Vad är en Läxa?

Ordet Läxa är rätt närvarande nu i examinationstider på Universtitetet. Vi har kursavslut i nästa vecka och det är olika hemuppgifter som skall redovisas, läxor? Jag frågar mig vad ordet Läxa egentligen betyder? Jag googlar och hittar ett examensarbete som publicerats vid Luleå Universitet 2004. Författarna har slagit upp ordet i NEs ordbok och fick fram "Avgränsad skoluppgift för hemarbete". Med den definitionen ser jag hur många av våra examinationsuppgifter är läxor, avsedda för att göras hemma. Det gör mig lite fundersam, hur ser det ut i olika hem? En student kan bo helt själv. En student kan dela hem med andra personer som påverkar dess kunskap.

Vart vill jag komma? Jo. Det påverkar väl en stundent om den är Sambo med en Chalmerist och själv läser matematik? Det ger den ett överläge jämfört med den student som inte har någon koppling till det akademiska tänkandet förutom sina egna studier. Eller? Jag ser samma problem i grundskolan - har du en högutbildad förälder kan den troligtvis hjälpa dig med hemuppgiften - är du född i en familj där skolan inte värderas högt kanske du inte ens uppmuntras att göra dina läxor.

Ett problemområde i skolan är synen på läxor är så olika. Vissa pedagoger tycker läxor är jätteviktiga och förbereder barnens egna ansvarstagande i högre studier medan andra tycker läxor är förkastligt. Dessa pedagoger kan dela klassrum och sända helt olika signaler till eleverna...

Mitt förhållande till läxor är kluvet. Min "läxkarriär" började direkt i första klass på 90-talet. Men det berodde på att jag var sjuk mestadels av första och andra klass. Det var då jag hade alla sjukdomar som de andra barnen haft på dagis; jag gick aldrig där. Det var en period som jag nästan bara mötte min lärares handstil med hemuppgifter. Jag minns att hon hade en röd penna och skrev med bulliga snälla bokstäver och att mamma hade en blå penna - de hade långa dialoger längs marginalerna i mina matematikböcker. Det verkade som att mamma fick lära sig tillsammans med mig. Men för min del minns jag att läxorna blev jobbiga; de var ju ändå rätt frikopplade från min vardag som ständigt snorig, halsont och febrig.

Jag fick en väldigt rolig läxa en gång i mellanstadiet; som jag minns att jag kastade mig över. Jag skulle under en resa (familjen bad mig ledig) dokumentera min resa. Sen skulle jag när jag kom hem till klassen igen berätta om mina upplevelser. Just det berättande momentet minns gav en sporre.

Som högstadieelev blev det katastrofmycket läxor. Det blev som ett straff för att du inte hunnit klart med saker på lektionen. Eller läxor inför stora prov - som egentligen bara var korvstoppning och en lärares försök att se hur mycket vi kunde hålla i huvudet samtidigt.

Gymnasietiden minns jag inget särskillt från. Mer än att det var mycket att göra utanför skolan - för och efterarbete kopplat till lektionerna.

Och så nu på Universitetet är läxorna samlade till kurs och delkursslut. Allt skall läras in eller iallafall redovisas på samma gång. Men det tvingar oss att tänka aktivt under kursen. Föra loggbok - som ni delvis får del av här. Minnet är kort men bra sägs det. Tyvärr är det ofta att jag märker hur olika diskurser vidrör varandra i mitt huvud - men inte i andras. Som Lärarstudent ser jag som största uppgift att skapa sitt sammanhang mellan alla bitar som presenteras. Hitta helheten. Det är den största läxan - för ofta sker det hemmavid. De där Aha-upplevelserna dyker upp.

Men vad är läxans funktion? Jag ser inte någon större funktion just nu - inte med tanke på att lärandet utanför skoltid är så heterogent. Möjligtvis att barnen ska ha en huvudläxa hela skoltiden: Dela med dig av det du undrar över, reflekterar över och brinner för.

Jag vet vad NE tycker är en läxa. Men egentligen är det tomma ord. Värderingarna läggs i.