2009 lämnar mig med mersmak

2009 är snart historia,

för mig var det året jag bevisade för mig själv att jag klarar allt
bara jag bestämmer mig för att lyckas - med lite socker i botten går medicinen ner och plötsligt blir det kul. Mary Poppins har varit en ledstjärna. Både på universitetet och på jobbet.
Min största personliga seger var matematiken. Jag har blivit otroligt inspirerad och styrkt. Jag tror jag kan bli en riktigt hyfsad mattelärare - helst den bästa för just mina kommande elever. Det finns öppningar att arbeta med matematik i samband med projektdagar ute i grundskolorna på kulturskolan. Det vore riktigt intressant att koppla matematik till mina undervisningsämnen, det finns många beröringspunkter att upptäcka.
På jobbet har jag fått lov att arbeta med helt otroligt kreativa och handlingskraftiga elever och kolleger. Varje utmaning har tagit, format och haft kul med! 2009 lämnar mig med mersmak.

Så 2010, vad ska det bli för år?

Univeristetet bjuder på nya utmaningar. Nya projekt. Nya perspektiv på lärandet. Vårterminen blir det till att ta upp engelskan igen, språket hamnar åter i fokus. Det blir ny VFU-klass, en åk 5 mitt i brinnande nationella provstider. Spännande. Till hösten börjar mitt sista läsår som lärarkandidat. Mycket pedagogiska teorier, b-uppsatsarbete och förberedelse inför examensarbetet. Det blir tufft.

På jobbet är våren alltid fylld av produktioner, skolföreställningar och utåtriktat arbete, det är då jag ser hur eleverna växer och kastar sig in i det kreativa kaoset utan hämningar. Det är som att se när korna släpps på grönbete - otrolig glädje och iver! Till hösten vet jag inte än vad som händer - visstidsanställningar är ju alltid visstidsanställningar även om jag jobbat på samma ställe i 3 år snart kan vi aldrig veta hur saker utvecklas. Jag stannar gärna kvar ett tag till. det finns mycket som vill göras.

tankarna har stökat till mitt golv!

Det är rätt krävande att skriva hemtenta - speciellt över jul. Jag rätade på ryggen idag och plötsligt såg jag hur hela golvet var täckt av litteratur, anteckningar, pennor och postitlappar. Min arbetsplats borde inte vara på golvet helt ergonomiskt, men just nu har jag inte någon bra plats att lägga ut saker på. Översikten blir bättre på golvet inbillar jag mig iallafall. Det tar sådan tid att bearbeta och smälta ner alla styrdokument och litteraturhänvisningar till en läslig text - den ska ju vara lättläst och helst intressant. Har 3 hemuppgifter som ska göras för Chalmersbitens räkning och en bok att läsa, ja förutom hemtentan då. Hemtentor är svåra - du vet inte hur detaljerat du ska skriva. Men alla gör vi så gott vi kan.

I bakhuvudet börjar det mala en del uppgifter jag borde göra för Kulturskolans räkning. Manus till musikalgruppen och PR för vårproduktionerna. Repscheman och så vidare. Om ändå hemtentan kunde kännas klar någon gång!

Hemtenta in the making

Utforskar just nu solrosens matematiska möjligheter; fibonaccitalföljden, statstikaktiviteter -flera idéer? Min ramberättelse är klar till temaarbetet - F-2 ska få besök av mig i Carl von Linnés gestalt som ber om hjälp att kartlägga en viss växt. Jag tror det kan inbjuda till flera roliga ämnesintegrerade aktiviteter. Vad tror ni om det?

Nya bud i gammal skrud

Hittade lite info från Lärarförbundet om de nya behörigheterna nu när det kommer ny skollag där BERHÖRIGHET i ett ämne krävs för att bedriva undervisning i ämnnena.

Låg, mellan och högstadiet kommer tillbaks (även om de nog inte lämnat folkmun). Du kommer kunna få två sorters lärarexamina - grundlärare och ämneslärare (det senare är åk 7-9, gymnasiet och vuxenutbildning och kräver 5 års studier).

Grundlärarna kan antingen bli
F-3 (lågstadie) eller 4-6 (mellanstadie)
45 hp svenska 30 hp svenska
15 hp engelska 15 hp engelska
30 hp matematik 30 hp matematik
15 hp Naturorienterande ämnen 15/30 hp
15 hp Samhällsorienterande ämnen 15/30 hp
60 hp utbildningsvetenskap 60 hp
30 hp Verksamhetsförlagd utbildning 30 hp

"Lärare i bild, dans, dramatik och musik läser 120 hp i det estetiska ämnet och kan sedan välja en fördjupning i ämnet eller ett sidoämne på 30 hp. Möjligheten att välja ett sidoämne gäller för lärare som vill inrikta sin kompetens på grundskolan år 1-6"

I det här nya systemet känner jag mig som en elefant i en porslinsfabrik. Eller som en rund kloss som ska passas in i ett fyrkantigt utrymme. Men jag hoppas på en fast anställning med möjlighet till fortbildning inom so/no senare... Ser jag snabbt på det hela ser jag en renässans för snuttifiering inom lärarutbildningen - flest ämnen vinner. Visst ska vi vara allkonstnärer vi 1-6 lärare - men vi måste väl ändå få chans att fördjupa oss nånstans? Jag vet att jag kommer bli en bra lärare - sen kanske jag får fortbilda mig i de ämnen som inte står på mitt examenspapper. Det viktigaste är väl då att det finns resurser till det där jag hamnar!

Det löser sig!

Humlan flyger

Den här bloggen har snart funnits i 2 år. Jag märker att den hjälper mig att bena ut och rensa - som ett filter mellan föreläsningssalen och mina egna värderingar. Läraryrket växer mer och mer ju mer jag umgås med mina reflektioner. Här kan jag vrida och vända - visa på samband och utropa det jag tror på. Det är ett behov som inte alltid tillfredsställs inom universitetsvärlden, där vi behöver ha minst 3 referenser som tyckt likadant innan. Hur kommer nya tankar till?

När jag sitter och läser på i juluppehållstider möter jag följande:

To teach effectively a teacher must develop a feeling for his subject; he cannot make his students sense it´s vitality if he does not sense it himself. He cannnot share his entusiasm when he has no entusiasm to sharecitat av George Póloya på s.9 i Matematikverkstad skriven av Elisabeth Ryrstedt och Lena Trygg

Hjärnan går igång. Läraren måste ha en känsla för sitt ämne. Entusiasm smittar - men det gror inte ur intet. Jag trodde att det var medfött - entusiasm för ett ämne - alltså statiskt - inte dynamiskt... Men uppfattningar ändras och jag bestämde mig för att skaffa entusiasm och det gick.

Yrket är, enligt mina tankar, till sin natur upplagt så att jag vill dela med mig av din entusiasm för världen. Jag är stolt äver mina yrkesval - Teaterpedagog och Grundskollärare. Det förstnämnda valde jag för människornas skull, för att få arbeta kreativt med andra människor i ett fritt sammanhang. Det sistnämnda valde jag för att jag vill jobba kreativt med andra människor i ett styrt sammanhang - jag vill ge upplevelsen av att allt är möjligt. Hos mig har det alltid funnits en vilja att förbättra. Det finns en ständig rörelse framåt - vidare mot nästa moment. Det är både bra och dåligt. Ibland blir jag för ivrig och springer före när den rätta platsen vore att följa efter och observera. Men andra gånger är det bra att visa en väg. Det är noga att det blir EN av MÅNGA vägar. Inte någon värdering om RÄTT och FEL väg.

Mina ämnesval har varit stormiga. Svenska kändes kanske rätt naturlig som koppling till Teater/Drama. Samma med den kommande engelskan. Det är dock inte självklart för en som alltid misslyckats matematik att välja till det - men just därför. Överhörde en koversation som skedde på TV idag. Det var Lennart Hellsing som sa att är de något du har svårt för vill du ofta besegra det och gärna förenkla det för nästkommande. DÄR satte han det på kornet - jag älskar utmaningar och att möta sin värsta fiende och bli vän med den är något så ofantligt tillfredställande. Allt är möjligt bara jag kämpar för det och ser varför det är värt att kämpa. Jag kunde gjort det lätt för mig - men det är ju som att se på en film där nån hela tiden fegar ur - görtrist.

Dagens slutsats är: Våga att UTMANA dig själv! Spänn bågen lite längre än du är bekväm med - och voilá du har ett äventyrsfullt liv. Humlor tror dom kan flyga - alltså gör dom det - jag tror numera att jag kan matematik - alltså gör jag det.

Statistik, juluppehåll?

Hade decenniets sista föreläsning i torsdags...

Typiskt nog har jag blivit sjuk nu. Det är som kroppen gav upp och rösten blev helt skör.

Nu är det jag och hemtentan som sitter och glor på varandra. Statistik. Hur kan du göra statistik intressant för en F-2klass? Det kryper i hjärnan - har inte några bra idéer. Kände nästan som att jag ville skriva om ett annat ämne inom matematiken. Statistik känns låst just nu - men snart lossnar det säkert. Under juluppehållet skall vi också förbereda en presentation av 3 uppgifter vi fått från Chalmers och läsa en valfri litteraturbok. Studenter är aldrig lediga!

Kulturskolan är däremot slut för detta året. Jag måste fixa lite manus och lite PR-arbete - men det får bli gjort mest på planeringsdagen i januari nästa år.

Jag äger på geometri!

Ja säger då det - VG på pricken! Nu är jag nästan lite ställd här. Jag äger. Nu har jag verkligen bevisat för mig själv att jag kan visst. Nu ska den här elden hållas levande bara.

mönster och mening

VFU idag - ett litet nedslag innan elevernas jullov kickar in på fredag. Nästa termin byter jag F-2 klassen mot skolans åk 5 och matten förvandlas till Engelska. Om detta vet inte eleverna något om ännu. Bäst är väl det. Jag blev nästan lite rörd när jag kom in i klassrummet och de hade "pimpat" upp geometrimobilerna med julpyntsgrejer och tärnglitter. naaaw. det betyder att de inte är helt osynliga!

Några ögonblicksbilder från dagens matematik-rytmiklektion med förskoleklassbarnen:

Två av barnen håller på att utforska varandras rytmmönster - samtdigt pratar de om framtiden:

- Vet du?

- Nä

- Ja ska bli trummis när jag blir stor

- aaa... det ska jag med, vilket band ska du spela i?

- Världens bästa band!

- Vilka då?

- Inte vet ja vilka som är bäst när ja är stor - dummer!

Jag sätter mig med ett barn som verkar morgontrött. Hen sitter lutad mot väggen och är passiv.

- Vill du prova att sortera upp ljudstenarna?

- Näe... Ja orkar inte!

- Orkar inte? Varför inte då?

- Du vet jag sorterade massa innan idag.

- Jaha va spännande - hur sorterade du då?

- Massa bara. Okej då... Jag kan sortera hälften av ljudstenarna - dom låter för mycket!

Det började snöa under en lektion jag hade med åk 2 - barnen tryckte näsorna mot fönstret och längtade ut. Som tur var kunde de gå ut fem minuter senare...

är jag värd något där ute?

Dagens skollag är lika gammal som jag är. Så visst borde det vara dags att uppdatera litegrand?

"Förskolan blir en egen skolform"

JA! Bra erkännande! Äntligen kommer förskolan att "räknas". Det är ett
otroligt jobb alla pedagoger i förskolan gör.

"För undervisning ska huvudmannen använda lärare som har rätt utbildning,
dvs
för ämne och årskurs"

Jan Björklund säger att en lärare
skall
vara behörig i alla ämnen som den undervisar. När är en lärare
behörig i
ett ämne? Här verkar råda en del delade meningar. Den gamla
lärarexamina är
bredare än min utbildning medan jag däremot har ett
djup som de saknar. En
fundering om vad gäller årskurs - jag känner mig lätt
förvirrad vad gäller detta - min utbildning innehåller svenska, matte och
engelska i spannet F-9 (olika intervaller per ämne).

Vi får se vad lärar och lärarutbildningsreformen säger...

här är remissförslaget i sammanfattning till den nya skollagen

Detektivarbetet har börjat

Musica est exercitium arithmeticae occultum nescientis se numerare animi

The pleasure we obtain from music comes from counting, but counting unconsciously. Music is nothing but unconscious arithmetic.



From a letter from Gottfried Wilhelm von Leibnitz to Goldbach, 27 April 1712, quoted in O Sacks, The Man who Mistook his Wife for a Hat.

Snubblade över detta citat idag. Klistrar in det här som en virituell post-it lapp. Visst passar citatet bra här på min blogg just nu?

Lärande lek

Här är min äldsta lillkusin Tor på besök från Värmland - som har fått stå ut med alla mina infall och påhitt under sin uppväxt. Han går i förskoleklass nu och är precis lika duktig och busig som alla andra elever i hans klass.

Ni vet dom där söta grynen på 2-6 år. Jag saknar att arbeta med dom. Det skulle vara roligt att få ha rytmik med den åldern igen. Det är så häftigt att se barn i den åldern utforska omvärlden med alla sina sinnen. Att ta del av så många "första-gången"-upplevelser. Jag hade ju ett tag när det var mycket förskolevickande i en kranskommun till Göteborg. Som vikarie kom jag in i förskolan med experimentlust och nya ögon. Jag minns särskillt två tillfällen.

Ett av dom var en grå morgon när jag skulle göra en halvdag på en förskoleavdelning för 1-3åringar (eftermiddagen skulle tillbringas på en av alla Kulturskolor jag vickade runt på.). Jag hade med mig mina rytmiksjalar och några cd-skivor jag skulle använda på eftermiddagens dramapass. Så frågade en av barnskötarna om inte jag kunde hålla i samlingen. Jag tog chansen.
Så vi hade en spontan rytmiksamling - barnen fick varsin sjal över sig och vi såg hur de utforskade materialet till sambatoner. Alla barnen guppade runt och slängde, flög, diggade, rultade, kröp, ålade runt i musikens takt. De var fångade en hel låt (på ungefär 7 minuter). Vilken rörelseglädje!

Det andra minnet är en regnig försommardag - samma förskola fast på en av deras 3-5års avdelningar. Barnen är rastlösa - det har regnat hela veckan och det händer inte så mycket. Ett av barnen kommer till mig med en skatt som hon fått av sin bästa kompis; ett pärlsmycke. Hon säger att det har varit en sjörövarskatt. Detta tolkar jag som en direkt inbjudan till ett processdrama så jag ber henne gömma sin sjörövarskatt i lekhallen och sen rita en skattkarta. Under tiden samlar jag de barn som springer runt och inte har något för sig på avdelningen. Barnet får visa sin skattkarta för alla och vi kommer överrens om att detta är en skatt vi måste hitta. Så vi bygger ett skepp av kuddar och en stor tjockmatta, hissar segel och styr enligt kartläsarnas instruktioner. Vi går genom djungeln med massa djungeldjur och vi går genom öknen och vi klättrar i berg. Barn kommer och går i lekens centrum. Vissa barn leker parallellt i samma rum ett tag för att senare ansluta sig. Hela förmiddagen går åt till att hitta skatten, gömma skatten, rita nya kartor och hitta skatten igenoch barnen fortsätter lektemat flera dagar efteråt (enligt personalen).

Personalen tyckte några gånger jag var en tokfrans som alltid skulle komma och göra tvärtom - men efter en tid lärde vi oss att acceptera varandras egenheter. Jag är glad att de lät mig hållas med mina lekar. Det gav oerhört mycket sen när jag började lärarutbildningen - att få ha testat så mycket i den yngre åldrarna. Allt fungerade ju inte lika smärtfritt som dom här ovanstående aktiviteterna - långt i från. Men det var ju misstagen jag lärde mig mest av.

Genrepandet

bilden är hämtad från ett projekt jag gjorde på Östersunds Teateverkstad 2006.

Att röra sig mellan studentidentitet och läraridentitet varje dag är rätt spännande. Speciellt när hjärnan inte hänger med till hundra procent, som i torsdags när man börjar spontant stickprovsanalysera sin arbetsplats med mattfilter. Å ena sidan finns universitetet med sin en sak i taget mentalitet - eller tusen ting i samma sak kanske mer. Å andra sidan finns jobbet som består av massa saker som händer samtidigt - många människor att koordinera runt - så smärtfritt som möjligt.

I torsdags åkte jag direkt från en heldag i ekvationer till genrep för dans och musikaleleverna på min arbetsplats. Kände hur fokuset förskjuts från lilla studentjaget till det större arbetsledarjaget. Ljus ska fixas, danssteg sitta, dialog ska höras - helst till sista raden, barn ska underhållas under tiden de väntar på att få dansa sitt dansnummer, barn ska övertalas att ställa sig på scenen - den är inte farlig - även om den är stor, musikalelever ska få en uppsjungning så deras röster håller. Multitasking och översiktsflygning. Men ändå. Matematiken smyger sig på, hur fördelar vi elever jämnt på dansgolvet? (hej geometri) hur många minuter kan varje grupp ha på scenen och när? (hej division och uppskattning) Hur många Parkanne-strålkastare behövs för att bakre raden ska synas? (hej erfarenhet) Hur ska det rörliga ljuset disponeras så de inte trasslar eller korsar varandra? (hej eulers formel) Danserna visas uppdelat i sina prydliga 8:0r. (Hej upprepad addition) Barnen räknar som besatta - hur många åttor går det på första refrängen? (hej multiplikation) Var ska vi hamna när sista åttan är slut på Blackouten? (hej rumsuppfattning).

Ja ni förstår - om allt det här är matte - hur kan jag då ha ägnat 18 år av mitt liv åt att hata det? Självklart har jag inte hatat dessa aktiviteter - jag älskar att organisera och låta kaoset bero till just rätt stund, jag älskar att möta människor i de här situationerna och jag älskar att kunna göra en skillnad för människor, ge dem en upplevelse av att lyckas - som de kan de bära med sig. Mitt jobb och mitt kall. Min danslärarkollega har gjort ett helt fantastiskt jobb under terminen med alla koreografier och eleverna trivs på scenen. Våra gemensamma musikalelever har också gjort stora framsteg och tar bättre plats på scen än någonsin.

Och vem kan motstå en 3åring som dansar med en rytmiksjal - eller musikalelever som hittar komiska effekter på scenen och vågar improvisera loss- inte jag. På måndag får jag se alla solrosorna till elever växa till nya höjder - dags för premiär. 17.30 och 19.00 i Mimers Teater.

Jag har världens bästa jobb!

(pre)-Algebra

bild hämtad från: http://phillipspensieve.files.wordpress.com/2008/04/algebra.jpg

Idag var det algebra på schemat hela dagen. Man kan undra vad algebra är egentligen. Jag tänkte på massa formler med x och y och på Einstein och hans relativitetsteori. Jag tänker på ändlösa rader av ekvationer som aldrig blev lösta för min del. Om x som kunde vara vilket tal som helst... Vad kan det ha med lågstadiet att göra tro?

Men Algebra är lite mer än några x och y:n skulle det visa sig. Det finns 3 förståelsenivåer: prealgebra, inledande algebra och algebra. På förskolan-lågstadiet bör vi jobba mycket med pre-algebraiska moment.

Fick lära mig idag att det innehåller dels förståelsen för likhetstecknet och dels förmågan att uppfatta, fortsätta och göra egna mönster.

På den första kom jag att tänka på en övning jag gjorde med tändsticksaskar för att träna tiokompisarna med åk f-2. Jag tillverkade en spelplan med _ +_=10. Sen fyllde jag en tom tändsticksask med 10 små pärlor. Instruktionen var att se till att de två termerna stämmer överrens med den bestämda summan 10. Likamedstecknets innebörd gick fram rätt tydligt under den aktiviteten och alla eleverna kunde delta i aktiviteten trots åldersskillnad.

På den andra skulle jag till exempel kunna klappa rytmer (som är auditiva mönster) och låta barnen lyssna och sen härma. Efter det skulle man kunna ge eleverna i uppgift att själva hitta på en rytm. Vill vi få med ett "översättningsmoment" kan vi be eleverna rita sin rytm - som ett mönster. Hur ser din rytm ut? Kan du läsa någon annans rytm? Hur kan vi göra så att alla förstår varandras rytmer. Och så vidare i all oändlighet.

Det är tidvis som jag sagt hur svårt som helst att förstå saker - ibland vill jag förstå för mycket på en gång. Jag har ofta gått in i en problemlösningsuppgift med attityden att jag vill ha svar genast - och ett entydigt sådant tack! Nu har man lugnat ner sig - liiite iallafall. Men alla har sina dagar.

Dagens viktigaste parentes: Idag fick Susanne Frisk veta hur bra hon som seminarieledatre varit för mig. Ärligt- hade hon inte dykt upp precis sådär sprudlande och engagerad i mitt icke matteliv hade min matematiska karriär fortfarande legat på ett oerhört minus. Då hade jag väl fortfarande hatat matte helt i onödan och bara spridit den energin runt mig. Nu har en ny värld öppnats där jag faktiskt kan, vill och vågar matematik - på mitt sätt! Det är verkligen bara för härligt att ge människor beröm och hon blev ju glad förstås. Är någon bra ska den veta det. Guldstjärna där!

Punktum slutum för idagum!

Ska vi leka? - Nä jag måste tentera först!

"Bland vuxna som inte slutat leka hittar vi våra stora konstnärarer, visionärer och vetenskapsmän. Gemensamt hos dessa, som hos barn, finns förvisssningen att allt inte är som det synes vara, och allt allt inte måste göras som det alltid gjorts!"

/Ulf Jederlund, s. 30 "Musik och språk, ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling"

Hur gör vuxna när de leker? Människor slutar inte leka för att vi blir vuxna, de blir dock bättre på att föreställa sig saker direkt i huvudet. Vuxna behöver inte återskapa ett leklandskap i den yttre världen. De föreställer sig. Vuxna för lekfulla samtal, där de provar olika verbala uttryck - de leker med identiteter genom kläder och uttryck. Vuxna leker på många sätt och på många plan. Slutar människan någonsin leka?

"Barns lekar uppstår ofta när barn håller på att lära sig eller försöker
komma underfund med något eller när de behöver befästa något de just lärt
sig."
/citat redovisat från annan källa på s. 56 Gunilla Lindqvist Lekens
möjligheter.

Jag leker just nu med ord, provar mig fram i formuleringar och känner på ord. Bloggandet är till viss del en lek, jag leker med ord, bild och tanke för att fånga det som rör sig där inne i mitt huvud. Göra mina tankar synliga för mig och en eventuell tredje person. Allt går inte att bara tänka - det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda har det sagts mig.

Bloggen är ett uttryck för min lek, ett redskap, precis som barnets spade i sandlådan är för dess lek. Barnet formar sanden och lär sig dess egenskaper precis som jag formar orden och ser hur de formar mig.

Vuxna har ju lekar för sig hela tiden - att umgås är roll och regellek på hög nivå. Den här terminen har jag även upptäckt att matte kan vara en lek. Inte lätt men utmanande - med kickar därefter. Ju mer energi du lägger på att nå ett mål - ju mer tryck blir det på den eventuella vinsten.

Ja, ja ni förstår. matte är underbart. Fast i natt och imorgon och natt till fredag kommer jag ändå ligga och värka på tentaångesten inför fredag. Det känns som om jag kan allt men ändå ingenting - som Viktor i basgruppen sa. Nu ska jag fortsätta tatuera in geometriska ord, begrepp och formler i min hjärna. Inget mer bloggande nu förrän det är över.

Herr Ågren knackade nyss på dörrn...

Han höll Geometrins ABC i handen och påpekade att jag skulle kunna det om mindre än en vecka. Ni kan ju gissa vilka ord som inte hör hemma där, som jag bara hittat på:

Area, A+B=C
Basen multiplicerat med höjden, Brobygge
Cirkel, Cylinder(HATT)
Diagonal, Diameter, Drakar, Demoner, Dramatik
En punkt, En annan punkt och En till punkt
Fyrhörning, Femhörning, Flerhörning
Grader, Grodor
Hörn, Hejåhå
Jox, jalla jalla
Klot, Kon, Kub, Kvadrat, Kastmärke
Likbent, Likformig, Likbil, Liksidig, Lullull, Linje, Lojal
Meter, Minuter, Mesar
Naturliga tal, Nu
Omkrets, Oförstående
Parallella, Parallellogram, Pyramid
Que?
Radie, Radio, Rektangel, Romb, Rätblock, Rätvinklig, Rätt
Spetsig, Sträcka, Sluten kurva, Sprucken, Sliten, Slätstruken
Triangel, Trubbel, Trubbig vinkel, Taskig vinkel
Underverk
Vinkel, Vadmal, Vila
X-tal
Y-tal, yada yada
Zebrarandig, Zinkensdamm
Årtal, Ågren Ågren Ågren Ågren
Älska och Hata
Öva, Öva Öva Öva, Övervinna

om 1½ år....

Jag funderar på min C-uppsats (examensarbete), 1 ½ år kvar. Men det kommer från och med våren vara obligatoriskt att skriva själv. Därför kan man själv bestämma lite friare vilket ämne som kan skrivas om.

Jag funderar på om sambandet mellan Rytmik och matematik kunde belysas i någon tillräckligt snäv frågeställning för ett examensarbete. Det finns en mattelärare och en rytmikpedagog i Landskrona som arbetar med detta uttalat tillsammans. Frågan är vad frågan skall vara?

Sen kunde jag kanske skriva om kulturskolans roll i grundskolan - det skulle säkert vara nyttigt för mig själv.

Eller skriva om Teater/drama-arbete i skolan på något sätt...

Tur att det är 1½ år kvar.

Bra föreläsning

Idag föreläste Åse Hansson från Pedagogiska Instutitionen för oss om flerspråkigheten och matematikundervisning. Det är ett spännande område som jag nuddade vid när jag jobbade som rytmik/teaterpedagog ute i skolor för några år sedan. Något jag gått och funderat över men inte fått fason på. Åse Hansson skriver på en avhandling om hur flerspråkselever kan ses som en tillgång. Vi fick genom hennes Lärare i Roll-tagande ta del av en nidbild av matematikläraren av idag. Hen hade lagt ansvaret för lärandet ifrån sig och skyllde på yttre omständigheter och eleverna med föräldrars insats. Det var underhållande att se något så upphöjt men ändå sant på vissa punkter. Vi kan alla känna igen oss på nåt sätt - antingen har vi varit en sådan lärare, haft en sådan lärare som elev - eller så har ens barn haft en lärare med några av dessa egenskaper.

Vi fick höra hur japaner tolkar individualiserad undervisning genom kollektiva problemlösningssituationer där läraren lyfter upp eleverna som får presentera olika lösningsmodeller/progressioner de kommit fram till. Vi fick titta lite på djupet av en läromedelstext (Monica Reichenberg som föreläste på svenskaåret har gjort vissa utredningar om detta), hur kan texten misstolkas?

Det jag främst kommer ta med mig från föreläsningen är den heterogena klassens möjligheter och att vi lärare måste ha tilltro till eleven och inte ha för låga förväntningar. Kommunicera matematik!

Åse kom fram till många bra saker under sin föreläsning och fick samtidigt oss att skapa ett "flerstämmigt klassrum" (Olga Dysthe) själva genom att bemöta våra frågor och påståenden med atter andra frågor och påståenden. Vi fick tänka till. Hon lämnade oss med fler frågor än svar och en önskan om att höra mer!

Jag fångas av engagemanget hos Åse, av viljan att nå ut till oss studenter. Hon trivs där framme - och hon bjuder på något som känns relevant och viktigt. En levande dialog kräver aktiva elever - men det skapar den här föreläsaren genom sitt upplägg. Som jag sagt innan tycker jag att det är mycket inspirerande att träffa föredömmen för pedagoghantverket. Idag känner jag som att jag har ett mission här i världen. Och detta bevisar att undervisning gör SKILLNAD - för mig personligen.

En fråga jag kan fundera på är F-2klasser. Hur fungerar det med denna oftast främst ekonomiska lösning? Hur arbetar vi bäst i denna "åldesheterogena struktur" på bästa sätt? Går det att undvika differentiering?

Många frågor - men jag får stanna där för nu ska det fokuseras på geometritentan.

VFU - sista dagen!

Nu har jag avslutat min VFU för denna gången och jag bjuder er på 2 citat från mina sista 2 dagar ute i fält!

Torsdagens citat från VFU:

Jag torkar av glasögonen från regnvatten inne i klassrummet och hör en konversation mellan två av eleverna som betraktar mig.

Elev 1: "Hjälp! Hon ser jätteläskig ut utan glasögon!"
Elev 2: "Ja hon får så stora ögon."
Elev 1: "Vi kanske blir stenar om hon tittar hit. Hon kommer ju från STEN-UNG-SUND - det hörs ju att dom förvandlar barn till stenar där!"
Elev 2: "Nej titta inte - hon kan se oss!"
Elev 3: (skriker över klassrummet till mig) "vet du att du har jättestora ögon utan glasögon? du ser ut som ett troll i håret vet du va?"
Jag: "Ja, jag glömde faktiskt säga det att jag är ett troll och jag äter barn!"
Elev 1: "du skojar väl nu?!"

Dagens citat från VFU:

Eleverna övar just nu ett julspel inför deras julfest som de ska ha. En prillig kille spelar en av de tre vise männen. När han ska lämna över gåvan till Josef, Maria och Jesus så säger han med största självklarhet:

"Jag är Baltazar och jag kommer med rökelse från SIBA!"

Alltså jag skrattade nästan ihjäl mig. För att alla som inte var där ska förstå det roliga så är den korrekta repliken: "Jag, Baltzar kommer med rökelse från Saba"

Men den här skådespelaren sa alltså SIBA - en elektronikkedja.

Matematikprojekt åk F-2

Den här veckan har jag förverkligat en helt galen idé på VFU-skolan. Jag hade en uppgift med mig ut från Universitetet som gällde vår nuvarande kurs Geometri och Mätning. Under en av våra Matematiklektioner med Chalmerssnubbarna så fick vi bygga ihop Polyeder-modeller (Poly - många, eder- sidor). Jag tog modellen från en bok ur kurslitteraturen: Matte Med Mening - bra uppslag till lektioner och extrauppgifter för eleverna! Men har du inte boken kan du gå in på UtbildningsRadions mattehemsida och printa ut liknande. Att bygga dessa modeller upplevde jag som mycket lustfyllt och ville verkligen göra detta med eleverna. Det kändes avancerat - men roligt och dessutom blir det en lärandesituation där eleven använder alla sinnen.

Min VFU-klass är en integrerad F-2klass så jag fick tänka som en trestegsraket med nivåer och förkunskapsanpassning. Jag blev inspirerad av formerna och försökte hitta på ett smart sätt att

introducera uppgiften i ett meningsfullt sammanhang. Jag skapade 2 mobilanordningar med hjälp av blompinnar och paketsnöre som jag band ihop till två trianglar. Sen försökte jag hitta på ett elevnära ämne. Först var jag inne på att arbeta med de 4 elementen jord, luft, eld och vatten (på URs lärarhandledarsida kan du läsa mer). Men så kom jag att tänka på årstiden. Jag spann vidare.

Jul... Jul... Julklappar! Åk 2 fick var sina utkopierade modeller som de skulle först måla geometriska mönster (vi repeterade formerna innan) som skulle bli som "omslagspappret" på julklapparna. Detta var något som de verkligen tog till sig och verkade trivas med. Efter detta kom den kritiska punkten när vi skulle bygga ihop modellerna. Det var inte lätt - men utmanande och alla klarade det till slut - även om det blev mycket instruktioner att hålla reda på och eget tänkande. Vi hängde upp dom i mobilställningen och hade lite "vernissage".

Åk 1 hade jag planerat skulle göra Polygoner (Poly-många gon-vinkel) föreställande vanliga geometriska former. Det gjorde vi med hjälp av sugrör som ví trädde snören igenom. "Hur böjer jag till en rektangel egentligen?". När de hade gjord några så kunde dom inte hålla sig ifrån Polyeder-modellerna. Åk 2 hade berättat och då vill åk 1 också göra - så de fick lov att göra samma som åk 2 när de var klara.

Förskoleklassen valde jag att göra en uppgift med färre moment. Vi gjorde snöflingor med hjälp av reflektionssymmetri. Du har säkert gjort det själv när du var liten; du ritar ut en cirkel eller hexagon och viker den på mitten tre gånger så du får en "tårtbit" - så klipper du lite hål och mönster. När du sedan viker upp din snöflinga så ser den spännande ut. "Det är som trolleri!" sa en av eleverna. Det tillverkades många snöflingor och det var lika spännande var gång någon vek upp sin, vad blev det för mönster och hur kunde det mönstret bli just så? Det blev många intressanta reflektioner från barnen.

Detta projektet spred sig lite som ringar på vattnet. Det var lite av en "hit" att göra Polyedrar till och med på fritidstid. Nu pryder två stycken mobiler proppfulla av snöflingor, Polyedrar och Polygoner deras klassrum och jag hoppas det skall bjuda in till samtal. Det är deras matematiska mästerverk. Jag tycker att jag lyckades göra en aktivitet som både fångade deras estetiska skaparlust och deras logiska tankeförmåga - samtidigt som det blev många goda samtal om konstruktioner. Så denna veckan gjorde jag iallafall EN bra sak som lärarkandidat. Veckans guldstjärna går till alla dessa fantastiska elever som genomför mina underliga direktimporterade påhitt från Universitetet.

Reflektion kring kunskapsbegreppet

Just nu är jag på VFU. Jag återkommer med reflektioner om det - men nu vill jag tipsa om mitt inlägg i min och Marias pedagogblogg. Det handlar om Kunskap. vad är det egentligen? Var sitter den? Var så goda!

VÄL GODKÄND

Som jag påpekat innan är detta en processlogg och idag har jag ett stort steg framåt att skriva om. Det är bubbel i kroppen. Igår hände något helt fantastiskt. Jag är verkligen helt golvad. Helt förbluffad. Ihållande regn har förbytts till solsken.

Vi fick tillbaka Aritmetiktentor igår. Alla satt på helspänn över resultaten. Maxpoäng var 30, godkänt var 15p. Vggränsen var något - lyssnade inte helt.

Jag fick en riktig chock när jag fick tentan i handen och tittade på siffran upp i högra hörnet. 25,5 poäng. tittade på tavlan, VG gränsen var 25p. Tittade på pappret. Tittade på tavlan. Jag har fått VG... JAG har fått VG!!!! YEEEES! *segergest*. Vilken revansch från min skoltid! Va! IG-eleven pånyttföds. Det är inte själva betyget kanske - men just att jag faktiskt kan mycket mer än vad jag tror. En AHA-upplevelse på riktigt i vad MOTIVATIONEN och LÄRAREN betyder för eleven. Den här delkursen har jag känt mig motiverad. Jag har kämpat med mina demoner, hatat matte och älskat matte. Jag har tuggat om saker och fått vägledning. Jag har vattnat min matematikträdgård och långsamt har kunskapen vuxit fram.

Detta har bevisat för mig på ett sätt att jag kan undervisa i matematik. Jag har tillräckliga kunskaper. Jag har förvandlats från idiot till kunnig enligt mig själv.

Ja gott folk. Det känns som att jag hittat något den här terminen, något jag skulle vilja kalla för ett bevis. Ett bevis för mig själv. Jag kan. Jag KAN. Just nu känns allt möjligt.

Jag äger.

Bild lånad från http://home.swipnet.se/~w-25133/bilder/lycka4.gif

Den Krångliga Kråkan

Ett skönlitterärt och matematiskt boktips: Den Krångliga Kråkan av Lennart Hellsing.

En kråka och hans familj är 7 till antalet. Typiska Hellsing-verser med rim. Det går att läsa den matematiskt med företrädesvis temaantalet 7.

Förskoleklassen jag har i VFU-skolan fick jobba med den boken. Till exempel fick dom pappersremsor som de fick dela upp i 7 delar hur de ville. Det var spännande - prova själva ute i skolorna!

Just nu håller jag på med ett projekt kring den boken med en av mina teaterensembler i Kulturskolan - jätteroligt!

Kollektivt tentaplugg

Damp ner på pedagogen strax innan 10. Väskan full med matte och hjärnan myllrande av frågetecken. Slog ner läger på ett bord i entréplanet och inväntade basgrupp 1:2. Under tiden försökte jat stilla lite frågetecken i hjärnan med hjälp av LNM110s bibel Grundläggande Aritmetik. Gick kanske inte helt smärtfritt. Några gamla kursare från svenskan hoppade förbi och informerade om att dom minsann ska börja sin c-uppsats nu och dom är den sista kullen som kommer skriva i par. Jaha. Men bra, då slipper man ett påhäng tänkte jag tyst för mig själv. L och V kom och vi satt och tragglade från halv elva till halv två. Baser, didaktiska dilemman och annat viktigt. Men vi hade det rätt roligt ändå. Vid två avvek L för att vila sin stackars förkylning. V och jag införskaffade energitillskott och återgick till brottsplatsen. Vi försökte lösa lite Rika Matematiska problem. Sen lekte vi runt med räknelagarna.

En liten sammanfattning för den nyfikna:
Kommutativa lagen: a+b=b+a - kastar om termerna utan att resultatet påverkas.
Associativa lagen: a+b+c= a+(b+c) - adderar termerna - du behöver inte addera term 1 och 2 utan kan addera term 2 och 3 om det är lättare i huvet. Distributiva lagen: axb = a x (b+c) - innehåller en Additiv Uppdelning som förenklar multiplikationen. Kan inte innehålla en Multiplikativ uppdelning.

Ja och sen diskuterade vi lite lektionsupplägg och sen gjorde vi lite subtraktionsalgoritmer. Jag tror att V förstod min förklaring av utfyllnadsmetoden till slut. Något vi INTE kunde var liggande stolen...

Efter en basomgång till så gav vi upp, klockan var 17.30. Pedagogens b-hus var avbefolkat och en väktare stirrade på oss. Ingen ska säga att vi inte försökt och att vi inte har några ambitioner. Jag vill verkligen verkligen klara den här tentan. Men det viktigaste är att jag hittar verktyg och nycklar till förståelse som jag kan mala in i ryggmärgen så att jag kan bli en sprudlande och inspirerande pedagog sen. LIVSLÅNGT LÄRANDE och tentamensplugg är lite svårt att förena - men försöka duger.

Något jag upptäckt är styrkan att sitta tillsammans med andra och resonera, innan denna kursen kunde jag inte "mattespråket" - men nu kan jag göra mig förstådd på ett helt annat sätt.

Yrket eller Ämnet?

Tar en liten paus från tentapluggandet - det har verkligen tagit över hela mitt liv - får stress-utslag över hela kroppen med mera. Men till saken.

Vi satt och räknade några ur vår basgrupp en dag för nån vecka sedan. Plötsligt dyker det upp en skum person som vill fråga några frågor. Okej säger vi.
Först frågar hon om vi är lärarstudenter. Ja. lätt fråga. skönt. Nästa fråga: vad läser ni till för lärare? ajaj... nä det var svårt. Jag svarade F-5lärare. typ. Okej nu kommer personen med frågan: Vilket brinner du mest för - ämnet eller yrket?

Tiden stannar en stund för mig. Jag hasplar ur mig yrket spontant. Personen är nöjd och försvinner till nästa bord med studenter för att fråga ut. Men jag sitter kvar i frågan och känner hur den väger upp och ner i mitt huvud...

Mitt uttövande yrke Teaterpedagog svarar jag ämnet. Utan tvekan. Ämnet är mångfacetterat och väldigt spännande - vilken grupp jag än möter.

Men när jag tänker på yrket lärare finns det fler aspekter. Det är många ämnen att brinna för en grundskollärare. Det är också fler krav att få alla elever att lyckas. Jag ser inte ämnet först. Jag ser eleverna.

Men vänta, stop nu. Då ringer det till i örat - menar jag att jag inte ser eleverna när jag är teaterpedagog? NATURLIGTVIS ser jag eleverna! Det är ju omöjligt att bedriva undervisning utan att se eleverna. MEN ändå blir ämnet i framkant.

Ja... Det var lite flummigt uttryckt för er. Men detta är ju min processblogg - så allt som hamnar här är inte färdigtänkt...

Nu går jag under jorden med min tentaångest, under tiden går det bra att läsa på min och marias pedagogblogg - har skrivit ett inlägg om arbetsmarknad och utbildning.

Dagens guldstjärna

Att se en person som brinner för ämnet är så grymt häftigt och jag är ju en priviligerad prick som får uppleva att det smittar av sig. Jag som har så svårt för matematik och är allt annat än logisk blir ändå taggad att kämpa. Matematik. Det är svårt. Det är en utmaning. Jag tycker dock vår kursledare och seminarieledare är jättebra på att förklara. Ännu en som bör stå med namn här på denna bloggen - jag tror inte personen har något emot att få en komplimang.

Susanne Frisk. Vad gjorde vi lärarstudenter utan dig? Dagens Guldstjärna går till henne helt klart. Jag vet inte ännu om jag kommer att klara tentan - men jag ska banne mig försöka det bästa jag kan. Jag ska göra mitt bästaste bästa.

Tiokompisarna

Nu har 3 veckors Verksamhetsförlagd utbidlning gått. Det har varit lång tid denna gången. Har hunnit med en del. Klassen har ändrats rejält sedan jag var där förra läsåret och det är många nya vanor som ska sätta sig - och nya ansikten både i lärarkåren och bland eleverna. Låt oss säga att besparingarna märks. Men det har varit lärorikt och jag har konfronterats med många konflikter både i verksamheten och i mig själv. Hade en stund lust att hoppa av utbildningen för att saker kan te sig hopplöst. Glappet mellan Universitetets utbildning och verklighetens behov kan ibland överstiga vad man pallar att ta till sig. Som ensam grundskollärare i en klass förväntas man undervisa i alla ämnen - men jag kommer väl antagligen bara ha 3-4 ämnen i min examen. Det betyder att jag kanske inte blir attraktiv jämfört med någon med gammal 1-7lärarutbildning. Men jag är kompetent på så många områden så jag lever på hoppet om att det kan kompensera.

Jag bjuder på 2 mattetips:

Ett materialtips är kulramen - den är så himla bra att använda i tiokompis-arbetet. Det blir så tydligt och många eleverna hade en del aha-upplevelser. Toppen!


En annan grej är att göra tändsticksaskar med 10 små föremål (ex knappar/pärlor) och sen ska de delas upp i olika tiokompisar.

VFU - första veckan av tre

Tillbaks till min VFUskola nu. Som att komma till en ny skola nästan, samma lokal, 2/3delars samma barn - men nytt arbetslag och vikarie för den enda av de gamla kollegerna, nya rutiner med fruktstund på lektionstid och mycket mer egenarbete än förr. Klassen är hur go som helst - men vi har några barn som inte får någon ro i kroppen.

Men jag kommer in i det. Måste bara uppfatta var gränserna ligger och hur de nya pedagogerna tänker.

Reflektion över min nya roll

Litteraturseminarium på pedagogen i Göteborg är väldigt olikt Pedagogen i Örebro. De djupa samtalen är på nått förbytta mot flygövningar precis ovanför texten. Det känns som att diskussionen förs endast för att det står på schemat. Det känns inte grundat. Var är det goda samtalet där alla hörs för att de har något att säga? Här spaltar vi upp bitar av boken som alla läst. Ingen möter någons blick.

Jag känner att jag inte är så aktiv i det här ämnet. För att få ut nåt måste man ta in och det tar en stund för mig och matten att kommunicera - helst skulle jag vilja ha en kontakttolk bredvid. För jag är nog blind.

Det kunde vara så intressant. Men så förminskar alla det till en bok och lyfter inte huvudet och ser helheten.

Jaja. Jag ska egentligen inte klaga för jag hade inte mod att säga.

Men det är viktigt att dokumentera för en tredje part. Det gör jag i viss mån nu. Även om 3e part är väldigt diffus. nästa vecka är det VFU igen - jag kommer ut till två tredjedelars kända barn och ett helt nytt arbetslag (förutom en jag känner som är på semester). Spänning i luften. Vilka är dessa pedagoger och var kan jag möta dom?

Winnetkakort

Jag gräver djupare ner i matematikdidaktiska kurslitteraturen. I veckan så har vi talat om Addition och Subtraktion. Jag upptäckte för mig personligen en lustig grej i vår huvudbok "Grundläggande Aritmetik" av Madeleine Löwing. För att automatisera (lära sig utantill) exempelvis 10-kamraterna ger Löwing ett förslag på något som kallas Winnetkakort. det är rektangulära lappar som är klippta i hörnen. På ena sidan står en uppgift och på andra sidan svaret. Det kan användas både som individuell självförhörande material eller parvis förhörare. Jag fick en deja vú från min egen skolgång och rotade idag fram en uppsättning Winnetkakort med subtraktioner som jag gjorde när jag gick i lågstadiet. Det var rätt häftigt - dom korten är ju rätt gamla, det blev häftigt att se en länk från det förflutna och nu. Jag önskade att jag kunde varit i mitt klassrum 1991 - som en fluga på väggen och observera vad som hände. Gärna hoppa in i mina lärares huvuden också och höra hur dom tänkte.

sätter snurr på tillvaron

Igår var det första dagen på Matematik i barnens värld 30hp. Det var en rätt konstig dag. Hur mycket folk som helst överallt. Många människor som sprang runt både högt och lågt. Såg lite kända ansikten flimra förbi ändå. Hamnade i samma basgrupp som 2 jag läst svenskan med. 3 som jag inte känner än. Mest Spännande med de som jag inte känner ännu. Jag vill verkligen att den här terminen blir full av nya intryck och massor av praktiska tips. Tyvärr tror jag den här bloggen kan bli lite eftersatt. Men jag skriver när jag får tid och när jag har nåt att skriva om. Jag måste ju försöka dokumentera min process för mig själv även om tiden är knapp.

På jobbet frodas startkablarna

Tid att finna mönster. Tid att finna ordning. Tid att finna reda. Tid att planera. Tid att mötas, stötas, blötas och hitta nya projekt. Kärt återseende med kolleger och bekantskapsbildande med 2 nya medarbetare på Kulturskolan och en nygammal. Den här terminen har jag 35% visstidsanställning. Jättebra! Har fasta tider i höst och det kommer va jättemycket lättare att hålla ordning på vad jag jobbar och vad jag inte jobbar med.

Universitetet dröjer ett tag innan jag behöver ta itu med än. behöver dock läsa en hel del innan skolan sätter fart. matte har aldrig känts så långt borta som nu. Men jag får försöka tänka på Vygotskij som säger att man ska uttöka sin närmaste gräns för att utvecklas kunskapsmässigt.

sommar sommar sommar!

Det är verkligen sommarlov i mitt huvud nu. Men jag bjuder er på ett litet boktips för röstintresserade såhär lagom till hängmattetider: Ninni Elliot har kommit ut med "Röstboken". Väldigt matnyttig för alla som använder rösten i sitt arbete. Det är viktigt att vårda rösten och lära sig tekniker för att underhålla den.

Ni som törstar efter pedagogiska tankar kan titta in på Maria Hagberg och min nystartade pedagogblogg: http://pedagogforum.blogspot.com/ - välkomna till vårt tankeuniversum.

I verkligheten så sitter jag rätt så tjockt till med matematik som ska repeteras. Det blir tuffa tider i höst. Och jag tänker komma rustad.

"B-uppsatts" i Svenska för tidiga år

Hej alla! Fick ett väldigt tjockt och trevligt brev från Universitetet innehållandes en didaktiktenta, en analys av Medeas barn och min b-uppsatts i Svenska för tidiga år. Längst ner i högen fanns ett samlat bedömningsbetyg - VG. Förstå va häftigt att få VG. I glädjeyran fick jag för mig att ni kunde få ta del av b-uppsattsen. Så här kommer den, lite sommarläsning. Tack till Moa som hjälpt mig att ögna igenom tankar och ting!

Aristoteles duger fortfarande
Om tre författares flirtar med myter och sagor

Göteborgs universitet
Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion
Sagor och skönlitteratur, myter och medier 15 hp vt09
Individuell skriftlig examinationsuppgift 2
För Hanne Andersson

Inledning
Denna examinationsuppgift ska behandla återbruksfrekvensen av myt och sagotraditionen hos tre berättelser. Jag har valt att titta närmare på Disneyversionen av Herkules, Glasblåsarns barn av Maria Gripe samt Harry Potter av J.K Rowlings. Alla dessa 3 historierna har filmatiserats. De handlar på olika sätt hur om hur kaos bryter ut och sedan stävjas på ett eller annat sätt. En kollektiv drivkraft är alltså att uppnå harmoni – en vanlig drivkraft i myter (Bearne, 2000). Magnus Persson (2005) menar att populärkulturen är ett av de största identitetsskapande stoffen som barn och ungdomar möter idag. Där ställs frågor som alla människor undrar över. Alla tre böckernas huvudkaraktärer brottas med vad Bo Dahlin (2004) kallar de eviga frågorna; Vem är jag, vart kommer jag ifrån och vart är jag på väg? En spännande aspekt som Eve Bearne (2000) tar upp är att myternas ombytlighet, de anpassas vartefter miljön och sammanhanget de berättas i. Detta är något jag uppmärksammat även i sagogenren när vi läste alla versioner på Askungen från olika världsdelar. Det skulle kunna enligt Bo Dahlin (2004) visar på ett arketypiskt tema som återfinns över hela världen. Det är intressant att fundera över vilka val våra berättare gör för att anpassa sin historia till sin tänkta publik. I vilken utsträckning behöver läsaren va medveten om myt eller saga för att förstå och ha utbyte av berättelsen i de tre ovan nämnda böcker? Vem väljer författaren ut till att spela hjälte? Hur väl följer de tre berättelserna Aristoteles mall för det ideala dramat? Dessa tre frågor har jag valt att behandla i en diskussion i slutet.

Herakles och Herkules
Disney har lånat den grekiska halvguden Herakles populariserade karisma och blandat upp alla grekiska gudar till en grekisk sallad av arketyper och flirtar med grekisk mytologiska fenomen. Jag kommer hädanefter att benämna den grekiska orginalmyten, enligt Claes Lindskog (1994), som Herakles och Disneys filmversion som Herkules för tydlighetens skull. Filmen Herkules är förenklad, med högt tempo och tydliga onda och goda karaktärer. De första tio minuterna avverkas både skapelsemyten, Herkules födelse, hans profetia (överräckt av de tre ödesgudinnorna dåtid, nutid och framtid) och huvudintrigen. De censurerar dock det hat som Hera känner inför Herakles, som i den ursprungliga myten inte är hennes biologiska son. De förenklar genom att göra henne till frånvarande och passiv men orolig och märk väl rosafärgad storögd mor. I Herakles är det Alkemene som är Herakles mor – en drottning av god ätt. Zeus framställs i Herkules som en lekfull ledare som uppmuntrar ”lillpojken” att göra sina egna erfarenheter. Senare när han blandar sig i sonens framfart blir Zeus en rådgivare och langar fram budskap som filmen vill förmedla; ”Att vara berömd är inte detsamma som att vara en sann hjälte” och ”Hos en sann hjälte är kroppens styrka inte lika viktig som hjärtats styrka.” I myten Herakles är inte Zeus aktiv förälder. I Herkules byggs bilden snabbt upp genom dagens reklamretorik (Rönnberg, 2003), men de driver även med karaktären och hans fåfänga får honom inte långt i kampen om att bli accepterad som gud. Herkules är den moderna myten om alfahannen som räddar kvinnor i nöd just för att män vanligast gör det (Rönnberg, 2003). Men det är också, ur Hadeskaraktärens synvinkel, en version av Sofokles Oidipus-intrig med någon som kämpar mot att en profetia från gudarna skall uppfyllas. Herakles gemål Megara är något som han får i gåva av Tebes kung, hon nämns inte mer efter det. I Herkules har Megara fått ett smeknamn, Meg och hon har blivit en mer sammansatt karaktär som arbetar för Hades på grund av ett offer hon gjort för sin första kärlek. När vi träffar henne är hon bitter för att mannen hon sålde sin själ för lämnade henne och nu var hon tvungen att springa efter Hades befallningar. Karaktären Meg får Herkules att visa sin enda akilleshäl eftersom han blir huvudstupa kär i henne. Meg är först inte alls imponerad av ”superpojken”, som hon väljer att kalla honom, men allt eftersom tiden går så väcks kärleken till honom. Vid ett tillfälle i filmen när hon backar bakåt från ett av Herkules försök till famntag så blir hon petad i ryggen av en staty av Kärleksguden Eros pil, då ger hon till synes efter. Hades använder Meg som medel för att försvaga Herkules. Herkules går med på att mista sina krafter under ett dygn i utbyte mot att Meg blir fri och får leva. Resten av filmen går ut på hur Herkules utan sina krafter ska besegra Hades och hans titaner. När han sedan gjort det blir han erbjuden att flytta upp till Olympen – men han väljer kärleken nere på jorden tillsammans med Meg istället. Berättelsen är en typisk saga med en dramatisk början, förvecklingar i mitten, en stor uppgörelse och ett lyckligt slut. I snabb jämförelse kan sägas att Herakles dör på grund av sin andra hustru Deianeiras svartsjuka. Disneys filmer har utvecklats till att bli vad Jack Zipes (1994) kallar mytifierade, de återberättas dagligen av barn och även oss unga vuxna som är uppväxta mitt i medias revolution refererar ständigt till dessa filmer. Detta kan bero på just att de återberättar myter, sagor och sägner som låtits påverkas av sin samtid. De har utarbetat ett koncept som bekräftar vissa levnadsmönster och ignorerar andra (Rönnberg, 2000/2001).

Glasblåsarns barn
Glasblåsarns barn handlar om Albert, Sofia och deras två barn Klara och Klas, de lever i ett litet torp med glashytta. Albert far iväg på marknader för att sälja sitt hantverk utan större förtjänst. En dag får Sofia och barnen följa med. Härskaren och Kusken kommer förbi och köper glas för dyra pengar. Senare på kvällen ger Albert till Sofia en märklig ring i marknadsgåva. De spår sig hos Flaxa Mildväder. Hon säger till Sofia att om hon behöver hjälp så får Sofia skicka ringen till Flaxa. Ett år går och Härskaren möter barnen en gång till vid vägkanten där de säljer blommor. Härskarinnan är med denna gången och ler mot barnen, vilket Härskaren tolkar som en önskan att äga barnen. Nästa marknad får barnen gå runt och titta på egen hand, Klara förälskar sig i en docka som hon får köpa med Härskarens pengar. Han kidnappar barnen och tar dom med till Önskestad, för att blidka Härskarinnan. Barnen är dock besvärliga prydnadsföremål så de tvingas ta dit barnskötaren Nana. Nana gör hela huset förlamat och pinar barnen så att de blir till tomma och viljelösa krukor. Sofia lämnar ringen till Flaxa precis innan Härskaren kallar till sig Flaxa i egenskap av trollkunnig för att få sin Härskarrinna att önska igen. En strid utkämpas mellan två naturkrafter – Flaxa och Nana. Flaxa vinner kampen och för tillbaka barnen till deras rättmätiga föräldrar. I Glasblåsarens barn använder sig Maria Gripe mycket av den nordiska mytologin som referensmaterial. Flaxa Mildväder är en klok gammal kvinna, hon skulle kunna liknas vid en kombination av ödesgudinnorna/nornorna i både grekisk och nordisk mytologi. Hon har en korp som tappat sitt nattöga i vishetens brunn, vilket är ett direktlån från den nordiska mytologins motsvarighet som heter Mimers brunn (Ohlmarks, 1983). Flaxas syster Nana framställs som den bibliska Goliat som möter David, stor som ett hus – men besegrad av lilla Flaxa till slut. Det finns också en tydlig berättarröst som förutsäger och tycker saker, den lutar lite åt det didaktiska uppfostrande sägengenren. Albert och Sofia har vissa likheter med Härskaren och Härskarinnan. Albert får inte sålt sina glasföremål och kan inte tillfredsställa Sofias längtan efter flärd liksom Härskaren inte kan förmå Härskarinnan att säga tack eller önska. Sofia längtar till något större och är olycklig liksom Härskarinnan. De är som varandras förvridna spegelbilder. Klara och Klas möter spegelbarn i spegeln och blir vänner med dem. Spegelbarnens försvinnande blir en symbol för att barnen har slutat vara barn. Spegelbilder är något som ofta dyker upp i sagor, i Disneyversionen av Snövit till exempel används spegeln lite som en övervakningskamera som visar den onda drottningen vad som händer borta i dvärgarnas hus. Samma funktion i Skönheten och Odjuret där Skönheten får en spegel för att kunna se Odjuret när hon är borta från honom. Den här boken är utstyrd med vackert språk, lite ålderdomligt och innehåller mycket att klura på för läsaren. Maria Gripe är återhållsam, hon lämnar fler frågor än svar efter sig. Boken är uppdelad i tre delar som alla startas med ett citat, två av dem är hämtade från Havanmal och ett är hämtat från Groas galdrar, båda med anknytning till den nordiska mytologin. De blir som motton för just den biten av boken de representerar.

Harry Potter
Harry Potter är en modern och lättillgänglig hjältesaga där en ful ankunge blir en eftertraktad svan. Harry Potter blir i början av boken behandlad så som askungen, de behandlas av sin styvfamilj som om dem inte var del utav den. Harry Potter slipper dock till skillnad från Askungen att arbeta för brödfödan, han behöver bara undkomma Dursleys jobbiga son Dudley. Han är heller inte superbegåvad på något sätt när vi först möter honom, utan han är vem som helst, den omedvetne hjälten (Zipes, 1994). J.K Rowling befolkar berättelsen med ett till synes parallellt universum, med mycket detaljerade karaktärer, kulturer och platser som är lätt att kliva in i. Harry Potter finner sig plötsligt som en mytomspunnen person med epitet som ”pojken som överlevde” – men finner sig snabbt och får inte bestående hybris av kändisskapet. Ett mycket starkt tema i boken är vänskap. Genom sina kompisar klarar Harry Potter de utmaningar han utsätts för, hans vänner står trofast vid hans sida och offrar sig för hans överlevnad utan att vara säkra på sin egen fortlevnad. Det är detta som gör att han segrar, hans vänner. Den onda Voldemort har inte vänner på samma sätt – utan köper sina bundsförvanter. Harry Potter konfronteras med sina egna dagdrömmar när han möter Erisedspegeln som visar hans familj. Under en tid sitter han klistrad till spegeln likt Narcissos (Stiessel, 1999) och ser det han vill se – eller som den elaka drottningen i snövit som frågar fåfänga frågor om sin person. Hade han inte fått hjälp av sina vänner att se bortom spegelns bild så hade han antagligen fastnat där. Det förekommer en del magiskt laddade djur och väsen i Harry Potter. Enhörningar, Fågel Fenix, kentaurer med flera samsas och behandlas i boken som vanligt förekommande skogsinvånare. Den trehövdade hunden Fluffy som vaktar nergången till Den vises sten liknar den grekiska mytologins Kerberos (Stiessel, 1999) som var Hades hund som vaktade ingången till underjorden. En illusion skapas om att när Potter med vänner väl kommit ner i falluckan kommer de aldrig att komma ut igen. Kerberos skulle även kunna liknas vid Cyklopen i Odyssén (Lagerlöf, 2004) som måste överlistas. Harry och hans vänner lyckas lista sig förbi Fluffy med hjälp av lugnande musik. Något som kan lyftas är att J.K Rowling använder allusioner i sin rollbesättnings namn, vilket kan underhålla belästa, äldre läsare. Hermiones namn kan till exempel associeras till den grekiska guden Hermes som är budbärarens och övertalningskonstens gud (Behindthename.com, 2009). esMinerva Mcgonnagal, huvudläraren för Gryffindor, förnamn är samma som romerska versionen av Athena - vishetens gudinna (Behindthename.com, 2009). Eller vad sägs om Draco Malfoy, Harrys ärkefiendes, förnamn som betyder drake eller ormliknande (Behindthename.com, 2009).

Diskussion
I vilken utsträckning behöver läsaren va medveten om myt eller saga för att förstå och ha utbyte av berättelsen i de tre ovan nämnda böcker?
Jag anser att Harry Potter är den minst krävande boken vad gäller förförståelse. Detta eftersom J. K Rowling målar upp en så detaljerad värld att vi läsare inte behöver bekymra oss av olika betydelser eller symboler. Men de finns där och läsaren kan greppa dem om du är äldre, fast ledtrådarna stänger inte ute yngre läsare. Däremot kan boken ha svårt att åldras då många avsnitt lever på paralleller med vår samtid. Filmatiseringen av Harry Potter har anklagats för att vara våldsam. På grund av det begränsade utrymmet komprimeras strider som sig bör i filmgenren. Glasblåsarns barn är den mest komplicerade texten. Där finns det mycket symbolspråk som jag själv har svårt att uppfatta. Boken lämnar en underlig känsla efter sig, den kittlar fantasin. Här behöver vi veta en hel del om den nordiska mytologin för att suga upp förståelsen. Maria Gripe lyfter in myten som direkt påverkande element i berättelsen. Filmatiseringen av Glasblåsarns barn är dock subtilt uppbyggd på känslor mer än handlingar. Den fångar upp sin publik och kräver inte lika mycket som boken. Herkules tycker jag är den mest lärorika berättelsen av de tre. Där presenteras den grekiska mytologin på ett lättsmällt, om än inte helt korrekt, sätt. Barnet skulle nog med myten färskt i minnet fastna på alla saker som inte stämmer i filmen. Eller så skulle den kanske inte ens känna igen myten framför den saga som Disney skapat. Ibland kan förförståelsen stå i vägen för upplevelsen. Vi talade om detta vid upprepade tillfällen på seminarierna i den här kursen. Det är ibland roligare att bara komma helt förutsättningslös och svepas med, kanske än mer när det handlar om film. Hur ofta har vi inte blivit besvikna på en filmatisering av en bok? Herkules spelar dock i en annan division rent mediemässigt, om Glasblåsarns barn är ett hästekipage och Harry Potter en liten Fiat så är Herkules en rytande Ferrari F1bil. Animerad film har en större fascination än böcker i vårt samhälle och går inte att värja sig på samma sätt inför som en bok. Tempot blir högre och du kan sitta och se Herkules helt utan förkunskap och ändå ha stor behållning.

Vem väljer författaren ut till att spela hjälte?
I Herkules finns det två hjältar, Herkules och Meg. Herkules är den klassiska hjälten som tydligt genom hela berättelsen jobbar mot det goda. Meg blir som en antihjälte med hennes onda förflutna som hon dock ger upp för att rädda Herkules. Herkules och Meg räddar varandra. I Glasblåsarns barn är uppbyggnaden mera rörlig och det är mer en renodlad kamp mellan ont och gott, förkroppsligat av Nana och Flaxa. Flaxa verkar inte välja sin hjälteroll på samma sätt som Herkules, när hon kommer tillbaks från äventyret uttrycker hon en lättnad över att bara få väva och att hon finns till för att väva. Flaxa räddar barnen från att bli omänskliga krukor, mänskligheten gestaltas som ett positivt naivt tillstånd. Harry Potter har multipla hjältar och hjältinnor. Vi har Harry själv som är den utvalde, ofrivillige hjälten, den som alla litar på. Harry får kämpa med den rollen men vi har även kompisgänget runt Harry, Ron, Hermione och Neville som blir stödhjältar och bidrar alla till ett gemensamt mod. Författaren för en kampanj för tillsammans är vi starkare.

Hur väl följer de tre berättelserna Aristoteles mall för det ideala dramat?
Jag anser att alla tre berättelserna är färgade av Aristoteles dramaturgiska tradition. De beskriver människor som gör något på ett för boken/filmens universums övertygande sätt. Alla berättelser har en röd tråd som går igenom en början, mitten och slut med en peripeti i början av slutet. Karaktärernas utveckling går från det omedvetna till det medvetna och författarna lyckas leda våra känslor till en medömkan och rädsla för vad som ska hända med dom. De enda två punkter jag inte ser lika tydligt är den andliga reningen och känslan av att livet är predestinerat. Men detta har nog att göra med vår samtid som går ut på mer att leva sin dröm än att följa med en ström. Som vi sagt på flertal seminarium på kursen så har det gamla idealet att efterlikna bytts av en vilja att vara originell.

Barn blir vad du gör dom till, som Flaxa sa till Nana.
Det vi pedagoger behöver vara uppmärksamma på, enligt min mening, är att ge våra elever utmaningar i sin föreställningsförmåga. Vi behöver först definiera och synliggöra alla mönster och regler för att sedan provocera och bryta dem tillsammans med eleverna. Vill vi ha barn som kritiskt reflekterar behöver vi visa de fördelar det medför. Vi måste ha kvar vår tilltro till elevens förmåga att göra egna slutsatser. Jag vill att mina elever i så stor utsträckning som möjligt får lov att testa sig fram i livet med nyfikenheten intakt. Lite som Dizneys Zeus-pappa – ”låt lillpojken roa sig lite” – barn lär sig oerhört mycket bara vi inte stoppar flödet av frågetecken och utropstecken i deras vardag. Bevara det frågvisa barnet inom dig – även som pedagog!





Litteraturlista
Askungensagorna i Textkompedium för LSK230 vt 2009
Aristoteles, Om diktkonsten (1994) Göteborg: Anamma.
Bearne, Eve (2000). Myth, Legend, Culture and Morality. I Where Texts and Children Meet. London & N Y: Routledge.
Dahlin, Bo (2004) Om undran inför livet: barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Gripe, Maria (1964/1998) Glasblåsarns barn. Falun: AiT ScandBook AB
Homeros, Odysséen
Lindskog Claes, (1994) Grekiska myter och sagor, Natur och kultur
Åke Ohlmarks, (1983) Fornnordiskt lexikon. Tidens förlag.
Persson, Magnus (red)(2000/2005). Populärkulturen och skolan. Lund: Studentlitteratur.
Rowling, J.K (1997/2000) Harry Potter och den vises sten. Stockholm: Tiden Barn och ungdomssböcker.
Rönnberg, Margareta (2000). Varför är Disney så populär? Man föds inte till barn – man blir det. I Nordicom Information 2000 (1).
Rönnberg, Margareta (2001). Herkules arla stod upp för de svaga. I Varför är Disney så populär? De tecknade långfilmerna ur ett barnperspektiv. Uppsala: Filmförlaget.
Rönnberg, Margareta (2003). Reklam som dagens myter? I TV-reklamen - vår tids myter. Men könsrollskonserverande & konsumtionsfrämjande för barn? Uppsala: Filmförlaget
Skönheten och Odjuret ur Textkompendie LSK230 vt 2009
Stiessel, Lena (1992/1999), Grekernas gudar och hjältar. Almqvist & Wiksell
Zipes, Jack (1994). Fairy Tale as Myth, Myth as Fairy Tale. Lexington: UP of Kentucky
Muntliga källor/Medier
Filmen Herkules
Filmen Snövit
Filmen Glasblåsarns Barn
Filmen Harry Potter och de vises sten
Hanne Anderssons Seminarier LSK230, grupp A, vårterminen 2009
Birgitta Johanssons Seminarie ”Dramatiska hjältar och hjältinnor” LSK230, grupp A, 090519
Internet
http://www.behindthename.com/name/minervahttp://www.behindthename.com/php/view.php?name=hermione
http://www.behindthename.com/name/draco
samtliga hämtade 090602

Musikalskola over and out

Har levt musikalskolalivet i dagarna 2. Det har varit mycket intensivt. Igår kom eleverna helt ovetandes om va de skulle göra och i eftermiddags gav dom allt - fulla av energi i foajén. Hur duktiga som helst var dom. Jag tänker på hur kontakter knyts mellan barn som aldrig möts annars. Om hur musik, dans och teater får igång en hel grupp på en gång.

Min kollega och jag kände oss mycket nöjda och jag tror att gruppen kände likadant.

Det bästa av allt är väl att det här bara är början! I höst blir det mer musikalteater med ny ämneskurs - det är så lyxigt att jobba två pedagoger parallellt!

Nu så går jag på sommarlov!

Dagens uppiggartips

Nästa år har jag bestämt ska va marimekkogröna blommor. Har haft monster detta året - nästa läsår blir det en lite snällare framtoning.
Vad dillar jag om tro? Jo... I jobbet har jag en pärm som innehåller ALLT jag behöver, grupplistor, manus, bokningslappar, elevteckningar m,m. Det är den jag släpar fram och tillbaka varje dag och det är det första jag ser på arbetsdagen och det sista jag ser på innan jag går hem. Tänk er bilden här ovan fast gulgrönt bakom blommorna och när du öppnar pärmen lyser illgröna "skiljepapper" mot dig och en grön närvarolista. Kan man bli annat än uppiggad?

Jag tror på att leta efter vardagens små vitamininjektioner. Att låta varje dag saker få va lite sprittiga och hoppiga i färger. Min väska är fylld med färg den med. Sen vet jag att jag kommer komplettera detta med tråkiga urtvättade svarta träningskläder---höhö. Men då kan man glädjas åt pärm och väska.

Idag hade vi muntlig examination på universitetet. Eller mer REDOVISNING. Ämnet var datorspel. Det var väldigt kreativt och bra. Min basgrupp hade intervjuat vuxna om deras inställning till dator/tvspelande. Vi startade upp med en dramatisering och sen följde en genomgång av våra informanter. Jag talade om mina upplevelser som nära anhörig till en dataspelsmissbrukare. Det blev rätt känslosamt. Konstigt det där hur känslor kan blossa upp inom kroppen.

Efteråt tog jag och en kurskamrat sällskap till Kungälv där vi satt på hennes soliga balkong och njöt. Så härligt.

en uppfångad tanke i premiärtider

Det är så härligt att jobba med teater tillsammans med barn och unga. Jag har nu precis avslutat en intensivhelg med Kulturskolan - imorgon bär det av med 2 föreställningar. Jag tycker det är riktigt coolt att se hur grupper svetsas samman på kort tid.

det är en konstig känsla för just nu är jag helt uttröttad. men samtidigt euforiskt glad. Jag förstår inte lärare som kör på 50-80%. Jag kör alltid 100% och rätt ofta mera. Jag är verkligen inte någon dimmer utan antingen är jag påslagen eller avstängd.

Imorgon - jag längtar och väntar med spänning - för då kommer publiken och festen kan börja!

Tänk va lyckligt lottad jag är som får ha så duktiga och glada elever som strålar!

Många tankar just nu om Teaterpedagogerier. Återkommer. Varit en sväng i Pennybridge. Det var konstigt att vara där i "sin" skola utan att kunna kalla den sin längre. Men hojja va det puttrar i Tepekitteln. Jag återkommer efter VFUrapport, b-uppsats och diverse föreställningar (pelle)...

Dans för lust och lärande

Har letat i mina gamla dokument och städat. hittade det här PMet från ht 2005 i Örebro. Kursen hette Dans för lust och lärande och var en numera motsvarande 7,5hp. Det är kul att se hur man skrev då för tiden - tur att alla utvecklas! Jag kanske delar med mig av lite fler texter från Örebrotiden. Vi får väl se. Malaguzzi-citatet har jag letat efter - det var härligt tyckte jag!

PM om dansundervisning i skolan
”Att tända elden i barnen och hålla brandkåren långt borta”
/Loris Malaguzzi

Inledning
Detta är ett PM med många personliga tyckanden om dans i skola. Det kommer handla om varför jag tycker dans har en plats i skolan, vad och hur barnen skulle möta dans med mig som lärare. Framsidans citat är hämtat ur en broschyr om kulturprojektet ”Kultur för lust och lärande” utgivet av Barn och utbildning i Örebro. Jag kände att det sammanfattar mycket vad vi har för uppgift när vi är ute i skolor och undervisar i dans.
Dansen i skolan…?
Barn har en naturlig begåvning för estetiska uttrycksformer (Skolverkets rapport 51) som de bör få utveckla och bli uppmuntrade till att använda. Roar Björkvold beskriver i filmen Når oyeblicket synger hur barnen i kontinenten Afrika har rytmen ständigt närvarande, vare sig de tvättar kläder eller lagar mat, städar eller lägger järnvägsräls. Han säger också att alla upplever polyrytmiken via mammas hjärta att alla barn är musikaliska varelser. Här i väst uppfostras dock av tradition de flesta att sitta tyst och stilla i var sin bänk. Vi i västvärlden har inriktat oss på att vara effektiva vilket vi inte förknippar med att sjunga eller dansa. I samband med VFU inom kulturskolan har jag fått ta del av ”Kultur för lust och lärande”, ett treårigt projekt som är tänkt att vara en undersökning i hur de estetiska läroprocesserna kan inkluderas i skolan. En inställning jag har mött bland de lärare som är ute på skolorna är att barnen ”inte kan ha kul och lära sig tillräckligt samtidigt”. ”Kreativa processer tar för lång tid” är en annan åsikt jag har mött. Det speglar mycket samhället av idag där orden ”jag har inte tid” ständigt hörs och där överfyllda almanackor är statusbetingat. EDU-dance klassen (051102) tyckte jag var ett lysande exempel på att det faktiskt går och blir riktigt bra när dansen får komma in i skolan som ett naturligt inslag. Att gestalta blodomloppet med hjälp av röst och rörelse fungerar som ett lim för tankarna kring det. Vi måste inom skolan ta oss den tiden, vi vinner på det i längden. Vernersson (2003) påpekar i sin uppsatts att huvudet måste lära sig att den har en kropp och att kroppens rörelser stimulerar intellektet, hon ser ett samband mellan kropp, tanke och intellekt.

Vid seminariet (050909) diskuterade vi olika anledningar till att dans skall finnas i skolan. Vi kom fram till att det finns rent fysiskt positiva effekter så som att koordinationen, koncentrationsförmågan förbättras, grov och finmotoriken utvecklas, och att eleven får en kropps och rumsuppfattning. Musikaliskt sett får eleven tillgång till sin kropp som rytmiskt instrument och få utforska sitt kroppsliga uttryck. Dansen kan föra med sig kulturarv och speglar olika samhällen. Socialt får eleverna en chans att öva sig i samarbete, få kunskap om glädjen att skapa och se hur saker växer sig större vid samarbete. De får i skolan möta dansen utan den könssegregering som tyvärr råder inom frivillig dansundervisning. Individuellt får eleverna en möjlighet att utöka sin fantasi och genom att upptäcka sina kroppars förmågor få bättre självkänsla. Terling (2001) skriver att dansen utvecklar hela människan, för att sammanfatta ovanstående konstateranden. Hon skriver också om hur vi minns genom känslor och kroppen, vilket kan kopplas tillbaka till EDU-danceklassen.

Jag vill att barn och unga ska få möta både den sociala dansen och den konstnärliga dansen. Dansen borde upphöjas till ett eget ämne – men också ses som ett ytterligare redskap att komma närmre andra ämnen. Jag tycker inte att det behövs (som skolrapport 51 antyder) en fullfjädrad danspedagog med tillhörande ackompanjatör för att undervisa dans i skolan – något som däremot krävs är ett engagemang från lärarens sida. En engagerad lärare smittar av sig på sina elever. (Jewerén & Reuter, 2005) Jag är av samma åsikt som Saxton (2004) att med viljan kommer vi tillräckligt långt för att det skall bli en medryckande upplevelse för barn och unga. Dans, tycker jag, inte skall framställas som något exklusivt som enbart görs i helt ändamålsenliga lokaler av en liten elit. Dansen tillhör alla människor och kan utföras på alla öppna ytor. Dahlbergs chockpedagogik ser jag som ett bra introducerande redskap till att barn och unga får uppleva dans utan att de hinner reflektera över om det är töntigt att dansa eller inte. Dansen i skolan bör lägga störst vikt på elevens eget skapande och mindre vid teknik och färdig koreografi. Detta för att alla skall ryckas med och känna att de har något att tillföra. Men tekniken får inte glömmas bort helt då det utan tvekan på längre sikt kan ge en god hållning och god hållning sträcker ut kroppen så att andningsorganen fungerar till 100 %.

”en verklig rytmisk rörelse är helt enkelt otänkbar om man inte andas riktigt”
(Dropsy 1998, sid. 117.)

Vem är jag att undervisa i dans?
Min dansundervisning kommer att betona lusten, det skall aldrig finnas ett rätt eller fel i skapandet. Jag som teaterpedagog kommer ha stor tillgång till dansens uttrycksmöjligheter och använda det i kombination med rytmik för att göra mina elever mer kroppsmedvetna. Mina elever ska få respekt för sin och andras kroppar. De ska kunna se möjligheterna i att använda detta komplexa instrument i sitt sökande efter uttryck i olika sorters rum. De ska få uppleva glädjen av att tillsammans skapa för stunden för att sedan plocka fram det till en föreställning som dom vill göra. Jag vill att mina elever ska fatta hur bra det är med fysisk kontakt och beröring, att man behöver det för att må bra. Jag vill att de ska ha dansen som en del av skolvardagen och inte som en ”exotisk krydda”, avdramatisera den. Dans är ett sorts berättande och precis som att svenskfröken inte kan bygga upp sin undervisning endast på högläsning från en redan skriven bok, kan inte dansläraren endast be barnen ta till sig färdiga koreografier hela tiden. Att få barnen att berätta med hjälp av dansen kommer att bli mitt mål, att de i första hand skapar tillsammans. Min roll blir att skapa trygga ramar som de kan luta sig mot och utgå ifrån.

Litteraturlista

Dropsy Jaques (1998)”Leva i sin kropp: kroppsuttryck och mänsklig kontakt”, Natur och kultur
Edin Maria, (1995), Kom hit alla barn! Fridans för lågstadiebarn, helklassunde isning (?)
Jewerén Angelika & Reuter Alexandra, (2005), Gruppdynamik & fysiskt uttryck=sant?, B-uppsatts musikhögskolan vid Örebro Universitet
Hedström Katarina & Nygren Helén, (2001), Dans som moment i ämnet idrott och hälsa – en intervjustudie med sju idrottslärare, Specialarbete i idrott och hälsa, Örebro universitetet
Sexton Kathryn, (2004), The Dance Teacher´s survival guide, Dance Book Ltb, Hampshire
Sjöstedt Elisabeth Edelholm & Wigert Anne, (2005), Att känna rörelse – en danspedagogisk metod, Carlsson bokförlag, Stockholm
Skolverket, (1994), Möte med dansen som konstform i skolan, skolverkets rapport nr 51
Terling Britta, (2001), Dansande fantasi – om konsten att skapa dans med barn, Movement utbildningsinstitut GBG AB
Vernersson Ann-Krestin, (2003), Rytmik - lek på allvar, Magisteruppsatts, Malmö musikhögskola
Örebro kommun, (2004), Kultur för lust och lärande i förskola och skola – ett förhållningssätt.
Film: Når öyeblicket synger med bla Roar Björkvold
EDU-dance klassen, 051102.
Spontana intervjuer och iakttagelser under verksamhetsförlagd utbildning i samband med Pedagogik med didaktisk inriktning A

F-2a eller homogen klass?

Varit ute sedan onsdag på VFU nu. En diskussion slår mig, detta med åldershomogena indelade klasser kontra åldersheterogena F-2or. Vad finns det för fördelar och nackdelar? Och hur är f-2 organiserade så vi får mest fördelar ut av det?

De som är emot F-2 klasser säger att åk 2 blir understimulerade. Att Förskolebarnen blir för tidigt inskolifierade. Att ettorna försvinner i mängden. Att det blir mycket logistik istället för lärande.

De som är för F-2 klasser menar att ålderssegregeringen motverkas, att tillsammansarbetet främjar samarbetsegenskaper, att de går att dela upp klassen i grupper efter behov - större och mindre och att fler lärare kan vara i gruppen.

Jag vet inte vad jag tycker.

VFUtider stundar - stjärnorna lyser

Jag har liksom inte vaknat upp ifrån påskens dvala. Men i nästa vecka på onsdag börjas det igen med Verksamhetsförlagda utbildningen. Då ska jag åter ligga och pendla grytidigt mellan Göteborg och Stenungsund. Det tar så emot tycker jag. Speciellt nu som det är bedömning på gång. En kontrollant från lärarutbildningen ska komma och bedömma mitt sätt att hålla i lektioner, planera elevernas skoltid och kort och gott kolla om jag är värdig att bli lärare så smått. Jag är verkligen inne i en svacka just nu. Det känns väldigt instängt att utbilda sig. Det är inte lite som vi lärarkandidater ska bemästra för att passera spärren. Och sen är det inte heller lite som ska klaffa på andra sidan. Och samtidigt är det ett jobb och det stör mig att vi lärare inte får mer betalt för allt arbete vi förväntas lägga på de framtida medborgarnas utveckling framåt. Det är hedersvärt och mycket viktigt - men inte ekonomiskt lönsamt att vara lärare. Jag kommer att ha läst hur många poäng som helst när jag kommer ut.

Är jag en bra lärare? Håller jag måttet för det uppdraget?

Det enda jag vet är att jag är en bra teaterpedagog - för det känner jag i ryggmärgen och har någon slags fallenhet för. Har jag fallenhet för Läraryrket då?Bara tiden kan stå till svars. Bara framtiden vet.

Hur påverkar vi eleverna med vår person?

Har kollat på The Prime of Miss Jean Brodie Med Maggie Smith och hittade det här brandtalet för pedagogiken. Läs, njut och inspireras. (Observera att jag kan ha hört fel på ord- det är direktcitat från youtube).

Miss Brody: My credo is enlivening, lift and stimulate!

Principal says something

Miss Brody: Education is for me the “leading out”, the word edu is coming from the root “ex” meaning out. To me education is simply a leading out of what simply already there.

Principal: I had also hoped that it was a sertain amount of putting in

Miss Brody: That would not be education – that would be intrusion from teh root-prefix meaning in meaning frust the information into the peoples head.

Se hela filmen - den är rätt spännande att duellera i huvudet. Den ställer frågor om hur vi påverkar våra elever och om detär bra eller dåligt. Eller så kan man bara njuta av Maggie Smiths skådespelarkonst - helt underbar!

Myter och sägner och sagor

Ja. Nästa kurs rullar på som en sliten bandspelare. Den här kursen blev kontrast till förra. Förra var det regelrätt korvstopparmetod och lära sig utantill och kanske reflektera i fem minuter nånstans i smyg. Denna kursen är fylld av tysta andhål där man får nån slags tunghäftad förbryllad min. Vi har en helt genomsympatisk seminarieledare som blivit inkastad i nåt som vi knappt vet vad är. Hon är riktigt finurlig och kunnig. Men diskussionen tar sig inte. den pyr inte. den rinner bort. alla frågor som kastas ut besvaras enstavigt. eller så ligger dom kvar i luften så länge att jag inte kan hålla tyst. För jag är full av tankar. Men så vill jag inte höra mig själv prata hela tiden. För det blir ofta tysthetsdialog där ledaren kankse nickar. aldrig att någon håller med eller blir emot.

tur att det är påsk nu.

söndag

fick lite tid över. läser Kalle Stropp och Grodan Boll av Thomas Funck. Det är väldigt roligt språk med mycket rim och rytm. Boken är illustreradav Einar Norelius och texten är layoutad så att det ständigt händer nåt i den. Funderar på om detta kanske är nästa dramatisering för kulturskolan? Den har potential. - Om ni hittar spelfilmen (inte dom tecknade) från 1956 så är ni lyckliga - sese!

här får ni ett citat som för vissa politiska patrioter kan te sig lustigt på tal om koalitionsregeringar!

- Godmorgon Mickel Räv, sa Kalle Stropp
- Ähö ähö ähö, tjena moss! sa Räven. Vem är du? Äru inte klok? Du är ju alldeles grön!
- Nej hör nu..! försökte Kalle Stropp anmärka.
Men Räven fortsatte:
- Det göresamma förresten, ähö, man är ju alldeles röd själv!

En språkutvecklande miljö

Vi fick i uppgift att skriva om vår Pedagogiska Grundsyn och här bjuder jag er på min teoridel. Didaktikdelen kommer kanske någon gång. Men just nu vill jag ha den för mig själv.

Jag tror att alla barn kommer till skolan med olika kunskaper och erfarenheter av läsning och skrivning. Jag vill börja med en metafor för min syn på läs och skrivinlärning vid en teatermask. En tom teatermask kan ofta te sig skrämmande vid första mötet – eftersom det är ett stelnat uttryck som inte möter vår blick. Men om någon tar upp masken och för den till ansiktet finns det plötsligt ett par ögon som möter vår blick, det går plötsligt att tolka innehållet bakom symbolen. En dag vågar vi ta på oss teatermasken själva och utforska dess uttryck, efterhand har vi genomskådat masken. Detta kan kopplas till Pernilla Mårtenssons (090128) uttalande att om barn upplever att det finns en funktion med språk motiverar de sig själva till att utforska vidare. Den förundran inför vad en text är och vad den kan bli vill jag att mina elever ska upptäcka. Vi är gränslösa bara vi tillåter oss!

Jag som pedagog måste vara väl medveten om och välja den sociala miljö jag skapar i skolan tillsammans med eleverna (Skolverket, 2003, s.15). Jag önskar skapa en plats där alla i och runt klassen kan gå i och ur olika roller. Att variera arbetet så att möten sker mellan olika gruppstorlekar är också en viktig aspekt som pedagog att kunna ikläda sig en annan fiktiv roll eller fylla en artefakt med liv tycker jag är en värdefull funktion. Utifrån detta kan vi även föra ett ständigt deliberativt samtal, det vill säga samtal som utmanar den egna världsuppfattningen (Englund, 2000, s.7). Yttrandefrihet råder i vårt samhälle och så även i skolan, vi pedagoger bör ge barnen respons och nya perspektiv på deras funderingar. Skolan skall reflektera den mångkulturella vardag som finns i resten av samhället, att skapa möten över alla gränser hjälper barnen att alstra stoff till sitt identitetsskapande (Skolverket, 2003, 14).

Det ideala klassrummet för mig skulle kunna liknas vid ett klätterträd. En plats att samlas på för att ta del av en bok, en plats att röra sig och utmana sig själv och sin förmåga och samtidigt ska det alltid finnas ett vidöppet fönster till samhället i stort. Jag låter mig gärna inspireras utav filmen (090306) om skolan i Manhattan där den naturliga samlingsplatsen är mattan i ett hörn av salen. Jag vill placera bord i formationer om fyra så att alla elever har var sin bestämda arbetsplats. Det skall även finnas en tavla att anteckna på i närheten av borden, interaktiv eller ”manuell”. Jag skulle gärna vilja ha ett svällande förråd med böcker, lätt tillgängliga för alla och lådor med massa spännande innehåll och material som tar för lång tid att gå in på i detalj just här. Detta i den bästa av världar, men det viktigaste är egentligen de relationer vi skapar i klassrummet. Kaos får inte betraktas som enbart en motsats till struktur. Rutiner är bra för alla, det är tryggt att veta vad som förväntas av en. Rutiner ger också barnen ett tidsbegrepp. Det är min fasta övertygelse att kaos och struktur kan samverka för en mer mångfacetterad helhet.

Gunilla Lindqvist (i Dahlin, 2004, s. 114) belyser att det är viktigt att vara en synlig pedagog. Pedagogen ska inte vara en passiv person i periferin – utan en självklar deltagare. En dramatisering kan kännas på ett större allvar om pedagogen är med och motsägelsen är att barnen får en tydligare bild av mig som pedagog om jag tar mig en annan roll. Det skapar ett parallellt universum – jag blir pedagog och en fiktiv figur. Leken gestaltar sig enligt Rigmor Lindö (2002, s. 98) som en brobyggare, ett kitt som ”binder samman vår inre subjektiva föreställningsvärld med vår yttre subjektiva verklighet.”. Maj Björk och Carolin Liberg nämner leken som ett av de effektivaste inlärningsmetoderna vi kan ta till (1999:20).
”Varje människa är en berättelse” har sagts mig och jag säger att en berättelse är till för att berättas! Jag tror att alla barn kommer med unika berättelser som de andra barnen, jag och mina kollegor vill höra, arbeta med och ta på allvar. Jag tror också att det finns en inneboende vilja att uttrycka sig hos varje barn. Med en fiktiv klasskamrat i form av en nalle kan jag införliva en aktiv berättarkultur och glida mellan fantasi och verklighet på ett smidigt sätt. Vi skapar tillsammans utifrån den initierade berättelsen ett tredje språklandskap och dokumentationen av detta blir en LTG-text, Ulrika Leimars metod läsning på talets grund, som vi kommer att bearbeta till en storbok och lillbok (Längsjö & Nilsson, 2005, s. 64, s. 75). Att upptäcka språket i tillsammans för att sedan få utforska det närmare på egen hand genom detta arbetssätt är för mig ett självklart inslag i undervisningen. Jag tror att jag som pedagog måste vara mycket aktiv, observerande och närvarande under den första skoltiden också ute på rasterna. Genom att ge liv åt en artefakt (det vill säga nallen, den fiktiva klasskamraten) kan vi lyfta in konflikter från rasten till en diskussion utifrån vad den (artefakten) sett och hört. Det går att göra detta med hjälp av en upplevelsebaserad undervisning så som till exempel forumspel. Forumspel är en dramatisering av ett problem som är brännande för eleverna, det är en kort sekvens som slutar i elände. När eleverna sett dramatiseringen kan de gå in och försöka ändra på situationens händelseförlopp som en av karaktärerna i spelet (Byréus, 2001, s. 14). Konflikthantering på detta sätt innefattar även träning i att resonera kring våra olika uppfattningar och fundera över dess konsekvenser.

Litteraturlista
Björk, Maj & Caroline Liberg (1999). Vägar in i skriftspråket, tillsammans och på egen hand. Stockholm: Natur och kultur.
Byréus Katrin (2001) Du har huvudrollen i ditt liv –om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber
Dahlin, Bo (2004). Om undran inför livet: barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Englund Tomas (2000), Deliberativa samtal som värdegrund - historiska perspektiv och aktuella förutsättningar (http://www.skolverket.se/publikationer?id=752)
Lindö, Rigmor (2002). Det gränslösa språkrummet. Lund: Studentlitteratur.
Internetkällor
Skolverket (2003) Att läsa och skriva. Tillgängligt på
<http://www.multimedia.skolverket.se/data/object/5318/531824.pdf>. Hämtat 090325
Skolverket (2003) VÄRDEGRUNDSBOKEN Tillgängligt på <http://www.skolverket.se/publikationer?id=1194> Hämtat 090325
Muntliga källor
Pernilla Mårtensson, Storföreläsning 4: Vad innebär en helhetssyn på lärandet och hur kan pedagogen inspireras att se barnen i deras egen språkliga verklighet genom sina didaktiska val?, 090128 , Stora Hörsalen på Humanistiska fakultetenPernilla Mårtensson, Storföreläsning 9: Metoder och arbetssätt: Film och diskussion om olika läs och skrivinlärningsmetoder , 090306, Stora Hörsalen på Humanistiska fakulteten