bara är där en gång om veckan - kanske två. Demokrati är en tolkningsfråga... Jag får en motfråga i huvudet; vad är demokratiskt inom teater? Jag har varit med i processer där det varit stormöten om allt och då menar jag absolut allt! Från fikabrödsval till färgfilter till regi till manusförändringar till kostymdetaljer and so on. Då tycker jag inte det är bra demokrati. Då litar ingen på de produktionsansvarigas omdöme. Det är väldigt tidsödande att rösta fram varenda beslut - och frågan är om deltagarna blir mer nöjda? Jag tror på demokrati i den mening att det alltid går att som enskild person ha en åsikt. Du kan också alltid säga att du inte känner dig bekväm i ett sammanhang. Men att frånta Regissören sitt uppdrag eller klaga på ljussättning utan att ge konstruktiva förslag är inte demokratiskt. Alla skall ha respekt för allas arbete och åsikter.
Pinsamheter inom teatern
Ja, här måste jag säga min personliga åsikt. Oprovocerat naket tycker jag är pinsamt. Det är någonting med teatermänniskor och kläder - de verkar inte gilla varandra. Mitt största exempel är lånat från filmen: När hon blonda tjejen i Så som i Himmelen bara plötsligt klär av sig helt naken. Det tycker jag är så pinsamt att jag vrider mig bara av minnet...
Teateryrken/utbildningar
Laddat ämne. Utbildning kan öppna dörrar och ge nya perspektiv. Men det kan också stänga dörrar och stänga in ett begrepp inom ett a4. Det finns vissa tillfällen som jag känt mig stympad i utbildningssammanhang. Dumförklarad för att jag inte delat de rådande definitionerna om teater. En sommarvecka var vi på gamla Teaterhögskolan i Stockholm. Vi var där för en sommarkurs på 3 veckor. Meningen var att vi skulle ha en dialog om teaterpedagogeri - trodde jag. Men det vi bjöds på var total monolog om hur det var och vad en teaterpedagog var. Plötsligt var Teaterpedagog likamed Keve Hjelm och djupläsning, det var likamed skådespelarkonst endast. Glöm resten av teateruttrycken. Jag såg hur de förminskade min yrkestitel till någon som bara lär ut just skådespeleri. Det var inte alls roligt. Då kände jag mig stympad. För Teaterpedagogeri handlar om livet, om döden, om grupper, om personer, om berättande, berättande, berättande, om ljus, ljud, musik, dans, rörelse, kostym, smink, scenografi och många fler områden. Teaterpedagogutbildningen handlade mycket om behörighet. Behörighet att undervisa. Behörighet att påstå. Behörighet och behörighet. Min egna fundering var mer existensiellt just då: har jag civil behörighet för att vara ledare? Innebörden av Utbildning förändras hela tiden. Det viktigaste jag tror är att du får utbildning i att ta för dig - att tro på dig och att jobba för dig själv. Entreprenörskap. Det finns inga jobb där ute - du måste skapa dem och framförallt motivera och sälja in dig. Ja. Kan skriva mer om detta. inte uttömt på långa vägar.
Genus inom teatern
Är väldigt intressant. Kan skriva hyllmetrar. Just i vår/sommar är jag projektledare för ett musikalteaterprojekt där vi ställer genus i fokus och kön på ända... Mer info http://rominaochjulius.blogspot.com
Barnteater eller barnslig teater?
Förstår inte - vad är barnslig teater? Skulle barnslig vara ett nedsättande ord? Jag gör mycket barnteater - i den mening att det är, för, med och delvis av barn. Barn som spelar för andra barn växer - de ger ett exempel. Kan hen så kan jag. Upplys mig gärna vad som menas med frågan!
Och slutligen - jag har ju inte aning om ifall jag tolkat frågorna rätt. Men ge gärna kommentarer på tankarna! Detta var något jag gick igång på och behövde diskutera med mig själv om - och gärna med andra. Va sägs om Tepeseminarium i Maj här i gbg på ATR-kongressen? Vore fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar